NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Världshälsoorganisationen WHO har släppt en dyster framtidsprognos. Antalet nya cancerfall väntas öka från 14 miljoner till 25 miljoner per år de närmaste 20 åren – en ökning med 70 procent.
“Trots glädjande framsteg visar rapporten att vi inte kan behandla oss ut ur cancerproblemet”, säger Christopher Wild, medförfattare till rapporten.
Men en fråga dröjer sig kvar för mig: Varför tager inte WHO själva upp en annan möjlig orsak till denna lavin, en orsak som de själva har varnat för?
Låt mig förklara.
Idag har olika trådlösa apparater översvämmat våra hem, skolor och andra arbetsplatser. Frågorna runt all deras strålning är många. Vuxna är inte alls säkra på att all denna strålning är ofarlig, de är inte alls säkra på att trådlös teknik är utan risk. Till detta kan man foga ett otal studier och rapporter, expertutlåtanden och sammanställningar vilka sammanfattningsvis säger att det finns “starka misstankar om skador”.
Dessa texter påpekar dessutom behovet av att man använder försiktighetsprincipen, och detta än starkare efter att WHO år 2011 klassat radiofrekventa elektromagnetiska fält – från mobiltelefoner, läsplattor mm –som möjligt cancerframkallande (2B). Så, att dessa tekniker skulle vara säkra, det kan vi genast stryka, inte ens WHO tror alltså det – och de har ändå en klass i vilken sådana exponeringar i så fall hamnar (“Klass 4 – bevisad icke-humancarcinogen”).
Frågan idag är bara hur stor risken är och vad vi anser att risken får kosta i form av sjukvård, handikappersättning och för tidiga dödsfall.
Det bör noteras att detta är ett tillägg till den tidigare (år 2001) WHO 2B-cancerklassificering av kraftfrekventa elektromagnetiska fält (alltså bl.a. vanlig hushållsström) – vilka även avges på höga nivåer från handhållna prylar, såsom läsplattor [iPad etc] och mobiltelefoner – som en riskfaktor för barnleukemi.
Med tanke på att WHO redan år 2001 var mycket nära (9 mot 11) att flytta den till 2A (alltså den högre cancerklassen) och med tanke på all den nya kunskap som har samlats sedan 2001, så påstår jag att man i dag definitivt skulle klassificera sambandet mellan barnleukemi och kraftfrekventa elektromagnetiska fält i den mycket mer allvarliga 2A-(“troligen cancerframkallande”)-kategorien.
Varför debatteras inte detta?
Det fanns en tid då vi människor inte förstod att radioaktivitet från radium, uran och plutonium, medicinens röntgenstrålar och solens ultravioletta ljus faktiskt skadar oss, ja, till och med kan döda oss.
Man kunde se röntgenmaskiner i barnskoaffärer i Sverige så sent som i slutet av 1940-talet, avsedda att avbilda passformen på barnskor, och många äldre minns nog de självlysande, radioaktiva armbandsuren som var populära på 1950-talet.
Ungefär samtidigt började man förstå att även solens vackra och värmande strålar kan skada våra celler och deras arvsmassa, med utveckling av hudcancer som följd. Idag varnas alla till och med för det svagaste ultravioletta ljuset, det vi kallar UVA, speciellt om man är barn med ljus hy och ljust hår.
Frågan är därför: Klarar verkligen våra celler och molekyler av att plötsligt utsättas för en miljöexponering från kraftfrekventa magnetfält (kraftledningar; hushållsström), mikrovågor, radio- och TV-signaler, med mera, som aldrig tidigare funnits eller, om den har funnits, med en omedelbar ökning på miljoner miljarder gånger? En strålning som går rakt igenom oss, och som våra – och andra organismers – celler och molekyler inte har något skydd över huvud taget mot.
Jag är rädd, mycket rädd, att vi snart måste skriva en ny rapport med titeln “Too late lessons from early warnings”…
Text: Olle Johansson, docent och universitetslektor i neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm