DEBATT. Tove Livendahl skriver i Svenska Dagbladet, att vi borde marknadsföra oss som Nybyggarlandet Sverige, och att det behövs en samlande berättelse om vad den svenska gemenskapen ska vila på och byggas av.
Text: Hans Sternlycke
Detta med anledning av hur många invandrare som blir svenskar och med apostrofering till centern, som försökte lansera begreppet för tre år sedan, och till det årliga priset ”Årets nybyggare”, som delas ut av Internationella företagarföreningen i Sverige till den invandrare som lyckats bäst med att starta ett nytt företag.
Men den tankefiguren är för litet inkluderande och leder ideologiskt fel. Jämlikelandet Sverige vore ett bättre begrepp. Det anknyter till vad Sverige tidigare varit berömt för och det pekar framåt mot vad som kunde ge större delaktighet och inlemma fler i arbetsgemenskapen.
Om några invandrare lyckas övervinna hindren och bli framgångsrika, är dessa att gratulera, men det är inget vi kan bygga politiken på, när de flesta stoppas av samhällets diskriminering. Vi kan inte stoppa växande invandrarkritik med det, när allt fler kommer hit, och allt fler hamnar i ett försörjningsberoende.
Ett konkurrenssamhälle, där alla skall ta sig fram av egen kraft, rycker undan grunden för ett välfungerande samhälle. Samverkan mot gemensamma mål. Tilliten till varandra och framtidstron för de som inte är så lyckosamma. Ökande skillnader ger många med otillfredsställda behov, ett samhälle på sparlåga och ökad arbetslöshet. Att Sverige övergav välfärdssamhället är en förklaring till dagens problem.
Vill vi lösa det måste vi gå tillbaka.
- De ökande klyftorna måste minskas,
- det sociala trygghetssystemet återupprättas,
- subventionerna av redan gynnade upphöra,
- beskattningen av lågavlönade under socialbidragsnivå slopas,
- genom att grundavdraget innan beskattning höjs till europeisk nivå.
Arbete bör överhuvudtaget beskattas mindre för att inte prisas ut, och andra skatteobjekt väljas.
De nyliberala nationalekonomiska teorierna fungerar inte. De tar inte hänsyn till människans natur. Vi är mer sociala än ekonomiska. Det är mer fråga om livssyn än om ekonomi. Men felaktiga ekonomiska teorier kan omsatta till politisk verklighet vända livssynen, så att vår naturliga solidaritet vänds till girighet och förakt för svaghet, och tilltron till det goda samhället vänds till misstro och fientlighet mot avvikande. Samhällsnormerna krackelerar.
Ett samhälle där alla är delaktiga kan bättre klara framtidshoten: sinande energi, krisande ekonomi, hotad matförsörjning, bortrationaliserat arbete med ökad datorisering samtidigt med vårdexplosion och bristande skatteunderlag. Det kan klara nödvändig minskad resursförbrukning. Världsnaturfonden har räknat ut, att om alla länder skulle konsumera lika mycket som vi, skulle det behövas nära fyra jordklot.
Dagens ekonomiska modell och politiska vision måste bytas mot gamla välfärdsideal, men utan tillväxttron och högskattesystemet. Jämlikesamhället ger inte så stora ekonomiska och sociala förluster som idag och det kan lättare anpassa sig till en förändrad verklighet.
Text: Hans Sternlycke