Massmediekritik: “Vem vaktar väktaren?”

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 13 april 2016
- NewsVoice redaktion
BonnierBuset - Foto: Holger Ellgaard, omgjort - Wikimedia Commons

Bonnierhuset Foto Holger Ellgaard Wikimedia Commons

Sedan 1989 har medierna klättrat förbi både de politiska partierna och regeringen, och hamnat i ohotad topposition. Media är inte längre de som granskar makten, media är makten. Och när media då är alldeles upptagna med att vara makten, vem ska då granska media?

Text: Andreas Obenius (återpublicerad med tillstånd) | Bonnierhuset – Foto: Holger Ellgaard, Wikimedia Commons | Denna artikel har tidigare publicerats i Gefle Dagblad

En handfull mediebolag äger i dagsläget så gott som all media i Sverige. I radiobranschen har två aktörer kontrollen över samtliga kanaler. Ett bolag äger landets enda privata publicservicekanal.

På tidningsmarknaden svarar tre företag för två tredjedelar av alla tryckta tidningar. På biografmarknaden råder numera monopol. I dagligvaruhandelns tidskriftssortiment finner vi ett 60-tal titlar, om allt från pornografi till bilsport och Sudoku, men inte en enda samhällstidning.

Detta är en utveckling som är lite svår att greppa. Och för många kanske inte ens känd. Effekterna av det hela är dessutom omdiskuterade. För medan kritikerna hävdar att ägarkoncentrationen håller på att förpassa den granskande journalistiken till hyllan för historiskt pittoreska fenomen.

I regeringskansliets arkiv finner vi däremot en annan historia. Bland hemligstämplade dokument som fått sekretessen hävd, finns upprepade kontakter mellan Bonniersfären och kulturdepartementet. Diskussionerna har framförallt rört frågor om hur företaget ska få konkurrensfördelar gentemot sina konkurrenter.

I ett dokument beskriver Bonniers företrädare hur de vill att lagstiftningen ska förändras till företagets fördel. Det rör TV4:s möjlighet att sända 50 procent mer annonser än tidigare. Stycken i lagtexten är strukna, ändringarna är i fetstil.

Några månader senare kom regeringens proposition 2007/08:4. I propositionen föreslås att annonser i radio och tv ska få sändas under högst tolv minuter under en timme mellan hela klockslag.

Vidare föreslås att annonser i en tv-sändning får sändas under högst 15 procent av sändningstiden per dygn. Begränsningen för sändningar av annonser i tv-sändningar som inte omfattar en timme mellan hela klockslag föreslås avskaffas.

Ändringarna i lagtexten är ordagranna med Bonniers önskemål.

Problemet är att det inte finns några politiska krafter som ställer sig bakom frågan.

Sedan ett antal år har Sveriges Television och Sveriges Radio beslutat att lägga över en stor del av sitt journalistiska samhällsansvar på just produktionsbolag. Enligt argumentet är det tänkt att effektivisera och stärka den oberoende journalistiken.

Men i den undersökning som Anna Sahlström har gjort, framträder en mediebransch av odemokratiska organisationer med osunda lojalitetsförhållanden.

Biograferna ägs av ett enda företag SF och radiokanalerna av två, SBS och MTG.

“Quis custodiet ipsos costodes?” (Vem vaktar väktaren?) Decimus Junius Juvenalis, romersk tänkare och satirdiktare.

Vilhelm Moberg sa en gång:

”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.” / artikel i Dagens Nyheter, 14 dec 1965

Text: Andreas Obenius

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Varför ska vi läsa Arbetarbladet?

    Relaterat

    Jag kan tänka mig motsatsen! Att människor faktiskt tar saken i egna händer och skriver till stora grupper av vänner och bekanta på internet. Att några som engagerar sig skriver ordentliga bloggar och granskar saker själva. Att tjänstemän faktiskt också själva informerar allmänheten om vad som försiggår på deras avdelningar. Då dagstidningarna bara tappar läsare hela tiden, måste ni som jobbar där fråga er varför…

    Jag själv för min del tycker att det är väldigt sällan som journalister verkligen gräver i saker, dessutom skrivs det mest bara negativa saker. Det blir tråkigt att läsa i längden. Så fort en förvaltning gör en tabbe skriver ni, men samma förvaltning kan göra en massa bra saker också, vilket ni aldrig nämner. Rubrikerna i dagspressen är väldigt lika, ofta exakt likadana, i en massa dagstidningar. Förklara för mig varför jag ska betala för er tidning när det sällan skrivs någonting värt att läsa…

    Jag slutade köpa dagstidningar för 20 år sedan. Läser på internet i stället.

    Seriöst, ni måste ifrågasätta er egen existens ordentligt, för med stor sannolikhet kommer ni att blekna bort annars.

    1. Mitt förslag är att börja skriva i majoritet positiva saker om vad som sker i Gävle, hjälp att göra folk stolta över var de bor med mera.

    2. Ha alltid några riktigt grävande journalister, sluta kopiera alla andra tidningars nyheter.

    3. Sluta skriv den gjorde fel och den gjorde fel, typ polisen, läkaren, politikern med flera. Seriöst, jag tycker det är dålig journalistik och totalt ointressant.

    Vänd upp och ner på hela redaktionen och bjud in människor unga gamla, studenter med mera till redaktionen och skriv saker tillsammans. Sluta skriv om folk, skriv tillsammans med folk. Ta bort ointressanta kolumner som vintips, mattips med mera. Börsen kan ni också klippa bort. Ingen seriös aktieköpare läser gammal info. Man läser i realtid.

    Jag har jobbat på akuten tidigare och jag har faktiskt aldrig läst en artikel i tidningen som varit helt korrekt. Gör saker ordentligt, undersök! Majoriteten av ungdomar misstror myndigheter och media, det kanske finns anledning…

    Ägarna är mycket suspekta också. Varför ska jag lita på en redaktion som ägs av rika kapitalister. Köp tillbaka aktierna och sälj aktierna till medarbetare och läsarna, då kanske man börjar tro på ert arbete.

    Andreas Obenius

    vd och miljöpartist

    SVAR DIREKT

    Nätverk ersätter inte journalistik

    Hej Andreas. Först ett förtydligande:

    Det är inte så att dagstidningar i gemen tappar läsare. Arbetarbladet har i dag fler läsare än någonsin. Förutom dryga 60 000 dagliga pappersläsare har vi i dag över 70 000 unika veckobesökare på webben. Mer än 1 000 personer använder varje dag vår nyhetsapp på mobilen, vi har långt över 2 000 följare på Facebook. Jag kan omöjligen se det som en misstro mot vår journalistik.

    Vårt problem är att färre vill betala för den hemburna, abonnerade papperstidningen. Och det är inte ett så litet bekymmer då den abonnerade printupp- lagan i dag står för mer än 90 procent av våra inkomster. Journalistik kostar, journalisterna måste få sin lön, vi måste hitta alternativa intäkter.

    Du själv slutade köpa dagstidningar för 20 år sedan och är därmed en i en växande grupp som anser att någon annan ska betala. Om man nu spetsar till det en aning. För inte tror du väl att journalistik – på nätet eller i pappersform – är gratis?

    Vi följer medieutvecklingen på internet och kan konstatera att olika nätverk är en del av människors vardag. Men det är ett komplement, inte en ersättning för traditionell journalistik. Vår professionella granskning och analys av vad som händer i vår omvärld är en av grundvalarna för vårt demokratiska samhälle.

    Så till dina förslag:

    1. Ja, jag tror att en viktig uppgift för lokaltidningen är att ingjuta mod och stolthet och berätta om allt positivt som sker. Det är bakgrunden till att vi till exempel lyfter fram kandidaterna till Årets Gävlebo, medborgare som gjort vårt område lite bättre att leva i. Och det är därför vi lyfter fram den lokala musiken i Local Heroes. Men vi kan bli mycket bättre, det håller jag med om. Och vi behöver hjälp med tips och egna berättelser från våra läsare.

    2 och 3: Den grävande, granskande journalistiken är också ett grundläggande uppdrag. Förra veckan granskade vi pendlingen som fenomen, en artikelserie som fick stort genomslag. Och i Sandviken gräver Mats Jonsson djupt i energibolagets representationsvanor. Inte i ett allmänt felfinnande men för att berätta att den linje våra folkvalda beslutat om inte efterföljs i olika förvaltningar och bolag. Han sattes på spåren just av en ”privatspanare”, en invånare som lagt ner ett omfattande grundarbete för att belysa bolagets verksamhet. Ett skolexempel på ett bra samarbete mellan journalister och medborgare, tycker jag. Men granskning kräver resurser, tid och arbetskraft. Det har vi inte alltid.

    Ägandet slutligen: Kapitalisterna finner du på internet, inte minst. Våra ägare är inte rika kapitalister, vi ägs av mediestiftelser utan krav på vinstutdelning. Men verksamheten måste ändå gå med överskott för att möjliggöra satsningar på vägen in i ett nytt medielandskap. Det är vår stora utmaning.

    Sven Johansson

    chefredaktör Arbetarbladet

    Bra svarat Sven! Min kritik är menad så att ni får tänka till lite. Fortsätter jag mina funderingar så frågade jag 4st människor mellan 25år – 37 om de läser någon dagstidning, ingen läste papperstidning, men alla 4 läste nyheter gratis på internet. Gör lite undersökningar själv och jag gissar väldigt många yngre ej köper dagstidningar överhuvutaget. Så hur ska ni möta framtiden undrar jag… Några skäl till att inte läsa papperstidningar 1. Det är dyrt 2. Miljöförstöring, det blir många nerhuggna träd, pappersmassa industrin med kemikalier, mycket onödiga transporter allt från timmerbilar skogsmaskiner, distrubition till folk brevlådor. 3. Åtkomlighet internet finns överallt. Självkritik är alltid bra, fortsätter gärna denna diskussion. Mvh Andreas Obenius Länk till tidningen http://arbetarbladet.se/torget/1.5335816-varfor-ska-vi-lasa-arbetarbladet-

  • Ursäkta om jag kritiserar kvaliteten. Det är i all välmening.

    Problemet är välbeskrivet, tjatat sida upp och sida ner i bloggpost efter bloggpost:
    Lösningen på problemet är uppenbar. 😉
    https://newsvoice.se/2016/03/22/tv-och-massmedia-ersatts-alltmer-av-hogkvalitativa-medborgarjournalister-martin-gustavsson/

    Det är precis som med WTC 911. skribenter och massmedia tjatar ständigt om hur tornen störtade, hur fel det var att de störtade, vilka som satt i planet, hur de klev på, hur balkarna böjdes av värmen etc. etc. men aldrig om Qui Bono? Vem gynnades ekonomiskt och geopolitiskt av det som hände?
    https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2015/10/05/vad-har-wtc-911-och-23-biljoner-i-usa-gemensamt-folj-pengarnas-vag/

    Höj kvaliteten på era alster!
    1. Beskriv ett problem, men fortsätt och..
    2. Beskriv vem som gynnas av problemet, men fortsätt….
    3. Beskriv olika förslag på lösningar!!!!

  • Fria.nu (dec 2007): Vem granskar granskaren?

    …från rapporten: “Vem granskar granskaren? – Små blev stora. Många blev få. Om ägarkoncentrationen och den granskade journalistiken i Sverige”

    Nyligen [2007] publicerades en undersökning från Institutionen för Journalistik och Masskommunikation på Göteborgs universitet, där allmänhetentillfrågades om vilka samhällsinstitutioner som hade störst makt över dagordningen. Sedan 1989 har medierna klättrat förbi både de politiska partierna och regeringen, och hamnat i ohotad topposition. Media är inte längre de som granskar makten, media är makten. Och när media då är alldeles upptagna med att vara makten, vem ska då granska media?

    En handfull mediebolag äger i dagsläget så gott som all media i Sverige.

    I radiobranschen har två aktörer kontrollen över samtliga kanaler. Ett bolag äger landets enda privata publicservicekanal. På tidningsmarknaden svarar tre företag för två tredjedelar av alla tryckta tidningar. På biografmarknaden råder numera monopol. I dagligvaruhandelns tidskriftssortiment finner vi ett sextiotal titlar, om allt från pornografi till bilsport och Sudoku, men inte en enda samhällstidning.

    Detta är en utveckling som är lite svår att greppa. Och för många kanske inte ens känd. Effekterna av det hela är dessutom omdiskuterade. För medan kritikerna hävdar att ägarkoncentrationen håller på att förpassa den granskande journalistiken till hyllan för historiskt pittoreska fenomen så menar de stora aktörerna själva det rakt motsatta. Stora pengar möjliggör stora granskningar.

    För att människors möjlighet till diversifierad och kritisk information inte ska minska har enskilda journalisters integritet tillsammans med konsumenternas valfrihet varit garanten för mångfald. Men mediekonsumenterna har fått allt mindre inflytande över medieägarna, då det aktiva valet av tidningsprenumeration i många fall inte längre är avgörande för företagens lönsamhet. På tidningsmarknaden kommer över sextio procent av intäkterna från annonser. På den reklamfinansierade radio och tv-marknaden och bland gratistidningarna svarar annonsintäkter för hela omsättningen. Där läsarna annars skulle svika en tidning, får de den nu istället gratis.

    Från att ha haft en flora av olika tidningar, tryckerier, distributörer, bokförlag, biografer och kanaler har det svenska mediefältet nu närmast förvandlats till ett fält av cash crops. Antalet kanaler och tidningar har ökat men antalet ägare har minskat dramatiskt.

    Vi har vant oss vid skräckuppgifter om censur och monopol i vissa icke-västerländska länder. Vi förfasar oss över kontrollen över det fria ordet och över mediemoguler som driver sina egna kanaler som forum för propaganda. Men detta gäller ju bara icke-demokratier. Eller?

    Strax efter Storbritanniens premiärminister Tony Blairs avgång kunde den brittiska dagstidningen The Guardian avslöja att alla viktiga politiska beslut från premiärministerns sida hade föregåtts av ett telefonsamtal till mediemogulen Rupert Murdoch. Avslöjandet redovisade vad telefonsamtalen hade gett för resultat: Murdoch fick rätt att utvidga sitt medieimperium i Storbritannien och i gengälld skulle hans samtliga kanaler och tidningar helhjärtat stödja premiärministerns beslut.

    Göteborgs Fria Tidning och samhällsmagasinet Tromb har gjort ett temanummer där vi kikar in bakom mediekulisserna för att se vad som pågår. Vi har förvisso grävt lite, men egentligen bara på ytan. Vi är små och det finns mycket att gräva i. Vi får ödmjukt be att få återkomma med mer.

    Text: Madelene Axelsson, GFT
    Johannes Wahlström, Tromb
    Emma Backman, Tromb

  • Underbart att Gefle Dagblad gör detta!

    Ett tecken på att männskligheten börjar vakna.

    Kör hårt Gefle Dagblad!

    Henke

  • Anna Sahlström (2006, Aftonbladet): De vill ha unga pinglor i rutan

    “Ännu räddare blir jag när jag inser att den samhällsjournalistiska kompetensen är ännu mindre högre upp i leden.

    Det här är några faktorer som påverkar verklighetsbilden samhället får genom tv-mediet, och dessa faktorer påverkar i sin tur den verklighet vi bygger upp och som vi agerar i – efter att ha fått en viss verklighetsbild presenterad för oss. Detta leder till att vi lever i en tillspetsad och konstruerad verklighet som bygger på en snedvriden verklighetsbild. Det är den som styr vårt samhälle och vår demokrati.

    Odemokratiska, ineffektiva organisationer, maktmissbruk, dålig omvärldskännedom, sexuella trakasserier, låg social och samhällsjournalistisk kompetens, samt osunda lojalitetsförhållanden mellan produktionsbolag och kanaler, leder till en snedvriden verklighetsbild. Tv-branschens chefer har en starkt narcissistisk ledarstil som kräver ung, outbildad personal oförmögen till omvärlds- och konsekvensanalys. Så här ser många branscher ut och det här är egentligen inget märkvärdigt eller nytt.”

  • En eloge till Gefle Dagblad som publicerar dylika artiklar. Nyligen var det ett annat känsligt ämne, det monetära systemet om jag inte minns helt fel. Att Newsvoice gör det vet vi redan och har en stående eloge.

    Var hittar man Anna Sahlströms undersökning?

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *