Dr Peter Breggin avslöjar kvacksalveriet inom psykiatrin – Psykofarmaka får hjärnan att skrumpna

Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
publicerad 3 januari 2015
- Torbjörn Sassersson red.

Dr Peter Breggin berättar att flera typer av psykofarmaka leder till att hjärnan skrumpnar, ger förkortad livslängd, ökad sjävmordsrisk, fetma, diabetes och en rad andra sjukdomar. Uppfattningen att det går att justera kemiska obalanser i hjärnan med psykofarmaka är en myt som aldrig bevisats. Psykofarmaka är starka kemikalier som istället orsakar kemiska obalanser i hjärnan, menar Breggin.

Text: Torbjörn Sassersson

Så här skrev Socialstyrelsen i juni 2013 i en rapport:

Äldre som långvarigt behandlas med psykofarmaka har exempelvis ökad dödlighet och risk att drabbas av fallolyckor och mag-tarmblödningar. / “Tydligt förhöjd dödlighet bland äldre med psykofarmaka”

Anledningen till att psykiatriker fortsätter att skriva ut dessa farliga psykofarmaka som tex SSRI-preparat beror enligt Breggin på att informationen som vårdsystemet får kommer från läkemedelsindustrin.

Dr Peter Breggin har anlitats som medicinsk expert i över 85 rättegångar som efter skolskjutningar då ungdomar som försökt sluta med preparaten blivit galna. Abstinensbesvären framkallar aggressioner, mani och mordlystnad.

Svenska barns pillerkarta har förändrats drastiskt på sex år. Antibiotika minskar, medan läkemedel för att barnen ska klara av vardagen och skolan ökar kraftigt. Mest ökar sömnmedlet melatonin med en uppgång på 335 procent. / “Barnens pillerkarta ritas om”, SvD (januari 2013)

I Sverige ökar förskrivningen av psykofarmaka till vuxna och barn, men kunskapen om hur farliga dessa droger är och hur industrin vilseleder läkare och patienter är ännu svag bland svenskarna. (red anm)

Dr. Peter Breggin (breggin.com) har startat en organisation som samlar yrkesarbetande läkare och lekmän för att kritiskt granska biopsykiatrin och för att finna vägar till mer effektiva och empatiska metoder för mental hälsa. Breggins senaste bok heter: “Psychiatric Drug Withdrawal: A Guide for Prescribers, Therapists, Patients and their Families”.

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat

Huffington Post: “Today’s Greatest Mental Health Need: Psychiatric Drug Withdrawal Programs”

NewsVoice: Studie: 18 av 20 av världens största läkemedelsföretag involverade i brottslighet

NewsVoice: “Exempel på läkemedelsindustrins brottslighet – Avslöjandet av GSKs studie 329”

NewsVoice: Peter Gøtzsche fick pris för boken ”Dödlig medicin och organiserad brottslighet”

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Till er som säger att om man läser en bok om självmedvetenhet
    och att hitta det inre barnet och att på något sätt se världen och tankarna med kärlek och komma till ro i själen och meditera och liksom släppa allt negativt och finna lugnet,
    kan jag säga, att jag har provat allt.

    Jag levde efter attraktionslagen, “kärlek är allt, allt är positivt – jag attraherar med mina tankar-
    Jag har jobbat med yoga, meditation, olika psykologiska teorier, har kämpat på med mig själv enda sen den dagen psykologen sa “du kan inte bli frisk fortsätt gå här och fortsätt med medicinerna du måste lära dig acceptera din diagnos” Och basically pissat på allt någon någonsin sagt på mig och gjort det jag själv trott på.Det har tagit mig till en medvetenhet bortom någon verklighet jag någonsin känt av när jag gick på psykofarmaka (det kändes aldrig okej och fick mer ångest av tanken att ta ångestdämpande än att inte äta det)

    Jag har idag plötsliga epilepsi-anfall och det är inte epilepsi.
    Ofrivilliga rörelser som är så starka att jag kan skada mig och andra,
    har sökt svaret på vad det kan vara, så råkade jag komma in på länkar om psykofarmaka, hur farligt det är för vår kropp och hjärna.

    Det stod om extremt vanliga konsekvenser, jag hittade något som hette
    “Tardiv dyskinesi” som beskrev exakt detta epiletpisk-liknande problem jag har som kommer helt oförberett helt oregelbundet. Vem ska stå till svars för detta?

    Jag kan vara en av de mest godhjärtade förstående människor på jorden och
    jag kan förstå och förlåta precis vad som helst (djurplågare mördare våldtäktsmän, you name it) Jag är extremt självmedveten och ingrodd i psykologins djupaste vråer dit inte ens många tar sig.

    Men jag har blivit lurad av mitt eget samhälle, av mitt eget hjälpväsen, och lagt tusentals kronor på att förstöra min egen kropp när jag mådde som värst, Min egen psykiatri, mina egna läkare och mitt egna samhälle har utsatt mig för självskadebeteende jag inte ens visste om. Detta gör mig fly förbannad.

    Jag vill bara gå till närmsta läkemedelsbolag med ett helt kamerateam och mikrofon, smälla upp dörren trycka upp närmsta person mot väggen och tvinga de erkänna inför hela världen, live, i direktsänd tv, vad dessa läkemedelspreparat egentligen innehåller, och hur de påverkar vår kropp. Låta dessa människor i fin slips få stå till svars för deras biljoner biljarder blodpengar de spillt ut över mänskligheten.

    Dessa epilepsi-anfalls-liknande problem är en konsekvens av att sluta med psykofarmaka. Jag har varit drogfri från allt läkemedel sen november 2011, och jag är så jävla stolt, vissa tar hellre livet av sig än lyckas trappa ner och sluta, jag var en av de nog starka.

    Men att jag kanske får leva med dessa anfall hela livet och det finns inga botemedel,
    det är så jävla plågsamt ondskefullt så det finns inte. Om allt handlar om pengar i slutändan, då är vi aldrig trygga i vår egen värld, om makt är viktigare än medmänsklighet, då har vi misslyckats med hela jävla världen.

    Peace and love alla vi som ifrågasätter ALLT

    /En jävligt besviken söndermanipulerad “patient”
    som fortfarande tycker det finns vackra saker här i världen,
    men läkemedelsbolagen kan gärna få försvinna åt h*vete.

    • @Elina.

      Det enda vi först och främst kan ställa till svars är våra föräldrar. Det var de som skulle göra oss trygga, men det kunde de knappast om de inte själva var det. Det som är intressant i det är ju inte skuldfrågan utan var och när får besvikelserna, sorgen och ilskan utlopp? Att längta efter kärlek, istället för att göra sig värd uppmärksamhet är en himmelsvid skillnad. Att samhället mest och övertygande inte är till annat är en dyster konsekvens av ens föräldrars erfarenheter.

      Det som hjälpt mest har varit när gråten, saknaden verkligen fått komma till tals. När spänningarna släpper sitt långvariga grepp och själens kramp får ge vika för ett betydligt gedignare lugn..

      Givetvis växte många upp och etablerade en näringsbrist som för alldeles för många fått oanade konsekvenser för sinnet och kroppen. Fastän lösningarna funnits i kunskapsbankerna så har man suttit på rikedomen som bankerna gör idag, allt för att bana väg för andra mer intrikata intressen. Givetvis på den allmänna och personliga hälsans och välbefinnandets bekostnad.

      Få av de saker som fick livet att vända var terapin, kunskapen om näringens livsnödvändiga funktioner. Sist men inte minst utgjorde kärleken en inte oväntad faktor som hade haft det svårt om inte de andra faktorerna fått sin medverkan i utvecklingen.

      Det går givetvis inte läsa sig till hälsa men att hitta tips, se en utväg, äta tillskott är att satsa på sig själv för att använda ett slitet något skamfilat uttryck. Danskarna fick det att mer låta som musik. “Du ska va god vid dig skälv”.

      Ekologisk kost, tillskott av olika slag, mineraler, särskilt b-vitaminer, är säkert en bättre väg till att slippa minnet och påminnelserna om den tid som var.

  • Till er som säger att om man läser en bok om självmedvetenhet
    och att hitta det inre barnet och att på något sätt se världen och tankarna med kärlek och komma till ro i själen och meditera och liksom släppa allt negativt och finna lugnet,
    kan jag säga, att jag har provat allt.

    Jag levde efter attraktionslagen, “kärlek är allt, allt är positivt – jag attraherar med mina tankar-
    Jag har jobbat med yoga, meditation, olika psykologiska teorier, har kämpat på med mig själv enda sen den dagen psykologen sa “du kan inte bli frisk fortsätt gå här och fortsätt med medicinerna du måste lära dig acceptera din diagnos” Och basically pissat på allt någon någonsin sagt på mig och gjort det jag själv trott på.Det har tagit mig till en medvetenhet bortom någon verklighet jag någonsin känt av när jag gick på psykofarmaka (det kändes aldrig okej och fick mer ångest av tanken att ta ångestdämpande än att inte äta det)

    Jag har idag plötsliga epilepsi-anfall och det är inte epilepsi.
    Ofrivilliga rörelser som är så starka att jag kan skada mig och andra,
    har sökt svaret på vad det kan vara, så råkade jag komma in på länkar om psykofarmaka, hur farligt det är för vår kropp och hjärna.

    Det stod om extremt vanliga konsekvenser, jag hittade något som hette
    “Tardiv dyskinesi” som beskrev exakt detta epiletpisk-liknande problem jag har som kommer helt oförberett helt oregelbundet. Vem ska stå till svars för detta?

    Jag kan vara en av de mest godhjärtade förstående människor på jorden och
    jag kan förstå och förlåta precis vad som helst (djurplågare mördare våldtäktsmän, you name it) Jag är extremt självmedveten och ingrodd i psykologins djupaste vråer dit inte ens många tar sig.

    Men jag har blivit lurad av mitt eget samhälle, av mitt eget hjälpväsen, och lagt tusentals kronor på att förstöra min egen kropp när jag mådde som värst, Min egen psykiatri, mina egna läkare och mitt egna samhälle har utsatt mig för självskadebeteende jag inte ens visste om. Detta gör mig fly förbannad.

    Jag vill bara gå till närmsta läkemedelsbolag med ett helt kamerateam och mikrofon, smälla upp dörren trycka upp närmsta person mot väggen och tvinga de erkänna inför hela världen, live, i direktsänd tv, vad dessa läkemedelspreparat egentligen innehåller, och hur de påverkar vår kropp. Låta dessa människor i fin slips få stå till svars för deras biljoner biljarder blodpengar de spillt ut över mänskligheten.

    Dessa epilepsi-anfalls-liknande problem är en konsekvens av att sluta med psykofarmaka. Jag har varit drogfri från allt läkemedel sen november 2011, och jag är så jävla stolt, vissa tar hellre livet av sig än lyckas trappa ner och sluta, jag var en av de nog starka.

    Men att jag kanske får leva med dessa anfall hela livet och det finns inga botemedel,
    det är så jävla plågsamt ondskefullt så det finns inte. Om allt handlar om pengar i slutändan, då är vi aldrig trygga i vår egen värld, om makt är viktigare än medmänsklighet, då har vi misslyckats med hela jävla världen.

    Peace and love alla vi som ifrågasätter ALLT

    /En jävligt besviken söndermanipulerad “patient”
    som fortfarande tycker det finns vackra saker här i världen,
    men läkemedelsbolagen kan gärna få försvinna åt h*vete.

    • @Elina.

      Det enda vi först och främst kan ställa till svars är våra föräldrar. Det var de som skulle göra oss trygga, men det kunde de knappast om de inte själva var det. Det som är intressant i det är ju inte skuldfrågan utan var och när får besvikelserna, sorgen och ilskan utlopp? Att längta efter kärlek, istället för att göra sig värd uppmärksamhet är en himmelsvid skillnad. Att samhället mest och övertygande inte är till annat är en dyster konsekvens av ens föräldrars erfarenheter.

      Det som hjälpt mest har varit när gråten, saknaden verkligen fått komma till tals. När spänningarna släpper sitt långvariga grepp och själens kramp får ge vika för ett betydligt gedignare lugn..

      Givetvis växte många upp och etablerade en näringsbrist som för alldeles för många fått oanade konsekvenser för sinnet och kroppen. Fastän lösningarna funnits i kunskapsbankerna så har man suttit på rikedomen som bankerna gör idag, allt för att bana väg för andra mer intrikata intressen. Givetvis på den allmänna och personliga hälsans och välbefinnandets bekostnad.

      Få av de saker som fick livet att vända var terapin, kunskapen om näringens livsnödvändiga funktioner. Sist men inte minst utgjorde kärleken en inte oväntad faktor som hade haft det svårt om inte de andra faktorerna fått sin medverkan i utvecklingen.

      Det går givetvis inte läsa sig till hälsa men att hitta tips, se en utväg, äta tillskott är att satsa på sig själv för att använda ett slitet något skamfilat uttryck. Danskarna fick det att mer låta som musik. “Du ska va god vid dig skälv”.

      Ekologisk kost, tillskott av olika slag, mineraler, särskilt b-vitaminer, är säkert en bättre väg till att slippa minnet och påminnelserna om den tid som var.

  • Psykiskt sjuka personer är ofta mycket svåra och jobbiga att ha att göra med. Sanningen är nog att ingen riktigt vet hur man skall komma tillrätta med dessa oerhört komplexa och svåra problem. Psykofarmaka botar ingen men ibland kan de dämpa symtom (tills de orsakar värre symtom och då höjer man dosen). Tills det blir en ond spiral som till sist leder till det oundvikliga slutet. Oerhört tragiskt.

    • @Jodå.

      Det jobbar alldeles för många inom psykiatrin som är direkt olämpliga.

      “Sanningen är nog att ingen riktigt vet hur man skall komma tillrätta med dessa oerhört komplexa och svåra problem.” Så omsvärmas de sitt sinne med ogrundade övertygelser för att stärka sin erbarmliga hållning till ett ointressant jobb och en lika ointressant karriär..

      Självkritiken är som i många andra fall fullständigt bortblåst och det kan ju vara svaret på hur man kan ta ett jobb man inte alls är intresserad av. läkemedelsindustrins frieri till nonchalansen har fått sin brud. Det oheliga äktenskapet har varat länge och i den här miljön blir det inga barn gjorda….

  • Psykiskt sjuka personer är ofta mycket svåra och jobbiga att ha att göra med. Sanningen är nog att ingen riktigt vet hur man skall komma tillrätta med dessa oerhört komplexa och svåra problem. Psykofarmaka botar ingen men ibland kan de dämpa symtom (tills de orsakar värre symtom och då höjer man dosen). Tills det blir en ond spiral som till sist leder till det oundvikliga slutet. Oerhört tragiskt.

    • @Jodå.

      Det jobbar alldeles för många inom psykiatrin som är direkt olämpliga.

      “Sanningen är nog att ingen riktigt vet hur man skall komma tillrätta med dessa oerhört komplexa och svåra problem.” Så omsvärmas de sitt sinne med ogrundade övertygelser för att stärka sin erbarmliga hållning till ett ointressant jobb och en lika ointressant karriär..

      Självkritiken är som i många andra fall fullständigt bortblåst och det kan ju vara svaret på hur man kan ta ett jobb man inte alls är intresserad av. läkemedelsindustrins frieri till nonchalansen har fått sin brud. Det oheliga äktenskapet har varat länge och i den här miljön blir det inga barn gjorda….

  • Hej Lars-Johan!

    Nu är det så att jag behandlades med ny laserteknik och ja utan den hade jag inte suttit här. Känner människor som dött av den här sjukdomen då överlevnaden är 5 år. Det är tack vare den behandlingen jag sitter här!
    Det finns oerhört bra och duktiga läkare som verkligen kan sin sak.

    Huvudfrågan här var läkemedel inom psykiatrin.
    Jag ifrågasätter inte Dr Peter Braggin som yrkesman utan jag skulle vilja veta hur han menar att psykiskt sjuka ska behandlas om dessa inte får en medicin som gör att de fungerar i vardagen, några sådana förslag verkar inte finnas. Förr hade man helt vanvettiga behandlingar ( ren misshandel) av psykiskt sjuka, nog är jag glad att det går framåt och att det faktiskt finns mediciner.

    Du menar att det finns alternativ med 0 biverkningar; vilka är de alternativen ?
    i vår familj handlar medicin om överlevnad sedan få varje individ tycka vad dom vill, vi gör våra egna val.

    Mvh/Rosen

    • Psykiatrin borde ju eftet alla år i branschen ha både kunnande och expertis, så är ju inte fallet trots alla pengarna och människor verksamheten slukar. Som garanterat hopplöst fall och nästan fyra års experimenterande med medicin på kors och tvärs med rekommendationerna i fass kom jag lyckligt iväg till ett behandlingshem vars huvudsakliga metod var att föra dialog med sina klienter, vara entusiaster och snart beundrade för sitt kunnande sin medmänsklighet och synnerligen grundläggande vilja att dela med sig… Lyftande en svärtad själ tillbaka i livet och en överraskande djupare verklighet. Är det något vårdapparatens surr saknar är det garanterat det mesta. Jag tror mig säkert veta att den som i vårdsverige känner sig medmänsklig å yrkets vägnar snart och drastiskt omskolas till det kompakta mörkret, främlingsskapet och hopplöshet som är en så förträfflig jordmån för konsumtionen av psykofarmaka.

      Hur dialog med deprimerade, självskadepatienter, ätstörda osv kan utebli är ingen gåta. Patientskaran nollas och känner sig snart garanterat än mer främmande och medicinskt motiverad. Se hur man behandlade Barbro Sandin och hennes förträffliga arbete. Vårdmaskinens larvfötter krossade och utrotade snart sagt varenda schizofren patient med något de kallade en reform..

      De ska nog slänga ut gökungen läkemedelsindustrin… Tänk vilken arbetsglädje yrket skulle hålla sig med… Obetalbar, värmande, gripande och glädjetårande…

  • Hej Lars-Johan!

    Nu är det så att jag behandlades med ny laserteknik och ja utan den hade jag inte suttit här. Känner människor som dött av den här sjukdomen då överlevnaden är 5 år. Det är tack vare den behandlingen jag sitter här!
    Det finns oerhört bra och duktiga läkare som verkligen kan sin sak.

    Huvudfrågan här var läkemedel inom psykiatrin.
    Jag ifrågasätter inte Dr Peter Braggin som yrkesman utan jag skulle vilja veta hur han menar att psykiskt sjuka ska behandlas om dessa inte får en medicin som gör att de fungerar i vardagen, några sådana förslag verkar inte finnas. Förr hade man helt vanvettiga behandlingar ( ren misshandel) av psykiskt sjuka, nog är jag glad att det går framåt och att det faktiskt finns mediciner.

    Du menar att det finns alternativ med 0 biverkningar; vilka är de alternativen ?
    i vår familj handlar medicin om överlevnad sedan få varje individ tycka vad dom vill, vi gör våra egna val.

    Mvh/Rosen

    • Psykiatrin borde ju eftet alla år i branschen ha både kunnande och expertis, så är ju inte fallet trots alla pengarna och människor verksamheten slukar. Som garanterat hopplöst fall och nästan fyra års experimenterande med medicin på kors och tvärs med rekommendationerna i fass kom jag lyckligt iväg till ett behandlingshem vars huvudsakliga metod var att föra dialog med sina klienter, vara entusiaster och snart beundrade för sitt kunnande sin medmänsklighet och synnerligen grundläggande vilja att dela med sig… Lyftande en svärtad själ tillbaka i livet och en överraskande djupare verklighet. Är det något vårdapparatens surr saknar är det garanterat det mesta. Jag tror mig säkert veta att den som i vårdsverige känner sig medmänsklig å yrkets vägnar snart och drastiskt omskolas till det kompakta mörkret, främlingsskapet och hopplöshet som är en så förträfflig jordmån för konsumtionen av psykofarmaka.

      Hur dialog med deprimerade, självskadepatienter, ätstörda osv kan utebli är ingen gåta. Patientskaran nollas och känner sig snart garanterat än mer främmande och medicinskt motiverad. Se hur man behandlade Barbro Sandin och hennes förträffliga arbete. Vårdmaskinens larvfötter krossade och utrotade snart sagt varenda schizofren patient med något de kallade en reform..

      De ska nog slänga ut gökungen läkemedelsindustrin… Tänk vilken arbetsglädje yrket skulle hålla sig med… Obetalbar, värmande, gripande och glädjetårande…

  • Hej Rosen

    “En människa som är hjärtsjuk blir medicinerad livet ut med mediciner som kan vara livshotande, som kan ge inre blödningar etc…men det finns inget alternativ i det läget. När jag behandlades för cancer så fick jag behandling som kunde vara livshotande men det fanns inget alternativ”. Nej, det finns inga alternativ om man litar på “läkarna” och sväljer deras svammel med krok, lina och sänke. Men om man inte tror på vad de säger utan läser på och uppdaterar sig så finner man att det finns mängder av fungerande alternativ – med noll biverkningar. Internet fanns inte för 20 år sedan. Men alternativa cancerterapier som fungerar har alltid funnits och varit tillgängliga.
    “Idag har jag fått 20 extra år, utan behandling hade jag inte suttit här idag”. Gratulerar!! Men du överlevde trots den ´behandling´ du fick, inte tack vare den.
    mvh
    /Lars

  • Hej Rosen

    “En människa som är hjärtsjuk blir medicinerad livet ut med mediciner som kan vara livshotande, som kan ge inre blödningar etc…men det finns inget alternativ i det läget. När jag behandlades för cancer så fick jag behandling som kunde vara livshotande men det fanns inget alternativ”. Nej, det finns inga alternativ om man litar på “läkarna” och sväljer deras svammel med krok, lina och sänke. Men om man inte tror på vad de säger utan läser på och uppdaterar sig så finner man att det finns mängder av fungerande alternativ – med noll biverkningar. Internet fanns inte för 20 år sedan. Men alternativa cancerterapier som fungerar har alltid funnits och varit tillgängliga.
    “Idag har jag fått 20 extra år, utan behandling hade jag inte suttit här idag”. Gratulerar!! Men du överlevde trots den ´behandling´ du fick, inte tack vare den.
    mvh
    /Lars

  • ALLA mediciner har sina baksidor, det bör man vara medveten om. Peder Breggin går ut med skrämselpropaganda om de svåra biverkningar som kan följa med psykofarmaka. Hur tänker han kring svåra psykiska sjukdomar där medicinering är det som gör att människor fungerar, vad är alternativet? Det kan handla om liv eller död. Han verkar inte ha svar på hur han vill att en behandling ska se ut utan medicin. En människa som är hjärtsjuk blir medicinerad livet ut med mediciner som kan vara livshotande, som kan ge inre blödningar etc…men det finns inget alternativ i det läget. När jag behandlades för cancer så fick jag behandling som kunde vara livshotande men det fanns inget alternativ. Idag har jag fått 20 extra år, utan behandling hade jag inte suttit här idag. Man måste väga för och emot.

  • ALLA mediciner har sina baksidor, det bör man vara medveten om. Peder Breggin går ut med skrämselpropaganda om de svåra biverkningar som kan följa med psykofarmaka. Hur tänker han kring svåra psykiska sjukdomar där medicinering är det som gör att människor fungerar, vad är alternativet? Det kan handla om liv eller död. Han verkar inte ha svar på hur han vill att en behandling ska se ut utan medicin. En människa som är hjärtsjuk blir medicinerad livet ut med mediciner som kan vara livshotande, som kan ge inre blödningar etc…men det finns inget alternativ i det läget. När jag behandlades för cancer så fick jag behandling som kunde vara livshotande men det fanns inget alternativ. Idag har jag fått 20 extra år, utan behandling hade jag inte suttit här idag. Man måste väga för och emot.

