Janne Larsson är högstadielärare i matematik, men det är inte därför som vi träffar honom. Det är hans intresse för medicineringen av barn med ADHD som väckt vårt intresse.
Text: Anna Böhlmark
Janne Larsson började intressera sig för detta samtidigt som de första läkemedlen mot denna beteendestörning började skrivas ut i Sverige. Som mattelärare på högstadiet har han på sin lediga tid grävt i psykiatrin de senaste tjugo åren.
Intresset intensifierades speciellt under åren 1995–96 då trenden från USA att diagnostisera barn kom till Sverige och man började skriva ut dessa läkemedel även här. Förskrivningen skedde med samma argument som användes i USA men med viss eftersläpning.
Bakom dessa trender som kom till Sverige låg ekonomiska intressen från de stora läkemedelsbolagen, säger Janne Larsson.
Läkemedelsverket finansieras av läkemedelsbolagen
Kopplingarna mellan Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin är mångfacetterade. Vad många kanske inte vet är att Läkemedelsverket finansieras av läkemedelsbolagen och därför måste fungera som ett företag för sin egen överlevnads skull.
Janne Larsson är unik, eftersom han har lyckats få ut offentliga handlingar som Läkemedelsverket nekat att lämna ut, men som de senare blivit tvungna att dela med sig av efter domstolsbeslut. Dessa handlingar har gett Janne Larsson djupa insikter om olika läkemedelsbiverkningar (i vissa fall även dödsfall), som läkare ofta inte informerar patienter om. Många privatpersoner har genom åren tackat honom för de insatser han har gjort genom att föra ut denna kunskap i ljuset. Några av dessa är föräldrar till barn som avlidit till följd av behandlingen av ADHD.
ADHD egentligen är ett beteende – inte en sjukdom
På senare år har det skett en kraftigt ökad förskrivning av läkemedel mot ADHD i Sverige.
Begreppet ADHD är enligt Janne Larsson bara påhittat. Alla utredningar som görs ger sken av att ge en diagnos av en gedigen medicinsk sjukdom. Han anser att ADHD egentligen är ett beteende. Man bör inte ge medicin mot ett beteende.
Det är enligt honom inte för barnets skull som man skriver ut mediciner mot ADHD. Man använder mediciner för att tillfälligt sopa ett problem under mattan. Ett problem som kan ha många bakomliggande orsaker.
Förra året fick 19 000 barn i Sverige medicin mot ADHD – en ökning med 20 gånger på tio år. Med den ökningen är Sverige sannolikt det land i världen som ökat den medikamentella behandlingen mest.
Ökningen kom till stånd efter att Sverige haft en lång tradition av att inte skriva ut psykofarmaka till barn. Begreppet ADHD i Sverige och dess påföljande ökning har marknadsförts av en liten grupp psykiatriker med kopplingar till Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin. Janne Larsson kallar diagnosen lite ironiskt för slasktrattsdiagnos: allt som är oönskat kastas in i begreppet ADHD. Han finner ingen annan orsak till att ge diagnosen ADHD än att vilja sälja och lösa problem på ett enkelt sätt: med ett piller.
Pseudovetenskaplighet bakom ADHD-tänkandet
Om inte ADHD hade funnits som enkel diagnos hade man funnit orsaken i andra faktorer såsom kost, tillvägagångssätt vid undervisning i skolan, miljö-och omgivningsfaktorer, sociala förhållanden eller familjesituation.
Man bryr sig inte om att ta reda på den verkliga orsaken till problemet och hittar följaktligen ingen verklig lösning. Man säger att ADHD är ett kroniskt, medicinskt fel i hjärnan, vilket i Janne Larssons värld är den yttersta kränkningen av ett barn. Om man kan bevisa hjärnskadan vore det en sak, men i inget av fallen vid diagnoser av ADHD sker en sådan undersökning. Man säger alltså att felet sitter inne i personen, medan det i själva verket finns att hitta utanför denne.
Janne Larsson ser med oro på framtiden. Allt fler barn och tonåringar blir kroniskt sjuka och vänjer sig vid rollen som psykiatrins patienter. Deras liv och tankeverksamhet är totalt kopplat till konsumtionen av industrins läkemedel. Han målar upp en dyster bild av vad som väntar barn och ungdomar med så kallad ADHD–problematik. De hade kunnat leva ett friskt och lyckligt liv om de hade blivit hjälpta i grunden.
Janne Larssons vision för Sveriges barn är motsatsen till dagens medikamentella behandling. Den är att sluta ge barnen en slasktrattsdiagnos och istället bemöda sig om att leta efter de verkliga orsakerna till problemen. Att sätta in något som kan vara en långsiktig lösning. Då blir man tvungen att gå den långa vägen. Tittar man på dagens skola är det till exempel uppseendeväckande att man packar in barn i samma teoretiska sammanhang i en ålder där de är extremt rörliga och tvingar dem att sitta i en skolbänk stora delar av dagen.
Hotet mot de svenska barnen är att när de behandlats med detta läkemedel under flera år ökar risken för maniska tillstånd.
Läkemedelsverket måste frigöras från industrins grepp
Janne Larsson menar att om lärarna ville, skulle uppemot 50 procent av 9–10-åriga pojkar kunna leva upp till en ADHD-diagnos. Därför bör skolan tillgodose barns behov av mer rörelse.
Visionen är att diagnosen ADHD ska tas bort helt, samtidigt som Läkemedelsverket ska tjäna allmänintresset. Det skulle slå ut alla kopplingar mellan Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin så att myndigheten blir oberoende och gör det den verkligen ska göra, det vill säga arbeta för folkets välmående.
I denna ideala värld skulle man öppna upp möjligheten för flera orsaker till problemen och många alternativa lösningar skulle komma upp till ytan. Idag satsar man pengar på psykofarmaka, då många lever på denna industri. Satsade man inte längre på denna industri utan skar bort pengarna, skulle inte lösningen på problemen bli en. Då blir man tvungen att söka flera orsaker till problemen, vilket skulle leda fram till andra lösningar som skulle kunna blomma upp.
På så sätt tror Janne Larsson att det är möjligt att vända trenden.
Det är viktigt att personer som Janne Larsson finns och får verka, eldsjälar som brinner för att hjälpa andra och som kan få upp ögonen för problem i samhället som både myndigheter och läkemedelsindustri hellre gömmer undan. Han tycker att fler borde begära ut handlingar från myndigheter och utnyttja sin medborgerliga rättighet att påverka besluten.
Framförallt är det viktigt att information om läkemedlens biverkningar sprids så att barn och deras föräldrar förstår vad det är de stoppar i munnen. Om vi kan sprida denna information, kanske vi en dag kan bli så starka tillsammans att myndigheterna blir tvungna att hitta alternativa lösningar på problemen.
Hela artikeln finns på 2000-talets Vetenskaps hemsida (PDF)
Text: Anna Böhlmark
Relaterat
Dagens Ritalinareklam: “Ritalina ger energi”- och hjälper den trötta modern
Tillägg av artikelförfattaren:
Janne Larsson har nästan alltid rätt! Han har ofta varit tidigt ute i debatten i sin kritik av användingen av psykiatriska droger. Och påfallande ofta har det visat sig att han haft rätt i sin kritik.
Senast bekräftades detta i fallet med AstraZeneca. Företaget hade i USA hamnat i en besvärlig rättslig tvist med stora skadeståndskrav efter allvarliga biverkningar av deras läkemedel Seroquel. Seroquel är ett psykofarmaka som främst är avsett att användas vid schizofreni och depression. Men biverkningarna är många och ibland svåra. Därför hade 22 000 amerikanska patienter stämt AstraZeneca bland annat för att man ansett att Seroquel gjort att användarna utvecklat diabetes.
I mitten av augusti 2010 meddelade företaget att man hade nått en förlikning med 17 500 patienter. Den summa som AstraZeneca kommit överens om att betala uppgår till nästan 200 miljoner dollar, det vill säga 1,3 miljarder kronor. Från företagets sida vet man inte om detta är slutet, eftersom det kan finnas fler stämningar som väntar på att lämnas in.
I förlikningsprocessen förbinder sig både patienter och företag att hemligstämpla alla specifika uppgifter, vilket gör att medlet fortsatt kan säljas.
Janne Larssons faktaspäckade hemsida har adressen: www.jannel.se