Strålskyddsstiftelsen är bättre än Strålsäkerhetsmyndigheten på att informera och skydda allmänheten

NewsVoice intervjuade Mona Nilsson i Strålskyddsstiftelsens styrelse angående stiftelsen roll för den svenska allmänheten och hur stiftelsen motarbetas av både Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och skeptikerrörelsen. En granskning av stiftelsen visar att den enbart lyfter fram internationell välrenommerad forskning som visar på riskerna med WiFi och mikrovågsstrålning från mobiltelefoner, routers och läsplattor. SSM avfärdar dessa varningar och hänvisar till industrins standards.

Varför skapade ni Strålskyddsstiftelsen och vilket behov uppfyller ni i Sverige?

Mona Nilsson: Strålskyddsstiftelsen har bildats på grund av svåra brister i ansvariga myndigheters reglering av och information om risker med strålning från bland annat trådlös teknik och mobiltelefoni.

Strålskyddsstiftelsen utgår från att det är en mänsklig demokratisk rättighet att få veta sanningen om de risker vi utsätts för exempelvis från trådlös teknik. Vi arbetar utifrån Europarådet för mänskliga rättigheters rekommendation 1815 som uppmanar medlemsländerna att starta breda informationskampanjer om riskerna med strålning från trådlös teknik, särskilt riskerna för barn och gravida. Sverige som var med och bildade Europarådet har genom sitt medlemskap förbundit sig att följa rekommendationerna, men det görs inte.

Men Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) måste väl rimligen göra sitt bästa för att tydligt informera oss om risker med WiFi och mobilstrålning etc och ge oss råd enligt försiktighetsprincipen, eller hur?

Mona Nilsson:  Strålsäkerhetsmyndigheten sviker allmänheten och i synnerhet barnen genom att sprida felaktig information om vad som är känt om riskerna från forskningen. SSM förlitar sig ensidigt på experter med bindningar till industrin som förmedlar industrivänliga budskap. De talar tvärtom-språket. Låg strålning är i själva verket hög strålning, barn är inte särskilt känsliga enligt SSM, trots att de är tvärtom. Strålningen absorberas mer i ett barns hjärna.

SSM påstår att de skyddar människor från skadlig strålning, men det finns inte ett enda exempel på att de skyddat en enda av alla de som kontaktat dem och berättat om hur de skadats av strålningen. Alla initiativ som tas går tvärtom ut på att skydda industrin.

Nyligen påstod man i ett mail till Umeå kommun att möjligt cancerframkallande betyder att det inte är troligt att strålningen orsakar cancer. Inte troligt är ju motsatsen till möjligt.

Vilka andra länders strålskyddsmyndigheter anser du är bra exempel på ansvarstagande gentemot allmänheten? Vilka direktiv eller råd ger de sina medborgare gällande WiFi, mobiltelefonernas och läsplattornas mikrovågsstrålning?

Mona Nilsson:  Frankrike har nyligen antagit ett lagförslag i nationalförsamlingen som förbjuder bla WiFi på dagis för barn under 3 år och reklam för trådlös teknik riktad till barn under 14 år. Delstaten Salzburgs hälsomyndighet rekommenderar sedan 2005 skolor och förskolor att inte använda trådlösa nätverk och trådlös teknik i skolor och förskolor. De säger också att strålningen från mobilmaster inte bör överstiga 1 mikroW/kvadratmeter i hemmen vilket är tio miljoner gånger lägre än SSM:s rekommendation.

Har inte även Ryssland direktiv för barn och havande mödrar, stämmer det?

Mona Nilsson:  Ryska hälsomyndigheter rekommenderar sedan 2003 gravida kvinnor och barn under 18 år att inte använda mobiltelefon. Dessutom har ryska expertgruppen RCNIRP varnat för användning av WiFi i skolor och för att framtida generationers hälsa är i fara genom nuvarande omfattande användning av tekniken bland barn.

Birger Schlaug intervjuade dig för några år sedan och då kallade han dig, Mona Nilsson, för en “myndighet”, hur motiverade han det?

Mona Nilsson:  Det var för att han fann att min bok och mina texter var trovärdiga med noggranna och omfattande källhänvisningar till forskning och dokument.

När man googlar Strålskyddsstiftelsen kan man notera att skeptiska rörelsen dominerar sökträffarna. Har du sett och reflekterat över det? 

Mona Nilsson: Ja, när man i dag söker på Strålskyddsstiftelsen på Google domineras förstasidan av förtal och artiklar med negativt inslag. Toppningen av negativa blogginlägg och artiklar från skeptikerna tyder på att de agerat för att skada Strålskyddsstiftelsens goda rykte.

Så du menar att Strålskyddsstiftelsen utsatts för en smutskastningskampanj?

Mona Nilsson: Ja, Strålskyddsstiftelsen upplevs sannolikt som ett hot mot “den trådlösa industrin”. Vårt arbete är uppskattat av många. Broschyren “Uppkopplade barn” har distribuerats i stor upplaga över hela Sverige och blivit föremål för inslag i SVT och i ekonyheterna. Vi baserar i stort sett all vår kommunikation på väl underbyggda och trovärdiga källhänvisningar och omfattande forskningsreferenser. Det är klart att vi då upplevs som ett hot mot “den trådlösa industrin” när vi lägger obekväma fakta på bordet om risker som de inte vill ska bli allmänt känt eftersom det är en risk för industrin.

Strålskyddstiftelsen kontaktade ju tex alla kommuner 2013 vilket fick SSM att gå i taket. Kan du berätta mer om vad ni gjorde och vilken reaktion som kom från Strålsäkerhetsmyndigheten?

Mona Nilsson:  Strålskyddsstiftelsen sände ut en skrivelse våren 2013 för att bemöta de felaktiga påståendena från SSM som hade sänt ut ett cirkulärbrev till alla kommuner hösten 2011. I brevet påstod de att  det ”finns inga misstankar grundade på seriös vetenskap” om att trådlösa nätverk skulle utgöra någon hälsorisk för barnen samt att de ”utan problem kan installeras i skolor och i hemmen.”

Brevet från Strålsäkerhetsmyndigheten sändes ut mindre än ett halvår efter att WHO klassat strålningen som ”möjligen cancerframkallande” och Europarådet rekommenderat medlemsländerna att informera brett om riskerna för barnen samt att INTE använda trådlös teknik i skolan.

Vår skrivelse ledde till att myndigheten åter sände ut en cirkulärskrivelse två veckor senare som på nytt upprepar att det inte skulle finnas risker, men inte nog med det. De sände en cirkulärskrivelse i oktober 2013 för att återigen bemöta Strålskyddsstiftelsens informationsbroschyr “Uppkopplade barn”.

Strålsäkerhetsmyndigheten påstod i detta tredje cirkulärbrev att vår information ”saknade vetenskaplig grund”. De sände även ut ett pressmeddelande om ickenyheten att vår information skulle ”sakna vetenskaplig grund” samt att trådlös teknik ”är ofarlig och utan vidare kan installeras på skolor och i förskolor”!

Vi bemötte återigen de upprepade felaktigheterna från SSM i november 2013.

Kan du ta något exempel på hur du uppfattar ett media agerar icke professionellt mot stiftelsen?

Mona Nilsson: Ett exempel är Västerbottenskuriren, VK, i Umeå som publicerat flera artiklar som förtalar Strålskyddsstiftelsen och den ledande forskaren på området och cancerläkaren Lennart Hardell. Hardell är, vågar jag påstå, enbart på grund av sina resultat som visar risk för aggressiv hjärntumör efter mobilanvändning ett hot mot mobilindustrin.

Därför utsätts han för smutskastning många år. Det var samma sak när han visade att dioxin orsakade cancer för många år sedan. Artiklarna i VK baserades tydligt på uppgifter från skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning, VOF. Strålskyddssitftelsen kallades för ”förvillare” utan att en enda punkt anges där vår information är felaktig eller förvillande.

Argumentet var i stället att SSM påstår att de vetenskapliga belägg vi redovisar inte skulle finnas, ett påstående som enkelt kan konstateras är felaktigt  av den journalist som besvärar sig med att kontrollera det. Joel Lindberg, journalist på VK påstod felaktigt, utan att kontakta oss, i artikeln publicerad den 4 mars 2014 med den VOF-aktiga rubriken ”Förvillaren och myndigheten” att vi ”skulle försvara våra uppgifter med att forskare och myndigheter går mobilindustrins ärenden”.

Joel Lindberg gav alltså sken av att vi skulle ha kontaktats och sagt något som vi aldrig sagt. Nyhetschefen Patrick Kraimer påstod något senare i direktsvar på vårt genmäle publicerat en vecka senare att Strålskyddsstiftelsen sprider oro och rädsla med stöd av forskning som är omdebatterad och knappast kan sägas vara vetenskapligt accepterad.

I själva verket hänvisar vi alltid till att det finns omfattande forskning granskad och publicerad samt till Europarådets resolution och att ett växande antal experter menar att det finns allvarliga hälsorisker. Det VK ägnar sig åt är inte journalistik – det är ryktesspridning och smutskastning.

Denna och en annan förtalande artikel om Lennart Hardell publicerades den 4 mars då en debattartikel Trådlös teknik skadar barns hälsa och inlärning skulle ha publicerats, men publiceringen flyttades fram till den 5 mars.

Ett annat exempel är Sveriges Radios ekoredaktion som den 30 oktober i ekonominyheterna meddelade att SSM sänt ut ett pressmeddelande om att trådlösa nätverk läsplattor utan problem kan installeras i skolorna. På webbplatsen lade man till att Strålskyddsstiftelsens information ”saknar vetenskaplig grund”.

Detta var ett klavertramp av ekoredaktionen. De dementerade något de aldrig tidigare rapporterat om, dvs Strålskyddsstiftelsens information. Dessutom påstod man någonting som var uppenbart felaktigt och vi gavs inte heller möjlighet att bemöta felaktigheten.

Relaterat

Strålskyddsstiftelsen

Strålsäkerhetsmyndigheten

NewsVoice om riskerna med mobiltelefoni och WiFi