Jag har under snart två år undersökt och utrett intoleransen i en livsåskådningsförföljande grupp. Den visade sig vara välorganiserad i Vetenskap och Folkbildning, Humanisterna och ett antal följare som ofta säger sig inte tillhöra vare sig det ena eller det andra. Men de återfinns på alla forum som ger möjlighet till att attackera motståndare och de hittar blixtsnabbt till de aktiviteter de vill slå ned på. Därför råder det ingen tvekan om en snabbt verkande underrättelsetjänst dem emellan.
Text: Börje Peratt | Börje Peratts blogg
Docent Per-Anders Forstorp vid KTH forskar i kommunikation och har studerat dem och hur de agerar inom ramen för föreningen Vetenskap och Folkbildning. Han har noterat strategier och hur följeslagarna går till gemensam attack mot dem som försöker diskutera inom områden som anses vara förbjuden mark och tabubelagda.
“Det som är karaktäristiskt för VoF är således inte endast att de ägnar sig åt tveksamma avgränsningar, utan snarare det fientliga, moraliserande och raljanta tonfallet, det entydiga försvaret för den etablerade (natur)vetenskapen, monopoliseringen av kunskapsinhämtningens metoder och intoleransen mot alternativa sätt att erhålla kunskap.” (Per-Anders Forstorp)
2009 diskuterades Forstorp och hans kritik på VoFs forum. Där uteslöt man dem som kom med kritik om än saklig och i belevad form. På frågan: Är inte kritiken mot Vof något som behöver diskuteras mer inom Vof? Blev svaret NEJ. Istället fick kränkande uttryck godkänt av moderatorn såsom ” Per-Anders Forstorp är en löjlig pajas …” osv.
Det blir efter ett tag alltmer omöjligt att bedriva en diskussion. Tekniken från dem, jag kallar antihumanisterna, är att tjata om samma kritik. De brister i ödmjukhet och respekt och de är inte intresserade av en dialog.
De anser sig har rätt att stövla in överallt där man försöker hålla en hög demokratisk och humanistisk profil. Men det är lika omöjligt att föra ett samtal med dem som med andra sekteristiska agitatorer oavsett politiska eller religiösa. De är inte där för att lyssna utan enbart för att propagera. Antihumanisterna kommer aldrig någonsin att respektera demokratin utan enbart utnyttja den.
I ett av mig nyligen prövat fall “Terry Evans Vänner” [Facebook] visar antihumanisterna att de inte förstår begreppet “vänner” och för att klara ut skillnaden gentemot ”fiender” så vill jag förklara vad begreppen står för. Slutsatsen går ut på att tydliggöra varför man måste skilja ut dem som inte förstår och inte respekterar ”vänner” och enbart bemöta just antihumanisterna under avgränsade former med insikt om att dialogen sannolikt är fruktlös. Resultatet av detta kan bli att man istället väljer slutna eller hemliga grupper där fienden inte släpps in. Så har humanismen historiskt av och till tvingats skydda sig gentemot inkvisition och åsiktsförtryck.
Vänner och vänskap
Konceptet vänner står ursprungligen för en särskild relation där man i grunden tycker om varandra och vill varandra väl. Inom den ramen kan man tävla mot varandra, diskutera, festa, resa och även kritisera varandra. Om någon faller ur och gör något som man kan ifrågasätta ur moralisk synpunkt får man oftast höra det av en riktig vän på et sätt som man kan ta till sig. Kärnan i en kritik mellan vänner kan vara: “Jag tycker om dig men jag tycker inte om det du gör”.
Vänskapen är således välmenande. Vänskapens grundläggande drivkraft är kärlek och dess innebörd är stöttande. Låt vara att vänner kan vara motståndare i spel och tävlingar men det förtar inte att man uppskattar och tycker om varandra. Och man kan intresseras av och glädjas åt varandras erfarenheter och berättelser. Så vänskap omfattar generositet, empati och förståelse. Man behöver inte hålla med varandra, man behöver inte tro på samma saker men man respekterar varandra.
Man respekterar att man tycker, tänker och tror på olika saker och skulle aldrig ifrågasätta eller kränka skillnader i livsåskådning. Om man är jude, muslim, kristen, asatroende, spiritist eller ateist spelar ingen roll, dessa trosföreställningar är helig mark och om man vill diskutera dem så gör man det i en anda av fullständig respekt. Samma sak gäller även politik.
Denna humanismens respekt omfattar även en slags villkorslös generositet som inom sig är själva andan i humanismen. Man är beredda att utan krav ge av sig själv och sina tjänster och sina förmågor i den sanna glädjen av att det skänker något positivt till någon annan och det stärker den andre. Denna filosofi omfattar således även hjälp till självhjälp och om det är nödvändigt fullständig hjälp som när någon blivit utslagen. På detta humanistiska fundament vilar vår omvårdnad och sjukvård. Den villkorslösa generositeten och kärleken är en grundläggande egenskap och nödvändig för samhällets utveckling och överlevnad.
Fiender och fiendskap
Fiendskap har olika nivåer på uttryck. Det första uttrycket är antipati och motivet till det kan vara så enkelt som avund. Någon annan har det man själv inte har. Det kan komma till uttryck i skitsnack, skvaller och ryktesspridning. Det kan också leda till att man förstör för andra eller stjäl det som andra har.
Mängden fall där svartsjuka har utlöst sabotage på bil och ägodelar eller i direkt fysiskt våld är oräkneliga. Ett spektakulärt fall är den där två stjärnor inom konståkning (Nancy Kerrigan och Tonya Harding) utlöste en sådan avund att Harding försökte sabotera Kerrigans förutsättningar och sannolikt anstiftade en misshandel utförd av Hardings exman.
Ett annat inte lika uppmärksammat fall är tillsättningen av en professur vid Lunds Universitet som kraftfullt kritiserades av VoF. Där beslöt man att inte ge den mest meriterade tjänsten och förklarade det med att:
-”Vi tyckte inte om honom helt enkelt”.
Referens: Parapsykologi – intresse att komma åt 30 miljoner kr bakom Lundaprofessuren (se även PDF)
Ett annat motiv kan vara intolerans. Någon tror, tänker eller handlar på ett sätt som man inte kan acceptera. Intoleransens motiv kan försvaras med att torgförda åsikter eller ett beteende allvarligt inverkar på det sociala umgänget, förstör individers möjligheter eller hotar hälsan.
När man kommer in på livsåskådning och trosföreställning så riskerar intolerans att bli ett övergrepp på mänskliga rättigheter. Osäkerhet om vad som är rimligt att ifrågasätta och angripa och vem man kan angripa gör att de flesta väljer en försiktig hållning. Utom då antihumanistdrevet går. Och Antihumanisternas drev skiljer sig inte särskilt mycket från mediadrevet. Ibland är det rent av så att de samverkar såsom i fallet Terry Evans, eller mot homeopati. Dessa både har länge varit antihumanisternas favoritangreppsmål.
Fientlighet kan grunda sig på både avund och intolerans och kommer till uttryck då någon intervenerar en annans område, stör andra i deras vardag och verksamhet, underminerar andras livsstil, kränker andras tro och livsåskådning.
Många är skolade att vända andra kinden till och det tar antihumanisterna till intäkt för svaghet. Mobbingbeteendet får bränsle av visad svaghet vilket gjort att flera har hoppat av VoF eftersom de inte längre kan förlika sig med sådana beteenden.
Den som mobbar bör ändå vara beredd på att få svar med samma mynt. I en eskalerande fiendskap kan därför metoderna tendera att bli alltmer aggressiva med allt grövre tillhyggen.
Det är tydligt att antihumanisterna ofta är som småungar i en sandlåda. De klipper till andra ungar för att se vad som händer. Jodå andra ungar börjar gråta och inte förrän man själv får en spade i huvudet förstår man hur ont det gör. Därför måste antihumanister omge sig med andra mobbare som gillar att slå på samma offer.
Psykologisk predatorprofil
Gör man en analys av dem som står för flest fientliga inlägg på nätet så finner man typiska likheter i brist på empati, oförståelse och ovilja till respektfull dialog.
Några tydliga drag i dessa profiler är:
- Man saknar empati och förståelse för andra.
- Man klarar inte av att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov.
- Man har dålig självinsikt och oförmåga att hantera kritik.
- Man anser sig stå över andra och deras värld.
- Man är arrogant och högdragen i sitt beteende, i sina attityder och i sina omdömen om andra.
- Man är avundsjuk på andra och omvandlar det till att störa och förstöra för dem som har det man själv saknar.
- Man vägrar acceptera oönskade fakta och kallar andra för lögnare och bedragare.
- Några lär sig social kompetens som teknik och kan förställa sig för att vinna förtroende som man sedan utnyttjar i destruerande avsikt. (Jfr Breivik på Utöya).
När det rör den senare punkten har man kommit fram till att terapi ofta är kontraproduktiv och samtal där de lär sig motståndares argument lika kontraproduktiv. De är så djupt sjunkna i sitt hat och sin rätt att tillgodose sina behov utan hänsyn till andra att de blir som predatorer. De kastar sig över även helt oskyldiga och krossar deras liv. Denna predatorprofil har återfunnits i Vofs topp och uppmuntras sedan i olika uttryck hela vägen ned till medlöparna.
Text: Börje Peratt | Börje Peratts blogg