  • Jag trappade ner utan några som helst problem på egen hand . Då läkarna struntade helt i mig . Hade så mycket biverkningar att jag knappt kan räkna dom. Glaucom på båda ögonen , synbortfall , tappade alla ögonfransar och ögonbryn och ca hälften av mitt huvudhår, Kares o g a ändrad salivsammansättning, restless Legs , sömnlöshet , illamående , kraftig yrsel , självmordstankar , kraftiga blödningar som liknade missfall . Tänkte att jag tar vartenda utsättningssymptom ett par veckor , bara jag kommer ur detta hekvete. Jag gick på full dos dvs 40 mg av preparatet Citalopram . Åt även stora mängder Atarax . Trappade ner med 10 mg Citalopram var 5 e vecka tills jag tog mina allra sista 10 mg den 16 februari i år. Inte ett enda utsättningssymptom fick jag . Och nu känns det underbart ! Jag är fri! ÄNTLIGEN! Har ingenting i kroppen eller systemet mer . För första gången på Jag minns inte hur länge så sover jag hela nätterna . Bara en sån sak . Livet har återvänt . Har varken ändrat kost el börjat med nåt annat trams. Det räcker att sluta med mediciner man inte mår bra av . Jag äter och tränar som innan jag blev sjuk . Jag tackar livet !

  • Jag trappade ner utan några som helst problem på egen hand . Då läkarna struntade helt i mig . Hade så mycket biverkningar att jag knappt kan räkna dom. Glaucom på båda ögonen , synbortfall , tappade alla ögonfransar och ögonbryn och ca hälften av mitt huvudhår, Kares o g a ändrad salivsammansättning, restless Legs , sömnlöshet , illamående , kraftig yrsel , självmordstankar , kraftiga blödningar som liknade missfall . Tänkte att jag tar vartenda utsättningssymptom ett par veckor , bara jag kommer ur detta hekvete. Jag gick på full dos dvs 40 mg av preparatet Citalopram . Åt även stora mängder Atarax . Trappade ner med 10 mg Citalopram var 5 e vecka tills jag tog mina allra sista 10 mg den 16 februari i år. Inte ett enda utsättningssymptom fick jag . Och nu känns det underbart ! Jag är fri! ÄNTLIGEN! Har ingenting i kroppen eller systemet mer . För första gången på Jag minns inte hur länge så sover jag hela nätterna . Bara en sån sak . Livet har återvänt . Har varken ändrat kost el börjat med nåt annat trams. Det räcker att sluta med mediciner man inte mår bra av . Jag äter och tränar som innan jag blev sjuk . Jag tackar livet !

  • Det är penningkräken och pengarna som skapar fattigdomen och i sin tur all utmattning (depression) som följer av det. Och på grund av fattigdomen har man mycket svårt för att med god kost och tillskott som behövs förbättra sin hälsa. Och man är helt beroende av den subventionerade traditionella medicinen. Det är SÅ utstuderat uttänkt och ren konspiration! Men, å andra sidan, att vi som transmittorsubstanser i hjärtan behöver serotonin och noradrenalin torde vara ett faktum. Jag måste därvid säga, att Venlafaxin trots allt som däremot påstås har hjälpt mig och räddat mitt liv. Jag har brukat detta under nu mer än 20 år! -Och det är klart, att jag är beroende av det… utan det skulle jag inte må alls! Jag kan inte förstå allt det dåliga som rapporteras. Min syster brukar cymbalta och mår mycket bättre!

  • Det är penningkräken och pengarna som skapar fattigdomen och i sin tur all utmattning (depression) som följer av det. Och på grund av fattigdomen har man mycket svårt för att med god kost och tillskott som behövs förbättra sin hälsa. Och man är helt beroende av den subventionerade traditionella medicinen. Det är SÅ utstuderat uttänkt och ren konspiration! Men, å andra sidan, att vi som transmittorsubstanser i hjärtan behöver serotonin och noradrenalin torde vara ett faktum. Jag måste därvid säga, att Venlafaxin trots allt som däremot påstås har hjälpt mig och räddat mitt liv. Jag har brukat detta under nu mer än 20 år! -Och det är klart, att jag är beroende av det… utan det skulle jag inte må alls! Jag kan inte förstå allt det dåliga som rapporteras. Min syster brukar cymbalta och mår mycket bättre!

  • hej Trött! Titta vad Camilla och Nettan, janne Forström skriver;alla har rätt.
    Men varje människa reagera olika, men en sak är helt klart och det är att: Man måste slutar mycket långsam och vara beredd att det kan ta åratal. P. Breggin ger tipps att man startar nedtrappning med 1/3 del under så många månader som man har tagit medicinen i år. Man kan då samtidigt följa Nettans råd
    och komplettera med dessa mediciner. Det är också viktig det vad Ivan Björn skriver, men oftast kan man inte göra det själv, man behöver hjälp i form av en bra terapeut som hjälper en att löser de gamla trauman och leder vägen framåt. Inte alla terapeuter er bra!
    När man märker att det går bättre med en 1/3 del mindre medicin, kan man gå ytterligare ner men bara igen med en liten del och också över lång tid. Skulle det hända att man få igen besvär, kan man tillfällig ökar lite igen, men bara kortvarig mycket kortvarig. När man är tvungen att ta psykmedicin har man oftast ökade spänningar i kroppen och en dålig hållning , detta kan ge de problem med krypningar och stickningar. Där kan en massör hjälper. Viktig är att du inte ger opp. Kroppen har en förmåga att läka och dessa mediciner förändra hjärnan som vid utsättande naturligtvis reagerar på ett konstig och mycket ovanlig sätt. ( tänk dig att plötslig kommer alla dessa neurotransmitter som en tsunamin in på receptorn) Allt detta gäller inte bara antidepressiva, det gäller också SSRI preparat. Man kan komma ur detta elände men det tar tid. Breggin har hjälpt människor som har varit medicinerat i över 10 år.Men du kan inte göra det själv om du har haft medicinen under lång tid du behöver någon som stöttar dig när resan blir tuff.
    Jag ringde en gång en överläkare i Umeå och en på KS ( Stockholm) och frågade hur man sätter ut psykpreparat. Den ena svarade det kan man göra direkt och den andra svarade att det tar ca 3-5 dagar. det visa att de inte har en aning vad de pratar om.

  • hej Trött! Titta vad Camilla och Nettan, janne Forström skriver;alla har rätt.
    Men varje människa reagera olika, men en sak är helt klart och det är att: Man måste slutar mycket långsam och vara beredd att det kan ta åratal. P. Breggin ger tipps att man startar nedtrappning med 1/3 del under så många månader som man har tagit medicinen i år. Man kan då samtidigt följa Nettans råd
    och komplettera med dessa mediciner. Det är också viktig det vad Ivan Björn skriver, men oftast kan man inte göra det själv, man behöver hjälp i form av en bra terapeut som hjälper en att löser de gamla trauman och leder vägen framåt. Inte alla terapeuter er bra!
    När man märker att det går bättre med en 1/3 del mindre medicin, kan man gå ytterligare ner men bara igen med en liten del och också över lång tid. Skulle det hända att man få igen besvär, kan man tillfällig ökar lite igen, men bara kortvarig mycket kortvarig. När man är tvungen att ta psykmedicin har man oftast ökade spänningar i kroppen och en dålig hållning , detta kan ge de problem med krypningar och stickningar. Där kan en massör hjälper. Viktig är att du inte ger opp. Kroppen har en förmåga att läka och dessa mediciner förändra hjärnan som vid utsättande naturligtvis reagerar på ett konstig och mycket ovanlig sätt. ( tänk dig att plötslig kommer alla dessa neurotransmitter som en tsunamin in på receptorn) Allt detta gäller inte bara antidepressiva, det gäller också SSRI preparat. Man kan komma ur detta elände men det tar tid. Breggin har hjälpt människor som har varit medicinerat i över 10 år.Men du kan inte göra det själv om du har haft medicinen under lång tid du behöver någon som stöttar dig när resan blir tuff.
    Jag ringde en gång en överläkare i Umeå och en på KS ( Stockholm) och frågade hur man sätter ut psykpreparat. Den ena svarade det kan man göra direkt och den andra svarade att det tar ca 3-5 dagar. det visa att de inte har en aning vad de pratar om.

  • Du måste “bombardera” kroppen men näring, medan du sakta sätter dina mediciner. Gör man det för fort blir det stora problem i kroppen som du nu känner av. Kan vara tufft under utsättningstiden men kommer bli bra i slutändan sen.
    Kanske behöver du hjälp från någon näringsterapeut?

  • Ivan Björn, jag hade kunnat ta till mig dessa tankar om jag ex. har en depression utan medicinering men mitt problem är alla utsättningsbesvär, både psykiska och fysiska. Det märks att du inte har någon erfarenhet av detta. Blixtrar i huvudet, nervsmärta under fötterna, krypningar i benen, en yrsel som gör att du håller på att trilla av stolen, panikattacker, tvångstankar, aggressioner m.m. Kommer i tre-månaders intervaller, omänskligt.

    • Har du gjort en grundlig kontroll av dina näringsvärden ? Jag skulle gå den alternativa vägen . Irisdiagnostik , biopati , zonterapi mm. Det finns massor som du kan pröva.
      Skulle dessutom lägga om kosten och plocka bort allt som orsakar inflammationer i kroppen
      Man har hittat kopplingar mellan depressioner och kost .
      Googla på nätet så hittar du säkert artiklar i ämnet .
      Lycka till och ge inte upp.

    • Usch vad jobbigt. Jag har gått igenom det samma men sista gången trappade jag ner genom ett helt år och åt 1/2 tabl i ett par månader. Gick sen ner till 1/4 tabl ett tag, och till sist tog jag den varannan dag. Hade nästan inga utsättningssymtom och har varit fri från skiten i 5 år nu. Aldrig mer att jag använder mig av det.

    • När jag lade om kosten till lchf och började med magnesium, omega 3 och d-vitamintillskott kunde jag äntligen sluta med SSRI utan hemska utsättningssymptom. Hade försökt så många gånger innan men gett upp.

    • Känner mycket väl igen beskrivningen du ger!
      Stötarna som kommer som ett hammarslag i bakhuvudet är skrämmande och man är villig att göra vad som helst för att få det att sluta. Nervsmärtor under fötterna trodde jag däremot att jag var ensam om men uppenbarligen inte!
      Tack och lov lyckats sluta med alla ssri men däremot tar jag fortfarande tramadol mot smärtor och tyvärr har den medicinen samma biverkningar då det också påverkar serotoninet bl a.
      Hoppas på att kunna bli av med det och låta kroppen försöka hämta sig från den misshandel man utsatt den för men känns avlägset tyvärr.
      Önskar dig lycka till och hoppas du kan sätta ut medicinerna på ett säkert sätt och bli fri.

  • Du måste “bombardera” kroppen men näring, medan du sakta sätter dina mediciner. Gör man det för fort blir det stora problem i kroppen som du nu känner av. Kan vara tufft under utsättningstiden men kommer bli bra i slutändan sen.
    Kanske behöver du hjälp från någon näringsterapeut?

  • Det tål att påpekas hur skamlig vi ansåg historiens monumentala ättestupa vara.

    Läkemedelsindustrin har med vårdens försorg återinfört den i det tysta. Dessutom synes ju inte de lakoniska kommentarerna från vårdansvariga om att de som väljer att sluta “får skylla sig själva” som någon förnekelse av faktum utan en resignation i vad som förhoppningsvis kan vara okunskap, men i värsta fall är något helt annat.

    Som det så lägligt påpekas ovan är ju biverkningarna av antidepressiv medicin milt sagt ohyggliga.. den som fått slut på alternativ, den som inte ser några möjlighet att radikalt ändra något i sitt liv, den som känner djup maktlöshet, får en medicin som förvärrar läget, ökar risken för självmord, ökar risken inte bara för våld mot sig själv utan också andra.

    Att en släpphänt vård har betydligt mer ansvar för vad som skett i samhället i svallvågorna av nedskärningarna kräver ju en djupare analys. Att den riskabla och nonchalanta medicineringen har stor del i våldet och desperationen ska ingen tvivla om. Det man alltså sparat in på gungorna har man dyrt fått betala i våldskarusellerna..

    Den personlighetsförändring som antidepressiv medicinering medför förstärks också än mer av det i Fass tydligt farliga i att blanda den medicinen med neuroleptika. Här bryter ju sedan länge kåren mot de uttryckliga råden “särskild övervakning” när dessa patienter under mer eller mindre försöksmässiga former skickas ut på gatan. Inte synes ju vårdens lika flagranta ursäkter “att de kunde inte ana” beskriva annat än bekräftelsen på att de medicinerar under godtyckliga former och utövar inget som med hedern i behåll skulle kunna kallas dialog med sina patienter. Då skulle de ju inte bara enkelt kunna avstyra våld utan trygga dem som riskerar skada sig eller andra.. Filosofin att människan blott får skylla sig själv har alltmer smugit sig in under skinnet.

    Vad annat än ett samhälle som inte har tid med kriser skulle välja att lämpa problemen överbord. Givetvis handlar det om förtjänster, vinster som låter medmänskligheten vika för sin egen vilja att bromsa en utveckling människan är dömd att förlora. Vi är förbrukningsvara, konsumenter och förväntas hålla hjulen snurrande i en hastighet ingen egentligen har behov av.. Att som sedan 90-talet öka och förvärra situationen, allt för att undergräva välfärden låter omisskännligt som en glömd men ödesdiger musik.

    Att läkemedelsbolagens månglande i templet gett dem makt, förtjänster, vinster de inte borde ha råder ingen tvekan om. Eftersom vårdresultat fortfarande räknas i ekonomiska tal lär ingen förändring komma till stånd utan att potensen hos vinstintressena slaknar..

    Pillerindustrin vill säkert bli betraktade som gudar åtminstone sådan med makt och har i en parallell värld av flugornas herre har kastat ut mänskligheten på en ö i en förhoppning att verkligheten inte någonsin ska hinna ifatt eller komma till undsättning..

  • Ivan Björn, jag hade kunnat ta till mig dessa tankar om jag ex. har en depression utan medicinering men mitt problem är alla utsättningsbesvär, både psykiska och fysiska. Det märks att du inte har någon erfarenhet av detta. Blixtrar i huvudet, nervsmärta under fötterna, krypningar i benen, en yrsel som gör att du håller på att trilla av stolen, panikattacker, tvångstankar, aggressioner m.m. Kommer i tre-månaders intervaller, omänskligt.

    • Har du gjort en grundlig kontroll av dina näringsvärden ? Jag skulle gå den alternativa vägen . Irisdiagnostik , biopati , zonterapi mm. Det finns massor som du kan pröva.
      Skulle dessutom lägga om kosten och plocka bort allt som orsakar inflammationer i kroppen
      Man har hittat kopplingar mellan depressioner och kost .
      Googla på nätet så hittar du säkert artiklar i ämnet .
      Lycka till och ge inte upp.

    • Usch vad jobbigt. Jag har gått igenom det samma men sista gången trappade jag ner genom ett helt år och åt 1/2 tabl i ett par månader. Gick sen ner till 1/4 tabl ett tag, och till sist tog jag den varannan dag. Hade nästan inga utsättningssymtom och har varit fri från skiten i 5 år nu. Aldrig mer att jag använder mig av det.

    • När jag lade om kosten till lchf och började med magnesium, omega 3 och d-vitamintillskott kunde jag äntligen sluta med SSRI utan hemska utsättningssymptom. Hade försökt så många gånger innan men gett upp.

    • Känner mycket väl igen beskrivningen du ger!
      Stötarna som kommer som ett hammarslag i bakhuvudet är skrämmande och man är villig att göra vad som helst för att få det att sluta. Nervsmärtor under fötterna trodde jag däremot att jag var ensam om men uppenbarligen inte!
      Tack och lov lyckats sluta med alla ssri men däremot tar jag fortfarande tramadol mot smärtor och tyvärr har den medicinen samma biverkningar då det också påverkar serotoninet bl a.
      Hoppas på att kunna bli av med det och låta kroppen försöka hämta sig från den misshandel man utsatt den för men känns avlägset tyvärr.
      Önskar dig lycka till och hoppas du kan sätta ut medicinerna på ett säkert sätt och bli fri.

  • Det vore ju bra om man någon gång kan få veta hur man ska kunna sluta med dom på ett säkert sätt. Har försökt flera gånger utan att lyckas och känner igen ex.aggressioner. Är så trött på detta, har förstört mitt liv.

    • Genom att du hittar dig själv – ditt inre barn, genom att du återigen kommer i balans på alla plan så kommer inga biverkningar, eller aggressioner att kunna manifesteras. Eckhart Tolle har skrivit en bok “En ny jord ditt inre syfte” Prova med det. Här bifogar jag länken till Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789186587444/en-ny-jord-ditt-inre-syfte/?gclid=CjwKEAiAw56lBRCs29jB9uOvkygSJADnD3-6DCiUs4oiIIL8dlYltwMUCF1ABkshrb-c3voPbZqXTBoCIVjw_wcB

      Boken är slutsåld men kanske finns den på biblioteket

      “För att få slut på det elände som har hemsökt människan i tusentals år måste du börja med dig själv och ta ansvar för ditt inre tillstånd i varje ögonblick. Det betyder nu. Fråga dig: ‘Finns det någon negativitet i mig just nu?’ Bli sedan vaken och uppmärksam på både dina tankar och känslor. Håll utkik efter det där vaga missnöjet som jag nämnde tidigare, till exempel i form av leda, nervositet eller irritation. Håll utkik efter tankar som tycks berättiga eller förklara din olycka, men i själva verket orsakar den. I det ögonblick som du blir medveten om det negativa tillståndet inom dig, tro inte då att det betyder att du har misslyckats. Det betyder att du har lyckats. Så länge som denna medvetenhet saknas råder en identifikation med det inre tillståndet, och en sådan identifikation är ett uttryck för egot. Med medvetenheten följer en avidentifiering från tankar, känslor och reaktioner. Den ska inte förväxlas med förnekande. Snarare är det så att du ser dem, och i samma ögonblick som du ser dem sker det automatiskt en avidentifiering. Din självuppfattning, din bild av vem du är, genomgår då en förändring: Tidigare var du tankarna, känslorna och reaktionerna, nu är du medvetenheten och den medvetna Närvaro som bevittnar dessa tillstånd.”

  • Det tål att påpekas hur skamlig vi ansåg historiens monumentala ättestupa vara.

    Läkemedelsindustrin har med vårdens försorg återinfört den i det tysta. Dessutom synes ju inte de lakoniska kommentarerna från vårdansvariga om att de som väljer att sluta “får skylla sig själva” som någon förnekelse av faktum utan en resignation i vad som förhoppningsvis kan vara okunskap, men i värsta fall är något helt annat.

    Som det så lägligt påpekas ovan är ju biverkningarna av antidepressiv medicin milt sagt ohyggliga.. den som fått slut på alternativ, den som inte ser några möjlighet att radikalt ändra något i sitt liv, den som känner djup maktlöshet, får en medicin som förvärrar läget, ökar risken för självmord, ökar risken inte bara för våld mot sig själv utan också andra.

    Att en släpphänt vård har betydligt mer ansvar för vad som skett i samhället i svallvågorna av nedskärningarna kräver ju en djupare analys. Att den riskabla och nonchalanta medicineringen har stor del i våldet och desperationen ska ingen tvivla om. Det man alltså sparat in på gungorna har man dyrt fått betala i våldskarusellerna..

    Den personlighetsförändring som antidepressiv medicinering medför förstärks också än mer av det i Fass tydligt farliga i att blanda den medicinen med neuroleptika. Här bryter ju sedan länge kåren mot de uttryckliga råden “särskild övervakning” när dessa patienter under mer eller mindre försöksmässiga former skickas ut på gatan. Inte synes ju vårdens lika flagranta ursäkter “att de kunde inte ana” beskriva annat än bekräftelsen på att de medicinerar under godtyckliga former och utövar inget som med hedern i behåll skulle kunna kallas dialog med sina patienter. Då skulle de ju inte bara enkelt kunna avstyra våld utan trygga dem som riskerar skada sig eller andra.. Filosofin att människan blott får skylla sig själv har alltmer smugit sig in under skinnet.

    Vad annat än ett samhälle som inte har tid med kriser skulle välja att lämpa problemen överbord. Givetvis handlar det om förtjänster, vinster som låter medmänskligheten vika för sin egen vilja att bromsa en utveckling människan är dömd att förlora. Vi är förbrukningsvara, konsumenter och förväntas hålla hjulen snurrande i en hastighet ingen egentligen har behov av.. Att som sedan 90-talet öka och förvärra situationen, allt för att undergräva välfärden låter omisskännligt som en glömd men ödesdiger musik.

    Att läkemedelsbolagens månglande i templet gett dem makt, förtjänster, vinster de inte borde ha råder ingen tvekan om. Eftersom vårdresultat fortfarande räknas i ekonomiska tal lär ingen förändring komma till stånd utan att potensen hos vinstintressena slaknar..

    Pillerindustrin vill säkert bli betraktade som gudar åtminstone sådan med makt och har i en parallell värld av flugornas herre har kastat ut mänskligheten på en ö i en förhoppning att verkligheten inte någonsin ska hinna ifatt eller komma till undsättning..

  • Det vore ju bra om man någon gång kan få veta hur man ska kunna sluta med dom på ett säkert sätt. Har försökt flera gånger utan att lyckas och känner igen ex.aggressioner. Är så trött på detta, har förstört mitt liv.

    • Genom att du hittar dig själv – ditt inre barn, genom att du återigen kommer i balans på alla plan så kommer inga biverkningar, eller aggressioner att kunna manifesteras. Eckhart Tolle har skrivit en bok “En ny jord ditt inre syfte” Prova med det. Här bifogar jag länken till Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789186587444/en-ny-jord-ditt-inre-syfte/?gclid=CjwKEAiAw56lBRCs29jB9uOvkygSJADnD3-6DCiUs4oiIIL8dlYltwMUCF1ABkshrb-c3voPbZqXTBoCIVjw_wcB

      Boken är slutsåld men kanske finns den på biblioteket

      “För att få slut på det elände som har hemsökt människan i tusentals år måste du börja med dig själv och ta ansvar för ditt inre tillstånd i varje ögonblick. Det betyder nu. Fråga dig: ‘Finns det någon negativitet i mig just nu?’ Bli sedan vaken och uppmärksam på både dina tankar och känslor. Håll utkik efter det där vaga missnöjet som jag nämnde tidigare, till exempel i form av leda, nervositet eller irritation. Håll utkik efter tankar som tycks berättiga eller förklara din olycka, men i själva verket orsakar den. I det ögonblick som du blir medveten om det negativa tillståndet inom dig, tro inte då att det betyder att du har misslyckats. Det betyder att du har lyckats. Så länge som denna medvetenhet saknas råder en identifikation med det inre tillståndet, och en sådan identifikation är ett uttryck för egot. Med medvetenheten följer en avidentifiering från tankar, känslor och reaktioner. Den ska inte förväxlas med förnekande. Snarare är det så att du ser dem, och i samma ögonblick som du ser dem sker det automatiskt en avidentifiering. Din självuppfattning, din bild av vem du är, genomgår då en förändring: Tidigare var du tankarna, känslorna och reaktionerna, nu är du medvetenheten och den medvetna Närvaro som bevittnar dessa tillstånd.”

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *