Gammelmedias förtroendearv att luta sig mot vittrar bort

“Enligt vanligtvis välunderrättade källor”, “TT”, “Reuters” och liknande har media kommit undan med så länge jag kan komma ihåg.  Dessa människor tänker inte på att “TT”, “Reuters” o.s.v. är någons sätt att bedriva en agenda.

Text: Leif Erlingsson

Antingen tror folk på gammelmedia och låter sig styras i sin uppfattning av sant och falskt.  Man kontrollerar inga andra källor eller tror iallafall inte att någon annan kan veta bättre.  För denna grupp är det onödigt med faktakontroll och att ha ordning på sina källor.  Det räcker här att dra till med något som passar ens egen agenda.

För en annan och växande grupp som har lärt sig att själv söka och värdera källor så är gammelmedia bara en av många källor, och dess uppgifter underkastas samma kritiska granskning som vilken som helst annan källas uppgifter.

Gammelmedia är här långt, långt efter många andra som har lärt sig att kunna dokumentera sina påståenden just för att de inte har haft ett gammalt förtroendearv att luta sig mot.  För denna grupp framstår gammelmedia mer eller mindre som propagandaorgan med vissa agendor.

Sedan har vi också en växande grupp cyniska människor, som förstår att gammelmedia är opålitliga, men som inte orkar engagera sig i att själv söka information.  Denna grupp är nog tyvärr den största.

Den enda gruppen gammelmedia fortfarande har i sin hand är den första gruppen, de som tror på gammelmedia.  Över dessas åsikter har de fortfarande makten, och det är här irrelevant om det finns någon verklighetsanknytning i det sagda eftersom denna kategori aldrig kommer att kontrollera eller ifrågasätta så faktakontroll är här kontraproduktiv och onödig.  Den som har benämningsmakten har makten över omedvetna människors åsikter, och därmed den politiska makten så länge uppvaknande ej har skett.

Genom att gammelmedia alltmer lämnar det rationella förhållningssättet till fakta för att alltmer bli rena mytproducenter så växer särskilt gruppen cyniker, som skiter i hur det går med världen och framtiden eftersom de inte tror att de kan påverka.  Men även den enda grupp som verkligen kan göra någon skillnad växer, de som tänker och själva värderar information.  Den grupp som har framtiden i sin hand.  Och deras anledning att lyssna till gammlemedia avtar i lika snabb takt som gammlemedias verklighetsanknytning.

Detta blir gammelmedias död.  Deras enda chans är att återfödas likt Fågeln Fenix.  Men då är de heller inte längre gammelmedia.

Text: Leif Erlingsson