Statsåklagare: Vad blir nyttan med treårig polisutbildning?

NILS-ERIC SCHULTZ OM ALMEDALEN 2010

0
173
Nils-Eric Schultz - Foto: MagasinetParagraf.se
Nils-Eric Schultz – Foto: MagasinetParagraf.se

Förutom att Gudrun Schyman eldade upp 100 000 kr och Littorin under natten plötsligt beslutade sig för att avgå så har det sensationella inträffat att Thomas Bodström och Beatrice Ask för första gången tycks vara eniga i en viss fråga. Båda lär vara överens om att polisutbildningen fortsättningsvis ska bli treårig istället för som nu tvåårig. Vad som ska lösas genom att förlänga utredningstiden för poliser med ett år framgår dock inte av tidningsreferaten.

Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2010-07-10 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.


Text: Nils-Eric Schultz, Statsåklagare på Åklagarmyndigheten (2018)

Polisens uppgifter är många och mycket varierande. Bl a ska man hålla ordning på gator och torg, förhindra terrorism i landet och i övrigt förebygga brott. Vidare ska man utreda brott alltifrån enklare trafikbrott och stölder till komplicerad och grov organiserad narkotika- och ekonomisk brottslighet. Under senare år har polisen fått motta mycket kritik från Justitieombudsmannen och inte minst vad gäller kriminalsidan.

Kritiken har gått ut på att polisen misskött utredningar avseende bl a bedrägeri- och mängdbrottslighet. Är läget då bättre vad gäller utredningar avseende komplicerade ekonomiska utredningar i vilka jag inkluderar korruptionsärenden.

När f d överåklagaren Christer van der Kwast vid Riksenheten mot korruption lade ner förundersökningen i JAS-ärendet, vilken var en mycket komplicerad utredning med förgreningar i Tjeckien, Sydafrika, Österrike och Storbrittanien så framgick det att hans utredningsresurs bestått av en ekoutbildad utredare från polisen och en ekonom.

Det framgick också att utredningsmannens kunskaper i engelska språket var ytterst bristfälliga. Justitiekanslern har kritiserat polisen för att man inte tillsatte mer resurser till den utredningen. Förutom Jas-ärendet har vid Riksenheten mot korruption också handlagts och handläggs fortfarande utredningar avseende FN´s Olja mot Mat program.

Dessa utredningar är också mycket komplicerade och komplexa. Även beträffande dessa, ursprungligen 15 ärenden, har det visat sig synnerligen svårt eller omöjligt att få utredningspersonal med tillräckliga kvalifikationer och då inte minst vad gäller språkkunskaperna.

En fråga som bör ställas är om åklagarna, som i egenskap av förundersökningsledare är ansvariga för utredningarna, även fortsättningsvis ska vara hänvisade till polisen för att få tillgång till utredningsresurser. Åklagar- och polisväsendena är egna självständiga myndigheter. Det kan vara svårt att förstå varför utredningspersonalen helt enkelt inte lyder under åklagarväsendet.

Att vara förundersökningsledare över personal som tillhör en helt annan myndighet med egen ekonomi och hierarki kan stundtals innebära stora komplikationer. Idag kan ex vis en åklagare bedöma en utredning som högprioriterad, medan man inom polisen gör en helt annan bedömning, vilket kan leda till att ärendet blir liggande hos polisen eller att åklagaren i vart fall inte får de resurser som erfordras. Det händer också att åklagaren tilldelas en utredningsman men denne kan plötsligt, utan att åklagaren har något inflytande, av polisledningen tas i anspråk för någon annan utredning eller annan åtgärd.

Jag tror att mycket skulle stå att vinna på att låta utredare då det gäller korruptionsbrotten men även annan grov ekonomisk brottslighet vara anställda och avlönade av Åklagarväsendet. Detta skulle leda till en effektivisering av utredningsverksamheten men även besparing för staten. Utredningstiderna skulle komma att förkortas, eftersom åklagaren skulle komma att ha en ännu närmare kontakt med utredare. Polisens resurser hade då endast behövts att tas i anspråk för tvångsmedelsåtgärder, såsom husrannsakningar, hämtningar till förhör m m.

Vilka kvalifikationer bör man ställa på den som ska utreda komplicerad och grov korruptionsbrottslighet?

Utbildningen på Polishögskolan är otillräcklig. Det finns inte heller någon som helst fördel med att utredningspersonen är polis. En duktig utredningsman behöver inte ha drillats i ex vis skjut- eller greppteknik. Istället borde man som utredare anställa personer med lämplig universitets- och högskoleutbildning såsom ex vis juridik och/eller ekonomi eller varför inte journalistik.

Eftersom utredningarna idag ofta har internationella förgreningar så måste också utredningspersonalen besitta gedigna språkkunskaper. Dessa personer skulle därefter utbildas i bl a straff- och processrätt och åklagarväsendet skulle svara för utbildningen.

För att avslutningsvis återknyta till utbildningstiden vid Polishögskolan så tror jag att, i vart fall om utredningarna avseende den grova ekonomiska brottsligheten flyttas över till Åklagarväsendet, det är fullt tillräckligt med den tvååriga utbildning som förekommer idag och jag har också svårt att se att utbildningen behöver vara akademisk (vad nu detta innebär).

Text: Nils-Eric Schultz, Statsåklagare på Åklagarmyndigheten (2018)

  Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här