Varför begår svenska läkare självmord? Har du som läkare försökt begå självmord?

    7
    127

    Evidensbaserad medicinUndertecknad hade en diskussion med några vänner i går fredag. Ämnet var den svenska vården och det togs upp att självmordsfrekvensen bland svenska läkare är hög.

    NewsVoice söker nu personer som arbetar som eller har arbetat som läkare och överlevt sina egna självmordsförsök alternativt övervägt att begå självmord, men inte försökt.

    Frågan som söker svar är: Varför ville du ta ditt liv?

    Det finns flera studier på varför läkare vill ta sitt liv, men det är inte helt klart vad motiven är. Det räcker inte med svaret att ”läkare är mer deprimerade”. Varför är läkare mer deprimerade? Vad är det i själva yrket som gör läkare till det mest [eller ett av de mest] självmordsdrabbade yrkena av alla yrken?

    Berätta gärna din historia. Du kan vara anonym. Målet är att redogöra för några personliga vittnesmål om orsaken till varför svenska läkare begår självmord och varför läkare är så deprimerade att de överväger att ta sina liv.

    Kontakta NewsVoice

    Text: Torbjörn Sassersson


    Relaterat

    2013: KI Nyhetsbrevet, nr 6, Läkares höga självmordfrekvens

    2012-03-30: NewsVoice: Hur mår sjukvårdaren? Utbredd psykisk ohälsa bland läkare

    2010-02-07: Sjukhusläkaren.se: Varför tar fler läkare livet av sig?

    2007-07-06: Unt.se: Självmord vanligt bland läkare

    2006-09-30: SVT: Var tredje läkare har självmordstankar

    2006: Läkartidningen nr 1-2, Höga självmordstal bland läkare anledning till oro

    2004: KI.se: Självmord bland läkare – Sammanfattning av litteraturen

    Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

    7 KOMMENTARER

    1. Intressant artikel. Jag kan tänka mig att läkare idag står under en ofta mycket stor press från både läkemedelsindustrin och patienter. Konflikten som uppstår mellan industrins vinstintressen och patienternas vädjan om att bli behandlade i syfte att bli genuint friska (som jag tror alla patienter i grund och botten vill bli), tar säkert väldigt mycket energi och gör läkare på sikt sjuka deprimerade och sjuka, då industrins vinstintresse hela tiden är det som måste prioriteras. Människor måste enligt regelverket behandlas med farmakologi som tyvärr oftast inte gör människor friska utan istället på sikt tvärtom.

      Att inte få kunna göra människor genuint friska utan istället bara påtala för människor att de måste äta mediciner måste skapa väldiga frustrationer och säkert även mycket sorg. Blir sedan den bördan för tung att bära kan jag tänka mig att många säkert överväger självmord, då de vet att inga mediciner hjälper och botar orsaken till sjukdom.
      Jag tror att de flesta läkare innerst inne har en önskan om att kunna få behandla och göra människor genuint friska, men krocken med industrins vinstintressen gör att de helt enkelt inte orkar gå sin egen innersta väg och försöka hjälpa människor bli genuint friska.

    2. Jag tror du har rätt och det vore intressant att höra läkarnas egna berättelser.

      Vid många tillfällen har jag samtalet med läkare och sköterskor samt jag hade två besök på sjukhus i höstas (min son var inlagd på sjukhus 1 vecka pga en allvarlig ögoninfektion som jag sedan fick själv).

      Det jag märker är en tydlig schism inom vården:

      • Vårdpersonalen är oerhört pressad av personalbrist.
      • Vårdpersonalen upplever uppgivenhet. De upprepar vissa fraser som:
        • att jämföra svensk sjukvård med sämst tänkbara sjukvård i ett ej namngivet u-land (för att ge sken av att vi ska vara tacksamma för svensk sjukvård),
        • att det är okey att många dör i svensk vård pga vårdmisstag för: ”även läkare är människor som kan begå misstag”,
        • att man kan säga nej till erbjuden vård,
        • att läget är som det är i svensk sjukvård (dåligt) och det går inte att ändra på eftersom det är som det är.
      • Vårdpersonalen tror inte längre helt på skolmedicinen, men är säkra på sin sak när det gäller akutsjukvård och intensivvård.
      • De är generellt rädda (för att tala fritt och rädda för att förlora jobbet).
      • Sköterskorna är mer fria att uttrycka sina fria åsikter och de är indelade i två läger. De som inte länge tror i så hög grad på skolmedicin och dels de som bara kör på blint.
      • Läkarna och överläkarna kör på. De har investerat så mycket studiepengar och karriärstid så de tänker inte riskera sina dyrt vunna löner och positioner.
      • Det är förbjudet för all vårdpersonal att uttrycka sig positivt om alternativvård. Det görs dock i smyg.
      • En nödutgång för lite mer vaken personal är att påpeka att patienterna har rätten att välja vårdform (inom den tillåtna och mycket lilla verktygslådan).
    3. Angående utbildningskostnader så är det väl som så (om jag förstått det hela rätt och som det också varit tidigare), att läkemedelsbolagen till stora betalar de blivande läkarnas utbildningar. Vilket till synes kan vara en vänlig handling, men ”kostnaden” för det är att de måste betala tillbaka utbildningskostnaderna genom att de tvingas att ordinera patienter deras läkemedel så de får tillbaka pengarna.

      Ytterligare ett sätt att få ut läkemedel på marknaden och öka inkomsterna… Läkare tvingas till att bli deras undersåtar mer eller mindre, patienternas välbefinnande kommer långt ner på prioriteringslistan.
      Det är industrin bakom som oftast är den största boven i dramat.

      Finns många avhoppare från läkemedelsindustrin som avslöjat och bekräftat hur allting går till bakom lykta dörrar. Industrin lurar allt från läkare till patienter i sin iver över att hela tiden finna nya sätt till att maximera sina vinstintressen.

    4. Klart de blir självmordsbenägna, de har förlorat sin integritet. Att vara tvugna att göra nåt de insett inte funkar och som skadar deras medmänniskor. Ungefär som chemtrail-piloter. Om de inte blir depprimerade beror det på att de är psykopater.

    5. Torbjörn, en tanke – kanske du skulle göra en liknande artikel där läkare som bytt sida från skolmedicin till alternativmedicin kan skriva sin berättelse.
      Kan tänka mig att det finns en del läkare som tröttnat på den somatiska sjukvården och bytt sida till den alternativa för att verkligen vilja hjälpa människor bli genuint friska.

    6. Inte försökt begå självmord, men ligger dock i riskgruppen. 25 år, fortfarande arbetslös, social fobi, precis fått sparken.
      Dock har jag lyckats vara och förbli positiv trots att jag har en otrolig otur och alltid hamnar på fel arbetsplatser. Men ju fler misslyckade arbetsplatser, ju närmare en lyckad måste jag ju komma. Finns alltid något positivt även när det ser som mest dystert ut.

    LÄMNA ETT SVAR