””Och nu säger du plötsligt att du har kontakt med andevärlden och därmed är ett medium.”

Jag fick ju det efter (igår).

Kan du svara på min fråga?
(Fick nyss kontakt med andarna som berättade att Terry inte alls haft kontakt med andra sidan. Hur gör vi nu?)

Nej jag kommenterade inte ditt inlägg, jag skrev en fråga.

Problemet med din fråga är att den inte är exakt, och därför är den inte bara en fråga om ”ja” eller ”nej”.

Se själv på frågan, den lyder ju så här:

””Kan du tänka dig att det är du själv som skapar Gud inom dig?””

Följdfrågorna är ”Vem är du?” och ”vad är Gud” och ”Vad är att skapa” och ”Vad är att tänka?” och exakt vad menar du med ”du själv”?

Jag har förstått i den här diskussionen att vi utgår från lite olika perspektiv. Därför gjorde jag som så att jag inte besvarade bara med ”ja” utan jag besvarade även frågan ”vem är det som tänker?” och detta med jag och du… just för att det ska vara tydligt vad jag svarar på.

Och sen säger du att jag inte har besvarat din fråga. Ja, då säger jag – då har du inte ställt din fråga på ett sätt som gör att jag kan förstå den, eftersom du har utgått från andra definitioner än vad jag har. Och jag svarade ju utifrån mina definitioner eftersom jag inte vet om dina, för dina stod inte i frågan!

Jag önskar dig en underbar dag!

Jag uppfattar dig som stå för en dogmatisk och auktoritär vetenskapssyn som haft frukantsvärda konsekevenser för många människor (exempelvis andra världskrigets rasbiologi). Ditt synsätt på vetenskap utelämnar oss till despotiskt godtycke.

Det är intressant att så många med den ateistiska trosuppfattning som hyllar det naturvetenskapliga positivistiska synsättet (ja det finns andra synsätt på vetenskap inom vetenskapen, men ateister brukar förneka andra vetenskapssyner) är så dogmatiska i sitt fördömande för andra människors livsupplevelser och ser sig själva som stående för en ”sanning”.

Naturvetenskapen behandlar inte sanningar, utan den behandlar sannolikheter. Det som är sannolikt är inte automatiskt en absolut sanning, det som är sannolikt är helt enkelt sannolikt – och det är en individuell bedömning om vad som är sannolikt eller inte. Det är upp till varje människa att själv göra den bedömningen.

Andlighet tillåter varje människa att själv uppleva, upptäcka den andliga dimensionen. Det är en upplevelse som finns innan tanken. I detta har man rätt att uttrycka detta som man själv upplever. I detta har olika människor givetvis olika medvetenhet. Livet uttrycker sig individuellt. Som jag skrev någon gång – se Gud som en fiberlampa. Gud är källan, men det finns olika fibrer som Guds medvetande och ljus uttrycks genom. Vi uttrycker Guds färger på lite olika sätt, här tillåts alltså en individualism även om den från ett högre perspektiv också är en illusion eftersom ”jag” och ”du” inte egentligen existerar utan är en illusion i den fysiska verklighetens illusion.

Ateismen förnekar Gud, men genom förnekelsen ger de existens till Gud. Gud finns altid. Även när vi säger att det inte finns, så finns det, för genom att säga att det inte finns så finns det. Säger vi att andevärlden inte finns så ger vi energi till att andevärlden finns, det vi ger motstånd till är det vi ger livsenergi till. Samtidigt som andevärlden också finns genom sig självt, vi kan inte icke-existera den, den går inte att ta bort och upplevelsen av den kan inte tas bort heller. Den ateistiska trosuppfattning ger därför energi till Guds existens. För att man ska säga att något inte finns så måste det finnas för annars kan man ju inte säga att det inte finns för då vet man ju inte.

Så oavsett intellektuella diskussioner om andevärldens existens eller inte, så finns ju den ändå, och vi möter denna oändlighet genom medvetandet – själen – vi alla har, även om vi är mer eller mindre medvetna om det inom oss själva.

Livet försvinner inte bara för att vi upphör att tro på det.
Men alla har i detta rätt att uppleva vad de vill och uttrycka detta.
Jag kallar inte någon för ”bluff” bara för att den upplever något annat än jag upplever.

Därför är det så intressant prata med andra som också upplevt det oändliga, för då var det tydligen inte enbart ”i våra egna huvuden” om vi inte äger de andras huvuden också.

”Vilket ju gör att det är vi själva som tänker dom…det är ingen annan (gud) som skapar något.”

Ah, men ”vi själva” = Gud. Gud är inte utanför oss, Gud är ”ingen annan”. Det finns ingen som är en annan. Det är bara illusioner. Det finns inte ens ”du” och det finns inte ”jag”. Det finns ett medvetande som uttrycker sig i olika själar och i olika kroppar. Det finns inget utanför någon, det finns inget utanför dig. Det är en illusion som är skapad av detta oändliga medvetandet som jag kallar för ”Gud”:

Tar vi kristendomen, så menar man ju faktiskt så – att Gud finns i våra tankar och våra handlingar. Den Heliga Ande är våra tankar och det vi gör. När en präst talar i kyrkan så är det den Heliga Ande som uttrycker sig genom prästen. Energin bakom våra tankar, den energi eller livskraft som producerar tanken är Den Heliga Ande = Gud. Iallafall om det är en God tanke, för inom kristendomen har man även idén om ondska och då är det Djävulen som skapar de ondsefulla tankarna.

Nu tror jag inte på djävulen, jag ser att ”gott” och ”ont” är olika i olika kulturer. Min upplevelse av det oändliga är enhet, inte separation i Gud eller Djävulen. Det finns också en tanke om att Gud har skapat Djävulen och då blir ju även Djävulen, per definition Gud.

Men oavsett vilken beteckning vi har, detta oändliga medvetande och livskraft är det som är grunden för alltings upplevelse. Sen att det finns människor som upplever mer av verkligheten och de som upplever mindre, det är en annan sak.

Jag tror att alla människor kan tänka vilka tankar som helst.

En mer intressant fråga är – vem är det som tänker?
Vem är det som upplever?
Vem är du? Vem är du i din upplevelse av livet?
Vem är du i din upplevelse av dina känslor?
Vem är du i din upplevelse av dina tankar?

Om det inte finns något ”du”, vem är du då?
Om ”jag” bara är en illusion, vem är du?
Vem har tanken av ”jag” eller ”du”?

Och den upplevelsen, den som är bortom illusionen av livet, det är själva livet. Livet utan ettikett, livet utan värdering, livet utan dömande, det är livet som lever och uttrycker sig genom varje väsen, genom varje vattendrag, genom varje vindpust och detta liv som är medvetet och oändligt och skaparen av universum. Tar du bort universum finns medvetandet kvar, existensen kvar.

Det fysiska som en bubbla inom existensen, som ett rum i existensens oändlighet. En dröm vi drömmer.