Exempel på läkemedelsindustrins brottslighet – Avslöjandet av GlaxoSmithKlines studie 329

2001 publicerade GlaxoSmithKline ett försök med barn och vuxna, studie 329. Denna studie rapporterade att det antidepressiva läkemedlet Seroxat var effektivt och hade minimala biverkningar. Studien blev betrodd vitt och brett och citerades inte mindre än 184 gånger fram till 2010, vilket är ovanligt, men försöket var ett bedrägeri.

Översättning: Rolf-Gunnar Karlsson | Källa: NNH:s tidskrift Naturterapeuten i september 2014. Artikeln har även publicerats i Libra nr 1/2014 | Originalets titel: “Dödlig medicin – Glaxo-studie 329” av Trond Skaftesmo

Bedrägeriet blev känt för att den allmänna förespråkaren för staten New York stämde 2004 GlaxoSmithKline för upprepade och ihållande konsumentbedrägerier för att dölja de skadliga effekterna av användningen av Paxil, en information som hittades eftersom stämningsansökan hade tvingat bolaget att öppna sina interna arkiv.

Glaxo ljög för sitt försäljnings-team och talade om för det att studie 329 visade “uppseendeväckande effektivitet och säkerhet”. På samma gång medgav företaget i interna handlingar att studien inte visade att Paxil var effektivt. Studien var negativ för effektivitet i alla 8 protokollförda effekter och den visade tydligt negativa effekter. Dessa obestridliga fakta spolades bort genom omfattande datamanipulationer.

Den publicerade artikeln som hade 22 författare – även om den skrevs av skuggförfattare – slutade betänkandet med positiva effekter. Efter att data hade delats upp på olika sätt, producerade den företagna datamassakreringen fyra statistiskt signifikanta effekter. Det var uppenbart att många varianter hade försökts innan data bekräftade. Artikeln lämnade emellertid inga spår av tortyren. När det gäller skadliga effekter var manipulationerna ännu värre.

Den opublicerade interna rapporten, som var tillgänglig vid tiden för stämningen, visade att minst 8 barn blev självmordsbenägna på Paxil kontra 1 på placebo. Det var totalt 11 allvarliga skadeverkningar hos sammanlagt 93 barn som behandlades med Paxil, mot 2 bland 87 barn som behandlats med placebo. I artikelns avslutning kunde vi dock läsa: Paroxetin tolereras i allmänhet väl och är effektiv vid depression hos vuxna.

Ett bombnedslag

Det här exemplet utgör inledningen till kapitel 18 i Peter Gøtzsches bok bok “Deadly Medicine and Organised Crime” (Dödlig medicin och organiserad brottslighet). I resten av kapitlet, som handlar om antidepressiva medel, följer han upp med ett dussin exempel på samma skumraskaffärer och i övriga 21 kapitel, som täcker resten av medicinen, fyller han på med hundratals ytterligare exempel, därav många värre än detta. Allt är exakt dokumenterat ned till minsta detalj.

Boken är – eller borde vara – ett bombnedslag i vårt hälsorike. För vad han beskriver är ett internationellt fenomen, som inte heller lilla Norge (eller Sverige, övers. anm.) stå utanför.

Det finns tre skäl varför boken borde ha en sådan effekt:

• Den första är den våldsamma omfattningen, systematiken och grovheten i denna verksamhet, som producerar en omätbar mängd lidande som fyller sjukhus och kyrkogårdar.
• Det andra är att det i de flesta fall, som med studie 329, handlar om försök som uppfyller ”golden standards”: Evidensbaserade randomiserade kontrollförsök (RCT), med kollegial granskning innan publicering och statistisk bearbetning (metaanalys) i efterdyningarna. Författaren hävdar att RCT-metoden, som var tänkt att förbättra medicinen och garantera en objektiv forskning “märkligt nog har gett den ultimata makten för kunskapsproduktion till ’big pharma’, som nu använder den för att få godkännande för behandlingar som har liten eller inget värde, och som ofta är skadliga.” (s. 59)
• Det tredje skälet är att författaren, Dr Peter C. Gøtzsche, är direktör för det Nordiska Cochrane Centret vid Rigshospitalet i København. Han sitter på toppen av det system vars uppgift är att främja en evidensbaserad forskning och borde således, framför andra, veta vad han talar om.

Organiserad brottslighet

Trots de tre goda skäl varför boken ska vara ett bombnedslag, kan det dock visa sig att den ändå förbigås i tystnad. När sådana fall som studie 329 kommer upp till ytan, kommer många rimligen bli omskakade. Men hälsomyndigheterna och läkarskrået kommer oftast inte bli mer skakade än att skutan kommer att fortsätta framåt med oförändrad kurs.

Ett sådant fall anses i regel som ett “ruttet äpple i korgen” och domen tas som en bekräftelse på att systemet, som ska sålla ut de ruttna äpplena, fungerar som det ska. Slutsatsen blir gärna att vi på det hela taget har en bra vård och en god kvalitetssäkring på forskningen, inklusive den medicinska.

Gøtzsche fångar upp denna boll och beskriver karaktären hos den industrikontrollerade forskningen på detta sätt:

“Forskningslitteraturen om läkemedel blir systematiskt förvriden genom försök med felaktig design och analys, selektiv publicering av försök och data, tilltäckning av ovälkomna resultat och skuggskrivna artiklar.

Skuggskrivare [ghostwriters] tillverkar artiklar utan att behöva avslöja sin identitet i dessa artiklar, som har inflytelserika läkare som “författare”, även om de endast har bidragit litet eller ingenting till manuskriptet. Detta vetenskapliga missbruk säljer läkemedel [droger]. …

I början av detta kapitel frågade jag om vi ser enstaka ruttna äpplen då och då, eller om kurvan i stort är rutten. Det vi ser är organiserad brottslighet i en bransch som är helt rutten.” (s. 39)

I resten av boken ger författaren en grundlig dokumentation av detta häpnadsväckande påstående.

Ställda inför så pass dryga påståenden, kommer många rimligen protestera och påpeka att vi, trots allt, har en mycket bra och avancerad medicinsk vård, där de flesta patienter får god vård. Det förnekar inte heller Gøtzsche.

Peter Gøtzsche säger om detta:

”Min bok handlar inte om den kända nyttan av läkemedel, såsom vår stora framgång när det gäller att behandla infektioner, hjärt-och kärlsjukdomar, vissa cancersjukdomar och hormonsvikt som vid typ I-diabetes mellitus. Boken handlar om ett allmänt systemfel orsakad av en utbredd brottslighet, korruption och en impotent läkemedelsreglering, som behöver en radikal reform. Vissa läsare kommer att finna min bok ensidig och polemisk, men det är meningslöst att beskriva allt som fungerar bra i ett system som saknar social kontroll. Om en kriminolog tar på sig uppgiften att studera rånare kommer ingen förvänta sig en “balanserad” framställning, som också betonar att många rånare är goda familjefäder.” (s. 2)

Boken är på ett sätt en unik och väl dokumenterad samling kriminalhistorier från verkligheten. Den berättar för oss om den vetenskapliga kulturen som har sålt sig helt till det kommersiella, och en läkemedelsindustri som systematiskt missbrukar vetenskapens auktoritet för att sälja sina produkter.

Det boken saknar är en analys av hur det kunde gå så fel och hur vi kan komma ut ur ofodrad. Men för att göra en sådan analys skulle författaren också ta en uppgörelse med det system som han sitter på toppen av. Och det är kanske litet för mycket begärt.

Text och översättning: Rolf-Gunnar Karlsson

[PETER C. GØTZSCHE: Deadly Medicines and Organised Crime: How big pharma has corrupted healthcare Radcliffe publishing 2013. Referat av trond.skaftnesmo@gmail.com Artikeln är publicerad i den norska Tidsskriften Libra nr 1/2014, samt i den norska tidskriften Naturterapeuten 2014-09]

Rolf-Gunnar Karlsson är författare och specialist i Traditionell Kinesisk Medicin, specialist i Allmänmedicin, leg. läkare och Bachelor of Soc. Sciences. Bakom sig har han en treårig grundutbildning i Traditionell Kinesisk Medicin i Sverige och Kina. Han har skrivit boken: “Traditionell kinesisk akupunktur och moxibustion”. Författaren står till förfogande för demonstration av bokens innehåll och föreläsningar inom dess område.