Vad händer med Panamadokumenten och visselblåsaren John Doe?

4
825
Filmaffisch: "John Doe - Vigilante", 2014, Türkçe Dublaj
Filmaffisch: ”John Doe – Vigilante”, 2014, Türkçe Dublaj

Historikern Christer Nilsson har följt upp Panamadokumenten, vilka som var inblandade, läckaget, vilka medierna var som skrev om läckan, karaktären hos den mystiska visselblåsaren ”John Doe” och mannen som utreder svenska skattesmitare.

Text: Christer Nilsson

Båda gjorde det. Visselblåsaren Edward Snowden som 2013 avslöjade den enorma, hemliga och olagliga signalspaning som NSA, National Security Agency, bedrev världen över mot alla stater, mot politiker och mot enskilda människors privatliv.

Visselblåsaren ”John Doe” (fortfarande anonym) som 2015 med Panamadokumenten avslöjade hur bedragare, knarkmaffia, vapenhandlare, oljemagnater, politiker och giriga privatpersoner världen över gömde sina skattepliktiga förmögenheter i obskyra brevlådeföretag.

Båda öppnade i ett slag ögonen på en häpen och chockad omvärld. Båda förändrade världshistorien. Båda betraktas antingen som nattsvarta förrädare eller superhjältar. Båda riskerar antagligen livet.

Söndagen den 3 april 2016 klockan 20.00 briserade bomben och ljuden från rasslande skelett i garderoberna får miljontals rika människor att sova sämre på nätterna.

Mer än 100 mediehus världen över publicerar samtidigt de första reportagen: Om den isländske statsministern Gunnlaugsson (som fick avgå). Om Putin-kretsens enorma penningflöde till hemliga konton, Lionel Messi, Ukrainas president Porosjenko, kung Salman i Saudiarabien, Syriens diktator Bashar al-Assad och om Nordeas solkiga affärer med den kontroversiella byrån Mossack Fonseca i Panama när man skapade och administrerade nära 400 brevlådeföretag åt sina rikaste kunder, så kallad Private Banking.

Casper von Koskull och Panamadokumenten - Pressfoto: Nordea
Nordeas VD Casper von KoskullPressfoto: Nordea

Pinsamt nog har staten låtit Nordea utreda och tvätta sin egen byk och man har bara låtit undersöka en tredjedel av de brevlådeföretag som avslöjats. 300 konton är outredda. Man tiger som muren om den känsliga affären där vd Casper von Koskull själv sa ja till ett lån på nästan tre miljarder kronor till Ryssland i en fastighetsaffär förmedlad via Mossack Fonseca i Panama.

Förutom Nordea förekommer också SEB, Swedbank, Handelsbanken och Carnegie i dokumenten. Klotets genom tidernas största ”gryningsraid” var ett faktum. Även om den skedde på kvällen.

Torsten Fensby

Torsten Fensby - Foto: Johannes Jansson norden.org
Bild: Torsten Fensby – Foto: Johannes Jansson, Norden.org

Bara i Sverige uppskattar Torsten Fensby, Sveriges mest meriterade expert på skatteflykt, att den astronomiska summan 500 miljarder kronor göms i skatteparadis världen över. Staten går på detta sätt miste om 7 miljarder i skatteintäkter varje år som hade räckt till att nyanställa 19 000 undersköterskor i äldreomsorgen.

200 utredare på skatteverket jobbar nu heltid med att jaga obeskattade förmögenheter hos dem som ägnar sig åt aggressiv skatteplanering och terrorfinansiering.

Cirka 10 000 personer har hittills begärt självrättelse hos skatteverket och staten kunde direkt casha in 1,8 miljarder. Då ska man veta att detta bara är toppen på isberget dvs. de hederligaste som ”plötsligt” drabbats av samvetsnöd. Bland dessa finns några av Sveriges mäktigaste adels- och finansfamiljer, en medlem i kungafamiljen (grevlig jordägare som fått skattefinansierat stöd), en industrimagnat, en toppdiplomat som skatteverkets två högsta chefer försökte varna därför att SVT:s ”Uppdrag granskning” var honom på spåren.

Att göra en frivillig självrättelse, utan att först ha blivit påkommen, innebär att man redovisar sina ”gömda” kapitalinkomster de senaste sex åren (som i själva verket har kunnat vara många fler,  men som preskriptionstidens fem år sätter stopp för) och att man sedan betalar en retroaktiv skatt för dessa undanhållna inkomster och  – i gengäld – slipper skattetillägg på 40 procent (som vanliga skattebetalare råkar ut för).

Dessutom minimeras risken för skattebrottsåtal. En ohelig deal mellan staten och kapitalet. En omvändelse under galgen, som i vanliga, hederliga skattebetalares ögon både är stötande och nog inte ses som något annat än som en av skatteverket himlasänd smitväg för gräddhyllans skattesmitare.

På medeltiden och Gustav Vasas tid slog de rika ihjäl misshagliga fogdar. Vem slår man ihjäl idag? Visselblåsarna?

Upprinnelsen till Panamaläckan är som hämtad från en nervkittlande spionfilm. En journalist på Süddeutsche Zeitung i München får ett mail på datorn:

”Det är John Doe. Intresserad av uppgifter? Jag delar gärna med mig.”

”Men vem är du?”

”Jag är ingen. Bara en bekymrad medborgare.”

”Varför gör du det här?”

”Jag vill att de här brotten ska bli kända. Det skulle kunna bli lika viktigt som Edward Snowdens avslöjanden.”

Sedan började dokumenten välla in. Mer och mer. Månad efter månad. Ett gigantiskt material från advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama som hjälper klienter från hela världen att starta brevlådeföretag, offshore-bolag – ofta i fyra, fem olika led för att sopa igen spåren – i cirka 20 olika skatteparadis som Panama, Brittiska Jungfruöarna, Seychellerna, Bahamas, Bermuda, Samoa, Uruguay, Hongkong, men även amerikanska ”paradis” som i Nevada, Wyoming och Delaware.

Enbart på Jungfruöarna har advokatbyrån grundat fler än 100 000 företag. Och själva är de representerade med kontor i ett åttiotal länder.

Insynen är nästan obefintlig

Kontona är omöjliga att spåra. Anonymiteten själva poängen. Och all världens affärsadvokater tar skyhögt betalt för att förklara att det är juridiskt oantastligt. Alltmedan de egentliga ägarna kan njuta av skattebefrielsen, av solen, smörja kråset och gapskratta hela vägen till sin bankir – och åt den hjälplösa skattepolisen.

Omfånget av de överlämnade Panamadokumenten är hisnande stort: 2,6 terabyte filer eller 11,5 miljoner dokument, textmängden motsvarar en miljon biblar, där varje” dokument” kunde vara allt från en A4-sida till flera hundra sidor text, ofta på spanska eller avancerad juristengelska.

Det här var sprängstoff och en helt övermäktig uppgift att penetrera för de båda grävande journalisterna Bastian Obermayer och Frederik Obermaier ( inte släkt) Man fick inleda ett samarbete med ICIJ i Washington, International Consortium for Investigative Journalists.

Tidningar som franska Le Monde och brittiska The Guardian hakade snart på. Två svenska journalister från ”Uppdrag granskning”, Joachim Dyfvermark och Sven Bergman erbjöds plats av ICIJ i  gruppen av cirka 400 grävande journalister från fler än 80 länder.

Med en absurd arbetsbelastning och under stark tidspress försökte dessa hitta så många graverande fall som möjligt av avancerad skattesmitning, tills man lät det första scoopet explodera i april 2016 vilket skulle skaka om hela världen.

Kina censurerade Panamadokumenten

Panamadokumenten har också haft sorgliga följder. I Kina censurerades söktermen ”Panama papers” bara timmar efter publiceringen. Den kinesiska makteliten har i stor stil ägnat sig åt hemliga affärer i skatteparadis och Mossack Fonseca har ett tiotal kontor i Kina. I Hongkong fick vice chefredaktören för tidningen Ming Pao sparken direkt. I Venezuela, Tunisien och Ecuador blev  journalister också trakasserade eller fick sparken.

I Ryssland tror sig dock Putin med sina många dolda miljarder sitta säker för insyn. Trots att läckan har spårat hans främsta mellanhand och investerare i skatteparadisen, bästa vännen Sergej Roldugin, världscellist och gudfar till hans äldsta dotter, så har man gått bet på att koppla några pengar till Putin själv. Antagligen skrattar också han gott åt den hjälplösa skattepolisen. Därför kunde han i en frågestund i TV lugnt medge att uppgifterna i Panamadokumenten var riktiga.

Konstruktionen av skatteparadis och brevlådeföretag har haft enormt negativa följder för all världens ekonomier. Demoraliseringen bland vanliga skattebetalare har varit förödande. Varför skulle dessa följa reglerna när inte eliten gör det? Fattiga länder har av korrupta ledare dränerats på sina tillgångar och blivit ännu fattigare. En procent av de rikaste bland de rika har skattefritt kunnat gömma gigantiska belopp.


Den världsomspännande finanskrisens uppkomst 2008 hade inte varit möjlig utan offshore-ekonomierna.


Bankerna räddades med skattemiljarder och nästan alla ansvariga kom undan medan offren som blivit pålurade enorma lån lämnades i sticket, utan arbete eller hem, utan möjlighet att bli skuldfria igen.

De som hade säkrat sina pengar offshore hade däremot ingen anledning till oro. Studier visar att de mest välbärgade hushållens förmögenheter ökade med 45 procent under och efter finanskrisen.


Den internationella finanseliten hade så att säga skapat sitt eget rättssystem. Normala regler, skattelagar och demokratins övriga symboler hade rivits ner.


Men denna elit är bara en av de många aktörerna. Där finns ett oräkneligt antal brottslingar: Japanska maffian, italienska maffian, ryska maffian, narkotikasyndikat, vapensmugglare, terrorfinansiärer, medhjälpare till krigsherrar och mördare som Assad och Gadaffi.

Pengar sover inte. De far runt i finansmarknadens globala nätverk. Investeras och paketeras om i nya finansiella instrument i en ständig vågrörelse av finansiella innovationer. De globala företagen och maffian har blivit alltmera kreativa att utnyttja stater med de generösaste skattereglerna, med hjälp av en trogen stab av finansiella rådgivare.

  • Varför har världssamfundet fram till nu tolererat denna situation?
  • Varför har politikerna tolererat den?

Finanslobbyns makt har varit oinskränkt ännu åtta år efter den världsomfattande finanskrisen.

Svaret är att de stora – och rika – nationerna som USA, Ryssland, Kina, Tyskland, Storbritannien, Schweiz, Luxemburg har en hel del att förlora – och att sanktionerna delvis skulle gälla dem.

För offshore-staterna skulle full transparens betyda ekonomisk ruin. Men efter läckan har vågskålen långsamt börjat tippa över. I hundratals länder har skattemyndigheterna nu fått tillgång till de redskap som kan fälla grova skattebrottslingar. EU och USA har tillsammans musklerna att kunna skapa ett världsomfattande transparent företagsregister och ett system för fullt informationsutbyte mellan bankerna och myndigheterna som skulle tvinga berörda stater att upphöra med sekretessen.

Mossack Fonseca har i november 2016 fått böta för bristande rutiner kring penningtvätt och terrorfinansiering. Tidigare har man också genomfört husrannsakningar i deras fastigheter och säkrat en mängd bevis. Dags då att ta av silkesvantarna och på med boxhandskarna. Tiden och Panamaläckan talar för det.

I dag går ingen säker som ägnar sig åt skattesmitning och efterlämnar digitala spår. Någon fullständig anonymitet existerar inte längre i den digitala tidsåldern.

Å andra sidan är skatteparadisen inte bara en angelägenhet för världens ultraförmögna individer.

Tvärtom är detta kapital en välintegrerad del av världsekonomin. Den nye amerikanske presidenten Donald Trumps beslut att utse olje-VD:n Rex Tillerson till utrikesminister är ett exempel. Nyligen avslöjade hemliga dokument att Tillerson varit vd för ett ryskt-amerikanskt oljebolag baserat i skatteparadiset Bahamas.

Vem är källan och visselblåsaren John Doe?

Filmaffisch: "John Doe - Vigilante", 2014, Türkçe Dublaj
Filmaffisch: ”John Doe – Vigilante”, 2014, Türkçe Dublaj

”John Doe” är benämningen på en okänd person i engelsktalande länder. I Sverige används istället ”N” från latinets Nomen Nescio (jag känner inte till namnet). Det spekuleras nu vilt vem John Doe är och vilka motiv visselblåsaren har för sin gigantiska läcka. Mossack Fonseca i Panama hävdar bestämt att läckan inte är ett insider-jobb utan att deras servrar har blivit hackade i något annat land.

Denne/dessa måste också besitta gedigna datakunskaper, kanske i klass med Edward Snowden.

Egendomligt är att John Doe först erbjöd materialet till flera ledande nyhetsorgan, inklusive Wikileaks (!), men ingen nappade – innan det till sist hamnade hos den i sammanhanget något perifera Münchentidningen Süddeutsche Zeitung. Engelska The Guardian citerar källans manifest som kom i maj 2016. John Doe sa då:

”Att han vill avslöja alla skattebrottslingar, att han inte arbetar för någon regering eller underrättelsetjänst och har heller aldrig gjort det, att hans åsikter är hans egna, att han har skapat en ny och uppmuntrande global debatt, att inkomstskillnader och förmögenhetsskillnader är ett enormt problem och att vi alla är slavar i ett kapitalistiskt system.”

Världens rikast procent äger mer än övriga befolkningen sammantagen och det handlar om liv eller död för många av dessa. Skatteparadisen låter dessa superrika gömma undan hisnande 68 000 miljarder kronor. Skatteförlusterna för alla världens länder är omkring 1 800 miljarder kronor per år, vilket ska jämföras med de 1 100 miljarder kronor som är världens samlade bistånd till fattiga länder i dag.

Den kända tankesmedjan Brookings i USA anklagade direkt Putins Ryssland för att ha hackat och läckt Panamadokumenten och även Clintons e-mail under presidentvalet. Samtidigt kommer anklagelser att det är CIA och NSA (National Security Agency) som ligger bakom.

Egendomligt är att Stefan Kornelius på Münchentidningen var den som hanterade läckan. Han har nära band till amerikanska och tyska försvarsintressen och är medlem i Atlantik-Brücke en privat tysk-amerikansk försvarsförening. Egendomligt, men förklarligt, är då också att vare sig tyska eller amerikanska namn, på några undantag när, har nämnts i läckan. Orsaken är inte att amerikaner skatteplanerar mindre, utan att de har skatteparadis på närmare håll.

Delaware är världens största skatteparadis och där samlas hundratusentals bolag från hela världen för att enkelt och billigt skapa skalbolag. Flera storbolag med svenskkoppling har brevlådeföretag i delstaten bland andra Ikea, Telenor, ABB och Astra Zeneca.

Google betalar endast 2-8 procent i skatt på sina enorma globala vinster. Mest känd för allmänheten är Nevada med kasinostaden Las Vegas. Där anses ljusskygg skattesmitning bidra med jättelika intäkter till staten. Vidare har den ”oberoende” journalistgrävargruppen ICIJ i Washington, som hanterar läckan, visat sig vara finansierad av Soros (en av de 30 rikaste personerna i världen), Rockefeller och Kellogs – alla starkt förknippade med pengar som flyr skatt.

Det finns anledning att fundera över om USA och kanske Tyskland genom det sätt som Panamaläckan hittills presenterats, har använt den till att stigmatisera andra länders skatteparadis utan att rikta kritik mot USA.

Swisha Christer NilssonMedan vi väntar på fler avslöjanden väver nu i tysthet skattepoliserna världen över sina fångstnät – ungefär som mytologins tre nornor som i det fördolda avgjorde alla levandes öden genom att spinna på livets trådar och sedan väva dem samman.

Text: Christer Nilsson

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

4 KOMMENTARER

  1. Frågan är om läckan är selektiv. Och på vilka premisser. Det ligger en hund begraven här.

  2. Kampen mot skatteparadis är globalism och inte rätt väg att gå. Skatteparadis må vara förkastligt för andra skattepliktiga områden än själva skatteparadiset, men så är det också så att alla områden måste få bestämma själva hur de ska lösa sin finansiering.

    Vissa områden vill ha skatter, andra områden vill inte ha skatter – och då ska de inte behöva ha det heller – särskilt inte eftersom ofrivillig skatt = stöld.

    Om man betänker faktumet att skatt är detsamma som stöld så torde ”skatteparadis” vara något att eftersträva för alla områden.

    Att tvinga de rika betala för samhället är ingen lösning. De rika måste vilja finansiera sina samhällsprojekt av egen fri vilja, annars är det statligt förtryck. Stöld är stöld oavsett hur rik den är som man stjäler från.

  3. Bra att ni skriver om detta! Ja, det verkar som att det ligger en hund begraven, här.

    Det här amerikanska skatteparadiset Delaware hade jag ingen aning om!

  4. Detta var en skarp granskning av hur de redan rika undanhåller förmögenheter för beskattning och därmed bestjäl stater och enskilda. Större och mera utbrett än vad man kunde ana

    Vår tids hjältar är de som blåser visslan, de som skriver om det och de enskilda tjänstemännen på skattemyndigheterna som reder upp i härvorna.

    Att visselblåsaren är anonym ger onekligen en viss spänning till berättelsen. Men han lever farligt.

    Man kan inte låta bli att tänka ”ständigt denne Soros” för att travestera Ture Sventon när man läser att USA kommer lindrigare undan granskning.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here