NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Varför kan man inte lita på politiker så länge som de är ministrar? Nu erkänner Thomas Bodström i sin nyutkomna bok “Inifrån” att han ångrar att han inte gjorde mer för att stärka rättssäkerheten när han var justitieminister. Han skriver att domarna dömer alldeles för olika och att det sitter alldeles för många oskyldigt dömda i våra fängelser! Vad tänker de män som blivit oskyldigt dömda när de läser detta? Känner de någon tröst?
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2011-06-03 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Thérèse Juel (Juel.se)
När f.d. JK Göran Lambertz blev inbjuden att sommarprata för några år sedan, berättade han inledningsvis hur dåvarande justitieministern Thomas Bodström försökt stoppa just det rättssäkerhetsprojekt som senare ledde fram till rapporten “Felaktigt dömda”. Med detta i åtanke väcks genast en undran – vad ligger det för sanning bakom Thomas Bodströms ånger?
Ämnet rättssäkerhet har synnerligen låg status i vårt land. Ämnet “oskyldigt dömd” har ännu lägre prioritet. Vem som helst kan när som helst riskera att bli falskt anklagad!! Eftersom en falsk anklagelse kan leda till en fällande dom, innebär detta att ingen kan gå säker!
Statsmaktens politiska uppfattning är att det väcks för lite åtal i sexualmål och att alltför många våldtäktsmän går fria. Rättsapparaten och media följer villigt efter utan ifrågasätta den rättssäkerhetsmässiga aspekten på det politiska budskapet. Sexualmål anses vara “svåra” mål.
Är anmälan falsk (jo, det finns kvinnor och barn som ljuger om detta) läggs bevisbördan nästan per automatik på den misstänkte och utpekade mannens bord.
Att bevisa sin oskuld i ett mål där en kvinna ljuger om händelsen, är inte lätt. Framför allt inte då kvinnan av sittande rätt anses vara trovärdig i sin berättelse. Visserligen är åklagare bundna till objektivitetsplikt men dessvärre finns det åklagare som ideligen bryter mot denna rådande plikt.
Alltmer växer nätverk och bloggar som gemensamt försöker belysa den sviktande rättssäkerheten i sexualmål, men vår nuvarande justitieminister Beatrice Ask tiger som muren. Hennes sparsamma inlägg i debatten kom en gång att kretsa kring ett “lila kuvert”. Men då handlade det om rättstryggheten för brottsoffer. Ett lika viktigt ämne som rättssäkerheten för misstänkta och oskyldigt dömda, men vid jämförelse har dessvärre har ämnet rättssäkerhet trillat på kant och fått lägre status. När det gäller sexualmål är det till och med både kontroversiellt som politiskt inkorrekt.
Tyvärr finns det kvinnor som ljuger och där sex har blivit deras yttersta vapen. I fyra olika studier kring våldtäktsanmälningar visar en undersökning att 25% var falska anmälningar. I de tre övriga undersökningarna visade att 50% eller mer var falska anmälningar. Skrämmande siffror – men finns det någon instans som gör något åt det? I rättssalarna finns inga skyddsnät mot lögner och målsägandena hörs aldrig under ed. Det är inte ovanligt i mänsklighetens historia att någon ljugit om ett påstått brott. Det händer även idag anno 2011.
Den som skulle kunna sätta ner foten är justitieministern. Nu har den f.d. ministern visat att han “ångrar sig”. Undrar om vår nuvarande justitieminister Beatrice Ask också kommer att göra det, när hon har slutat och fortsätter sin karriär med författarskap? Frågan är bara vad alla dessa oskyldigt dömda män kommer att säga då – de börjar redan bli rätt många till antalet…
Text: Thérèse Juel (Juel.se)
Thérèse Juel är kulturarbetare, frilansjournalist, författare och debattör. Har framför allt märkts i debatten kring rättssäkerhet. Författare till boken “Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige” som kom ut i höstas på Icabokförlag.