Debatten om effektivisering av flyktingmottagandet tenderar idag till att kretsa kring pappersfrågor såsom tillfälliga eller permanent upphållstillstånd, men det största hindret för integration är stuprörsbudgetering och överbyråkratisering som förhindrar matchning av asylsökande från dag 1.
Text: Hedi Bel Habib, Fil doktor och forskare. Tidigare integrationsexpert (1986-2000)
En kombination av flera radikala reformer med fokus på matchning från dag 1 kan på längre ge besparingar på 30 miljarder och ökade skatteintäkter för den offentliga sektorn.
Avbyråkratisering
Jag har arbetat som integrationsexpert i 14 år mellan 1986 och 2000. Under denna period har jag kunnat kostatera att asylprocessen var överbyråkratiserad och hindrade folk som beviljades tillstånd från att komma in på arbetsmarknaden. Idag, 15 år senare, råder samma byråkratiska ordning i dyrare form.
Migrationsprocessen är fortfarande uppdelad i onödigt många faser, där många onödiga myndigheter och aktörer handlägger byråkratiska faser som inte är motiverade ur ett ekonomiskt styrningsperspektiv. Individen bollas från den ena onödiga byråkratin till den andra och slutresultatet blir ett långvarigt utanförskap.
En avveckling av den överflödiga migrationsbyråkratin är därför en nödvändig förutsättning för att bryta den enorma slöseri av finansiella resurser och förhindra den humankapitalförstörelse som många högutbildade flyktinginvandrare utsätts för.
Rivning av stuprörsbudgetering
Den onödiga uppdelningen av migrationsprocessen i olika faser har sin motsvarighet i en onödig stuprörsbudgetering av statens utgifter. Finansiella resurser i statens budget som direkt eller indirekt berör integration av nyanlända är idag lagda i olika stuprör. Utgiftsområde 8 (migration) uppgår till 19,5 miljarder. Utgiftsområde 13 (Nyanlända invandrares etablering) uppgår till 21 miljarder och utgiftsområde 14 (Arbetsmarknad och arbetsliv) uppgår till cirka 80 miljarder, varav minst 7 miljarder avser Nystartsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar.
Till detta bör räknas kommunernas ekonomiska bistånd till hushållen som till stor del berör nyanlända. År 2014 betalade kommunerna drygt 10,5 miljarder kronor ut till hushåll.
Rent praktiskt finns det ingen anledning för staten att först spendera nästan 20 miljarder på asylfasen och sedan 21 miljarder på integrationsfasen och 7 miljarder på nystart jobb för att migrationsnotan i slutändan landar i det kommunala biståndet. Här har vi sammanlagt cirka 50 miljarder per år som går till att finansiera onödiga faser i migrationsprocessen som i praktiken resulterar i humankapitalförstörelse och långvarig utanförskap.
En förutsättning för lyckad integration är rivning av stuprörsbudgetering och införande av matchning från dag 1. Migrationsverket bör därför få i uppgift att handlägga asylärenden som arbetsmatchningsärende från dag 1. Detta kan på sikt leda till en årlig besparing på 30 miljarder samtidigt som flertalet nyanlända genom att bli skattebetalare bidrar till att stärka statskassan.
Matchning från första asyldagen
Det råder idag läkarbrist i Sverige. Samtidigt finns det 100-tals välutbildade läkare i landet som inget hellre vill än att börja arbeta, men som hindras av valideringsbyråkratin. Skolan har stora rekryteringsproblem i dag, och många kommer med pedagogisk utbildning. I dag är väntetiden lång för att få legitimation för lärare och läkare med utländsk examen. Lärare och läkare är två av flera yrkesgrupper som kommer i fråga för ett så kallat ”Matchning från dag 1-spår”. Det finns minst 1300 lärare i etableringssystemet i dag som ännu inte arbetar inom ramen för sitt yrke.
Arbetsplatsvalidering av baskompetens istället för valideringsbyråkrati
Ett alternativ till dagens byråkratiska integrationssystem är att göra näringslivets behov till en motor för integration. Inom flera myndigheter och organisationer utvecklas och används olika metoder och system för att validera nyanländas reella kompetenser. De flesta nyanlända fastnar dock i valideringsbyråkratin och deras kunskaper riskerar att föråldras till följd av långdragna akademiserade valideringsprocesser.
Istället för valideringsbyråkratin behövs en arbetsplatsbaserad validering av baskompetens och en arbetsplatsrelaterad språkinlärning istället för dagens skolbaserade SFI- undervisningen. Det finns redan utvecklingstendenser inom näringslivet mot en industrigemensam kompetensvalidering.
Hösten 2010 slöt IF Metall avtal om yrkesintroduktion med Teknikarbetsgivarna, IKEM – Innovations- och kemiindustrierna, SVEMEK, Stål och Metall Arbetsgivareförbundet och Gruvornas Arbetsgivareförbund. Syftet med avtalet är att, genom ett nytt industrigemensamt projekt, bidra till att säkra industrins framtida kompetensförsörjning och ge arbetsföra en effektiv start på yrkeslivet genom att de får utbildning och handledning i sitt nya arbete. IKEM har inlett industrigemensamt projekt för att ta fram en validering av industriell baskompetens.
I projektet ingår förutom IKEM, bland andra Livsmedelsföretagen, Industriarbetsgivarna, Teknikföretagen och Trä-och Möbelföretagen. Syftet med projektet är att fastställa vilken industrigemensam ingångskompetens som behövs för att överhuvudtaget vara anställningsbar inom industrin och en modell för hur man kan validera och certifiera denna kompetens.
En modell för validering förankrad hos och framtagen av industrin och andra arbetsgivare, som beskriver individens kompetens i förhållande till företagens och arbetsgivarnas krav på kompetens inom olika branscher och kompetensområden är att föredra framför en valideringsbyråkrati.
Modellen ger företag och arbetsgivare möjligheter att utforma relevant arbetsmarknadsutbildning och för det enskilda företaget, goda incitament för att planera och genomföra kostnadseffektiv kompetensutveckling internt.
Text: Hedi Bel Habib, Fil doktor och forskare. Tidigare integrationsexpert (1986-2000)