Toru Bové om Fukushima: Krävs det fler härdsmältor?

publicerad 13 mars 2016
- Gästskribent

 

“Den 11 mars 2011 förändrades min familjs liv för alltid. Min fru Maiko och jag hade ett lyckligt liv med två små barn: Nina, fyra år och Neo, ett. Den här dagen för fem år sedan slogs Fukushima Daiichi-verkets kylsystem ut efter en massiv tsunami. Konsekvenserna var katastrofala”. Det skriver Toru Bové, född och uppvuxen i Japan i sin artikel översatt av Peter Fällmar Andersson på Helsingsborgs Dagblad.

Text: Toru Bové. Översättning: Peter Fällmar Andersson. Artikeln har tidigare publicerats i Helsingborgs Dagblad.  Bild: Osakas flygplats en vecka efter Fukushima. Toru Bové skickar sin familj till Skandinavien, bort från Japan. Foto: Toru Bové

Den 11 mars 2011 förändrades min familjs liv för alltid. Min fru Maiko och jag hade ett lyckligt liv med två små barn: Nina, fyra år och Neo, ett. Den här dagen för fem år sedan slogs Fukushima Daiichi-verkets kylsystem ut efter en massiv tsunami.

Konsekvenserna var katastrofala. Tre reaktorer exploderade och genomgick en härdsmälta. Hälften av Honshu täcktes av radioaktivitet. Det värsta var att vår regering inte sa sanningen. Vi bestämde oss för att lämna vårt land för ett land vi aldrig tidigare hade varit i, Sverige.

Vi hade precis cyklat och hämtat Nina på förskolan när vi kände jordbävningen. Den var kraftig och varade länge. Vi hade tur som var tillsammans. Vårt hus vette mot en kanal som mynnade ut i en vik. Vi såg hur vattnet flöt på ett märkligt sätt och antog att det var ett tidigt tecken på en tsunami.

Tillsammans med våra grannar flydde vi till en högre plats. Jag såg hur flodvattnet försvann mycket snabbt och hur båtar sköljdes bort. Panikslagna fiskar hoppade ovanför vattenytan. Jag har aldrig sett något liknande.

När vi kom hem insåg vi att Fukushimas kärnkraftverk var utsatt. Vi bodde 250 kilometer från verket, en kort sträcka om vinden skulle blåsa åt vårt håll. Klockan började ticka.

Jag var vid den här tiden involverad i Greenpeaces kampanj mot Japans ökända valfiske. Jag var en av två aktivister som hade gripits för mitt arbete. Under vår treåriga kamp i rätten jobbade jag med några av de bästa advokaterna för mänskliga rättigheter i Japan.

Kort efter jordbävningen skickade en av dem ett mejl till mig: “Tsunamin spolade bort Fukushimas kylsystem. Det ser ut att gå mot en härdsmälta. Lita inte på vad regeringen säger. Stanna inomhus och samla så mycket information som möjligt”.

Tsunamin tog 15 000 liv. Trots det fokuserade medierna framförallt på kärnkraftsverket. Och regeringen fortsatte säga att det inte fanns “någon omedelbar hälsoeffekt”. Nu fem år senare vet vi. Före Fukushima var sköldkörtelcancer mycket ovanligt. Man hittade ett eller två fall på en miljon japaner. De senaste siffrorna visar att 168 barn i Fukushima har fått diagnosen.

Det är en på 2215 invånare under 18 år i Fukushima. Men regeringen erkänner fortfarande inte kopplingen till kärnkraftshaveriet. Många barn har fått sin sköldkörtel bortopererad och får nu leva på hormontabletter. Utan dessa skulle de dö. Det tog två månader innan bolaget TEPCO, som äger och driver verken, erkände att härdsmältorna hade ägt rum.

Från Sverige fick vi ett mejl från en av min fru Maikos (hon är danskjapanska) farbröder: “Vi är oroliga för er. Ni kan fly hit, vi kan hjälpa er”. Då bestämde vi oss. Två timmar senare lämnade vi vårt hem, där vi hade sett våra barn växa upp.

Vi bestämde att Maiko och barnen skulle lämna Japan så fort som möjligt. Hon ville inte lämna mig, så jag tvingades övertala henne: “Om vi är tillsammans kan vi bara rädda oss själva. Om du kan ta barnen till ett säkert ställe, så kan jag hjälpa andra familjer här”. När jag hade sagt adjö till min familj på Osakas flygplats tänkte jag att jag kanske aldrig skulle få se dem igen. Jag satte mig ner och grät.

Hiroshima, Nagasaki, Harrisburg, Tjernobyl… Jag trodde att vi människor hade lärt oss något av vår historia. Nu vet jag att vi var offer för en massiv propaganda. Och jag vet också att det krävs kunskap och erfarenhet för att förstå riskerna. Du kan inte se, lukta eller känna radioaktivitet.

När du väl börjar känna något i din kropp kan det vara för sent. I en episod i filmen “Akira Kurosawas drömmar” från 1990 lät Kurosawa färga de radioaktiva molnen från ett exploderande kärnkraftverk bakom berget Fuji röda. Så att folk skulle se.

Före kärnkraftsolyckan i Fukushima fanns det 54 reaktorer i Japan. Det är tio procent av världens reaktorer, i ett land som vilar på fyra tektoniska plattor och har 110 aktiva vulkaner. Jag visste inte förut att mitt eget land äger 47 000 kg plutonium. Det skulle räcka till 5000 kärnvapenbestyckade bomber.

Många japanska politiker på högerkanten säger nu öppet att Japan borde skaffa kärnvapen. Efter 20 år i ett ekonomiskt mörker hoppas Japan kunna bli en stor vapentillverkare. 2015 startades ATLA, en myndighet som nu har 1800 anställda. Dess mål är att utveckla, köpa in och exportera vapen. Många japaner börjar inse att de lever i förkrigstider.

Från härdsmältorna till den dag jag lämnade Japan var maten en daglig utmaning. Vi drack buteljerat vatten och åt importerad mat – eller inhemsk mat producerad före Fukushima. Fisk som fångats nära Fukushima såldes under förespeglingen att den fiskats på annan plats.

Att vi inte kunde lita på maten var utöver all annan oro huvudskälet till att vi lämnade vårt land. Den japanska regeringen höjde snart nivåerna för vad som ansågs vara hälsosamt. Man uppmanade folket att hålla tyst och äta. I dag kan du äta radioaktivt avfall utan att veta om det.

När jag har föreläst i Europa har min öppningsmening ofta varit: “Vet ni att Fukushima är mycket värre än Tjernobyl?” Vi hade tre reaktorer som fick härdsmälta. En av dem innehöll MOX-bränsle, en blandning av plutonium och uran. Det var den första olyckan någonsin i en MOX-reaktor.

Än idag vet ingen var de smälta bränslestavarna finns. När premiärminister Shinzo Abe 2013 sålde in Japan som olympisk värdnation ljög han för världen och sa att Fukushima är under kontroll.

I själva verket är situationen helt utom kontroll. Men till sommar-OS i Tokyo 2020 gör Japan sitt bästa för att gömma sanningen. Shinzo Abe återstartar – utan att bry sig om folkliga protester – nu den ena reaktorn efter den andra. Men en olycka kan hända i Japan igen. Och det kan hända i Europa. Sveriges reaktorer är alla gamla nog för att få stora problem idag eller imorgon.

Hur många svenskar är redo att fatta samma tuffa beslut som vi om det händer här? En kärnkraftsolycka krossar ditt liv på en dag.

Världen var upptagen med våldet i Libyen och Syrien i mars 2011. Man hörde talas om Fukushima i några få dagar och glömde sedan. Jag hoppades att Fukushima skulle bli en “sista varning” för mänskligheten. Tyskland och några andra länder tog den till sig. Krävs det nu fler olyckor, kanske i Europa, för att alla ska vakna?

Det positiva är att många kärnkraftsbolag idag är i djup ekonomisk kris. Det ena landet efter det andra ställer om till förnyelsebar energi. Kärnkraftsbolagen är zombies. De är döda, men vandrar fortfarande omkring. Och därmed kan de fortfarande döda dig.

En dag 2014 körde vi till Kullaberg. På vägen passerade vi en liten stad som vi genast tyckte om; den hette Höganäs. Snart köpte vi en lägenhet där.

Fem år har gått. Mycket har hänt. Gradvis blir min familj svensk. Det finns bara en sak jag inte älskar med Sverige: kärnkraften.

Översättning från engelska: Peter Fällmar Andersson

Läs mer av Toru Bové i NewsVoice

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • på UR.se finns dokumentären om haveriet att se redan nu. http://www.ur.se/Produkter/193985-Fukushima

    Programinfo nedan.

    “I mars 2011 orsakade en tsunamivåg en kärnkraftsolycka i Fukushima i Japan. Vad hände sedan? Den italienske journalisten Pio d’Emilia filmar från dag ett. Vi färdas genom tomma spökstäder med plundrade bankomater och får se arkivbilder som visar hur djur som övergavs vid olyckan dog av svält eller fick avlivas. Vi ser förstörda byggnader, människor i skyddsdräkter och kontaminerad mark. Fram träder en historia om varför Japan har så många kärnkraftverk trots sitt utsatta läge för tsunamis och jordbävningar och hur kärnkraftsolyckan har påverkat människor, djur och natur.”

    Vi får också lära oss att det var en krigsförbrytare som förde japan in i kärnkraftsåldern.. Tja, vem annars..

