NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Underrättelsetjänster är inte längre nationsbundna utom till namnet och har kanske aldrig varit det. De jobbar i första hand för att underhålla bankirernas illusionsekonomi där de under flera år hållit en allt ihåligare USA-dollar under armarna med den verksamhet som är en av bankernas största kassakor, illegal narkotikahandel.
Text: Jan Rosbäck | Artikeln är återpublicerad med tillstånd, källa: Esamawuta.wordpress.com
Denna globalt utbredda säkerhets- och underrättelsetjänst som förser bland annat NATO med information har många olika verksamheter. Där ingår infiltration där man via narkotikahandeln har kontrollen över hur terrorismen finansieras i operationer som Gladio i Europa. Givetvis finns det också inom organisationen opportunister som sett möjligheter att bli rika.
De så kallade false flags i olika länder är troligtvis till 100% finansierade med narkotikapengar. En av grundarna till CIA var den förre presidenten i USA, George HW Bush, som sedan länge i inofficiella kretsar betraktats som världens största narkotikahandlare, alla kategorier.
När man opererade i Sydamerika under 1980- och 1990-talen som bekämpare av narkotikahandel, senare tillsammans med DEA (Drug Enforcement Adaministration) så lade man samtidigt under sig de flesta leverantörer av kokapasta, dvs råvaran till kokain. Ett av de största kapen var colombianen Pablo Escobars organisation då man mördade honom 1993.
En stor del av kokainet som då importerades till USA kom via Miami och influget via flygplatsen i Mena, Arkansas där det förra presidentparet Clintons påstås var inblandat. Bill Clinton var då guvernör i Arkansas, men av en händelse försvann väsentliga delar av den utredningen vid bomben i Oklahoma City 1995.
Efter millennieskiftet har man finslipat den sydamerikanska operationen i Mexico genom att länder idag lämnar ut sina narkotikahandlare till USA där de hamnar på DEAs specialhäkte i Chicago för att inlemmas i organisationen. Där får de känna på Escobars övertalningsmetod som gick ut på ”argenta o plomo” dvs silver eller bly som belöning. Silver om man samarbetade eller en blykula i skallen om man vägrade.
Själva handeln är internationell och kokainet har under åren hittat nya vägar till konsumenter, idag pågår också en betydande affärsrörelse i Västafrika där man via politiskt svaga regimer kan operera rätt så riskfritt. Från dessa länder sprids idag även asiatiskt heroin till väst. Det finns många system för leveranserna.
I medelhavet har man sedan länge en taktik att vid större leveranser skicka ut några stora laster med flyktingar som håller tull och andra myndigheter sysselsatta.
Inte heller Sverige har under årens lopp varit förskonat från CIA-operationer, år 2006 försökte man via Göteborg att föra in 4600 kg kokain via Skandiahamnen.
Partiet hamnade efter en enskild insats på avvägar och till sist i Polen där det beslagtogs. En signatur för dessa ”kontrollerade” partier är att de är på över 1000 kg. I alla dessa leveranser som ingår i systemet har nyckelpersoner hos berörda myndigheter blivit neutraliserade med pengar eller andra metoder för att partiet ska passera utan problem.
Dessa jättepartier används politiskt i destabiliserande syfte för att skapa lågnivåkrig bland kriminella gäng, i ovanstående fall var målet Västsverige och i ett senare skede de baltiska länderna. Slutmålet var givetvis ryskt.
Som i så många andra länder är narkotikarotlar relativt fristående i Sverige och är nära knutna till infiltratörsverksamhet utanför övrig polisiär verksamhet.
Där frodas också opportunisterna som gärna stoppar ett par extra tusenlappar i fickan. Vid införsel av de stora parterna uppstår ett annat problem och det är hur man ska kunna förklara den rikliga förekomsten av knark förutom med den polisiära inkompetensen. Här är man tvungen att via pressens löpsedlar skapa ett begrepp som knarkkungar.
Ett av de mera kända moderna fallen är Jonas Falk som från 2011 satt i svenskt häkte under fyra år för att därefter frikännas. Målet kunde öppnas i svensk domstol först efter plantering av bevis i en segelbåt i Göteborg.
Komplikationerna i målet berodde inte så mycket på att det totalt saknades bevis för hans medverkan i knarkhandel utan på det faktum att svensk polis och dess narkotikarotlar är korrupta enheter som jobbar under order från till exempel CIA sedan många år.
Detta gäller också tydligen den åklagare, [namn raderat] som drev målet. När ska svenska domstolar åter börja svensk lag och sluta följa order från olagliga underrättelseenheter? Svenska politiker och myndigheter är redan avslöjade som femtekolonnare i internationell press, ska landet också börja beskrivas som polisstat och tjänstemannadiktatur officiellt innan folk vaknar upp? Vad som behövs är en sanningskommission så man kan börja begränsa problemet.
Text: Jan Rosbäck, Esamawuta.wordpress.com
Relaterat/referenser
NewsVoice: Gary Webb avslöjade CIA:s kokainimport för att finansiera Contras – CIA förnekar
Dokumentär: Operation Gladio – Full 1992 documentary BBC
Crime Investigation: Pablo Escobar
What really Happened: The Crimes of Mena
Serendipity: Multiple Blasts in the OKC Bombing: More Evidence
Narco Sphere: Mexican Narco-Trafficker’s Revelation Exposes Drug War’s Duplicity
Dokumentär: Cocaine Importing Agency – Part 1 of CIA Covert Operation Black Eagle
Nyhetsinlsag: CIA cocaine airplane crashed with 4 tons of cocaine
Spiegel: Africa’s Cocaine Hub: Guinea-Bissau a ‘Drug Trafficker’s Dream
Nya Politiken: Terrorism finansieras av knarkhandel
Magasinet Paragraf: Operation Playa – avsnitt 6