Samhällssystemet dör

4
1997

Den franska författaren Chateaubriands ord från 1800-talet ekar igen ”vårt föråldrade samhällssystem är döende”. Allt följer en rytm liksom vår, sommar, höst och vinter, och nu är det tid för vårt att gå sin sista tid till mötes. Det har länge varit svagt i en allvarlig sjukdom, kallad egocentrism med svåra symptom såsom avundsjuka, argsinthet, frosseri, girighet, vällust, likgiltighet, pessimism och högmod.

Under lång tid har man försökt rädda systemet med konstgjord andning, mediciner, massage och andra livräddande insatser, men nu är hoppet slutligen över och det kan vila i frid. Det har skänkt oss mycket gott men också mycket ont, och nu skall vi tillsammans med stor vishet bygga ett nytt hållbart och livsbejakande samhällssystem. Ett system som kan leva i många hundra år, kanske tusentals.

I detta skall inte konkurrens vara vägledande utan samarbete. Inte de sju dödssynderna utan förnöjsamhet, tålamod och medkänsla, generositet, intimitet, förundran, engagemang, ansvar, ärlighet och ödmjukhet. Inte slaveri under en maktelit utan lika villkor för alla, och inte längre separerade från natur, djur och universum.

Vår dimmiga törnrosasömn är över och vi vaknar upp med klarsynthet och engagemang, och vi är ivriga att göra om vår planet till en diamant i universum. Låt oss börja!

Text: Christer Nylander

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

4 KOMMENTARER

  1. Det gäller också att vara medveten, och lära av historien. Kanske allting rasar, hela det monetära systemet, allting?
    Då försvinner kanske många av de kanaler makteliter hittills använt. Men jag tror för den skull inte att vi i lugn och ro får skapa vårt drömsamhälle.
    Du räknar upp många av de sjukdomar vi inte vill ha i vårt nya samhälle. Men det finns en faktor till: kontroll.
    Och för att inrätta ett kontrollsystem behövs en ursäkt. Någon kategori människor kan pekas ut som fientligt inställda till det nya drömsamhället – och så har vi skapat en nytt helvete på jorden. En ny maktelit växer upp.
    Så många goda föresatser har stupat pga detta. Men om vi alla och envar höjer vår medvetandenivå och kommer över vår överdrivna respekt för auktoritet, så kan det gå.

  2. Hur mycket är verklighet. Hur mycket är det inte? Vill maktens män och kvinnor egentligen höra . — Är det inte den egna önskan om makt, som alltid till slut styr ”MAKTEN”?
    – Efter oss syndafloden … var det inte ett axiom innan huvuden avhöggs i långa banor? När vill någonsin maktens män och kvinnor någonsin höra sanningen????

  3. Perra J, du sätter tummen mitt i ögat – vi har blivit hjärntvättade att alltid se spöken i allt. RÄDSLAN har varit kontrollmekanismen. Men om vi inte har något att vara rädda för?
    I ett samhälle där varje individs överlevnad är garanterad utan motprestation – där finns inte rädslan. Där saknas kontrollbehovet.
    Felet vi gör är att vi utgår från våra nuvarande erfarenheter. De har ingen substans i ett samhälle byggt på empati. Jag inser att ytterst få INSER vad empati leder till ocg förutsätter. Därför blir det intellektuella resonemang som startar från fel utgångspunkt. Därefter blir allt fel. Så, tänk NYTT, KÄNN IN. Låt KÄNSLAN leda dig (inte emotionerna, det är något helt annat). Låt empati vara din ledstjärna. Då behövs inga auktoriteter. Vi vet inom oss vad som är bäst, inte någon yrkestyckare.
    Jag stödjer Christers tankar fullt ut.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here