DEBATT. Sluta ”gilla läget”, skriver Katarina Lagerwall på DN i sin artikel om en reaktion mot positivt tänkande. Denna nya motkultur tillåter oss att tänka negativt vilket gör oss bättre rustade att möta motgångar. Tankarna kommer från bla psykologen och filosofen Ida Hallgren, men Sakyamuni Buddha sa ungefär samma sak för 2500 år sedan.

Text: Torbjörn Sassersson | Bild: Wallpaparsafari.com

Ida Hallgren
Ida Hallgren

Artikeln efterlyser en motpol till samhällets hurtiga norm att man alltid ska tänka positivt och helst även vara framgångsrik och ha status. Ida Hallgren som är psykolog och doktorand i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet flaggar för obalanserad positivitet i livet. Hon håller kursen: ”Negativt tänkande – bättre blir det inte”.

”Det visar att det finns ett sug efter något annat. Många upplever det som befriande att få tänka och känna som man vill och att inte behöva vara glad”, säger Ida Hallgren.

Hallgren menar att tankeideologin har format vårt samhälle tex gällande så skilda saker som individuell lönesättning och curlingkulturen. Det har gjort att människor inte lärt sig att hantera problem.

Jag själv har märkt att negativitet och depressiva känslor är den bästa ”healing” man kan få och det är en skänk från ovan, om man vågar att följa de depressiva känslorna ned i själens mörka djup. Där nere sker något som kan förändra allt. Du blir djupt rotad i verkligheten och i dig själv.

Jag lärde mig tekniken att gå in i det mörkaste mörka genom att praktisera vipassana, som är den praktik som Sakyamuni Buddha lärde ut för 2500 år sedan. Han menade att total och helt avslappnad närvaro i livet och i varje stund, helar ditt ”mind”, han trodde ju inte på en ”själ”, reduktionist som han var.

Självklart plockade Väst upp denna tradition som uppstod ungefär 400 år innan traditionell buddhism formades genom ett prästerskap med ambitioner. Väst gjorde även denna praktik till en prestationsgrej eftersom vi är vana vid att mäta livskvalitet utifrån prestationer och status. Vi kallar det lite poppigt för ”mindfullness”.

Efter att besökt ett antal vipassana-retreats sedan slutet på 1980-talet kan jag konstatera att många moderna västliga vipassana-lärare missat en central beståndsdel i praktiserandet och det var hjärtats energi som också är en ”muskel” som måste tränas genom ”metta” för utan ”metta” blir vipassana blott en platt prestationsövning i meningslös mental närvaro, där den som är mest mentalt närvarande vinner.

Med ditt hjärta aktivt finns ingen depression som inte kan smältas. Det vet jag av egen erfarenhet. Det finns inga behov av antidepressiva SSRI-preperat eller positivt tänkande, men inte heller negativt tänkande. Här brister DN:s skribent och eventuellt även de psykologiska auktoriteterna i insikt, misstänker jag. DN-skribenten lyfter fram negativt tänkande som en lösning, vilket är en feltolkning eller möjligen en oklarhet för denne.

Titeln på artikeln i DN ligger mer i linje med hemligheten bakom att bli fri, att växa och nå insikt: ”Tillåt dig att även se det mörka”, vilket för övrigt även praktiseras inom shamanismen.

Ida Hallgren säger till DN:

”Praktisk filosofi är en ny rörelse som växer över hela världen. Jag är själv ute och föreläser om det på företag och i till exempel Holland har man en filosof anställd som komplement till en präst på sjukhusen.”

Personligen tror jag hon har helt rätt. Praktiskt filosofi kan även bota den kognitiva dissonans som råder i Sverige gällande allt från flyktingpolitik, valet i USA och NATO-medlemskap eller inte.

Text: Torbjörn Sassersson

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

15 KOMMENTARER

  1. Det har hittills inte varit okej att se med kritiska ögon på vad som händer i världen. Den som gör det är negativ, en bråkstake som sprider dålig stämning.

    Barnen skall lindas in i bomull och får inte höra att det finns stygga människor och sjuka företeelser, som skolmedicinen och maktmaffian, det kan nämligen skada dem för livet. Naturligtvis skall man inte låta barn lyssna på mer än de är mogna för, men de behöver få vara med i samtal som handlar om verkligheten, annars får de en chock den dag de upptäcker att hela livet faktiskt inte är en glad operett.

    De som jag upplever klarar sämst av att hantera den här världen växte upp i bekväm avskildhet, helt bortkopplade från livets realiteter. Dessa personer, som ofta kritiserar realisten, kan i sin tur, vid motgångar i livet, drabbas av helt obalanserade överreaktioner av typen ”Jag är så trött på mänskligheten!”

  2. En väldigt bra artikel som jag helt instämmer i. Har alltid varit kritisk till den positivt tänkande mentalitet som råder. Var i dina känslor istället och tillåt dig att känna ALLT, då löses mycket upp av sig själv och du blir stärkt, istället för att gå omkring drogad med SSRI-preparat och inte känna något alls. Det bäddar bara för nya problem. I Japan anses det som en sorts mognad att vara deprimerad……..om inte annat så mognar man med processen att våga vara i sina känslor.

  3. Allt detta prat om meditation, tänkande och ‘hjärta’ bara för att påstå att SSRI-preparat inte behövs. Att människor inte har lärt sig att hantera problem måste vara en självprojektion, det är en mycket invecklad problemlösning som föreslås av textförfattaren och som hängs på psykologen och doktorand i praktisk filosofi Ida Hallgren. Det är inte just en genväg som går över vipassana och Buddha snarare en senväg, det är ett låtsasperspektiv för att förneka de vårdbehov som drabbar många människor.
    Nu till filosofin, http://www.filosofiskpraxis.org/, detta är föreningen i Sverige. Jag är medlem, inte som praktiserande Filosofisk Praktiker utan för mitt intresse för filosofi. Norge är en större filosofination än Sverige och har många filosofisk praktiker som använder såväl filosofiska teorier som filosofiska verktyg för att tillsammans med en enskild gäst eller grupp utforska filosofiska frågor, teman, begrepp eller dilemman.
    Det är till förvillelse likt psykoterapi där psykoterapeuten är utbytt mot en filosof. Ida Hallgrens är medlem i föreningen och det är inte troligt att hon skulle dela artikelförfattarens idéer om den praktiserande filosofins möjligheter att övertyga världen om redaktörens egna käpphästar, tvärtom skulle en kurs i ämnet kanske öppna ögonen på de verklighetsflyende redaktören. Ja kanske kan han tänka befriande negativ om allt positivt med medicinen eller tvärtom?
    Kom gärna den 17 november då firar vi Världsfilosofidagen tillsammans med Svenska Unescorådet, Modern Filosofi, ABF Stockholm m.fl. på ABF-huset i Stockholm! Det blir en spännande eftermiddag och kväll på temat ”Filosofi med barn och unga”.

  4. Så jag tolkar att enligt Per Larsen har människan inget ”behov” av att bli sann eller hitta balans… utan man har ett ”vårdbehov”.
    Att leva i ”känslor” som Inga-Britt skriver, kan vara samma sak som att bli en vårdbehövande. Man sa förr att denna plats/”nivå” var ett fängelse, eller en karantän – ska vi nu kanske kalla det för ett mentalsjukhus?

    Tekniker, kurser, tänka si eller så – tänkte man så förr, i tex Kina eller Indien?

    Man talade om att gå Medelvägen, det kallas ju också ”den gyllene medelvägen” – det är det som är staven läkarna har i sin symbol, och som finns överallt, se alla bilder här:
    http://www.worldglobetrotters.com/Links/Caduceus/caduceus.htm

    Staven, stegen upp – som vi se på bilderna så går den upp till himlen/huvudet, kallas ”tempel” i bibel.
    Det är också symboliskt världsträdet, eller roten upp till himlen, vårt ursprung, och det är berget med många namn, Mount Meru eller Sumeru, Olympus, Sion, osv.

    Det ”däruppe”, himlen, var det naturliga, himlens ordning, eller man kallade det för ”naturen”, eller ”det himmelska mandatet”.
    Det är balans och är VÄGEN”: Tao.
    Att leva efter det var att kultivera Vägen. Att ”lära”, learning (men inte det världsliga neddumning via falsk science och ”kunskap”)

    De andra linjerna/ormarna:
    http://www.worldglobetrotters.com/Links/Caduceus/ac%20-%201a4a%20Max%20Heindel.gif

    är som en frekvens, eller poler, där vår värld och våra vanliga liv tar form och manifesteras, och det är att vara i det materiella – medelvägen leder tillbaka hem, ut ur det – sinusvågen är ytterligheter, det mellan/inom yin och yang, och är att vara kvar i samsara i en materiell kropp. Känslor hör till det.
    Man kan ha ”känsla”, men vanligen så är känslor ens egna reaktioner – det är en ”sinusvåg”, en frekvens, något skapas. Att inte reagera är att gå medelvägen, men man kan ändå visa känsla som en spegel, det fanns också det med ”helig vrede”.

    Att ”kultivera vägen” då, vad finns kvar att ha känslor fast vid, för det är att ”binda” sig kvar i det man reagerat ”mot” med sina ”känslor” – när den sinusvågen tonar bort och det mer blir den raka lugna stillsamma mittenvägen, där frid och sanning finns… då kommer ”sann känsla” fram, såsom äkta medkänsla, inte bara det man ytligt tror är det, utan utifrån insikt i från medelvägen, ifrån Tao, från en ursprung (den naturen) och insikt om att alla lider här då de är i kroppar och pendlar inom känslor och ”sinusvågen”. Där är också mer i ”kontakt” med allt annat, som natur och djur, och man kan vara en del i det, och kommunicera och vara ”öppen”.
    Jag såg denna video om den majestätiska svarta leoparden:
    https://www.youtube.com/watch?v=wL–zc1KIxk&list=PLNFMv-9ONjJwGDmKekz_F70lx0xSAkq1T

  5. Negativitet är resultatet av fel mental aktivitet. De som riktigt grottat ner sig i negativitet hamnar naturligtvis på mentalsjukhus. Att DN och deras ägare med utländska lojalitetsband vill att Sverige ska dras ner i det mentalt sjuka negativitets-träsket förvånar mig inte det minsta. Blotta tanken på att folket positivt och konstruktivt ser sanningen objektivt och positivt löser problemen är givetvis en skrämmande tanke för dem då de själva utgör det vilseledande problemet som krossar folket genom vilseledning. Det är naturligtvis ingen slump att Maitreya Buddha är den större Buddhan för många av buddhister. Även Dalai Lama såväl som de som praktiserar positiv psykologi påtalar ofta vikten av positivitet och definierar rentutav positivitet som mental friskhet.

  6. Det är en udda upplevelse att debattera de mörka sidorna i livet i så allmänna ordalag. Den belastning som sjukdom, sorg och ålder utsätter människan för gör att de flesta har skaffat sig olika sätt att hantera motgångar och nedstämdhet. Långt de flesta är kapabla att hantera mycket svåra motgångar, och medgångar för den delen de senare kan också ställa till en hel del problem.
    Om man inte klarar av sina motgångar så blir det problem, de flesta har varit i den situationen. Det krävs åtgärder för att komma över motgången, man kan till exempel behöva resonera med en vän eller närstående för att få tala i förtroende med någon. Att kontakta en filosoferande praktiker kan också vara en väg ur situationen, här anser jag att det är upp till individen att avgöra om man vill gå vidare med filosofins samtal. Den praktiserande filosofen är inte tyngd av terapeutens eller psykvårdens förmörkande diagnoser och beryktade behandlingar och medicinering.
    Det är upp till var och en att avgöra om hen är i ett sådant mentalt skick att man själv kan ta sig ur svackan med ändring av livsstilen, semester eller annat. Är det en depression individen sjunker ner i måste man ha kvalificerad vård, symptomen finns på nätet om någon behöver.
    Skall man filosofera över allt det mörka som kan hända och kommer att hända? Det blir frågan som rubriken ställer med sitt påstående och nej, det är inget jag kommer att fördjupa mig i. Inte blir det några storslagna drömmar om överdriven lycka, ansvarslöst välstånd eller stora bedrifter.
    Ett livsloppsperspektiv som bygger på en verklighet med de fram- och motgångar som har betydelse för individen i hennes liv, ger människan en hygglig överblick även på framtiden och vad som krävs för att leva, om inte gott, så åtminstone så bra det går att leva sitt liv.

  7. Herr Larsen du är alltför formad av generation Lars Norén och Ingmar Bergman, och deras statligt ackrediterade ångest. Släpp hörnstolpen och åk på en vipassana-retreat. Passa på en hel vecka. Sedan kan vi snacka.

  8. Herr Newsvoice…. Med anledning av att jag häromdagen läste en osammanhängande artikel om en tiggare och plasmateve som framstod vara författad en svagt begåvad gymnasieelev och din kommentar nu så undrar jag om det där med semester kan vara en projektion av vad du själv behöver.
    Som redaktör ska du väl ändå kunna hålla lite klass på dina inlägg?

  9. NewsVoice 4 Nov, 2016 at 00:09

    Ingmar Bergmans filmer innehåller i och för sig ångest och grubblerier, men de känslorna är, inte minst om man ser till hans sammantagna produktion, underordnade önskan och strävan att förstå sig själv och andra bättre, att utvecklas och växa som människa och att förmå se positivt på livet och förlåta.

    Enligt min mening är Bergman ett perfekt exempel på en konstnär som tillåter sig att vara, mer eller mindre, i det mörka, tills tiden är mogen att stiga upp i det ljusa. Detta gör han till exempel i Hets (manus), Sommarlek, Det sjunde inseglet, Sommarnattens leende, Fanny och Alexander och Smultronstället. Den senare, ett ypperligt exempel, är en roadmovie i dubbel bemärkelse, dels mellan Stockholm och Lund, dels i psyket på filmens gamle huvudperson. De människor denne möter på färden och det han är med om hjälper honom att göra en inre resa. Han utvecklas från att vara kall, självcentrerad och ogin, till att förmå älska sin nästa och förhålla sig positiv till andra människor och livet.

    Jag kan verkligen inte se några som helst likheter mellan Per Larsens kommentarer här på NewsVoice och Ingmar Bergmans filmgärning, vilken faktiskt kan liknas vid någon form av vipassana-retreat, om man är på samma våglängd som Bergman själv, vilket många är.

  10. MED DITT HJÄRTA AKTIVT .. bara de orden borde få alla att stanna upp och fundera lite en stund innan intellektet skjuter iväg som en programmerad drönare. Ta vilken stund som helst. In-se att artikeln bjuder på en inbjudan till dig att boka en kick-off med dig själv.

  11. Den svenska överheten påbjuder – alltsedan kristendomens inträde för tusen år sen – att svensken skall må dåligt och be om ursäkt för sin existens – detta kan idag inspireras till med hjälp av ”kultur” och ”finkultur” – Bergman, Norén m.m. ad nauseam – eller med enklare kultur som kan inhandlas på Systembolaget. Skulle hälsosammare alternativ sticka upp – så demoniseras dom av ”finkulturmedia” – på det att svensken må hålla sej djupt och säkert rotad i sin depression och stanna där.

  12. Jayant Bäckström 4 Nov, 2016 at 21:40

    Ditt påstående bevisar bara att du är en av de personer som inte upplever Ingmar Bergman-filmer som en form av vipassana-retreat. (En annan är filmaren Ulf Malmros).

    Vi som tycker om Bergmans filmer ser inte dessa som finkultur, eftersom vi blir berörda i hjärtat av dem utan att behöva anstränga oss.

    För övrigt är hans filmer lika älskade utomlands.

    Nu lovar jag att inte skriva mer om Ingmar Bergman under den här artikeln, såvida inte Torbjörn insisterar.

  13. Här nämns Bergman och Norén, men vad det kokar ner till är MANUSET. Inger annat! Ett bra manus skall man kunna läsa som en roman, låter det sig inte göras är det inte värt att läsa vidare. Angående det mörka (vilket är subjektivt upplevelse …) så byt ut ordet mot sanningen om det passar bättre. Hur skulle skönlitteraturen se ut om allt vore glättigt och bjärt? Ingen skulle läsa skiten. Människor törstar efter sanningen, för utom dem som inte har vuxit upp. Dessa människor är barn i vuxna kroppar.

  14. En kursdeltagare till mig, sa en gång angående artikelämnet: ”Ja, men en person kan bli så positiv, så positiv att det slår över till negativt.” Och det är ju helt sant, det gäller ju såväl för personen som omgivningen. Det här kan man även se i ett större sammanhang även hos verksamheter, system eller t.ex. politik.

    Balans är därför ett nyckelord. Annars blir det för mkt av det ena eller det andra. Och då är man inte ens i verkligheten. I dag är det alldeles för mycket ”ego” och ”positivt tänkande”. Ända tills verkligheten ofrånkomligt knackar på dörren.