Döda kan förses med streckkod – men hur gör vi med streckkodsförnekarna?

DEBATT. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund ska lämna in ett förslag för Regeringen att ta ställning till. Enligt förbundet vill man förhindra att döda kroppar försvinner eller hamnar i fel grav.

Tanken är att streckkoden ska följa med från dödsfall till begravning och larma om ett misstag är på väg att hända, skriver DN idag.

Några tankar infinner sig snabbt.

Är det ett vanligt problem att kroppar försvinner eller att avlidna hamnar i fel grav? Det låter som oerhört slarvigt och nonchalant av begravningspersonalen. Om slarvet redan finns, för annars skulle väl inte förbundet vilja sätta streckkoder på döda kroppar, förkommer det även att fel kroppar kremeras eller att aska hamnar i fel urna?

På BB får alla nyfödda och alla sina mammor korresponderande armband med information så att inte mammorna får hem varandras ungar. Mellan BB och graven har vi ofta kontroll på vilka vi är för att vi kan prata från 2 års ålder till vi dör. Men vore det inte allra tryggast att vi även då – hela livet – har intatuerad streckkod eller ett ID-chip under huden? Barn kan ju springa bort och om vi blir senila kan vi också springa bort och skulle vi vara både senila och springa bort kan vi ju blandas ihop med andra senila som sprungit bort.

Man kan lätt föreställa sig det kaos som skulle uppstå om jag som senil återförs till fel hemadress. Förvirringen skulle sannolikt även öka för mig som förvirrad människa. Jag skulle anta att jag var en annan människa och jag skulle ju då även hamna i fel grav. Även mina barn och barnbarn skulle tvingas att konfrontera myndigheterna om de fått hem fel förälder.

Inne på ansvariga myndigheter skulle även där förvirring uppstå. Vi vet ju alla att myndigheter aldrig kan ha fel så de skulle inte erkänna att de bortbytt de senila. Ju mer man tänker på det här desto farligare blir samhället om vi inte alla streckkodstatueras eller ID-chippas. Problemet med streckkodsarmband  är ju att de kan falla av och förväxlas med andra streckkodsarmband. Tänk bara tanken att om fel senil person blir felopereread pga sammanblandning mellan identiteter medan den rätte senile personen med höftledsförslitning ränner runt på stan med smärtor i höften och blir anklagad för nocebo (inbillningssjuka) och kan hamna i psykiatrin.

Jag hoppas verkligen Regeringen tar sitt trygghetsansvar och beslutar om masschippning av svenska folket. Streckkodsarmbanden är inte tillräckligt säkra. De svenskar som motsätter sig chippning dvs chip-förnekarna måste utbildas i att ta sitt sociala ansvar. Det är osolidariskt att inte låta sig chippas.

Jag föreslår även att svenskarna ska få en demokratisk valmöjlighet genom att var och en kan välja om man vill bli ID-tatuerad eller ID-chippad. ID-tatueringen behöver ju inte heller var ful utan kan utformas som till exempel en vacker stjärna på ena axeln.

Jag förslår även att vi sätter kända medicin- och vetenskapsjournalister på DN, SvD, SVT, Dagens Medicin, Läkemedelsvärlden, Aftonbladet och Expressen att skriva artiklar och producera public service-program om uppmuntrande ömsom skrämmande infallsvinklar så att övergången till ett tryggare och mer solidariskt samhälle smidigt kan genomföras.

Ironisk text: Torbjörn Sassersson