”Krigskonstens ädlaste princip är att avslöja barbaren inom sig…”

3
36

Hesham Bahari - Foto: Raja Emil BahariKrigskonstens ädlaste princip är att avslöja barbaren inom sig och hitta på andra lösningar än krig. Vägen till insikt kunde i forna tider drivas till sin spets i form av en bajstävling. Den som kunde lägga den längsta korven vann. Det skriver författaren och bokförläggaren Hesham Bahari som driver Alhambra.

Text: Hesham H Bahari | Foto: Raja Emil Bahari

Jag råkade nyligen se ett klipp med fyra arga israelvänliga debattörer i en studio i USA, en kvinna och tre män. Kvinnan började med högsta möjliga satsning så att det blev lite svårt för kollegerna att bjuda över. Det fanns liksom inget mer att säga än att bestyrka hennes argument.

Utlägget gick ut på att: ”Vi goda har rätt att utplåna de onda, det hade vi kunnat göra med tyskarna och japanerna, men det räckte att få dom ner på knä. Och det är just det som vi måste göra med Israels fiender, ner på knä! Förstår de inte det då har vi all rätt att utplåna dem. Ingen ska komma och klandra oss för det.”

När jag hör detta tänker jag på allt ”knäböjande” och ”armvridning” som de sk ”Israels fiender” har utsatts för årtionde efter årtionde, och som till slut skapade dessa stora migrationsvågor som lär ställa till ännu svårare problem för både arabvärlden och Europa den närmaste tiden. Ja, situationen har blivit outhärdlig och kommer att förvärras.

Arabvärldens lidande och frustrerade massor och de problem som nu drabbar européerna hänger ihop med en större plan, en geopolitisk verklighet där både araber och européer blivit det stora schackspelets bönder.

Frågan är förstås vem som i det långa loppet ska kontrollera arabernas och afrikanernas outnyttjade resurser? Blir det USA och deras allierade som får sista ordet eller blir det BRIC-länderna med Ryssland och Kina i spetsen som kammar hem spelet?

Kina har redan penetrerat Afrika. Det finns inte ett afrikanskt land som inte hyser tusentals kinesiska experter, och det utan att behöva skicka i väg en enda soldat. Nyligen dansade Kinas president svärdsdansen tillsammans med den saudiske kungen, bara en vecka efter att 47 dissidenter hade avrättats med svärd. Nu får Kina bygga saudiernas första kärnkraftverk!

Och Ryssland försöker inta så fördelaktiga positioner som möjligt i Mellanöstern genom sitt stöd till Iran, Syrien och Egypten bland annat. Vad betyder några tiotals miljoner flyktingar och européernas naiva och chockartade reaktion till det som de borde ha sett komma för länge sen, då USA gick in i Irak redan 2004? Ingenting i jämförelse med de stora krig som kommer att decimera jordens befolkningar om krigets dyrkare får sin vilja fram. Men kriget har också sin historia.

För länge sen, under forna tider, utkämpade araberna sina duster i envig mellan klanernas starkaste medlemmar. När envigen inte räckte till fick man tillgå en så kallad istikhrá, en ”bajstävling”, för att kunna utse en vinnare. Sådana ”bajstävlingar” är omskrivna i de gamla källorna, t.ex. i en diger antologi med beduinsk poesi från tidigt 700-tal, men som relaterar betydligt äldre seder och bruk bland öknens befolkning.*

I denna urkund berättas det om hur en ”bajstävling” gick till för att bestämma vem skulle dra nytta av en vattenkälla i öknen. Varje klan valde sin tävlare och matade honom med en hel kamel under ett helt dygn utan att låta honom lätta på trycket. Sedan möttes klanerna för att se vem kunde avföra den största skiten. Källan fortsätter med att berätta hur det gick till. Nedan följer en fri återgivning som summerar kontentan av texten. Originalets språk är förstås arkaiskt, men högt utvecklat och uppvisar både grammatisk och semantisk lekfullhet:

”Klan A:s tävlare började lägga ut en rejäl korv som mätte en halv armslängd. Och klanen hurrade och klappade av förtjusning. Sedan kom klan B:s tävlare och han la ut minst det dubbla, en hel armslång korv, men han nöjde sig inte med den utan förflyttade sig några steg och la ut ytterligare en, lika lång. Och klan B bar vinnaren på sina axlar och sprang bort till vattenhålet för att ta det i besittning med segerrop.”

De arga debattörernas oförsonlighet som nämns ovan förutsätter ett mytologiskt närmande till vad krig och (hög)mod innebar genom tiderna, ett underlag som berättigar de ”godas” krig mot de ”onda”, när krig i själva verket alltid handlat om väl kamouflerade ekonomiska intressen. Bajstävlingar, om de verkligen förekom, räddade åtminstone några liv i den stora öknen och gjorde ingalunda anspråk på godhet eller ondska. Det är tarmarna som bestämmer.

Fördelen då var förstås att ingen behövde utplånas, man fick det bara lite sämre, medan man ivrigt tränade inför nästa tävlingstillfälle. Vem är mest civiliserad? Den som vill rädda liv eller den som vill utplåna sin granne? Båda sorter förekommer som bekant på båda sidor om gränsen, och till och med inom en och samma individ. Patent på ”godhet” och ”ondska” finns inte i verkligheten.

Människan har civiliserats sen dess, som det heter. De fordom samhällsnyttiga bajstävlingarna har blivit vår tids individförhärligande ”hamburgartävlingar”. Vem kan äta största antalet hamburgare utan att lämna bordet? Eller vem kan roffa åt sig de rikaste kolonierna? Eller vem kan ta hem de fetaste kontrakten på de vapen som lär behövas under nästa krig? Motiven är inte exakt de samma, inte medlen heller.

Men konsekvenserna av deras användning har blivit betydligt giftigare, ja livsutplånande som våra arga debattörer förespråkar ovan. Krig förklaras fortfarande vara en civilisatorisk åtgärd: nämligen att tvinga barbarerna på knä, oavsett priset. Men Krigskonstens ädlaste princip: att avslöja barbaren inom sig och hitta på andra lösningar än krig, den har vi ännu inte lärt oss.

Text: Hesham H Bahari

*) ”Sharh Naqá’id Jarír wa l-Farazdaq”. Verket utgavs i 4 volymer av Abu Dhabis Cultural Foundation, Al-Mugamma al-Thaqafi, 1994, Abu Dhabi.

 

Relaterat

Alhambra Förlag har gett ut över 200 böcker.

Alhambra har fått sitt namn från det moriska palatset utanför Granada i Spanien, en arkitektonisk höjdpunkt i den 700 år gamla arabiska närvaron på den iberiska halvön. En period då filosofer, teologer och skönlitterära andar av alla möjliga religiösa och etniska samfund levde sida vid sida och samverkade till att skapa en färgrik och originell civilisation i Europas södra hörna, med arabiska som dess ”latin”. Denna civilisation har i sin tur stått som modell för den kommande europeiska renässansen genom sin tolerans och sitt filosofiska närmande till Människan och världen.”

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

3 KOMMENTARER

  1. Intressant tävlingsform som alla kan förstå. Idag har man ju komplicerat tillvaron till den grad att det är omöjligt att avgöra hur en rättvis fördelning ska ske. Ska verkligen den som har mest nollor bakom en siffra på ett bankonto eller den som har mest vapen ha bestämmanderätt? Det är fiktiva maktmedel som vem som helst kan komma över med en lagom dos fräckhet. I en multipolär värld måste man återupprätta enkla regler med det som kallas för naturlagar. http://freedom.lege.net/doc/Natural_Law__Yggdrasil__ver_B.pdf Annars hamnar vi alla per automatik i det beskrivna fekalstadiet.

  2. Israel är alltså landet vars barn i skolorna lär sig att alla är fientligt inställda till inte bara den judiska befolkningen utan hela konceptet.. Dessutom lär de sina barn att alla Palestinier blir indoktrinerade att hata Israel, hata judar osv.

    Apropå bildspråket så lyckas Netanyahu ständigt dra det ”längsta strået” trots sin motvilja till krig. Han är ju för fred och lägger därmed trumfkorten över alla fredsivrares..

    ””Krigskonstens ädlaste princip är att avslöja barbaren inom sig…”” krigshetsare hata och avskyr smarta människor. Våldets melodi kommer aldrig förstå konceptet att betrakta sig själv. Ormen i ryggraden är så självtillräcklig att självkritik är främmande och konstigt som det kom från annan planet och vara oförskämd dessutom.

    Min är större, längre än din, är annars en bra metod att föra missdådare till den nivå där de hör hemma.

    Givetvis är ju börsen, både den egna och den förväxta uppblåsta verksamheten själva grunden till den stora fattigdom och de många krig som bedrivs för att föröka och breda ut fattigdomen. Hålla oljepriser, mineral och livsmedelspriser uppe på en obehaglig eller behaglig nivå. Allt efter vem som vinner och förlorar på konceptet.

  3. Se denna korta film på 3 min. https://www.youtube.com/watch?v=FvuKUmK9eB0

    Arkitekten använder ett par ord i slutet, ”kognitiv dissonans”, som säger allt om vad mänskligheten, i tidigare aldrig skådat tempo, har utsatts för de sista 15 åren. På vanlig svenska betyder orden ”tolkningsproblem”. Det handlar verkligen om grundnivå när det kommer till förståelsen av fysiklagar, men inte ens den nivån har de allra ”smartaste” hjärnorna under vår tid lyckats klura ut. Eller…? Chomsky & Co har valt en sida i denna kamp om sanningen, nämligen lögnernas. Men David Ray Griffin har skrivit en hel bok med följande titel: ”Cognitive Infiltration”. Tre andra böcker av honom finns på http://www.alhambra.se plus f.d. tyska Teknologi- och forskningsministern Andreas von Bülows oumbärliga bok för nybörjare i ämnet. Griffins ”WTC 7 och dess mystiska kollaps” bör sättas i händerna på alla arkitekter, ingenjörer och brandmän som en påminnelse på de fysiklagar som de tjänar sitt uppehälle på och som satts på undantag den 11 september 2001.

    Detta har allt att göra med den sorts krigföring som genom hela historien byggts på lögner och hjärntvätt av ”massan” för att få den att offra sig och sina barn för de få av ödet utvalda till rikedom och makt. 9/11 följde krigets o-ädlaste princip för att generera triljoner i förtjänst till vapenindustrin och det nya kontrollsamhället. Jo, det finns faktiskt ett konstfullt sätt att föra krig på. Det är det jag försöker beskriva i min text ”Om krigskonstens ädlaste princip”. Allting är relaterat, men inte relativt. Ingenting står i vakuum. Börjar man se trådarna som gjorts osynliga för oss då har man kommit en bit på vägen. Idag, när de har börjat skaffa sig robotarméer då behöver de inte ens barnen längre för att föra krig med. Gissa då vad som händer med dem som inte behövs längre i en värld till hälften styrd av ”robotar”! Det behövs verkligen en mental revolution som sätter tekniken på plats, och som hjälper oss se bortom klichéerna för att upptäcka den riktiga människan. Det handlar inte om judar och jesuiter och ödlor och alla sekundära detaljer som ser till att vi inte kan se problemet i ögat längre, till att vi förlorar fokus och skyller på andra till höger och vänster, när problemet finns inom oss. Självrannsakan är början på befrielsen och ”Kärlek till nästa” är inte bara ord, det är en handling med ödesdigra konsekvenser för den som ger sig hän.

LÄMNA ETT SVAR