CERN: Kosmisk strålning ger moln – Henrik Svensmark kan ha rätt

publicerad 9 september 2011
- Peter Pettersson
Jasper Kirkby

Foto: www.nerc.ac.uk [källfil] i bild Jasper Kirkby
Foto: www.nerc.ac.uk [källfil] i bild Jasper Kirkby
KLIMAT & VETENSKAP. Nya forskningsresultat från CERN stöder hypotesen att kosmisk strålning har en betydande effekt på molnbildningen. Dessa resultat stödjer i sin tur den danske klimatforskaren och professorn Henrik Svensmarks teorier om att moln har en avgörande inverkan på Jordens klimat, inte minst på den globala temperaturen.

Text och bearbetning: Peter Pettersson

Mekanismerna bakom de allra första stegen i hur moln bildas har nu uppenbarats i aldrig tidigare skådad detaljrikedom och visar på de allvarliga luckor som finns i dagens globala klimatmodeller som till stor del ligger till grund för den förhärskande, men numera alltmer ifrågasatta, antropogena koldioxidhypotesen och dess ofta katastrofartade framtidsscenarior.

Den så kallade CLOUD-studien som startade 2009 vid det internationella forskningslaboratoriet CERN i Schweiz är utformat för att studera bildningen av moln och hypotesen att kosmisk strålning kan ha en inverkan på denna molnbildning. Denna studie är det mest rigorösa testet av denna hypotes som hittills har genomförts.

Hypotesen är enkel: Solaktiviteten bestämmer hur mycket kosmisk strålning som når Jorden, och denna kosmiska strålning påverkar molnbildningen genom att bilda fler aerosoler, vilket är mycket små objekt i fast eller flytande form som svävar i atmosfären. Dessa aerosoler fungerar som en grogrund för vattendroppar att växa på, vilka i sin tur kan bilda moln. Mer moln betyder mer reflekterat solljus och en svalare jord. Aeorsoler spelar med andra ord en avgörande roll i molnbildningen och vårt klimat.

Henrik Svensmark
Henrik Svensmark

Forskarna vid CERN uttryckte själva denna upptäckt på följande sätt i sitt pressmeddelande:

“Dessa nya resultat från CLOUD-studien är viktiga, eftersom vi har gjort ett antal första-observationer av några mycket viktiga atmosfäriska processer”, skrev studiens talesman, Jasper Kirkby.

“Vi har upptäckt att kosmisk strålning väsentligt ökar bildningen av aerosolpartiklar i mitten av troposfären och uppåt. Dessa aerosoler kan så småningom växa till en grogrund för molnbildning. Vi har däremot funnit att ångorna som man tidigare har trott har svarat för all aerosolbildning i den lägre atmosfären bara kan svara för en bråkdel av observationerna – även efter förstärkningen av den kosmiska strålningen”, skrev Kirkby.

Eller med andra ord: den teori som används i klimatmodeller för att förutsäga aerosolbildning i den lägre atmosfären är ofullständig, och kan bara förklara en liten del av den observerade atmosfäriska aerosolproduktionen eller kärnbildningsprocessen.

“Vad vi har upptäckt i det här första experimentet … är att organiska ångor måste vara involverade i kärnbildningsprocessen [i den lägre atmosfären]. Detta är första gången som detta tydligt och entydigt har fastställts, och nu måste vi snabbt identifiera vad dessa ångor är “, skrev Kirkby. Detta nästa steg är nu redan i gång”, tillade han.

I slutändan kommer CLOUD-studien att försöka besvara frågan om kosmisk strålning har en klimatmässigt betydande effekt på moln och om en del av klimatvariationerna därmed kan hänföras till Solen – källan till solvinden och till hur mycket den kosmiska strålningen påverkar Jorden. “Jag är absolut övertygad om att vi kommer att lösa denna fråga, men det kommer att ta fem eller tio år att göra det”, sa Kirkby. “Det här är bara början.”

Text och bearbetning: Peter Pettersson

Källor och relaterat

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • iNTRESSANT! En liknande eller mer detaljerad teori är att under “normala”, eller varma, förhållanden med ett starkt jordmagnetiskt fält länkas (styrs) betydligt mer kosmisk strålning av till polerna, medan under perioder med svagt jordmagnetiskt fält som idag sprids den kosmiska strålningen över hela jorden. “Norrsken” beskriver just partiklarnas “färd” åt norr, längsmed de magnetiska fältlinjerna, med minimal energiförlust. (Elektriskt laddade partiklar rör sig fritt längs med magnetfält utan att inducerade nya fält, medans rörelser i alla andra riktningar motverkas av inducerade fält. Tillsammans med inkommande partiklars rörelseenergi blir nettorörelsen och därmed partikelfluxen mot polerna i proportion till magnetfältets stryrka.)
    Starkt magnetfält medför mer kosmisk strålning avlänkad till polerna i form av mer partiklar dit och därmed mer moln till polerna, vilket där betyder mindre uppvärming under sommaren och mindre utstrålning under vintern. Men vid solfläcksminimum som nu och svagt magnetfält blir den magnetiska avlänkningen av partiklar till polerna svagare vilket medför mindre moln på polerna vilket medför ökad avkylning och betydligt lägre temperaturer på vintern med följande kraftiga utflöde av polarluft vintertid, samtidigt som planeten i övrigt ej värms so annars pga ökad molnbildning enligt. Svensmarks teori som mycket väl kan utgöra halva nettoeffekten.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *