Ovilja att ta ansvar för landet och inte minoritetsregering som är problemet

publicerad 16 september 2014
- Hedi Bel Habib
Stefan Löfven köper varmkorv i Socialdemokraternas valfilm 2018. Källa: Socialdemokraterna

OPINION. I massmedia skildras de rödgrönas minoritetsställning i riksdagen som ”Stefan Löfvens mardröm”. Detta bidrar till att i onödan skapa en känsla av oro och panik i landet. Ty det läge som nu har uppstått inte är unik i svensk politik.

Text: Hedi Bel Habib

När Stefan Löfven vill bilda en S-ledd regering i samtal med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och  över blockgränserna i första hand med Folkpartiet och Centerpartiet är detta i linje med Sveriges politiska historia, som tydligt visar att det snarare har varit regel än undantag att Sverige haft minoritetsregeringar. Valresultat 2014 återspeglar därför den situation som Sverige med några få undantag haft under mycket lång tid.

När vi tillbakablickar kan vi konstatera att Sverige har haft minoritetsregeringar ända sedan enkammarriksdagens införande 1971, med undantag för de borgerliga trepartiregeringarna under Thorbjörn Fälldin 1976–78 och 1979–81 samt den borgerliga fyrpartiregeringen under Fredrik Reinfeldt 2006–10. Övriga regeringar, såväl socialdemokratiska som borgerliga, har de facto haft riksdagsminoritet.

  • 1971–1973. Socialdemokraterna. Minoritetsregering.
  • 1973–1976. Socialdemokraterna. Minoritetsregering.
  • 1976–1978. Moderaterna, Folkpartiet och Centern. Majoritetsregering.
  • 1978–1979. Folkpartiet. Minoritetsregering.
  • 1979–1981. Moderaterna, Folkpartiet och Centern. Majoritetsregering.
  • 1981–1982. Centern och Folkpartiet. Minoritetsregering.
  • 1982–1991. Socialdemokraterna. Minoritetsregeringar.
  • 1991–1994. Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Minoritetsregering.
  • 1994–2006. Socialdemokraterna. Minoritetsregeringar.
  • 2006–2010. Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Majoritetsregering.
  • 2010–2014. Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Minoritetsregering.

Sverigedemokraternas vågmästarställning behöver heller inte vara något problem. Ytterlighetspartier brukar få inflytande i riksdagen endast när de stora partierna ger dem denna möjlighet. Med sina egna mandat kommer de inte långt i de frågor där de har extrema politiska ståndpunkter. Ny demokrati var representerat i Sveriges riksdag 1991–1994, då det fick ställning som vågmästare för den borgerliga regeringen.

Ny Demokrati var ett högerpopulistiskt politiskt parti vars huvudsakliga profilfrågor var kraftigt bantad offentlig sektor samt en mer restriktiv flyktingpolitik. Partiet krävde kraftigt minskad invandring och med tiden övergick retoriken i främlingsfientliga övertoner och välfärdsnationalism som påminner om SD:s ideologi.

Trots Ny demokratis vågmästarroll kunde blocköverskridande reformer åstadkommas. Efter förhandlingar mellan Bildts regering och socialdemokraterna genomfördes reformer angående flytande kronkurs, ränteavdrag, skatt på kapitalinkomster, AP-fonderna, sjuk- och arbetsskadeförsäkring, privatiseringar, förslag om vårdnadsbidrag, karensdag vid sjukdom, höjd pensionsålder, minskade bostadssubventioner och höjda skatter på bensin och tobak.

Mot denna historiska bakgrund är de rödgrönas situation idag snarare regel än undantag för det svenska parlamentariska läget. En S-ledd minoritetsregering kan därför söka stöd bland partier i parlamentet som själva inte sitter med i regeringen, eller stödja sig på olika oppositionspartier i olika frågor, den sägs då stödja sig på hoppande majoritet.

Stödet kan också komma mer regelbundet från ett visst oppositionsparti, då kallas detta parti ofta stödparti.

När det gäller budgetpolitiken – och därmed den ekonomiska politiken – har Sverige idag en beslutsordning som gör att en minoritetsregering inte behöver ha några avgörande svårigheter i riksdagen för att få genom sin budget

Mot bakgrund av Sveriges politiska historia är Stefan Löfvens situation inte alls lika unik som massmedia hävdar. Skulle det uppstå kaos när Löfven försöker bilda sin regering är detta en återspegling av ovilja till samarbete och ta ansvar för landet snarare än själva minoritetsställningen för de rödgröna!

Text: Hedi Bel Habib

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Nu har vi svart på vitt. Partierna beter sej väldigt omoget. Dom rödgröna sätter hellre Sverige i politisk kris än att diskutera med SD. Alliansen låter hellre Sverige falla i politisk kris än att samarbeta med SD eller dom rödgröna.
    Jag har svårt att förstå att invandringsfrågan är SÅ viktig att den inte kan diskuteras. Norge och Finland måste ju ses som lika stora rasister som SD som inte vill ta in lika mycket invandrare som oss? Om man ska vara konsekvent menar jag.

  • Och kampen om köttgrytan rullade på, oförtrutet, utan att kursen i stort ändrade sig ett enda dugg. Livet i stian fortsatte som vanligt…….

  • Om SD skulle använda sin vågmästarroll till att enbart obstruera verksamheten så tjänar de ju inget på det själva. Blir det riktigt illa kommer de väl till slut att uppfattas som landsförrädare… Det finns ju faktiskt frågor där de tycker som de andra partierna också, eller hur? Höjd a-kassa, t ex. I en S&Mp-regering kan den frågan knappast vara kontroversiell.

    Politik är kohandel och om SD alls vill få något genomfört måste de ge och ta som alla andra. Det är liksom så demokratin fungerar. Som en kärra där hästarna är spända åt alla möjliga håll så att kärran bara kommer några centimeter, hur hårt alla än drar om de inte samarbetar… Vi får väl vänta och se hur många i ledande ställningar som är mer statsmän (sic!) än partisaner.

  • Hej igen Johan,

    Det framgår tydligt att samtliga partier har förslag som överlappar varandra. Både S och M (Alliansen) har aviserat satsningar på bostadsbygge. Pappamånaden i föräldraförsäkringen, där S,M,V , C och Fp kan enas. Klimatsatsningar är alla eniga om. Dessa innebär inte nödvändigtvis höja skatter. De flesta länder har incitament för att främja grönteknik i stället och det finns data och policyerfarenheter som som tyder på att incitament till grön teknik är effektivare än bestraffning. Infrastruktur är alla eniga om inklusive SD och där prioriteras olika objekt i olika program. Men det går att enas om vilket infrastrukturobjekt som ska kunna prioriteras med utgångspunkt i det som är mest angeläget sett ur näringslivets transportbehov.

    När det gäller energi är det klart att alla partier är eniga mer eller mindre explicit att kärnkraft kan avvecklas i framtiden, förutsatt att Sverige utvecklar ett alternativ med tillräckligt förnyelsebar energi för att trygga näringslivets och hushållens energibehov. Sverige har enorma förutsättningar för att åstadkomma ett sådant alternativ.

    Det kan bli nyval. Men detta skulle vara på grund av att något eller några partier har bestämt sig för att bråka! Gör man det kommer instabiliten att leda till att många investerare väljer ett annat land. När investerare byter marknad brukar det ta långtid innan de kommer tillbaka!
    Hedi Bel Habib

  • Jag håller inte alls med. Partiernas ideer på alla dessa förslag du tar upp är väldigt olika. Det är klart att det kan sammarbeta men det betyder att partierna får svika sina väljare.

    Dom etablerade partierna har målat in sej i ett hörn i och med att man vägrar samarbeta med SD som då fäller regeringens budget. Därav nyval.

    En långsiktig lösning i energipolitik är omöjlig när S samarbetar med MP. I skatter pga S och allianspartierna + SD, i klimat också i och med att det innerbär höjda skatter.

  • Hej Johan,
    Tack för din fråga.

    En regering bestående av S och MP bör kunna lägga fram ett budgetförslag som undviker budgetskillnader och primärt inriktas på ideologiskt neutrala blocköverskridande budgetförslag som alla partier mer eller mindre kan känna igen från sina respektive valprogram, och som är nödvändiga för att bygga ett Sverige starkare.

    Det finns flera sådana:

    Stärkt försvar, förbättrad innovationsklimat, Infrastruktur, bostäder, klimat, förnybar energi, trygghetssystem, föräldraförsäkring, bättre förutsättningar för små- och medelstora företag, miljöskatter, såsom kemikalieskatt och skatt på fluorerande växthusgaser, mindre grupper i skola, fritis och i förskola, kvalitetsförbättringar inom äldreomsorg och jämställdhet.

    På längre sikt talar dock flera skäl för en ökad strävan efter ett mer blocköverskridande budgetsamarbete och blocköverskridande lösningar, särskilt i långsiktiga frågor som skatter, energi, klimat och social hållbarhet.
    Hedi Bel Habib

  • Först och främst så är Vänsterpartiet inte inbjuden till samarbetet. Centern har tackat nej till samarbete.
    Du talar om att Sverige har haft minoritetsregeringar, men då har ju ändå blocken varit större än det andra.
    Hur menar du att Löfven skulle få igenom sin budget?
    Hela artikeln verkar vara skriven med regnbågsglasögon. Jag skulle tippa på nyval inom 1 år

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *