Anna Böhlmark: Jane Goodall går i täten för en bättre värld

8
183

Jane Goodall och Anna Böhlmark

Anna BöhlmarkVärlden står inför stora prövningar. Naturens resurser överutnyttjas och de världsomspännande företagen arbetar med vinsten som enda rättesnöre, men det finns personer som vill göra en förändring möjlig.

Text och foto: Anna Böhlmark

Många kanske frågar sig varför Jane Goodall för många känd som ”schimpans-kvinnan”, eftersom hon under 20 år forskade och räd- dade schimpanser i Afrika från utrotning, skulle skriva en bok om jordens matproduktion och förbrukning. Förklaringen är enkel.

I mitten av åttiotalet stod det klart för Goodall att hennes älskade schimpanser var på väg att utrotas för gott. Schimpansernas territorium hotades av människorna, som högg ner deras träd och dödade dem för deras kött. Tack vare de vägar som byggts av skogsföretagen gjordes handeln av apkött i städerna enklare än tidigare. Apkött var en gastronomisk läckerhet för eliterna i städerna.

Orsaken till problemen är den livsstil som eliterna i världens städer lever i, som grundar sig på den västerländska livsstilen som exporteras till jordens alla hörn. En livsstil som bryter ner jordens resurser och förvärrar de fattiga ländernas redan besvärliga situation.

Svält mot överflöd

När Goodall återkom till västvärlden efter Afrikavistelsen, chockerades hon av mat- konsumtionen. I Afrika var hon van att se människor som inte kunde äta sig mätta. Där fick hon lära sig att ta vara på varje skål vatten, varje frukt och varje skål ris. I västvärlden såg hon människor kasta bort hälften av maten på tallriken.

Varje dag såg hon restauranger, matsalar och mataffärer, där maten kastades bort. Jane Goodall började resa runt och tala på konferenser, och vart hon än kom så mötte hon ungdomar utan hopp om framtiden. Jane Goodall började förstå att människan är inne på en väg som lätt skulle kunna leda till världens undergång. För vi förgiftar vår luft, vårt vatten, vår mark och natur med kemikali- er och vi genmanipulerar vår mat.

Från små självständiga bondgårdar till multinationella företag

En gång i tiden hade människan en mer intim kontakt med jorden och djuren som betade på den. En bondgård var en själv- ständig ekologisk enhet där djuren behandlades väl utan antibiotika eller till- växtmedel och marken brukades i ett långsiktigt perspektiv där kemikalier inte existerade.

Idag är vi 6,5 miljarder människor på jorden. De senaste årtiondena har stora mäktiga företag börjat ta över de tradi- tionella böndernas produktion. För att upprätthålla sina ekonomiska mål om största möjliga vinst och producera största möjliga andel mat, har jordbruksmetoderna radikalt förändrats. Vi har gått från ett samhälle där människa och natur levde i harmoni, till en epok där förgiftandet gör människor, djur och miljö sjuka.

Det ohållbara och det hållbara

När de traditionella jordbruksmetoderna togs över av det industriella jordbruket började vår jord att lida skada. Medan de små jordbruken odlade jorden med olika plantor för att skapa ett skifte så att marken får vila och plantorna blir mer resis- tenta mot bakterier, så använder sig de industriella jordbruken av monokulturer för att maximera inkomsten.

De traditionella bondgårdarna återanvände djurens spillning som gödsel för att återföra näring åt plantorna, medan de stora industrierna använder sig av kemiska tillväxtmedel. Med tiden utvecklar grödan resistens, vilket gör att kemikaliedosen måste ökas. Dessa medel ligger sedan i jorden och sköljs ner i ytvattnet med regnen och förgiftar våra floder, hav och sjöar.

Den gamla tidens bruk av jorden gjorde att man kunde använda samma mark i generationer utan att på något vis skada omgiv- ningen eller marken. Dagens industriella matproduktionsindustri har förstört stora markytor, som inte längre kan odlas, misshandlar och genmanipulerar djuren och inte minst förgiftar vatten och stora mark- arealer. Detta drabbar både människors och djurs hälsa. Bara i USA dödas varje år 67 miljoner fåglar av dessa kemikalier.

De multinationella företagens matkultur

Den nya matkulturen innebär att fler och fler människor runtom i världen, och speciellt i storstäder, kan köpa en frusen till- lagad middag i en butik eller i en restaurang och äta maten helt utan kunskap om vad den egentligen innehåller, hur den odlats, tillagats och dess ursprung. Vi vet inte heller hur långt maten på bordet har rest för att komma dit eller hur mycket energi som gått åt innan den hamnade på tallriken.

Matindustrin tar över kontrollen

I USA har det gått så långt att de multinationella företagen håller på att köpa upp inte bara den odlingsbara marken utan även företagen som producerar säd. De försöker och har i många fall lyckats paten- tera olika sorters säd, som i de flesta fall är genmanipulerad.

Odlandet av genmanipulerade grödor väcker en del frågor.

  • Kan bönders rätt att odla konventionella eller organiska grödor skyddas?
  • Hur kan multinationella företag bli ställda till svars för att tillåta spridandet till näraliggande bondgårdar av deras genmanipulerade säd?
  • Hur kan bönder behålla sin rätt till att rädda sin egen säd?
  • Vad kommer att hända med mångfalden av antika växtfamiljer?
  • Ska levande organismer och plantor ägas och skyddas av multinationella patent?
  • Och till sist, vad kommer att hända med jorden om vi tillåter företag att äga liv?

Det finns människor runt om i världen som har mod och kraft att slå tillbaka. Bland dessa finns småbönder som lyckats vinna i domstol när de blivit anklagade av de multinationella företagen att använda sig av deras patenterade säd utan tillstånd, medan deras organiska plantor i själva verket blev ”förgiftade” av den genmanipulerade säden, då den förflyttats med vinden.

Från växt till djurvärld

Om vi tittar på hur djurindustrin behand-lar djuren som ska till slakt, så är det inte bättre där. Den industriella fabriksmodellen finner det helt enkelt inte lönsamt eller effektivt att behandla djuren som om de hade känslor. De behandlas som produktionsmedel som förvandlas till kött, mjölk eller ägg.

Miljontals hönor världen över får växa upp på hönsfarmerna i byggnader där hundratals burar är staplade på varandra, och burarna är så fullproppade av fåglar att hönorna hackar på varandra. De föds i des- sa burar och under hela sin livstid får de aldrig komma ut och hacka i marken som ekologiska höns gör. Kalkoner, ankor och gäss behandlas inte mycket bättre. Kalkonerna blir uppumpade av tillväxthormoner tills de inte längre kan stå upp och föröka sig. Ankor och gäss växer upp under liknande förhållanden som höns med den skillnaden att de sistnämnda blir tvångsmatade med en metallpipa som förs in i deras hals, vilket gör att gåsens lever växer till tio gånger och serveras som foie gras – gåslever – en delikatess, enligt många gourméer.

Grisar, kor och får har det inte bättre. De blir fullproppade av tillväxthormoner för att lägga på så mycket vikt som möjligt inför slakt. Övervikten gör benen så sköra att de ofta inte kan stå upp, förutom att den också bidrar till en överkänslighet för diverse sjukdomar, vilket gör att jordbruksindustrierna pumpar i djuren mängder av antibiotika. Kalvarna får inte äta järn veckorna innan slakt, vilket gör dem så des- perata att de försöker dricka sin egen urin. Och detta för att köttet ska bli så vitt som möjligt för att serveras på en gourmetrestaurang.

All denna djurtortyr kan förekomma, eftersom företagen drivs av vinstintresse. De genmanipulerade djuren som redan finns, speciellt i USA, behöver inte märkas som sådana utan säljs fritt i både restauranger och affärer. Var går gränsen mellan företagens vinst och vår medkänsla och respekt för livet på vår jord, djurens välmående, naturens rena luft och vatten, och vår egen hälsa?

Den energikrävande köttindustrin

Man har beräknat att mellan en tredjedel och hälften av världens skörd används som foder till djuren för köttproduktion. I USA är 56 procent av betesmarkerna avsedda för produktion av kokött. I England används 70 procent av jordbruksmarken till produktionen av kokött. Gräset och säden, som behövs för att göda djuren som sedermera äts upp, kräver en yta som är sju gånger större än Europas.

För att denna konsumtionsnivå ska upprätthållas måste europeiska bönder köpa foder från andra länder. Det är bland annat av det skälet som Brasiliens regnskogar håller på att skövlas. Fler och fler utvecklingsländer är idag, för första gången, beroende av importerad säd. Situation i Kina är oroväckande, då fler och fler människor äter mer kött. Samtidigt tas jordbruksmark i anspråk för Kinas väldiga industrialisering.

Processen med att göda köttdjuren med majs och foder som växer på enorma områden, både inom och utanför ett visst lands gränser, är energikrävande. Världshälsoorganisationen har räknat ut att man med en hektar mark med potatis kan mätta tjugotvå munnar under ett års tid, medan samma areal bara kan producera en ko eller ett lamm. Visserligen kan man inte bara leva av potatis, men statistiken visar ändå att svaret på att rädda världen från svält inte är genom att öka konsumtionen av kött.

Tre inspirerande förebilder

Trots denna eländesbeskrivning finns det ändå ljuspunkter, människor som genom sin starka vilja lyckats gå emot det dominerande kapitalistiska samhällets uppbyggnad. Jag har träffat tre sådana fram- tidsvisionärer. En är äppelbonde i norra Italien, en annan är universitetsprofessor i södra Kina som räddat en utrotningshotad apart och en tredje är den världberömda Jane Goodall som arbetar både för djuren och naturen.

För tjugo år sedan bröt den italienske äppelbonden Karl Heinz med det tradi-tionella kemiska äppelodlandet. Istället började han med ekologisk odling. Han var en av ytterst få bönder som vågade sig på denna nya metod, men idag finns det många som odlar ekologiska äpplen, och det har faktiskt visat sig vara så framgångsrikt att inkomsten idag är högre från ekologiskt odlade äpplen än icke-ekologiska.

pekingprofessorTill detta inspirationsrika exempel på gräsrotsnivå kan vi lägga en kinesisk professor från Peking som följt sitt hjärta när det gäller att rädda de utrotningshotade djuren. För tjugo år sedan levde han med och forskade om pandorna. Han bidrog till att få skogen, som pandorna lever i, skyddad från storbolagens skövling. Det har gjort att antalet pandor vuxit från under 1000 pandor 1990 till dagens cirka 1600.

Det var med beundran jag träffade honom i den lilla delen av södra Kina. Han hade där arbetat med att rädda den utrotnings- hotade lövapan. Professorn hade under sju år lyckats öka apstammen från 96 till sjuhundra apor på bara fjorton år – tack vare beskyddande av aporna och deras skogar och undervisning av lokalbefolkningen.

Mest inspirerande är ändå Jane Goodall. Hon har inspirerat tusentals människor att göra något. Genom den stiftelse som Jane Goodall startade 1977, jobbar hon för att undervisa barn och ungdomar i vikten av att respektera och vårda djuren och naturen. Stiftelsen har tiotusentals ungdomar som medlemmar i nästan hun- dra länder.

Stiftelsen ger också bidrag till fattiga länder för att plantera nya skogar, skydda de utrotningshotade djuren och hjälpa till att bygga upp en lokal ekonomi som inte är beroende av att skövla skogar och döda djuren i dem.

