Diskussionen om jämställdhet och rättvisa förs främst av en spretig feministrörelse som kommit att bli delad politiskt, ideologiskt och relativt män. Under senare år har en militant feminism vuxit fram som urskillningslöst ser alla män som bestialiska hot mot mänskligheten. Jag kan förstå detta hat utifrån allt ont män förorsakat men det underlättar inte en förändring.
Text: Börje Peratt återpublicerad med tillstånd | Bild: Expressen faksimil
Jag var på Helene Bergmans releaseparty för hennes litterära debut av Med svärtad ögonskugga : en feministisk memoar.
När hon körde Radio Ellen fanns en ton som var inkluderande. Vi alla som ville ha ett rättvisare samhälle med balans mellan man och kvinna gav vårt tysta eller öppna stöd till detta. Själv fann jag det självklart att försöka förändra det mansförtryck som präglat samhället så länge. Mina upplevelser av det äktenskapliga kriget blev väldigt tydligt då mamma ville driva egen rörelse i strid med pappa som ville ha en representativ hemmafru. Men han vek sig för mammas dröm och kom sedan att stötta och bidra. Dock fanns andra problem kvar som orsakade bedrövelse men det tar jag inte upp här.
Utvecklingen i samhället har sedan det glada 70-talet gått mot en alltmer polariserad feminism och den blev ett tag så populistisk att alla politiker som värnade om sin karriär kallade sig feminister, särskilt män.
Jag är inte feminist, lika lite som jag är maskulinist. Fan jag kan idag inte ens vara humanist utan att bli missförstådd.
Här har nyateister och antihumanister kapat begreppet. Att vara feminist är idag också ett problem då det styrt över till manshat. Och javisst, jag kan också förstå det. En mansmakt som förgriper sig på kvinnor och barn gör ilskan befogad. Kritik mot dessa män som varande egoistiska bestar är befogad. Detta alldeles oavsett det även finns kvinnor som driver kvinnor in i prostitution och slaveri.
Människan måste pröva allt som vi människor inte vill ha
Nu börjar det ske en viss förändring när det rör krigföring. Till och med USA har fått backa och krigshökarna misslyckades att driva fram ett krig mot Syrien. Stort grattis. Särskilt grattis till USA´s armé då vi vet att de flesta som idag dör i USA´s armé dör av självmord på grund av posttraumatisk stress.
Vi kan då också föreställa oss ett ännu större mörkertal av trasiga människor som återvänder från krig och gör livet hemma outhärdligt både för sig själv och andra.
Så det borde finnas tillräckligt med kunskap för att deklarera ett slut på alla krig. Jo jag vet vi måste inse att när det rör folkmord behövs det också en militär organisation som kan skramla och hota och till och med ingripa. Men varför har i så fall inte världen gått in i Nordkorea? Ja det var ett sidospår. Åter till feminism.
Tänk om det fanns ett ord som på ett självklart sätt försvarar mänskliga rättigheter och som på ett självklart sätt verkar för jämställdhet, kvinnors och mäns lika värde och samma förutsättningar för att kunna fullfölja ett liv utifrån rätten till sitt eget liv.
Bahá’í rörelsen är en slags religiös motsvarighet till ”Mänskliga rättigheterna” som förespråkar jämställdhet mellan kvinna och man. Rörelsen grundades i Persien (Iran) år 1844 av en ung köpman, Báb (1819-1850) som menade att en ny tidsålder av mänsklig enhet och framsteg vara nära förestående. Han lade grunden till ett slags sekulärt program för verksamheter som leder till en fredlig och jämställd värld.
Läran betraktades som ett allvarligt hot mot de etablerade mullornas styre som förespråkade heligt krig mot de otrogna. Bahá’í rörelsen fick utstå grymma förföljelser av anhängarna. Báb avrättades offentligt år 1850 och många tusen av hans anhängare fick samma öde.Jämställdhet och lika värde mellan kvinnor och män är en viktig princip som var oerhört radikal i 1800-talets Persien och är det än idag.
”Det är dags för världens institutioner, vilka huvudsakligen består av män, att använda sitt inflytande för att stödja det systematiska inkluderandet av kvinnor, inte av nedlåtenhet eller skenbar självuppoffring utan som en handling som motiveras av tron att kvinnornas bidrag behövs för att samhället skall utvecklas. Endast då det sätts värde på kvinnors bidrag kommer de att bli eftersökta och föras in i samhällets väv. Resultatet kommer att bli en mer fredlig, balanserad, rättvis och blomstrande civilisation.”(Bahá’u’lláh, 1850) (Citat ur min bok Succébo, 2011)
Problemet är att Bahairörelsen är religiös och feminismen bör inte vare sig knytas till politisk ideologi eller religiös inriktning.
Den tunisiska författarinnan och journalisten Sihem Bensedrine har under decennier fört en kamp för ökad demokrati och yttrandefrihet i Tunisien. Varken arresteringar, hot eller förföljelser har fått henne att sluta sin journalistiska och humanitära verksamhet.
Men inom Islam är den religiösa konformismen och dess patriarkala ideal så starka att till och med Jasminrevolutionen blev kapad av motsvarande det muslimska brödraskapet. Tyvärr har vi sett också på många andra håll hur mullorna klivit in och tagit makten då mer sekulära diktaturer fällts. Det hände i Iran, det pågår i Irak, denna maktkamp äger rum i Egypten och Libyen och det kommer att ske i Iran.
I väst har vi sett en annan utveckling
Visst har kvinnor fått mer makt och respekt men under ytan florerar fortfarande en manschauvinism som är svår att komma till rätta med. Det tar tid och går myrsteg. Men förändringar sker.
Så världen har en lång väg att vandra. Är då feminismen den rätta politiska benämningen för oss som vill se en förändring? Jag kan i alla fall inte identifiera mig med ordet. Både pga ordet i sig och för att det idag har fått en utestängande manshatande och därmed människoföraktande innebörd.
Hellre då ta ett namn från en förebild som Sihem Bensedrine eller Xinran Xue som växte upp i skuggan av den kinesiska kulturrevolutionen. Hon bröt tabun, blev språkrör för miljontals förtryckta kvinnor och upprörde etablissemanget som tvingade henne att lämna Kina. Jag tänker även i termer av unism och vips visst fanns det en sådan på nätet.
Men kan man kalla sig ”unist”? Att sikta på en gemensam bas och kalla sig ”Basist” fungerar inte heller så bra. Det vore så enkelt med humanist om det inte vore nedsmutsat av nyateisterna. Missförstå mig inte man kan vara ateist och förespråka humanism men om man kräver att alla ska vara ateister då är man antihumanist och det är där ett av problemen ligger.
Så tills vidare gäller demokrat trots att det också är befläckat. Men demokrati är den enda vägen och den är inte spikrak. Mycket illa sker i demokratins namn men det är inte ideologins fel utan att människor utnyttjar och missbrukar det precis som så mycket annat. Härvidlag går inget namn säkert.
Text: Börje Peratt | Foto: woman with cigar (123rf.com), foto: mansslakt (Aftonbladet)
Relaterat
Nästan alla är feminister
SvD: Feminist? Jag är moderat, svarade statsministern
Välkommen tillbaka till fronten, Linda Skugge
SVT Debatt FEMEN talar inte för mig
SVT Uppdrag granskning: Kvinnoförtryck måste bekämpas oavsett religiös hemvist
SVT Debatt Kyrkan en vågbrytare mot radikalfeminismens stormiga vatten
Hägg: ”Ett feministiskt ställningstagande”