Finska kärnkraftbolaget Fennovoima och Fortum i hetluften pga Rysslands intressen – Olli Ainola

4
9

Olli Ainola - Foto: IltalhetiDen finska kvällstidningen Iltalehti IL avslöjade nyligen detaljer om både konflikter och tuffa affärshandlingarna bakom kärnkraftverket i Fennovoima, Finland. Fortum hade en nyckelroll och så även USA, enligt en obekräftad källa. Fennovoima är ett finskt energibolag som ska bygga ett kärnkraftverk i Pyhäjoki vid Bottenviken och nära Sverige, vilket NewsVoice redovisat i en serie inslag. Turerna ledde till en utrikespolitisk kris mellan Finland och Ryssland, skriver den i Finland välkända journalisten Olli Ainola.

Text: Olli Ainola | Översättning: Gerd Söderholm

Finlands president Sauli Niinistö och Vladimir Putin möttes i Putins residens i Novo-Ogarjovo i närheten av Moskva i juni. Finnarna förvånades över att Ryssland förde fram kärnkraften som huvudtema. Fennovoimas kärnkraftreaktoraffär hotade svälla till en utrikespolitisk kris mellan Finland och Ryssland, eftersom Ryssland gjorde kraftverket till en prestigfråga.

Pyhajoki-kartaRyssland pressade Fortum att placera i Fennovoima [Pyhäjoki], framgår det av Iltalehtis bakgrundsutredning. Fortum fruktade att Ryssland kunde krossa bolagets affärsverksamhet i Västra Sibirien. Fortums korta börsmeddelande för en månad sedan berättade överraskande mycket.

”Fennovoima är ett viktigt projekt för det finska samhället”, var det statsägda elbolagets, tf VD Timo Karttinens, kortfattade kommentar.

Fortums högsta chef råkade bekänna att börsbolaget fattat sitt viktiga beslut på annat än affärsgrunder. Hade finska regeringen utövat påtryckningar på Fortum?

Karttinen tillkännagav det som Fortums styrelse strax innan fattat beslut om i sitt meddelande. Fortum hade gått med på att bli delägare i Fennovoimas kärnkraftsbolag för att villkoret 60 procents inhemskt ägande som finska regeringen satt skulle uppfyllas.

Dagen var för Fortum förödmjukande. Bolaget hade inte lyckats nå någonting av sina eftersträvade mål. Fortum hade inte fått en egen ny kärnreaktor och ville inte ha ett nytt kärnkraftsbolag i Finland. Fortum hade inte heller fått bestämmanderätt över vattenkraftverken i ryska Karelen. En fet utrikespolitisk kris lurade bakom kärnkraftsspelet.

Politiskt och ekonomiskt var insatsen högre än vad som hittills varit känt, avslöjar Iltalehtis undersökning. President Sauli Niinistö, Juha Sipiläs (centern) regering och Fortums styrelse som leds av Sari Baldauf fruktade att om Fennovoima faller kommer Ryssland att hämnas.

Fennovoima kom upp på stålföretaget Outokumpus bord för ca tio år sedan. Smältverket i Torneå och järnkromfabriken har stor elförbrukning. Outokumpu ville ha ett eget kärnkraftverk – ett likadant som Industrins Kraft (TVO), skogsbolagens guldgruva.

Outokumpu, Boliden i Harjavalta och Karleby samt ett antal energibolag slog sig ihop med den tyska energijätten EON. Parterna offentliggjorde planeringen av det nya kärnkraftverket 2007. Meningen var att elproduktionen inleds redan 2016 alltså nästa år.

Statsministerns parti centern tog genast lyra. Kärnreaktorn skulle byggas i partiets kärnland norra Österbotten. Fennovoima slog lekande lätt Fortum ur brädet då Matti Vanhanens (centern) regering utdelade reaktortillstånd. Det hördes sura fnysningar: Centerns egen reaktor.

Snart drog sig dock EON ur samarbetet, ändrade strategi i de politiska efterdyningarna av kärnkraftskatastrofen i Fukushima.

Fennovoima vinglade betänkligt, ända tills en gnista tändes i Rysslands Helsingforsambassad. Ambassadören och fysikern Aleksandr Rumjantsev är tidigare atomenergiminister i Ryssland och tidigare chef för Rosatom som fortsätter atomenergministeriets arbete.

Rumjantsev kallas i politiska kretsar ”Rummukainen” (den som trummar) enligt en roman av Aapeli, Siunattu hulluus – (den välsignade galenskapen)

Efter att det tyska bolaget dragit sig ur bilden, började Rumjantsev lobba för att skaffa ägare till Fennovoima.

Ett honungslent erbjudande

Ryssland kom med ett attraktivt erbjudande till delägarna. Landet lovade ordna finansieringen. Självfinansieringsandelen för kraftverkets delägare är bara 25 procent, medan den exempelvis för den nya cellulosafabriken i Äänekoski är 40 procent.

Ryssland garanterar också att delägarna under 12 år får ström till ett på förhand avtalat fast självkostnadspris när anläggningen står färdig. Ovanpå detta lovade Ryssland bli delägare i Fennovoima. Pengarna tar Ryssland från en katastroffond som snabbt krymper på grund av de ekonomiska sanktionerna.

Finansieringen signalerar i sig att Ryssland har andra mål i sikte än att säkra en medelstor reaktoraffär. Rysslands motiv är ingen gissning. Rosatom säger nuförtiden helt öppet att Fennovoima ska bli ett skyltfönster, en modell, i marknadsföringen i Asien och Stilla havet.

Detta är ingen nyhet. TVO beställde på 1970-talet kraftverken i Olkiluoto av Asea-Atom. Det svenska bolaget gjorde skuld på leveransen av reaktor ett för att få till stånd en första exportaffär med vilken Asea planerade genombrottet på världsmarknaden.

Lusten att få en referensanläggning är inte hela sanningen om Rysslands aggressiva affärsmetoder. Ryssland har politiska motiv och har gjort Fennovoima till en prestigefråga.

Rosatom medger i dag detta. I början av augusti publicerade Rosatom ett expertutlåtande som representerade Rysslands regering enligt vilket ett bygglov för Fennovoima är en politisk angelägenhet för Ryssland. Enligt utlåtandet blev processen politisk efter att Finland tidigare på sommaren avslagit ryska dumatalmannen Sergei Narysjkins visumansökan till OSSE-mötet. Rysslands avslöjande tyder på att de menade allvar?

Siffra tagen ur luften

Förra sommaren beslutade Alexander Stubbs (saml.partiet) regering att Fennovoimas inhemska ägande måste vara minst 60 procent. Inhemskt ägande är också EU- och Efta-länder. Beslutet fattades av samlingspartisten näringsminister Jan Vapaavuori. Hans siffra var tagen ur luften, ett lagom jämnt tal.

Vapaavuori höjde gränsen för att skapa politisk trovärdighet. Många röstare är avogt inställda till en ny rysk reaktor på finsk mark, eftersom Ryssland är ett krigförande land. Regeringen hade beskyllts för slapphet om gränsen varit lägre.

Ägargränsen visade sig bli ett kinkigt villkor. Fennovoima såg sig omkring men hittade inga placerare. Turbulensen på elmarknaden har pågått i många år. Antingen vågade företagen inte placera, eller så misstrodde de lönsamheten i en eventuell anläggning.

Fortums drag utmanande för Ryssland

Fennovoimas ledning var desperat, men Fortum slog alla med häpnad den 2 december 2014. Plötsligt meddelade Fortum att bolaget går med och tecknar den felande andelen. Fortums VD Tapio Kuula hade med Rosatom och det ryska statsägda gasföretaget Gazprom [läs mer] förhandlat fram ett paket. Parterna hade avtalat att Fortum deltar i Fennovoima och får samtidigt bestämmanderätten i vattenkraftverken i Karelen. Fortum föreföll som en räddande ängel just då.

För Kuula var det ett hasardspel att Fortum utmanat det ryska politiska maskineriet. Fortum hade ett enda motiv, nervositet över de västsibiriska kraftverken. Fortum har placerat närmare fem miljarder euro i sibirisk el. Fortum fruktade att Ryssland i nationalistisk yra kunde nationalisera kraftverken eller skapa ett helvete för deras affärsverksamhet.

Avtalet visade sig vara ett tomt papper. Gazprom gick inte med på att avstå forsar till Fortum. Det handlade enligt finnarna inte om pengar.

Energiföretaget TGC1 som äger forsarna ingår i maktblocket i nordvästra Ryssland och dess djupt korrumperade ekonomi. Elföretaget har skyddsarbetsplatser och ur forsarna strömmar medel till ”goda ändamål”.

De lokala satraperna [ordförklaring] greps av panik. Det hotade bli ett slut på deras sötebrödsdagar ifall att Fortum lyckades komma in och sanera. Fortum hotade sätta stopp för avtappningen. Situationen började bli ohållbar. VD:n för Fennovoimas inhemska delägarbolag Voimaosakeyhtiö SF Elina Engman luskade i panik ut en reservägare. Bulvanen, bolaget Migrit var registrerat i EU-landet Kroatien och spåren ledde direkt till Moskva och Rosatom.
Media fann ögonblickligen ut att Migrit företräder ryssarna. Markus Nylund konsult i frågor om bedrägerihärvor vid arbets- och näringsministeriet kom till samma slutsats.

Allmänheten, politikerna och tjänstemännen var bestörta. Ryska regeringens folk skrattade också. Näringsministeriet misstänkte att bulvanen var ett påhitt av ”Trummaren” dvs. ambassadör Rumjantsev. Lurendrejeriet var för grovt och omdömeslöst. Fennovoima hade feltolkat situationen. VD Elina Engman fick senare sparken. Hon fick sota för det skedde även om hon haft Voimaosakeyhtiö SF:s styrelses välsignelse.

Dream Team

Migrit förargade också styrelseordföranden för Outokumpu, Jorma Ollila. Han insåg tvärt att det enfaldiga lurendrejeriet så när fällt Fennovoima. Ollila sökte lösningar inom en snäv krets. Till den hörde förutom han själv näringsminister Olli Rehn (centern), Fortums styrelseordförande Sari Baldauf och byggföretaget SRV:s huvudägare Ilpo Kokkila. SRV deltar i byggentreprenaden för Fennovoima. Kokkilas företag hjälper den ryska huvudentreprenören med projektledarskap. Ollila och Baldauf är gamla arbetskumpaner från Nokias glansdagar, en del av legendariska ”Dream Team”.

I nacken på den finska regeringen flåsade president Sauli Niinistö. Presidenten stötte på för ett positivt avgörande och det var också statsminister Juha Sipiläs (centern) önskan. Sipiläs hemlandskap norra Österbotten har enträget väntat på de av Fennovoima utlovade nya arbetsplatserna.

Utrikespolitiken sved emellertid. Finland hade gjort bort sig i förberedelserna för OSSE genom att ge Narysjkin portförbud. Dumans talman fanns på EU:s sanktionslista och de baltiska länderna motsatte sig inresevisum för honom.

Finland gick inför OSSE-konferensen rakt på en rysk mina. Utrikesministeriet skötte affären på ett bedrövligt sätt och presidentens kansli sov.

Finland skulle kunnat tillåta Narysjkins besök, om utrikesminister Timo Soini (sannfinländarna) förstått att ringa upp sin tyska kollega Frank-Walter Steinmeier och EU:s höga representant Federica Mogheri. Det hade räckt att bara berätta att trots protesterna så kommer Finland att inbjuda Narysjkin, eftersom Finland är värdland för det första OSSE-mötet och för att saken är viktig för oss. Soini ringde inte.

Krigsförklaring – ”Fortum hade blivit Putins pantfånge”

Ryssland tog portförbudet för Narysjkin som en förolämpning. Fennovoima kopplades direkt till det inträffade. Ryssland lät förstå att Finland utsätts för motåtgärder, hur stränga fick bero på om finska regeringen beviljade Fennovoima bygglov eller inte.

Ryssland kopplade de båda ärendena så snabbt och påfluget att det finns en misstanke att Ryssland med flit väntade på ett felsteg som kan utnyttjas för Rosatoms räkning.

Ryssland gav Finland snubbor med anledning av portförbudet också riktade till minister Rehn vid dennes Moskvabesök i juli. Senast då gick det upp för finnarna att Ryssland gjort Fennovoima till en prövosten i de mellanstatliga relationerna.

Relationerna mellan Finland och Ryssland hade kört fast, en kris hotade. Ryssland lärde att det första nejet inte var ett fel, men det andra nejet vore en krigsförklaring.

Förhandlingarna i Moskva slutade i en samförståndsgest och försäkringar om att vardera lands regering talar förstånd med företagsparterna så att behandlingen av byggtillståndet inte avbryts.

Löftet betydde för Finlands del att Sipiläs regering måste mjuka upp Fortum.

Händelsen är en upprepning från 1960-talets slut då statsminister Mauno Koivisto (sd) avbröt den internationella offerttävlingen som Fortums föregångare Imatran Voima arrangerade om Finlands första kärnkraftverk. Ryssland gjorde reaktorn till en prestigefråga och Finland avstod från att utmana stormakten också då.

Fortums ordförande Sari Baldauf fick en besvärlig sits. Fortum hade blivit Putins pantfånge. Ryssland krävde att Fortum avstår från sina forsdrömmar, men uppfyller kravet på inhemskt ägande i alla fall.

Finska regeringen och presidenten önskade innerligt att Fortum skulle svälja förtreten och stoltheten så att Finland undvek en utrikespolitisk kris. Fortums styrelse var delad. Baldauf var inte säker på att kunna beveka de krånglande styrelsemedlemmarna och infria förhoppningarna från huvudägaren det vill säga staten.

Ollila och Kokkila konstruerade en kompromiss för att det senare inte skulle se ut som om staten hade kört över Fortum. De gjorde saken lättare för Baldauf med att lätta bördan för Fortum.

Ollila skaffade tillstånd av styrelsen för Outokumpu att något höja ägarandelen i Fennovoima. Kokkila lovade att också SRV blir delägare. Efter dessa noteringar kvarstod en acceptabel 6,6 procents andel för Fortum, dvs. omkring 120 miljoner euro av kraftverkets egenfinansiering, småpengar för stormrika Fortum.

Ryssarna blidkade Fortum med att forsdiskussionerna nog ska fortsätta utifrån en ny idé.

Den viktigaste orsaken

Det ovan sagda var dock inte det mest avgörande motivet för Fortums styrelse. Det mest vägande skälet var fruktan att Ryssland straffar Fortum om Fennovoima faller. Fortums miljardförmögenhet i Ryssland var i fara. Sannolikt hotade inte Ryssland direkt, men finnarna förstod harklingen.

Fortum skulle visserligen stå ut också med ett hårt slag. Men ett sådant skulle hårt drabba Sipiläs regering och president Niinistö. Många minns Sonera-affärerna då Sonera förlorade fyra miljarder eller lika mycket som Fortum hade fast i Ryssland. ”Att köpa luft” i Tyskland var ett bittert slag för Paavo Lipponens (sd) regering som hamnade att sälja det utblottade Sonera halvgratis till svenskarna.

Konkurrenspröva elpriset

Tokigt, men det ryska hotet dög affärsmässigt sätt bra som motiv för Fortum. Även om Fortum drog en nit i fråga om forsarna, avvärjdes för tillfället åtminstone med en liten penninginsats risken för att bolaget skulle förlora placeringarna i Sibirien.

Finlands regering och president var lättade. Det var ett klokt beslut, kommenterade en regeringsrepresentant. Genom det här klarar sig Finland igen några år på östfronten. Det är ingen hjältesaga, men ett skumt sätt att rädda skinnet.

Text: Olli Ainola | Översättning: Gerd Söderholm

Olli Ainola är en erfaren finsk Yle-journalist. Innan Yle arbetade Ainola för Uusi Suomi, Finland Kuvalehti, Iltalehti, Kauppalehti Presso, och Helsingin Sanomat.

 


Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

4 COMMENTS

  1. Slutsats: allt för stora enhet eller beslutsmässiga koncentrationer (vare sig vi kallar dessa företag, regeringar eller annat) sätter vid en viss storlek det vi regelmässigt och historiskt kallat marknadskrafter ur spel. Mindre enheter kan inte utöva samma kontroll, makt eller vad vi nu föredrar att sätta för namn på deras inverkan i beslutsprocessen.

  2. Svenska kärnkraftsmotståndare bör sluta använda Fortum. Man kan byta till kommunala atomkraftsfria Telge Energi. EON påstår att de slutat satsa på kärnkraft. I så fall är de ett bättre val än Vattenfall.
    Svenska folket bör också byta till annan bank än Nordbanken, där chefen, finske Bilderbergaren Björn Wahlroos, sett till att svenskarnas pengar har lånats ut till nya atomkraftsbygget i Finland, trots att 100% i folkomröstningen 1980, om atomkraft, lade sina röster på valsedlar som inleddes med löftet: ”Kärnkraften ska avvecklas”.
    1980 hade Sverige 6 atomkraftverk. Om svenska folket hade vetat att Linje 1 och 2:s ledningar skulle se till att Sverige 35 år senare, 2015, har 10 atomkraftverk igång, skulle troligen mer än 80 % ha röstat på linje 3:s 10 års total-avveckling. Fp:s Jan Björklund göbblar idag om att Miljöpartiet vill ”snabbavveckla”. Gå och lägg dig i Fukushima, Björklund – En 50 års snabbavveckling!?
    Roland von Malmborg

  3. Kärnkraft är som sagt ingen framtid utan primitiv och smutsig teknik från 1930-talet. Man använder energi ur en okontrollerbar, dyr och farlig källa, med risk för ”oändlig” framtid av livsfarlig strålning. När det går åt h*vete, finns inga åtgärder, som kan återställa säkerheten. Kärnkraft är alltför dyr för att säkra alla säkerhets-risker.

LEAVE A REPLY