Alla kan påverka

Vad kan nu då vi vanliga människor göra för att stoppa de monstruösa företagen från att helt ta över jordens matproduktion? Går det att förändra världen över huvud taget?

Jo, enligt Jane Goodall kan vi faktiskt för- ändra världens matproduktion. Men en sådan förändring kommer inte uppifrån, utan den måste komma underifrån. Varje enskild individ gör en skillnad i den här processen. Vi kan alla ta på oss ett ansvar i den ekologiska utvecklingen.

  • Försök få din lokala matvarubutik att bara inhandla varor, som har etiketter med innehållet på och att inhandla mer ekologiska varor.
  • Varje inköp av en vara är en röst, ett politiskt och etiskt ställningstagande.
  • Man kan köpa kött, mjölk och ägg, som är ekologiskt producerade och där man vet att djuren har fått vara ute och beta i färskt gräs.
  • Man kan även fundera på om man vill gå med i olika organisationer, varför inte Jane Goodalls Roots & Shoots, som jobbar för att förbättra och bevara moder jord?
  • Att äta lokalt producerad mat bidrar till att bevara arve t och traditionen om mat och kulturell identitet, vilket en ”Fast food-värld” hotar att fördärva.

Var och en kan bidra till en bättre utveckling genom att rösta i butikskassan.

Text och foto: Anna Böhlmark


Artikelförfattarens kommentar:
Anna BöhlmarkJag har träffat den världsberömda primatologen och naturäl- skaren Jane Goodall i Peking. Mötet med Goodall, en universitetsprofessor från Peking och en ekologiskt odlande bonde från Italien blev inspirationskällor till en mer djupgående reflektion över tillståndet i vår värld.

Vi står idag inför en tidpunkt i världs- historien då människans utnyttjande av moder jord har lett till omfattande förstöring av jordens resurser och miljö. Alla eko- system ligger i farozonen. Enligt Jane Goodall är det inte för sent att ändra på detta. Varje enskild individ kan dra sitt strå till stacken.

Enligt Jane Goodall är det orimligt att tänka sig en för- ändring från företagsnivå. Vad vi däremot kan åstadkomma, om vi alla drar vårt strå till stacken, är en förändring från gräsrots- nivå. På så vis kanske vi en dag kan ta tillbaka kontrollen av mat- produktionen så att vi återigen kan få en hälsosam omgivning för våra djur, vår natur och sist men inte minst våra barn och framtida generationer.


 

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

8 KOMMENTARER

  1. Tack för denna fantastisk fina artikel Anna! Hoppas fler kommer hänga på och gå i täten för en bättre värld, finns mycket att göra!

  2. Visst är detta fantastiskt. När jag såg en lång dokumentär om chemtrails, så beklagade sig just ekologiska bönder i den att de får 30% lägre skörd just på grund av chemtrails och brist på sol. Jag tror att det är dags att avslöja och syna det som MAKTEN håller på med bakom våra ryggar. Annars kommer det att återstå bara fröer från Monsanto till slut i denna kemisk manipulerade miljö

  3. Bra artikel! Ja det åligger faktisk den enskilde att ändra sina vanor.
    Kanske blir det mer tyngd bakom denna agenda, när man känner til den bakomliggande tanken. De Cooperative och deras ägare tjäner redan så mycket pengar som de inte kan förbruka på en livstid, så vad är drivkraften?
    Det finns ihärdiga ryckten att de som har Makten, bakom våra ryggar, önskar en värld med bara 500 miljioner invånare, dessa går lättare att styra och det behövs inte mera för att slava åt den lilla maktgruppen. Hur gör man?
    Man inbilla människor en massa saker som lär vara bra för hälsan och lyckan trots att motsatsen är redan bevisat. Kanske människan vakna när de ser att allt elende träffar inte någon anonym i Afrika eller någon annanstans, det träffar mest de välnärda i västvärlden. Varje enskild har ett ansvar i första hand för sig selv, men vi har blivit en kultur av sjelvhatare som naturligtvis är fullständig immun mot andras elende, förutom de få exceptionella undantag som gör en skillnad. Varför blir vi så hänförd av deras dygder? Därför att det är så uvanlig. De flesta är redan så avdrubbat, dom tror att lyckan ligger i at ha mera.
    Chief Seattle sa i slutet av 1800 :
    ”När den vite mannen har fiskat den sista fisken ur vattnet, skjutit den sista djur på land och i luften, huggit sista trä på marken, då kommer den att upptäcka att pengar går inte att äta.”
    Vi måste starta med att vårda vår natur och oss själva.

  4. Mycket bra artikel – tack för den. Skaran som vill leva i en friskare värld växer och fler vill se en förändring ..helst med det snaraste!

    ‘Gudarna ska veta’ att det behövs fler kloka entusiaster i världen. En av dem, med otrolig ‘drive’, är Tim Smit, som fann och gav nytt liv åt ‘The Lost Gardens of Heligan’ i Cornwall, UK, och sedan grundade ‘The Eden Project’, också i Cornwall.
    Såvitt jag vet är han nu i Kina och det ska verkligen bli spännande att höra vad han kommer att åstadkomma där!

    Det finns ett antal länkar om honom – en fantastisk (very down to earth) människa.
    http://www.a-speakers.com/speakers/tim-smit/?gclid=COzvxpbAtbsCFfHMtAodSWkAiw

    Alla kan ‘göra något för världen’ och personligen har jag börjat ‘hemma’ med att (efterhand) ha bytt ut praktiskt taget alla syntetiska ämnen i mat och hushåll mot naturliga giftfria produkter.
    Eftersom all min mat är eko-odlad kan jag använda det mesta (t ex koka soppa på ben o’ andra rester). Jag återanvänder allt som tänkas kan (även i klädväg – just gjort ett par benvärmare av en gammal (älskad!) kofta.

    Samma gäller i trädgården ..har mycket örter och annat som bin, andra insekter och fåglar tycker om ..och kattmynt-or till stor glädje för grannskapets katte – plus ett rejält nässelstånd för egen del (mm ..nässelsoppa).
    Jag planterar inga blaffiga färgstarka (hybrid)blommor utan väljer mer naturliga växter.
    Intresset växer för att stödja djur & natur och många tänker sig nu för innan de städar bort ‘skräp’ i trädgården. Fåglarna behöver fröna som finns kvar efter blomning och insekter behöver gamla stubbar och grenar etc (kan man ‘gömma’ under buskar).
    Man kan bygga ett ‘insektshotell’ med enkla medel ..kan bli rena konstverket. 🙂

    Sop-sortering börjar bli mer viktigt i UK också. I kommunen där jag bor har man utökat återanvändnings-hanteringen och samlar nu upp väldigt mycket ‘skräp’ ..blir inte mycket kvar att bygga sop-berg av. 😉

    Vi använder bilen mindre än tidigare och behöver faktiskt inte heller handla mat lika ofta som tidigare. Bättre kost ger bättre mättnad och mindre svinn.

    Med bättre planering och många bäckar små så… …

  5. ”På så vis kanske vi en dag kan ta tillbaka kontrollen av mat- produktionen ”
    Ett lovvärt initiativ. Men, i realitetetn, så länge dagens makstruktur kvarstår, och då menar jag varken politiker eller banker, utan de som ligger bakom dessa och styr, finns kvar förblir det en vacker och naiv dröm. Hon har nog inte sett hur dessa personer utan skrupler mördar alla som kommer i deras väg. Efter långa studier inser jag att det finns bara en väg framåt – total kollaps och sedan bygga nåt nytt utan dessa personer.

  6. Jag har ett favoritcitat: ” Med seende ögon se de ej, med hörande öron höra de ej, för de förstår inte. Jane Goodll är min hjälte för hon ser, lyssnar och förstår. Underbart!

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here