29 Jul, 2016

Psykiatri, statlig byråkrati och 60 000 elchocksbehandlingar (ECT)


Thomas-ArvidssonSkall det behöva ta fem år av utredning, två myndighetsbeslut och ett regeringsbeslut för att ändra en mening i en bestämmelse? Ja, det är den tid det tog att ändra meningen i det här fallet som döpts till ”Vem trycker på knappen?”.

Text: Thomas Arvidsson

Den här historien börjar under år 2009 i samband med att Uppdrag Granskning gjorde två granskande program om ECT (el-chocker) inom psykiatrin. Inför programmet kontaktade redaktionen Socialstyrelsen för att få information om hur många ECT-behandlingar det gavs i Sverige per år.  Socialstyrelsen blev helt tagna på sängen och fick medge att man hade inte en aning om antalet. Efter ett tag kontaktade Socialstyrelsen Uppdrag Granskning och meddelade att man trodde det kunde röra sig om cirka 18.000 behandlingar per år.  Vid en senare kontakt med redaktionen ändrade man sig och korrigerade siffran till att man nu trodde det snarare rörde sig om cirka 30.000.

Redaktionen för Uppdrag Granskning gjorde då en egen enkät till samtliga regioner och landsting i Sverige och bad om att få in siffror för 2008.  När svaren hade sammanställts visade dessa att antalet snarare var  närmare 60.000.

Socialstyrelsen pressades hårt i programmen på det förhållandet att man inte ens visste hur många behandlingar det gavs i en verksamhet som är rapporteringspliktig. Socialstyrelsen lovade inför rullande kameror att detta givetvis var en brist som omedelbart skulle åtgärdas.

Uppgiften att lösa detta hamnade på statistiska avdelningen på Socialstyrelsen. Statistikerna skickade 2010 ut en enkät till ett utvalt antal regioner och landsting och bad om uppgifter på hur många ECT-behandlingar som hade utförts totalt 2009. När svaren jämfördes med inrapporterad statistik fann man en enorm differens, bara 30% av alla ECT-behandlingar var inrapporterade i statistik-systemet. Hur var detta möjligt? ECT-behandlingar tillhör ju de medicinska behandlingar som skall inrapporteras enligt lag.

Nu startade en jakt på var felkällorna låg. I ett år letade man felkällor utan att hitta orsaken. Tills man en dag fick ett mail från en privatperson som hade engagerat sig lite extra och hittat felkällan på egen hand. Nu kom den helt osannolika förklaringen till felrapporteringen fram:

Om en läkare trycker på start-knappen till ECT-maskinen vid en behandling så är det läkarvård och alltså rapporteringsskyldigt, men om en sjuksköterska trycker på start-knappen så är det ingen läkarbehandling och skall alltså inte rapporteras. 

Detta står klart och tydligt i lagtexten i Patientsäkerhetslagen och samtliga regioner och landsting följde alltså helt lagen när de underrapporterade antalet behandlingar. Nu framstod det klart att det behövdes alltså en lagändring för att få ordning på rapporteringen.

Socialstyrelsen tar god tid på sig att utreda och formulera ett förslag om en ändring i lagtexten (det handlar alltså om några få ord som behöver ändras). Först under år 2013 lyckas man fatta ett beslut på Socialstyrelsen om förslag till lagändring som man skickar till Socialdepartementet som ju först skall titta och godkänna det innan det går till regeringen.

Det tog också sin tid. Först i februari 2014 har nu Socialdepartementet överlämnat förslaget till regeringen och ett regeringsbeslut väntas under mars 2014. Beslutet kommer då troligen att träda i kraft från den 1 juli 2014. Så fram till dess fortsätter underrapporteringarna som vanligt.

Fem års handläggning och utredning, två myndighetsbeslut och ett regeringsbeslut är alltså vad som erfordras för att ändra några ord i en författning för att rätta till ett uppenbart fel.

Samt ett mail från en engagerad privatperson.

Text: Thomas Arvidsson


Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer
About Thomas Arvidsson

Thomas Arvidsson är civilekonom och företagsjurist och har en bred erfarenhet inom inom statliga, kommunala och privata företag. Han har även varit kommunalt politiskt aktiv och har ett brinnande intresse för ekonomiska och sociala frågor. Thomas är mentor för unga entreprenörer och har medverkat till uppstart av flera frivillig- och volontärverksamheter.

Comments

  1. Charlotte says:

    Min svärfar åkte in frivilligt till psykiatrin i huddinge för lite över en vecka sen han är 70 år
    han mådde lite dåligt.
    Men vad hände ?
    Nu är han tvångsintagen på vilka grunder vet vi inte riktigt .
    Han har inte blivit erbjuden stödperson inte fått gå ut på över 1 vecka han hade inte duschat på en vecka.
    Som prio 1 som medicinering vill dom göra ECT på honom mot hans och släcktens vilja.
    Dom lyssnar varken på honom eller anhöriga .
    Dom hotar honom med ECT om han inte äter mm
    Sen han åkte in mår han värre än värst och är helt nerbryten på grund av detta
    Anhöriga mår också skit på grund av allt.
    SNÄLLA HJÄLP VAD KAN VI GÖRA
    Han måste där i från

  2. Huddinge sjukhus är ett forskningssjukhus. En av mina grannar sa att läkare där väljer att lämna sjukhuset så att de istället kan arbeta med vård. En läkare rekommenderade grannen att lämna Huddinge Sjukhus och söka sig till ett bättre sjukhus.

  3. ruben says:

    Kan man verkligen tvångsinta någon som söker frivilligt, utan att kunna redogöra för orsaken? Vad har den intagne och anhöriga för juridiskt skydd mot tvång? Vad har sjukhusen för lagligt stöd för tvång? Någon som vet?
    Jag tycker det låter som en okänslig förevändning att skaffa försöksobjekt att öva på?
    Psykiatri, som bryter ned patienter? Nej ta honom därifrån med alla lagliga medel som finns. Är det inte bara att hämta honom och hjälpa in honom på riktig vård och analys, fritt från hot och tvång? Jag kan tänka mej in i hur nedbruten man skulle bli om man tvångsintogs när man trodde man skulle få hjälp. Det låter som en skräckfilm.

  4. Beträffande tvångsvård inom psykiatrin:

    Lagen om Tvångsvård av Psykiskt sjuka (LTP) regerar all psykiatrisk tvångsvård inom psykiatrin i Sverige.
    Kort sagt säger den att en tjänstgörande läkare med specialkompetens i psykiatri (psykiatriker) med tjänsteställning överläkare eller högre kan beordra gripande, inhämtning, inlåsning och tvångsvård av vilken svensk medborgare som helst med motivering att denne befaras (obs ordet) ha en allvarlig psykisk sjukdom eller störning som kan medföra skada på personen själv, andra personer eller egendom. Polisen handhar själva inhämtningen och transporten och den kan ske med våld om så erfordras. Beslutet fattas av överläkaren (eller överordnad läkare) ensam och skall omgående verkställas.
    I samband med att läkaren fattar beslutet tappar patienten alla rättigheter till självbestämmande över sin egen person och behandling. Läkaren övertar allt ansvar och sätter in de mediciner, behandlingar och åtgärder som denne anser lämpliga. Vägrar patienten dessa kan de utföras med våld under tvång.
    Först efter fyra veckor sker en rättslig prövning av beslutet i förvaltningsdomstolen.

    Det är märkligt att svensk lagstiftning ger en enda person rätten att gripa, förvara och behandla vilken annan person som helst och därmed vara både läkare, åklagare, domare och fångvaktare i en och samma person.

    Slutkommentaren på detta får väl bli: Bli aldrig ovän med en psykiatriker.

  5. ruben says:

    Tack Thomas! Skrämmande och som sagt, skall man förmodligen akta sig noga för psykiatriker. Lagstiftningen låter lite som minnen från gamla Sovjet staten. Man kan ju bara hoppas att rättssäkerheten för aktuella psykiatiker inte är större än patientens efter de fyra veckorna. Men man kan ju undra med tanke på den märkliga lagstiftningen.

  6. Redhawk says:

    En viktig fråga är hur många svenskar vet egentligen hur det går till inom Psykiatrin och hur många vet vilka lagar man har i Sverige som beröva människans fri -och rättigheter.

  7. Vi fortsätter:
    Efter fyra veckors tvångsvård (då patienten alltså redan utsatts för tvångsbehandling, t ex ECT under bältning) skall en rättslig prövning ske i förvaltningsdomstolen i de fall överläkaren anser att tvångsvården bör fortsätta. I rätten finns å ena sidan överläkaren med alla sina fina titlar och utbildningar och med en tjock medicinsk dokumentation om patientens psykiska tillstånd.

    Å andra sidan finns patienten tillsammans sitt juridiska ombud som är helt okunnig och outbildad i medicinska och psykiatriska frågor och helt utan skriftlig dokumentation.
    I mitten sitter tre domare, en yrkesdomare och 2 nämndemän också dessa helt utan medicinska eller psykiatriska kunskaper eller utbildningar.

    Patienten lyssnar man inte på eftersom denne enligt överläkaren saknar sjukdomsinsikt.
    I 99 fall av 100 blir domen fortsatt tvångsvård enligt överläkarens framställan och yrkande.

    Rättssäkerhet? Nja, tycker inte det precis.

  8. ruben says:

    Kunde liksom ana att det var så illa. Ja man får be till högre makter att det ordnar upp sig för Charlottes familj och andra familjer, som råkat ut för liknande. Det tycks vara enda hoppet så länge rutinerna är så ensidiga.

  9. Socialstyrelsens agerande är verkligen hemskt.

    Jag har i många år engagerat mig i frågor kring elchocksbehandlingarna och de som har skadats svårt av dem.

    Har skickat kopior till Socialstyrelsen på åtskilliga anmälningar där människor berättar hemska historier om hur svårt de har drabbats.

    De kan på intet sätt säga att de inte kände till att ECT-behandlingar skadar personer!

    Se dessa artiklar ang Socialstyrelsen:
    http://www.elchocker.se/socialstyrelsen-och-den-katastrofala-icke-rapporteringen-av-elchocker/
    http://www.media.elchocker.se/ect-rapport-socialstyrelsen.pdf

    Vad det gäller elchocksbehandlingar så krävs en oberoende icke-psykiatrisk undersökning av de långsiktiga verkningarna av ECT.

    Det är inte rimligt att psykiatriker själva skall undersöka sina egna behandlingsmetoder.

    Socialstyrelsen är en myndighet utan handlingskraft och förmåga att snabbt ingripa och få till förändringar! Allt utreds i åratal och dras i långbänkar.

    Under tiden forsätter människor att elchockas som aldrig förr i Sverige – bla, barn, gravida, äldre och under tvång.

    När skall detta vansinne sluta?

  10. Bertil NätvÄrkselev says:

    Peter U Larsson skrev: 29 Maj, 2014 at 22:26

    ”När skall detta vansinne sluta?”

    Peter, svar på din fråga ”när skall detta vansinne sluta?”, beror på ”när” (i tid och rum) marknaden lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria marknaden, för vård, skola och omsorg i EES och Europeiska unionen, i nutid och mentala rum, i tanke, beslut och handling förstå när, var och varför, det bara är den som äger EN vårdgivare, som bedriver näringsvÄrksamhet med STRIKT produktansvar och risk, för säkerhetsbrist i nutid, nära framtid och rum, mot EN drabbad myndig medborgare, med rätt utvecklad och ägd kunskap, som vill, kan och vågar stoppa ”detta vansinne”.

    NätvÄrkselev förstår i nutid och mentala rum, i enskild producerad och ägd tanke, beslut och handling när, var och varför, Socialstyrelsen som rättssubjekt och tillsynsmyndighet av nytta, ansvar och risk i EU-rätt, inte vill, kan eller vågar lägga sig i när, var och varför Peter U Larsson informerat Socialstyrelsen om ”detta vansinne”, om Peter U Larsson inte utvecklad enskild ägd kunskap, att i nutid och mentala rum förstå när, var och varför det i EU-rätt och EU-domstolens tolkning av nytta, ansvar och risk, bara är EN drabbad vårdtagare, som lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria marknaden, för vård, skola och omsorg i EES och Europeiska unionen, har enskilda mänskliga rättigheter och möjlighet till skadestånd av det allmänna om svensk lagstiftare, domstol eller exekutivt organ, som rättssubjekt (offentlig eller privat juridisk person) i handläggning eller beslut i kvalitetssäkrat brev adresserat till EN drabbad vårdtagare producerat säkerhetsbrist som är fördragsbrott.

    Värdesäkrat budskap och hälsning
    Lärstad 30 maj 2014
    Namn på rättssubjekt som producerat och värdesäkrat resultat i budskap ovan, med eller utan STRIKT produktansvar och risk för säkerhetsbrist i nutid, nära framtid och rum, lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria marknaden, för vård, skola och omsorg i EES och EU.

Speak Your Mind

*