NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Jurist: Debatten om att domstolarna dömer till kvinnornas fördel i vårdnadstvister är missvisande och riskerar att försvåra för utsatta föräldrar och barn. Det är ingen jämställdhetsfråga utan ska handla om en bedömning utifrån barnets bästa.
Text: Lena Wiström Klingefjäll | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2012-02-21 | NewsVoice fick tillstånd av Klingefjäll att återpublicera artikeln.
Debatten om vårdnadstvister har åter blossat upp i Sverige. Debattörer förargar sig på enstaka fall och förkastar hela vår lagstiftning. Vi som arbetar med det här och processar i domstol ser en annan sida. Lagstiftningen är ganska bra men tolkning och tillämpning ger utrymme för att utsatta hamnar i kläm. Lagstiftningen präglas för mycket av ett rättvisetänk mellan föräldrarna som man kallar barnets rätt till båda sina föräldrar. Gemensam vårdnad anses vara till barnets bästa, även när föräldrarna inte är överens.
En vanlig missuppfattning anser jag är att man ”belönas” med ensam vårdnad om man t ex flyttar till annan ort. För det första är det få föräldrar som flyttar 80 mil bort från barnets andra förälder utan anledning. När domstolen har att avgöra vem som ska ha vårdnaden eller om föräldrarna bör ha den gemensamt tittar man på en rad faktorer. Det som kommer främst är barnets bästa. Domstolarna har aldrig i uppgift att belöna föräldrar med vare sig vårdnad eller annat men kan däremot komma fram till att det är till barnets bästa att en viss förälder får vårdnaden, detta även om man tvingats flytta.
Det finns givetvis fall där en förälder velat utestänga den andre föräldern av andra anledningar än att skydda sig själv eller sitt barn. Säkert finns det föräldrar som använder barnet som vapen. Dessa får man dock anta är i minoritet och de som får betala priset för att några få gör så är de som är utsatta.
När debatten blossar upp hamnar fokus på dessa få. Människor vilseleds i att det förhåller sig så att domstolarna är mammavänliga och det hela blir till en jämställdhetsfråga. Min erfarenhet är precis tvärtom. Det är fortfarande svårt att få ensam vårdnad i Sverige.
Det är svårt för utsatta föräldrar och föräldrar till barn som är utsatta för hot, kränkningar, våld och övergrepp att få rätt. En förälder i en sådan situation kan inte ofta bevisa sitt påstående och bemöts hos polis och socialtjänst med skepsis så fort de yttrar att de ligger i vårdnadstvist. Jag har sett ett flertal exempel på föräldrar (oftast kvinnor) som anklagas för att sabotera umgänget mellan barnet och den andre föräldern när föräldern kämpar för att skydda barnet mot att fara illa.
Det finns en motsägelse i lagstiftningen när man som vårdnadshavare måste uppmuntra till en nära och god kontakt med den andre föräldern samtidigt som man enligt lag är skyldig att skydda sitt barn. Det blir en direkt motstridighet för den som med fog misstänker eller vet men inte kan bevisa att barnet far illa hos den andre föräldern. Ibland är det också så att föräldern måste skydda sig själv och barnet och i ren desperation väljer att flytta långt bort av den anledningen. Då kan det bli så att domstolen beslutar till förövarens fördel eftersom man ogärna vill rubba barnets invanda miljö.
Beviskraven för att hot, våld och övergrepp har ägt rum är ofta för höga. Det ska inte krävas en brottmålsdom i tvistemål men ofta tolkas en nerlagd förundersökning som att övergrepp aldrig ägt rum.
Socialtjänsten brister alltför ofta i sin kartläggning om vad som hänt. En förövare kan lätt linda socialsekreterarna runt fingret och ofta går domstolarna på deras rekommendation eftersom de litar på en korrekt utförd utredning. Min erfarenhet är inte att kvinnor generellt har en fördel hos socialtjänsten.
När man tittar på statistiken som visar att kvinnor i högst utsträckning tilldöms ensam vårdnad blir det missvisande. För det första är det få som vet vilka föräldrar som tvistar, dvs vilken grupp föräldrar vi pratar om. Det är inte ett genomsnitt utan handlar oftast om socialt utsatta föräldrar. De vi inte heller ser är alla de som tvingas ha gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsätter sig det.
Det är oftast kvinnor och inte sällan händer det att föräldrar, (oftast kvinnor), som uttrycker rädsla för den andre föräldern inte blir lyssnad på. Vi pratar alltså bara om de fall där man anser att det kan konstateras att konflikten är så svår och djup att gemensam vårdnad inte kan bli aktuell. Det finns då ofta dokumenterade svårigheter, ofta med inslag av hot och eller våld. I flera fall har den ena föräldern dömts för brott mot den andre. I dessa fall beslutar man alltså vilken av föräldrarna som ska ha ensam vårdnad i linje med barnets bästa. Det är inte konstigt att det faktiskt är kvinnor som dominerar då eftersom kvinnor procentuellt sett är föräldralediga längre och engagerar sig mer i barnen och vi får heller inte glömma att det i betydligt större utsträckning är kvinnor som utsätts för hot och våld från män än tvärtom. Siffrorna kan aldrig bli 50 – 50.
Jag anser att det är ganska svårt att få ensam vårdnad i Sverige. Jag ser i mitt arbete många fall där barnet hade mått bättre av om en förälder anförtros vårdnaden och den andra har umgänge. Det hade gett barnet lägre konfliktnivå och ökad trygghet.
Den förälder som har ensam vårdnad har i de flesta fall en skyldighet att samverka till att barnet har en god relation med den andre föräldern. Om föräldern missbrukar detta kan det leda till förlust av vårdnaden till förmån för den andre föräldern längre fram.
Jag tycker att det är synd att t ex SVT släpper fram debattörer som saknar bredare insikter i hur det faktiskt är när det gäller vårdnadstvister och saknar kännedom om de verkliga problemen. Vårdnadsfrågan handlar inte om jämställdhet, män och kvinnor eller rättvisa mellan mammor och pappor. Det ska bara handla om vad som är bäst för barnet.
Text: Lena Wiström Klingefjäll
Advokaten Lena Wiström Klingefjäll arbetar främst som familjerättsadvokat och brottmålsadvokat i Göteborg på advokatfirman Familjens Advokat i Göteborg. Lena har gedigen erfarenhet av att driva vårdnadsmål och har även flera års erfarenhet av arbete med utlänningsrätt. Lena förordnas löpande som målsägandebiträde, särskild företrädare för barn och försvarare. Många klienter väljer själva Lena som målsägandebiträde och offentligt biträde LVU.