Lars Bern efterlyser vilka nyhetskällor som sprider desinformation

publicerad 25 februari 2016
- Lars Bern
Lars Bern, feb 2015 - Foto: Torbjörn Sassersson

Lars Bern efterlyser exempel på desinformation som sprids via CNN, BBC, RT, Al Jazeera, Reuters, WSJ, NYT, China Daly samt samhällsdebattörer och andra opinionsbildare under förutsättning att det går att bevisa eller argumentera för hur dessa kanaler förfalskar information.

Text: Lars Bern

Lars Bern, feb 2015 - Foto: Torbjörn SasserssonI min artikelserie: “Drömmen om världsherravälde” har jag kunnat konstatera att den kamp mellan globalism och nationalism som pågår även fört med sig ett informations- och propagandakrig. Detta förs på många fronter, men är tydligast mellan västs och Rysslands MSM. Det är lätt att hitta ett antal fall av ren desinformation och välgrundade misstankar om detsamma.

Sannolikt har vi i alla tider blivit desinformerade och förda bakom ljuset av MSM som representerat olika sidor i politiska konflikter. Skillnaden nu är att Internet öppnat upp mediebruset så att vi lättare kan se att man försöker lura oss och vi lättare själva kan blanda oss i debatten.

Ofta när jag lägger ut länkar till artiklar om något politiskt ämne bemöts dessa med argument som att den källan kan du inte hänvisa till eller jag har haft förtroende för dig men hur kan du stödja dig på den källan. I bästa fall får jag förklaringar som att t.ex. oljeindustrin eller ryssar ligger bakom källan. När jag ställer en snäll fråga om vad i sak som kritikern menar är fel i artikeln, får jag ytterst sällan något svar. Detta med guilt by association är väldigt tröttsamt när man bara har ambitionen att söka sanningar.

Text: Lars Bern

Kommentera på Lars Berns blogg eller nedan.

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Intressant kommentar Torbjörn. Eliten verkar livnära sig på olika former av osanning. En del av osanningen är att skapa konflikt. Då krävs minst två olika läger som käbblar och som du vet finns det massvis att käbbla om.

    Käbblet om oviktigt utgör den avledningsmanöver som skall skapa ett felaktigt fokus på sådant som saknar större betydelse, så att vi inte enas om det som är av verklig betydelse för oss alla.

    Följaktligen är fokuset på fulmedia och deras påhitt allra oftast fruktlös tidsspillan. Fulmedia, som ljuger vilseleder och bedrar dygnet runt, saknar helt enkelt värde för varje individ som är motiverad att söka sanningen och använder sin egen tid med självrespekt.

    Grottar man ner sig i fulmedia innebär det enbart ett enormt oavlönat arbete att avslöja och exponera alla lögner, medan man missar intressantare vetenskapliga analyser från alternativa kanaler, som åtminstone försöker hålla sig till sanningen, har källhänvisningar och har öppna kommentarsfält, d.v.s. är öppna för falsifikation.

    Men visst är s.k. “debunking” viktig på sitt eget sätt, dels för att upplysa lögnaren om sin egen lögn, dels för att upplysa andra om lögnen, annars kommer allt, helt riktig vara ovisst.

    Den som söker sanningen blir allt mer öppen och skeptisk och tycker sig själv veta allt mindre, men det är naturligtvis precis tvärt om, i förhållande till de ytliga, storvulna och självsäkra som, inte undersöker någonting, men ändå tror sig veta allting.

  • Det samtida “Expertväldet” – alla dessa påstådda experter som visas upp – när någonting tillräckligt spektakulärt sägs ha hänt någonstans. Ofta räcker det om experten i fråga kan svänga sej med termer som “sunni” och “Shia”, eller för den delen “demokrater” och “Republikaner” , eller “Al Qaida – Al Nusra” för att leva upp till rollen som särskilt insatt i en fråga. Expertens roll är att framföra den etablerade sanningen. (Som med tiden visar sej ha varit 100 % fel).Sverige Radios utlandskorrespondenter är i vissa fall rena desinformatörer – om medvetet eller omedvetet kan man ju spekulera om. Moskvakorrespondenten behöver inte befinna sej i Ryssland för att säga att allt Putin/Ryssland står för måste ifrågasättas + att man regelbundet sprider uppenbart påhittade nyheter (rimligen från amerikanska “think-tanks”) t.ex. att bögar inte får ha körkort, att Putin har ADHD eller vad det nu kan vara. Latinamerikarapporteringen följer alltid amerikansk trosbekännelse – “Kubas kommunistiska diktator”, “Venezuelas omstridde ledare” o.s.v. – epitet som aldrig drabbar hederliga högerinriktade korrumperade makthavare på Amerikas bakgård. Ryssland/Ukrainarapporteringen följer helt och hållet amerikansk katekes – men utan att detta redovisas. Så fort det är en färgrevolution i något land rapporteras okritiskt om detta – trots att siffrorna på antal deltagare alltid är överdrivna. Sveriges Radio sätter en ära i att vara totalt okritiska – utom i frågor som rör Alternativmedicin och varje alternativ till den amerikanska världsordningen. Andlighet/nyandlighet ska vi inte tala om, eller människans djupare mänskliga värden. Dessa lyser med 100%tig frånvaro – istället serveras olika geschäft – uppblåsta intellektuella utan genuina insikter framställs som “visa” personer. Hunden beundrar alltid sin ägare – sådan är mediasveriges inställning till den skamfilade, försupne, krigskåta och djupt skuldsatta Amerikanska Storebroren. Uppvaknandet blir antagligen chockartat

  • “Likaså kan man ju naturligtvis inte påstå att en viss källa alltid ljuger.”

    Varför finns det överhuvudtaget “källor”? Vem har bett om 10000 infospridares info, oavsett vad de kallas, tidning eller nyhetsbyrå, etc.

    Om folk skulle få vara ifred, och inte glömma att “sanningen är inom er”, då skulle vi inte haft elitens oändliga strävan att fylla upp vår tid och oss själva, med “information”, eller lögner och värdergrundsförändring maskerade som nyheter, underhållning och olika “kategorier” de satt upp framför oss, så vi inte ska tänka på att allt är för att föra in många olika livsområden för att ha heltäckande program att få folket att bli än mer fördummade.

    Generaliserat kan man säga att “… en viss källa alltid ljuger.”

    Angående Xinhua och cctv, och olagliga maktutövares förlängda armar vilka kan gömma sig bakom snygga ord såsom “media” – så kan man på denna bild läsa vad de sjöng i Peking under upprorsförsöken 1989; http://1drv.ms/1Qg5uR1

    Det är från boken:
    Chinese Democracy and the Crisis of 1989: Chinese and American Reflections

    Det står att man sjöng till melodin av Frère Jaques:
    https://www.youtube.com/watch?v=I4uGczPqscs

    Ted Cruz blir på kornet här i denna enminutersvideo:
    https://www.youtube.com/watch?v=EpScXz7mo3U

    Jag menar det han säger; föreställningen om neutralitet utgår från det faktum att vänster/vänsterfaktorers tänk (min översättning) “nästlat/köpt in” sig via moralisk relativism.

  • Tror du har rätt där: “att skapa uppgivenhet”.

    Man kan börja med kroppen. Ta reda på allt som går att kolla upp runt maten. Är det skadligt att äta kött där besättningarna vaccineras profylaktiskt med antibiotika? Är det nyttigt att äta kött av djur som vuxit upp på kraftfoder som består av GMO-föda? Göra egna efterforskningar. Läsa in sig så mycket det går om medicinering vs naturläkemedel. Sedan gå över till att lära sig om träning, yoga och meditation osv. Vidare alla kombination av kemikalier man kan undvika vid konsumtion av dagligvaror. All kringkunskap man får på köpet gör det lättare och lättare att fatta allt bättre beslut som i sin tur gör att man börjar tro på något. Det är inte lätt. Men vem har sagt att det ska vara lätt?

  • Det är definitivt en teknik för att framförallt skapa uppgivenhet. Ett exempel är när vissa forskare varnade för amalgamets skadeverkningar (tror det var på 90-talet). Då tillsattes kvickt en utredning som visade att amalgam inte alls var skadligt.

    Kalkylen blir då: “Det är farligt” minus “Det finns inga bevis för att det är farligt”, men i allmänhetens sinne blir summan: “Man kan inte veta”, vilket betyder: “Det är ingen idé att agera”.

    Se bara på dagens ungdomar som har attityden: “Allt är fake” så “det spelar ingen roll vad man gör”, “man kan lika gärna skita i vad folk påstår”. Uppgivenheten skyddar konsumtionen och alla kör på så det ryker.

  • Kalle. Ibland känns det som att informationen är varannan-dags. En sak dag ett, motsatsen dag två, och sedan börjar det om. Ibland från samma källa. Troligen ett psykologiskt knep för att förvirra.

  • Tyvärr har det aldrig i historien varit möjligt att enbart åberopa auktoritet som ett slags bevis för sanning. Tyvärr krävs det alltid bevis för att man ska kunna tro på någonting alls. Detta faktum har enbart blivit tydligare när vi nuförtiden blir översvämmade av påståenden, vinklade reportage och rena lögner. I vissa fall har vi fått en nyktrare syn på medier som vi förut trodde på utan att ens inse att de företräder en åsikt. Likaså kan man ju naturligtvis inte påstå att en viss källa alltid ljuger.

  • Även om det inte till synes “är fel i artikeln”, så är det sett från en annan horisont, bluff, men som på ytan ser ok ut för att det stämmer inom den vidare agendan av illusionspridning och undertryckande av sanningen.

    Sanningen är inte relativ.

    Länkar man själv till Xinhua eller cctv, då är man själv en desinformatör som inte vet om det. All (sådan media/nyhetsbyrå) är till för att skydda onda intressenter, såsom Kinas kommunistparti. Det är väl egentlige bara the epochtimes som förmått ha en “upprätt” hållning mot Kina, och avslöja regimen för vad den är.

  • I de svenskspråkiga medierna är det den systematiska och vidsträckta spridningen av desinformation om de mänskliga rättigheterna och friheterna som är för mig mest uppenbar. Det är en spridning av desinformation som vidmakthålls och tjänar till att dölja en brottslighet som medierna själva är medverkande till.

    När FN’s speciella rapportör om tortyr Mr Manfred Novak år 2006 kom till Sverige och höll presskonferens för att utreda varför de svenska mediernas rapportering av svenska regeringens tortyrbrott var så undermålig och desinformativ, så var jag den enda personen på presskonferensen som gav honom ett svar. Jag svarade honom att en orsak till detta kunde vara den då tortyrbrottsdömda regeringen och statsministern Göran Perssons “Brännmärkningsdeklaration” från 1995 lydandes:

    “Ingen har rätt att undandra sig rollen som ambassadör. Vi skall tala väl om vårt fina land! Det handlar inte om en skönmålning, det behöver inte Sverige, utan om en objektiv beskrivning. Jag kommer, liksom den regering jag tillhör, att i alla sammanhang med kraft brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige. Vi behöver inte den typen av insatser nu.” – Riksdagens protokoll 1994/95:120

    https://www.youtube.com/watch?v=fROio4okyFk

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *