Därför kallas Strålskyddsstiftelsen bluff – PR-bolag arbetar för industri och myndigheter

6
1183
Bild: Grundaren av PR-byrån Kreab Peje Emilsson. Kreab pressfoto. Kreab har arbetat för bla: Strålsäkerhetsmyndigheten, Ericsson och Investor.

PR-byråer som tex Kreab som arbetat för Strålsäkerhetsmyndigheten och telekomindustrin ligger sannolikt bakom kampanjer mot Strålskyddsstiftelsen och även mot de forskare som varnar för hälsoriskerna med mobilstrålningen. Det uppger Mona Nilsson, journalist och styrelseledamot i samtal med NewsVoice.

Text: Torbjörn Sassersson, oberoende journalist och etisk PR-konsult på webben

Mona Nilsson skriver i debattartikeln: ”Därför smutskastas Strålskyddsstiftelsen som Årets Förvillare” i nättidningen Nya dagbladet att Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse som utan vinstintressen arbetar utifrån Europarådets rekommendationer gällande hälsorisker med elektromagnetisk strålning, men stiftelsen befinner sig under en utdragen och lågintensiv attack i sociala medier och pressen.

Strålskyddsstiftelsen är helt unik som enda instans i Sverige som idag kritiskt granskar ansvariga myndigheters hantering av hälsorisker med strålning från trådlös teknik och lågfrekventa elektromagnetiska fält. Svenska journalister inom mainstream media gör det inte. Därför var det enkelt för stiftelsen att bli unik på den punkten och inom kort publicerar Mona Nilsson avslöjande artiklar om hur bland annat Kreab arbetar under allmänhetens radar.

Strålskyddsstiftelsen bluff istället för förebild för Strålsäkerhetsmyndigheten

NewsVoice som följt stiftelsens arbete under flera år konstaterar att stiftelsen endast ger goda råd om hur hälsoriskerna kan minskas för användare av mobiltelfoner, routrar samt WiFi, råd som även svenska myndigheter borde förmedla till allmänheten.

Strålskyddsstiftelsens hälsoråd överensstämmer i stora drag med råd som myndigheter ger i andra länder. Dessa utländska hälsomyndigheter har tagit riskerna på allvar till skillnad från den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten som snarare fungerar som en lobbyorganisation för telekom-bolagen, anser Mona Nilsson.

Mona Nilsson förklarar:

”Den industri som använder trådlös teknik i sina produkter, såväl för civilt som militära ändamål, betraktar information om hälsorisker och negativa effekter av den egna verksamheten som ett hot mot fortsatt expansion och vinstutvecklingen.”

Att industrier och myndigheter samarbetar med PR-byråer har varit normalt modus operandi sedan 1980-talet säger PR-konsulter som NewsVoice talat med. Precis som Mona Nilssons egen efterforskning visar om hur PR-byråer arbetar handlar det om: ”olika strategier för att försvara sin verksamhet mot vad de upplever som hot”.

I PR-arbetet för telekom-industrin och myndigheter ingår även att motarbeta forskare som går emot industrins och myndigheternas överlappande intresse.

Individens hälsa inte viktig i jämförelse med Statens gemensamma intresse med industrin

Industrin vill säkra sina vinster medan myndigheten som arbetar för Staten vill säkra Sveriges kommunikationsnät av säkerhetspolitiska skäl som försvaret av Sverige i händelse av krig. Staten ser även ett stort intresse i att arbetstillfällen säkras i landet genom telekomindustrins försorg och att skatt genereras genom industrins leverans av dessa arbetstillfällen.


Det gemensamma intresset för industrin, Försvaret, myndigheter och Staten är att med PR krossa Strålskyddsstiftelsen.


Dessa intressen övertrumfar individens hälsa, enligt risk-, nytta- och vinstberäkningar. I PR-strategin ingår därför att skapa tvivel kring alla framstående forskare, uppmärksammade läkare och hälsoskyddsorganisationer som varnar för risker.

Mona Nilsson påpekar även att:

”I fallet med hälsorisker med strålning från trådlös teknik riktas även smutskastningen mot människor som skadats, de som kallas ”elöverkänsliga” eller utomlands EHS (electrohypersensitive).”

Hela den svenska debatten i media om risker med WiFi, basstationer och mobiltelefoner präglas av smutskastning och spridandet av tvivel runt alla de parter som företräder hälsoskydd och försiktighetsprincipen.

”Debatten håller en mycket låg nivå och genmälen medges oftast inte. Detta är förstås helt oacceptabelt, ur etisk och demokratisk synpunkt…”.

Mona Nilsson fortsätter sin artikel med att beskriva hur bulvaner i form av myndigheter och journalister används i arbetet mot hälsointressena samt hur industrifrontföreningen Vetenskap och Folkbildning spelat en central roll för att  sänka trovärdigheten för Strålskyddsstiftelsen. Nilsson drar även liknelser med hur tobaksindustrin [i 30 år] lyckades skjuta upp åtgärder för att minska riskerna med rökning.

Läs mer i Nya Dagbladet

Text: Torbjörn Sassersson

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

6 KOMMENTARER

  1. Vinster går alltid före hälsa, det har läkemedelsverket och läkemedelsindustrin, Monsanto osv bevisat i många år och vår flata regering och våra föregående regeringar bara mörkar.

  2. Förtydligande: Jag har inga bevis för att just Kreab ligger bakom smutskastningen av Strålskyddsstiftelsen och jag har aldrig påstått det heller. Däremot är smutskastning ett vedertaget verktyg i PR-byårers verktygslåda för att skydda uppdragsgivaren mot för industrin skadlig information om att verksamheten är farlig. Det har bland annat framkommit i de stora mängder dokument som släppts i USA i samband med tobaksrättegångar. Smutskastningen riktas även mot forskare som publicerar resultat som uppfattas som hot mot industrin och mot människor som skadats av strålningen samt politiker (Jan Lindhom mp är ett exempel). http://nyadagbladet.se/debatt/darfor-smutskastas-stralskyddsstiftelsen-som-arets-forvillare/. När det gäller Kreab har vi däremot bevis för att PR-byrån anlitades av Strålsäkerhetsmyndigheten, dåvarande Strålskyddsinstitutet SSI år 2003 för att ”vaccinera mot myter” om att mobilstrålning är skadlig. Kreab var samtidigt Ericssons, Investors och 3:s PR-byrå och hade även TeliaSonera som referens. Detta är beskrivet i min bok Mobiltelefonins hälsorisker (2010).

  3. Telecomindustrin och ”strålskyddsmyndigheten” har gjort gemensam sak i decennier, för att skapa ett sofistikerat behov av trådlösa lösningar för gemene man. Syftet är naturligtvis pengar i alla avseenden. Därför är faktorer som sterilitet, neurologiska sjukdomar, hälsan allmänt, stora kostnader för teknik och abonnemang helt ointressanta. Trots att seriös vetenskap sedan slutet av 90-talet kraftfullt varnat för konsekvenserna av denna tekniks effekter på allt levande. Soletun rapporten var en tung bekräftelse liksom WHO klassificering av mobilstrålning som direkt cancerogen. Webbsiten EMFacts.com har tusentals vetenskapliga studier i ämnet o s v. Nåväl här i sandlådan Sverige är det helt andra saker som gäller. Här är det maximala vinster som gäller, om folk dör eller blir sterila skiter man i och all forskning och annat som motsäger detta, gäller inte i lilla sandlådan. Fakta är att så lite som en tiokrona eller kreditkort räcker för att skapa förändring i det neurologiska systemet på en människa. Vad en mobil åstadkommer är dramatiska negativa verkningar på kroppens möjligheter till normal funktion. Därutöver har man skickligt lyckats lägga in frekvenser som styr hjärnan och våra beteenden i de mer avancerade mobilerna. Så du kan inte sova utan sömnmedel, du kan inte fungera utan antidepressiva medel och din kropp skriker efter hjälp men du tar bara symtomdämpande medel. Vinster, vinster hela tiden. Ja du jävla korkade Svensk, dina dagar är räknade och dina gener är förlorade. Men mobilindustrin och myndigheterna mår bra än så länge……..

  4. Det åberopas forskning men jag har svårt att hitta källhänvisningarna.
    Var är forskningen?

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here