Italienska parlamentet bad påve Francisco att delta i en av deras mässor. De fick en hård predikan i Peterskyrkan, som enligt analytiker och sociala medier djupt störde de argentinska presidentparet. “Herren är barmhärtig och väntar på alla, men de korrupta är fast i sina egna intressen och de var korrupta”, sa påven till samlingen med nästan 500 politiker.
Översättning: Elisabeth Avendaño – Trenque Lauquen, Argentina | Källa: “Frente a Bergoglio, todos se sintieron Kirchner” | Foto: Wikimedia Commons
Med nästan 500 italienska politiker närvarande, talade påven Francisco född Jorge Bergoglio, om “fariséer” och att en härskarklass på Jesu tid hade vänt sig bort från folket, stängt in sig inom sin grupp och om inbördes stridigheter – i tydlig hänsyftning till den nuvarande situationen.
På bänkarna i den imponerande Peterskyrkan lyssnade nio ministrar, 19 sekreterare, 298 deputerade och 176 senatorer. Parlamentmedlemmarna hade länge bett påven att få äran att lyssna till honom i någon av sina mässor. Kanske ångrar de sig nu.
Francisco accepterade slutligen deras inbjudan och beslutade att flytta ceremonin till basilikan San Pedro. Det lilla kapellet i Santa Marta där han normalt håller sin officiella mässa varje dag, var för litet. Angående tidpunkten för mässan var påven orubblig. Hans dagliga gudstjänst hålls alltid kl 7 på morgonen och parlamentsmedlemmarna fick därför en tidig start på sin dag.
Denna väckning i gryningen blev trend-topic i de sociala nätverken.
För att ytterligare förvärra det hela, var påvens budskap hårt och tillräckligt direkt för att ge alla en tydlig fingervisning.
“Det härskande klassen levde helt isolerad från folket och var bara inne av sina egna intressen, på sin grupp, sitt parti och på alla inre stridigheter”, sa påven. “De var så fokuserade på annat att de inte kände igen Messias.”
Denna Bibeltext var mer än tydlig. Tagen från Jeremias, där profeten i ett “rop till Gud” över en generation som inte lyssnade på hans budbärare och istället sökte motivera och bortförklara sina synder. “De vände mig ryggen”, citerade påven och påpekade att denna fras vill visa på en blindhet för Guds budskap hos samhällets ledare.
“När hjärtat hårdnar är det omöjligt att höra Herrens röst. Vi är alla syndare, men de hade gått från syndare till korrupta.” Francisco varnade: “Det är svårt att gå tillbaka från korruptionen, syndaren, eftersom Herren är barmhärtig och väntar på alla, men de korrupta är fast i sina egna intressen och de var korrupta.”
Francisco fortsatte med orden:
“Dessa politiker är män med gott uppförande, men med dåliga vanor. Jesus kallar dem för Vita Gravar”, tillade han och åberopade Matteus 23:27 där Herren säger: “Se upp, Ni skriftlärda och fariséer, hycklare som ser ut som vitkalkade gravar, rena och prydliga på utsidan, men inuti fulla av gamla ben och annan ruttenhet”.
“Nu i Fastan borde vi alla tänka på Herrens inbjudan till kärlek och fråga oss: Är jag på rätt väg eller finns det en risk att jag bara försöker motivera varför jag väljer att gå en annan väg?”, avslutade Francisco.
Enligt italienska medier väntade sig politikerna inte en sådan predikan, men efter mässan, som dessutom hölls en regnig förmiddag, försökte de att låtsas vara nöjda och överens med det påvliga budskapet.
Talesmannen i parlamentet, Laura Boldrini, ansåg att Francisco hade varit lite hård, men bra. Giovanni Toti, den nya ledaren för “Forza Italia”, tolkade påvens ord som ett tecken på behovet av en nödvändig förnyelse. Angelino Alfano, inrikesministern, höll med om att människorna och deras behov bör vara i centrum för politiken. Graziano Delrio, statssekreterare, sade att Bergoglios ord att de måste vara nära människorna och det borde ge anledning till eftertanke. Maria Elena Boschi, ung medlem i det demokratiska partiet tyckte att påvens tal var starkt, men kände sig inte personligen utpekad.
Naturligtvis lät kommentarerna i det offentliga, enligt sajten TG7 kanalen, annorlunda. Några klagade på att påven hade stoppat alla i samma säck medan andra tyckte att budskapet var en riktig örfil.
I en senare tv-debatt, sade Massimo Franco, kolumnist för Vatikanen och Corriere della Sera:
“Den här predikan hade samma ton som det Te Deum i katedralen i Buenos Aires, som paret Kirchner inte gillade att lyssna på” och “I den här predikan kändes sig alla politiker som Kirchner.”
(Paret Kirchner var aldrig mer närvarande vid de traditionella Te Deum i Buenos Aires katedral, utan valde att i fortsättningen resa till någon provins med en mindre frispråkig och mer överseende biskop…övers. anm.)
Som grädde på moset blev den som förväntade sig att bli fotograferad med påven, ännu mer besviken. Ceremonin var kort och precis, ingen officiell hälsning, förutom med senatens talman och talmannen för av underhuset, Pietro Grasso, Laura Boldrini och statssekreterare Graziano Del Rio.
Det enkla protokollet var också anledning till kommentarer. För Ernesto Preziosi var just “enkelheten i ceremonin ett ännu starkare budskap än ord”.
Parlamentsledamoten för det demokratiska partiet, Massimo Cacciari, före detta borgmästare i Venedig, var entusiastisk över budskapet. I ett tv-program sade han att begreppet korruption skulle vara oförlåtligt teologiskt sett, men att det är politiskt förödande står utom allt tvivel. Han hoppades att den nya italienska regeringen kommer att göra samma ändringar som Francisco redan gjort inom kyrkan.
Inte helt utan ironi, skrev Vittorio Macioce i “Il Giornale” en kort kommentar under rubriken, “Politiker och tjuvar, Gud förlåter, men inte Francisco”:
Politikernas helvete började redan i gryningen. Väckning kl 5 för att hitta rätt slips. Ångerfulla syndare kommer att förlåtas. Inte de korrupta. Alla ser på varandra för att se om han pratar i allmänhet eller syftar på den lilla gruppen i centrum, men när påven kallar dem för “vita gravar”, förstår alla att de är inräknade. De korrupta är de värsta av alla. Kanske är vi alla de skriftlärda och fariséer, mycket, mycket längre från förlåtelse än magdalenor och prostituerade”.
Översättning: Elisabeth Avendaño