Claes Elfsberg slutar som nyhetsförmedlare och är kritisk till förändringar på SVT

8
15

Claes Elfsberg - Foto: Frankie Fouganthin, Wikimedia CommonsDen 27 november fyllde Claes Elfsberg 67 år. Han lämnar SVT som nyhetsförmedlare, men blir kvar på Gomorron Sverige, där han kommer att vara programledare tillsammans med Marianne Rundström. Elfsberg var Tittarombudsman på SVT under en period. Idag är han kritisk till SVT:s nya organisation. Resumé intervjuade Elfsberg.

Sammanställning: NewsVoice | Foto: Frankie Fouganthin, Wikimedia-Commons

SVT beslöt 2004 att göra Claes Elfsberg till tittarombudsman. Det var en ny tjänst i en tid av ökad digitalisering och teknikskifte under inflytande av kommersiell TV, men han fick en isolerad arbetsplats, skild från de redaktionella medarbetarna. Han blev en egen liten ö som jobbade mot de andra i TV-huset. Han trodde aldrig att han skulle få chansen att komma tillbaka till nyheterna, skriver Julia LundinResumé.

Resumé frågar varför Elfsberg blev tittarombudsman.

”Jag blev tillfrågad. Det var en ny funktion och jag skrev ett kontrakt på tre år. Det blev så eftersom jag hade väldigt speciella krav att ha ryggen fri, att inte kunna bli avsatt, att ingen annan skulle kunna bestämma för mig vad jag gjorde. Efter tre år ville jag jobba i ett team igen.”

Claes Elfsberg kom som 22-åring som praktikant till SVT direkt från Journalisthögskolan. Han lärde sig hantverket på Rapport-redaktionen. Han tog starka intryck från av Bosse Holmqvist, Bo Holmström, Christina Jutterström och Ingemar Odlander. Hans intresse var att arbeta som samhällsjournalist.

”Det var en handplockad elitredaktion. De var otroligt kunniga och debattvilliga. Det hände massa saker hela tiden och blev som ett ständigt pågående seminarium i statsvetenskap däruppe. Vi hade otroligt kul. Folk grälade och skrek åt varandra.”

Claes Elfsberg anser att det var väsentligt högre i tak på SVT på 1970-talet:

”Det var definitivt högre i tak när det gäller att folk kunde säga ifrån till chefen. I dag är medarbetare på alla journalistiska företag lite skrajare. Arbetsmarknaden är trängre och chefer har mer makt i dag än under det tidiga 1970-talet. Folk är rädda att skrika och svära eftersom man kan bli av med jobbet. Det där en rädsla som märks i hela branschen, även i tv-huset.”

”När jag kom till Rapport brukade den dåvarande chefen dela ut stenciler för uppsägning under fortbildningsdagar. Den undre delen kunde man riva av och återta sin uppsägning dagen efter. Det var så stämningen var. Folk ville väldigt mycket, hade åsikter om det mesta och vågade säga ifrån.”

När Resumé frågar om vad Elfsberg har på gång i framtiden svarar han bland annat:

”Jag håller på och diskuterar tillsammans med ett antal andra personer om ett nytt projekt som har med webb-tv och göra. Det är inget som har utkristalliserat sig ännu. Jag måste skaffa kapital och någon som vill sända det. Det skulle kunna bli en del av mitt fortsatta arbete.”

Om Public service-kommissionen säger Claes Elfsberg:

”De har en egen ekonomisk agenda och vill hitta argument för att få våra tittare. Slutsatserna är förutbestämda. En tillfrågad fick klart för sig att det var ett beställningsjobb. Vad de kommer fram till betraktar jag enbart som ett skämt.”

Läs hela intervjun på Resumé

Sammanställning: NewsVoice


Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

8 COMMENTS

  1. Claes Elfsberg har alltid verkat varit en trovärdig person och förmedlat nyheter på bästa sätt i mina ögon. Det är inte lätt att vara ”modig” eller rebellisk när man samtidigt har sin egen anställning och liv att ta vara på. Jag tycker mej själv ha suttit i den situationen i mindre skala. Jag hoppas han lyckas starta sin webb-tv.

  2. För en saftig ersättning har han under många år bedrivit skadlig verksamhet för Sveriges ägares räkning.

    Usch.

  3. Jag tycker också att Claes alltid gjort ett väldigt bra jobb som nyhetsankare.

    Det låter väldigt oroväckande med Claes sista stycke som, enligt mitt tycke, verkar peka på att Svt styrs av pragmatism som underliggande filosofi. Det handlar då inte om att Svt ska komma med några ”sanningar” eller ”fakta” utan bara tyckanden som får folk att tänka i rätt riktning så att de handlar efter den trosuppfattning som Svt levererat. Jag tycker mig också ha märkt att vissa kan beställa fram bestämda uppfattningar för leverans i tv-rutan vid vissa strategiskt viktiga tidpunkter. Det finns alltså de som använder Svt för att föra marknadsföringskampanjer i olika opinionsbildande syften. Detta är inte förenligt med en fri radio och tv.

    Svt är ett laboratorium för livslångt lärandet; en slags socialpsykologiskt experiment.

  4. Debattartikel i GP från den 1 jan 2016 av Dan Munter:

    Public service lider av intellektuellt underskott

    ”I public service kulturutbud stryker programledare och gäster varandra medhårs, i samhällsprogrammen har det utvecklats en destruktiv, antiintellektuell debatt. Komplexitet och sansat men kritiskt meningsutbyte lyser med sin frånvaro. Sverige behöver ett public service med plats för att diskutera och reda ut de stora frågorna, skriver Dan Munter.”

  5. Artikel i fem delar från den 2 jan 2016 av Malin Ekman:

    ”I år slår gammel-TV:n tillbaka”

    ”Kampanjjournalistik, upptrappat public service-bråk och medieutredning. Vad händer medieåret 2016? SvD:s Malin Ekman summerar året som gått och spanar trender under 2016.”

  6. Jag tror att den stora förändringen av massmedia skedde i samband med Olof Palmes frånfälle och när Aftonbladet såldes till Wall street. Borgarna var förr i tiden mer vänster än dagens socialdemokrater. Det vi ser kan vara en nato-styrd statskupp som fortfarande pågår. Kontrollen över befolkningen utövas genom den presstituerade massmedian och kuppmakarna skapar det problem som Claes Elfsberg noterat.

  7. Tycker artikeln: ”I år slår gammel-TV:n tillbaka” är lite lös i hullet, om jag så säger och ser inte riktigt kopplingen i ”spinnet” med Claes Elfsberg? Det är förvisso sant det Jan Hellin tar upp: ”huruvida man vill vara en plattformsaktör eller innehållsleverantör” men jag vill lyfta fram en annan vinkel nämligen valet mellan programide och programledare. Ta debattprogrammen som ett exempel. Vad var det dessa program hette egentligen, kan tyckas oviktigt men så är det ingalunda fallet. Kvällsöppet, Studio S, Speciellt, Världen och du och Magasinet, för att sedan döpas om efter programledaren: Britt-Marie Mattsson i SVT, i kväll Robert Aschberg osv. Det deklarerar att programledaren är viktigare än själva programinnehållet. Man marknadsför debattprogrammet med programledaren, eller programidén med programledaren. Programledaren blir här viktigare än vad debatten eller programmet är.

    Är det detta som Claes Elfsberg har i åtanke? Då är det inte längre vad journalisterna förmedlar som står i centrum, utan dragloket är personen och journalisten och då är vi tillbaka till plattformsaktör vs innehållsleverantör!

    Tänk om NewsVoice istället skulle heta: ”Torbjörn Sassersson skriver”? Eller ”Med Torbjörn Sassersson i Cyberrymden”.

LEAVE A REPLY