Kajsa Ekis Ekman: ”Västafrikas vår har börjat”

4
3929

Kajsa Ekis Ekman - Foto: Johan FlankeAllt som sker söder om Algeriet kallas genomgående ”oroligheter” i pressen. Och oroligheter vill ju ingen ha, eller hur? Lugn och ro ska det vara där mineralerna och oljan hämtas, skriver Kajsa Ekis Ekman i en ledarartikel på ETC. 

Som alla vet har det varit revolution i Burkina Faso. Efter 27 år gav enträgen organisering resultat i oktober förra året. Hundratusentals demonstranter samlades, brände ner parlamentet fullständigt. Presidenten, IMF:s älskling, blev tvungen att fly med fransk helikopter.

Den kamerunske regissören Jean-Pierre Bekolo kallar det ”den viktigaste händelse som ägt rum i franska Västafrika någonsin”. Och nu sprider sig en upprorsvåg: igår deklarerade Gabons fackföreningar generalstrejk och i två månader har protester ägt rum i Togo, där familjen Gnassingbe styrt i fem årtionden. Tidningen The New African skriver i senaste numret att kanske kan slutet närma sig för de ledare som suttit runt 30 år vid makten i Kongo, Tchad, Kamerun.

Läs mer på ETC.se | Foto: Johan Flanke

Kajsa Ekis Ekman är frilansskribent och författare, aktuell med boken: ”Skulden – eurokrisen sedd från Aten”. Varje fredag skriver hon ledare i Dagens ETC.

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

4 KOMMENTARER

  1. Hej Kajsa Ekman,

    Jag menar att t.ex. Angola sköttes betydligt bättre under det Portugisiska kolonialstyret än det görs idag. I dagens Sv.D kan man läsa om 10 överåriga och enväldiga Presidenter i Afrika vars huvudmålsättning tycks vara att flå de länder de styr över och vara fullständigt likgiltiga för gemene man/kvinnas umbärande för att överleva

    .” Nota bene” att vissa kolonialmakter bar sig illa/vidrigt åt som t.ex. den Belgiske Kung Leopolds skräckvälde i Kongo där man roade sig med att skjuta prick på ”infödingar”.

    Även om det blev ur tiden att ha kolonier under efterkrigstiden, så var Portugal en sedan 1500 talet en relativt hygglig kolonialmakt,(annars hade detta lilla land inte haft några kolonier kvar) som styrde utan en distinkt raisistisk politik, eftersom portugiserna själva är ett blandfolk.

    I början av 60 talet var det stråtrövare från Kongo som mördade vita som svarta i nordöstra Angola och där började oroligheterna.(ungefär som dagens IS).Det hade överhuvudtaget inget med någon frihetskamp att göra.

    Kombinationen av Sovjetiska/ Amerikanska intressen i det mineral och oljerika Angola och en senil gammal nostalgisk diktatur i Lissabon, hindrade ett succesivt självbestämmande som Engelsmännen tilllämpade (Self Rule), efter andra världskriget. Övergången till självbestämmande blev alldeles för hastig och okontrollerad.

    (Vad beträffande Olof Palmes insatser så fövärrade han endast situationen, istället för att hjälpa till med övergången gick han Sovjeternas ärenden. Något Angola har fått lida av. )

    Tragiskt men sant..hur ett så rikt land har fördärvats genom krig och tre kämpande ”frihetsrörelser”. (*FNLA, UNITA och MPLA som vann makten) , med hänsynslösa ledare som burit sig åt som en flock simpla och enväldiga tyranner..

    Hälsningar Jan Rydberg, Klaipeda, ”

  2. Jan Rydberg
    Din beskrivning har västs sedvanliga bortretuschering av Cia’s dolda aktioner.
    Usa’s inflytande sker till stor del så. Genom sin mediamakt kan de beskriva antagonister ofördelaktigt och få hjälp att tysta ner sina underjordiska aktiviteter.
    John Stockwell, fd Cia, som blev dekorerad för sina insatser i Angola:
    http://www.thirdworldtraveler.com/Stockwell/StockwellCIA87_1.html
    Han säger tex ung vad tjänade det till, vi kallade MPLA farliga kommunister. När de vunnit släppte de in våra företag ändå och kubanska soldater skyddade amerikanska medarbetare.

    William Blum: Usas verkliga utrikespolitik (sv övers. 1998 av Johnny Lindholm)
    (engelskt orig Killing Hope 1995, US Military and Cia Interventions since WWII)