Larm till försvar för humanism och kunskap

publicerad 3 januari 2012
- Börje Peratt
Frederik de Klerk och Nelson Mandela på World Economic Forum i Davos 1992. Copyright World Economic Forum. Licens: CC BY-SA 2.0

Humanismens ideal om tolerans och respekt, empati och försoning är avgörande för ett mänskligt samhälle. Mänskliga rättigheterna ligger till grund för ett samhälle som vill skydda och ta tillvara på den enskilda individen såväl som samhällets utveckling.

Text: Börje Peratt

Börje Peratt
Börje Peratt

Dessa grundvärden utmanas i den kanske viktigaste humanistiska principen av alla nämligen att varje enskild individ äger rätten att välja sitt liv och att pröva sig fram. I denna personliga utveckling ligger förutsättningarna för att bli det man önskar och vill vara och att tillföra samhället av sina egenskaper och uttryck i samspel med andra. Naturligtvis innebär det konflikter också då dessa är nödvändiga för utveckling. Genom konflikten kan vi få insikt om andras levnadssätt, respekt för trosuppfattningar och förstå perspektiv. Vi vill kanske bli det bästa vi kan bli, men kan vid det och samtidigt bidra till samhället? Absolut! Flera politiker och filosofer har uttryckt liknande insikter inte minst Nelson Mandela.

”This society needs grandness.”

Det låter inte samma på svenska, men det betyder ungefär att – samhället behöver det storartade. Och det storartade växer där den fria tanken får utrymme.

Vi upptäcker i kampen och konflikten vad vi inte vill haAntihumanismen dikterar rätt och fel. Inte utifrån saklig grund utan utifrån lydnad. En förutbestämd världsbild som domineras av tabun och riktlinjer, som förvillar omvärlden med att utge sig för att vara liberaler och humanister. Men de sätter både det fria valet och humanismen ur spel. De vill tvinga in andra i en uppfattning som man anser vara den enda rätta. Effekten blir en tankediktatur och resultatet blir förakt, småttighet och girighet.

Angrepp på mänskliga rättigheterna är allvarliga förseelser och i och med det strategiska samarbetet mellan två föreningar, Humanisterna (Sturmark) och Vetenskap & Folkbildning (VoF) förgrenar sig en antihumanistisk front mot den fria tanken. Deras övergrepp har inneburit allvarlig skada för enskilda individer och deras yrkesutövning. De offentliga attackerna har skrämt upp omgivningen och lagt en hämsko på inte bara dialogen utan på forskares vilja att pröva teorier och metoder som anses avvika från de gränsdragningar som antihumanismen predikar. De har således anstiftat en åsiktspolis och inrättat en patrullering som perforerat både vetenskapen och humanismen.

Antihumanismen må styras av delar av ett etablissemang med formellt hög status och god vetenskaplig utbildning men verksamheten drivs av fotsoldater som närmast kan beskrivas som pseudiker, en ny term för fördomsfulla skeptiker och sekulära ”humanister”. Det som kännetecknar dem är en aggressivitet som inte baserar sig på källgranskning eller kunskap utan fördomar och avsky mot dem som är annorlunda. De angriper och förlöjligar expertis som enligt dem har alltför avvikande perspektiv på vad som påverkar människan medicinskt, fysiskt och andligt. De attackerar även dem som avviker från deras uppfattningar kring miljöhot, klimat och kost. Den med avvikande uppfattning riskerar, förutom personlig förföljelse, att dömas som förvillare och att stigmatiseras i ett offentligt mobbningspris.

Kring årsskiftet 2011-2012 skulle VoF dela ut sitt förvillarpris. Det var lätt att förutse vem och jag lade ut det på min blogg dagen innan de sagt att de skulle kunggöra ”pristagaren”.

Så hur skulle man göra då? Man lyckades uppenbarligen trots flera försök inte enas om en ny. Trots upprepningar på VoFs sida om att det var på G kom inget. Det blev ett antiklimax. Orsa kommun?

Professor Germund Hesslow hoppade av sitt åtagande inom VoF och skrev ett öppet brev där han redogjorde för sina skäl: ”Förvillarpriset har i viss mån karaktären av just mobbning och hade jag haft något att säga till om i VoF hade jag verkat för dess avskaffande.”

Motståndare till VoF har skapat ett alternativpris med samma namn och 2011 uppmanade man flera att nominera årets förvillare. Plötsligt gick det inflation i detta och det blev löjligt. Vilket väl var en av meningarna. VoF kommer kanske till insikt om att lägga ned sin verksamhet.

Nu fick Smittskyddsinstitutets kommunikatör Annika Linde alternativpriset Årets Förvillare 2011 för att ha förvillat svenska folket att vaccinera sig mot svininfluensan. ”Runner up” blev professor Martin Ingvar, en av landets mest inflytelserika personer inom skolmedicin. Martin Ingvar anses ha svikit donationen till Osher Centrum och dem som hoppats på en seriös forskning på alternativ medicin.

Dagspress och TV har inte genomfört granskning på någon av dem. Det har varit märkligt tyst kring detta. Som om det ligger ett formellt eller informellt förbud mot att kritisera dem. När det gäller Annika Linde bjöd Sveriges Radio istället in henne att bli sommarpratare. Nästa sommar bör det vara dags för Martin Ingvar om det ska finnas någon kontinuitet i detta.

Under året som har gått har avslöjandet av vad Vof och Sturmarkisterna (Humanisterna) står för varit nödvändig. Det blev en ögonöppnare för en synnerligen trist tendens vars inflytande tycks oöverskådligt. De intar nyckelpositioner inom vetenskapsredaktioner på SVT, radio, dagspress, på institutioner som KTH och Uppsala Universitet och på många andra högskolor och inte minst på Vetenskapsakademin. Vi ser dem också särskilt som IT-nätverksansvariga, programmerare och datortekniker i företag och på myndigheter. Det som är obehagligt med detta är att de kan utnyttja internet, spåra, avslöja och spionera.

Därför är det angeläget att uppmärksamma denna verksamhet och det gäller även de nätmobbande fotsoldaterna. De har under nätets vilda västern tagit sig friheten att kränka dem som hävdat sin fria tanke och tro. De har stängt av och hindrat dem som försökt göra sin motröst hörd. När nätmobbarna själva får på nöten ylar de om censur. De som trasar sönder andras forum och dialoger med sin rundgångsliknande ”argumentation” och nedsättande uttryck klarar inte av att bli bemötta på motsvarande sätt.

Humanismen och kunskapsbildningen behöver ett nytt offentlig klimat

Det behövs ett forum för dem som saknar möjlighet att idag mötas och diskutera mänskliga värden, vetenskapen och kunskapsbildning på den fria människans villkor. Helt enkelt en ny samling för humanism och kunskap.

Det handlar om rätten till sitt sökande, andligt och på alla andra sätt som är rimliga för människans behov av utveckling. Det handlar om att markera och tydliggöra för antihumanisterna att – hit men inte längre.

Människans frihet på det personliga planet och mänskliga rättigheter är inte gratis. Humanismen måste återerövras från de internationella så kallade humanisterna som förstört och besudlat viktiga mänskliga egenskaper såsom altruism, empati, tolerans, det fria valet och den fria tanken.

Text: Börje Peratt

Relaterat i NewsVoice

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice