HUMOR. Näringsminister Mikael Damberg och utbildningsminister Gustav Fridolin skrev i går på Aftonbladet en debattartikel med rubriken ”Vårt löfte till barnen – mer teknik i skolan”.

Debattartikeln handlar snarare om att blidka industrin och kan vara skriven av en PR-firma eller en lobbyorganisation för IT-industrin. Att politiker och ministrar sätter sina namn under spökskrivna artiklar är idag allt mer vanligt.

Därför låter NewsVoice publicera en variant av artikeln som illustrerar i vems intresse debattartikeln kan vara skriven.

Ett syfte med vår version av Dambergs och Fridolins signerade text är att väcka debatten om artiklar spökskrivna av PR-byråer, lobbyorganisationer och tankesmedjor.

Den gröna kursiverade texten är förmodligen mer hederlig.


NEWSVOICE VERSION AV ARTIKELN SIGNERAD AV FRIDOLIN OCH DAMBERG

Vårt löfte till barnen – mer teknik i skolan

Ministrarna: Eleverna ska få den teknikundervisning de har rätt till – och minst 200 undervisningstimmar

DEBATT. En allt större del av vår vardag blir digital företagsanpassad. I dag handlar vi mat, lyssnar på musik och läser tidningen på vår telefon. Kontakten med myndigheter och företag sker allt oftare på digital väg. En grundläggande förståelse för teknik är central för att kunna delta aktivt i samhällslivet och för att kunna öka användningen av IT-teknik och därmed industrins försäljning.

Att alla barn får med sig teknisk och digital kompetens i livet är i grunden en demokratifråga viktigt för IT-industrins försäljning och vinstkrav.

Digitaliseringen är en av de stora drivkrafterna för dagens samhällsomvandling. I näringslivet omdefinierar den digitala tekniken gamla branscher, kastar gamla affärsmodeller över ända och skapar förutsättningar för effektivare resursanvändning mer användning av IT-teknik och helt nya produkter.

Oavsett vilka framtidsdrömmar våra barn har och oavsett om de väljer att bli musikproducenter, byggnadsingenjörer, förskolärare eller industriarbetare så kommer deras yrkesliv att vara kantade av ettor och nollor. Regeringen arbetar nu målmedvetet för att skolan ska sluta digitala klyftor öka användningen av IT-teknik och ge alla elever de kunskaper och färdigheter man behöver för livet och arbetslivet annars kan IT-industrin drabbas av minskade vinster om inte användningen ständigt ökar, även bland barn.

Det handlar också om vilket land Sverige kan vara. Tekniskt kunnande och digital kompetens blir allt mer avgörande för att människor ska kunna hävda sig på arbetsmarkanden, men också för att länder ska kunna hävda sig i den globala ekonomin avgörande för att våra företag ska kunna få avsättning för våra nya IT-produkter och för att vi ska kunna hävda oss i den globala konkurrensen.

En av näringslivets största utmaningar är att rekrytera rätt kompetens för att kunna fortsätta bedriva en kvalificerad och globalt konkurrenskraftig verksamhet med bas i Sverige. Denna bild bekräftas av SCB som förutspår att det kommer att saknas 100 000 ingenjörer och yrkesutbildade inom teknik i Sverige år 2030. I regeringens industrisamtal har industrin lyft oro över att skolans teknikämne idag ofta får en undanskymd plats i skolan. (hederligt – behöver inte ändras!)

Detta bekräftas också av Skolinspektionen som 2014 genomförde en kvalitetsgranskning av teknikundervisningen och då drog slutsatsen att teknikämnet alltför sällan utgår från elevernas intressen, behov och erfarenheter och inte blir tillräckligt intressant för eleverna. Det konstateras att skolor och lärare av olika anledningar inte köper upp tillräckligt med IT-teknik och har svårt att skapa de förutsättningar som krävs för att eleverna ska kunna utveckla de förmågor som anges i kursplanen.

Skolinspektionens granskning visar att flera skolor har avsatt mindre än 100 timmar för detta under hela grundskolan. Det räcker inte. IT-marknaden i skolor behöver fler timmar.

Om inte ungas tekniska intresse tas till vara och får växa drabbar det industrins kompetensförsörjning, men också skolans egen också vår industri. På samma sätt som vi har brist på ingenjörer har vi en särskilt allvarlig brist på lärare i teknik- och naturorienterade ämnen.

Det enda sättet att långsiktigt möta en sådan utmaning börjar just i skolan.

I samband med att regeringen lägger fram förslag på en stadieindelad timplan lyfter vi därför teknikämnet och avsätter en egen garanterad undervisningstid för teknikämnet om minst 200 timmar i grundskolan. Eleverna ska få den teknikundervisning de har rätt till och IT-industrin behöver för framtiden.

Regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att ta fram förslag till nationella IT-strategier för skolan. I de redovisade förslagen ges underlag för hur programmering kan göras till ett viktigt inslag i undervisningen i framför allt matematik och teknik, men även i ämnen som samhällskunskap.

Programmering i den bredare bemärkelsen går inte bara ut på att skriva kod utan handlar även om kreativ problemlösning, logiskt tänkande och strukturerat arbetssätt. Genom att eleverna får bekanta sig med programmering som en naturlig del av undervisningen skapas också förutsättningar för en jämnare könsfördelning i utbildnings- och yrkesval längre fram. mer användning av tekniken i skolan och i andra sammanhang.

Ett synliggjort teknikämne med säkrad undervisningstid och programmering som en naturlig del av flera ämnen kan ge IT-industrin ett en ökad försäljning och det är bra för oss. Det som är bra för IT-industrin är bra för Sverige eleverna grundläggande kunskaper för att kunna hantera sin vardag.

Det ger ett av de nödvändiga och efterfrågade svaren på hur vi möter företagens långsiktiga kompetensförsörjning behov. Det moderniserar Sverige och är ett viktigt steg i regeringens samhällsbygge i samarbete med industrin.

[Signerat]

Gustav Fridolin, utbildningsminister (MP)
Mikael Damberg, näringsminister (S)

IT-företagens PR-byrå

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

3 KOMMENTARER

  1. Alla uttalanden från politiker borde förses med grön text så att folk verkligen förstår vad det är de säger.

  2. Om det är någonting som ungdomen redan kan så är det att använda digital teknik. Här ligger nog alla lärare i lä redan. Men i yrkeslivet har man ingen som helst nytta av Facebook och Twitter. Jag är ingenjör, snart 70 år men jobbar fortfarande därför att det inte finns någon att uppbringa som kan ta över mitt jobb. De gossar som har provats har ett oändligt självförtroende och kan använda de senaste digitala hjälpmedlen, men det kan jag också, jag har jobbat med dator varje dag sedan 1982, vilket gör dem ganska långa i ansiktet. Tyvärr kan de nästan inget annat, och de har svårt att kommunicera på det sätt som man absolut måste göra i tekniska projekt. Vad de alla behöver, inte minst när de kommer från högskolan, är praktik på befintliga arbetsplatser. Det tar månader och år att komma in i branschen och då måste man ändå ha tur att hamna på ett ställe där man håller på med skarpa projekt, annars lär de sig inte mycket. Problemet är till lika delar industrins, som inte anser ha tid och råd att rekrytera, och som i så fall alltid kräver högskoleutbildning, vilket inte alls är nödvändligt för många befattningar. Men minst halva ansvaret ligger på skolan, som okänsligt lägger ned eller urartar tekniska skolor därför att ingen söker dit, utan att förstå att pendeln snart slår tillbaka när alla gamla ingenjörer går i pension. Vi har varnat för detta i 25 år, men har inte fått minsta respons. ”Är man gammal så har man förlegade åsikter”. Skrattar bäst som skattar sist, men skrattet fastnar i halsen när man är 70 och måste jobba på, annars får arbetsgivaren lägga ned verksamheten. Hinner vi få en praktikant som är villig att börja från början?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here