    Sänds alltså i repris på svt den 17 mars 19.10

  • “Den officiella förklaringen går ut på att olyckans förlopp innehöll en fas där strömförsörjningen till nödstoppet slogs ut.”

    Alla reaktorer vid flera kärnkraftverk nödstoppades redan när marken började skaka. Det är iaf regelverket och den officiella förklaringen. Vågen förstörde kraftledningsstolpar och strömförsörjningen till kraftverken vars kontrollrum alltså var helt beroende av elektricitet utifrån, precis som i Sverige…! Man kunde alltså inte ta el från en fungerande reaktor ens… inte i Sverige heller.. Inga säkerhetskontroller av systemen inbegrep scenariot – vad gör vi och reaktorn om ingen ström finns? Inte ens den automatiska styrningen fungerade, inte heller avstängsprocessen och den efterföljande långa nedkylningen…. Dieselgeneratorerna i vårt kraftverk Forsmark fungerade inte heller, översvämmade av teknik som de var…

    Sedan fallerade 3 elektriska och tre mekaniska säkerhetssystem, de senare helt klart oberoende, allt på en och samma dag. Det är lite 9/11 över hela scenariot.. Utom inside job förstås.

    Det sägs att Japan hade inlett samarbete med Iran. Det vore ju en dödssynd i åtminstone i Israels ögon.. länkar från Jim Stones websida http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3853864,00.html http://www.thenewamerican.com/world-news/asia/item/10221-japan-offers-to-enrich-uranium-for-iran http://zeenews.india.com/news/world/iran-wants-to-discuss-japans-offer-to-enrich-uranium-report_606889.html

    http://jimstonefreelance.com/fukushima1.html http://jimstonefreelance.com/fukupdate1.pdf

  • Emil

    “När premiärminister Shinzo Abe 2013 sålde in Japan som olympisk värdnation ljög han för världen och sa att Fukushima är under kontroll. I själva verket är situationen helt utom kontroll.”

    Kanske vore smart att läsa artikeln innan man kommenterar.

  • Det enda försöket till förklaring på explosionerna vid Chernobyl jag hittar finns komiskt nog på disinfo.com och föreslår att det var vattenånga (som dissocierade till syre och väte) och syre som exploderade och förångade femtio ton kärnbränsle.
    Det är ingen förklaring alls utan nonsens ty ingen nettoenergi erhålls när vatten dissocieras och sen rekombinerar till vatten igen. Man förångar inte momentant kärnbränslet utan enorma mängder energi.
    Men övriga seriösa källor undviker helt att försöka förklara.
    Med tanke på att Fukushima på sina ställen verkligen gav intryck av en kraftig explosion kvarstår oklarheten om båda dessa katastrofer.

  • Härdsmälta är vad som förväntas om kylningen slås ut. Den officiella förklaringen går ut på att olyckans förlopp innehöll en fas där strömförsörjningen till nödstoppet slogs ut. Det duger inte med så lite säkerhetsmarginal. Men det är förståeligt om kärnkraftsmotståndare ser det som skäl att inte lita på teknologins förträfflighet.
    Men explosioner av sån styrka som finns avbildad i Chernobyl och kanske även Fukushima är fortfarande svårt att begripa. Jag har aldrig sett en tillfredsställande förklaring på hur det uppstår så stor sprängkraft att det i fallet Chernobyl pratades om en kärnexplosion som den upphettade härden tycktes ha bjudit på.
    Jag skulle inte dra upp det om vi hade normala förhållanden i västmedia men tillsvidare bör man misstänka sabotage tills såna misstankar kan undanröjas med vetenskapliga fakta.
    Kärnkraft ger nämligen möjligheter för enskilda länder att utveckla egen avancerad industriproduktion och världshärskarna vill strypa den möjligheten.
    Om Japan hade ett hemligt kärnvapenprogram och det saboterades på Fukushima skulle det säkert inte knystas om det offentligt. Jag har ingen stark tilltro till konspirationsteoretikers underlag i det fallet men man bör vara misstänksam ändå.

  • Samtidigt saknas SVT dokumentär om 5-årsdagen av Världens största katastrof på SVT Play. http://www.svtplay.se/sok?q=fukushima

    Den sänds i repris den 17 mars 19.10 SVT1

    Japan kan inte ha situationen under kontroll när tonvis med radioaktivt vatten ännu spolas ut i havet.

    Plötsligt har säkerheten förespråkarna lovade våra barn att det kvittade blivit av med en hundra tusen till en miljon år… Men vad betyder det i miljardvinsternas namn.

  • Fruktansvärd händelse. Hoppas innerligt för allas våran skull (hela mänskligheten) att Japan har kontroll på situationen och lyckas “lösa” (hantera kanske är ett bättre ord) problemen på bästa sätt.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *