Bertil Lindqvist: De svenska oligarkerna

Vad är en oligark? Är det en omätligt rik rysk snubbe som har roffat åt sig en massa pengar och blivit vansinnigt mäktig? Svaret är att oligarkerna fanns redan på grekernas tid. Det skriver författaren Bertil Lindqvist som redovisar hur dagens svenska oligarker verkar inom stat och högsta näringsliv. 

Text: Bertil Lindqvist | KGB show (Norrbottensteatern) 16 mars 2008

Själva ordet oligarki kommer från den klassiska grekiskan och för de flesta verkar det här med Oligarker vara rena grekiskan. Oligos betyder få. Inte få som att få något, utan få i betydelsen inte många. Archo betyder härska, och hela uttrycket myntades under Greklands storhetstid, dvs. i huvudsak före Kristi födelse. Man skulle säga att Oligark, betyder få med stor makt. Att man skulle ha ett begrepp enkom för Ryssland som inte var uppfunnet på den tiden verkar väl aningen långsökt?

Varför är det då så många som har uppfattningen att Oligark är något ryskt?

Typiskt svenskt kanske. Så länge jag kan minnas har vi pekat bort från vår egen närhets problem och sagt där… i Wietnam, Angola, Sydafrika, Chile, Argentina, Afghanistan osv, men aldrig här. Vi har inga av världens övriga problem Vi sköter oss. Jag ska i denna artikel försöka visa att oligarker är vanligt förekommande i Sverige och att de har varit en del av den svenska kulturen i århundraden.

Oligarkins Järnlag

Det finns något som heter Oligarkins järnlag och är en samhällsvetenskaplig princip, som utvecklades av Robert Michels som var en tysk sociolog och levde mellan 1876, och 1936.

Lagen säger att:

Oavsett om en organisation är demokratisk eller autoritär, oundvikligen utvecklas till en Oligarki. Citat:

“Ledningen organiserar sig därefter som en grupp för att stärka sina gemensamma intressen. När en organisation blir permanent, bildas ett funktionärsskikt, som förr eller senare blir till fåtalsvälde.”

Så här sammanfattas Oligarkin, som egentligen syftar på ett fåmansvälde:

• En organisation kräver administration.
• Administrationen ökar makten hos vissa i organisationen.
• Makt korrumperar.

Oligarki och korruption går hand i hand.

Oligarkin startar ofta med korruption. Det är många som känner till att vi i Sverige har professionella lobbyister som har till enda uppgift att påverka våra folkvalda att fatta beslut som sammanfaller med lobbyistens önskan, ofta i strid med vad den folkvalde lovat sina väljare.

Vad som är rimligt att tänka sig är att den folkvalde tänker när han/hon blir ombedd att göra något som inte ligger i linje med det uppdrag han/hon fått av folket.

”What´s in it for me”

eller

“Vad tjänar jag på det?”

Korruption pengar under bordet eller bara tjänster och gentjänster. Normalt sett så förknippar man korruption med svarta pengar, eller ska vi säga pengar under bordet, men så är det nog inte i Sverige. Vi är inte korrumperade genom pengamutor utan via tjänster och gentjänster.

Gamle Gudfaderns tes har kommit till heders igen:

“Jag hjälper dig i dag. Det kan komma en dag då jag själv vill ha en liten tjänst utförd av dig.”

Kan det vara så att betalningen kommer då den folkvaldes mandat går ut?

Om man Googlar på Anders Sundström, kan vi läsa att han var:

• kommunalråd i Piteå kommun 1980–94,
• riksdagsledamot 1998 och 2002–04,
• arbetsmarknadsminister 1994–96,
• näringsminister 1996–98 och
• socialminister 7–26 oktober 1998.

Under 1994 till 1998 dvs. fyra år var han arbetsmarknadsminister, näringsminister och socialminister. Normalt brukar man ju ha en ministerpost under hela sin mandatperiod. Vissa som t.ex. Anders Borg hade ju samma ministerpost i åtta år. Varför har då Anders Sundström tre ministerposter på fyra år? Inkompetens? Olovligt eller oetiskt agerande? Sjukdom? Här kan jag ju bara spekulera, men det som ligger närmast till hands är ju att något inträffat så att han inte kunnat vara kvar på sin post. Vad detta något är får vi nog aldrig veta, men vad vi däremot med säkerhet vet är att han efter sina ministerposter gör en fantastisk karriär.

VD på Folksam

Helt plötsligt erbjuds Anders Sundström som inte kunde behålla sina ministerposter någon längre tid, kanonjobb. Han blir bl.a. VD för försäkringsbolaget Folksam och får 5 millioner i årslön och tillsammans med lite andra styrelseuppdrag 1,5 millioner till, totalt en årslön på 6,5 millioner, vilket motsvarar 21 industriarbetarlöner för de industriarbetare som antagligen gett Anders Sundström sitt förtroende.

Dessa uppgifter kommer från en intervju som KG Bergström gjorde med Anders Sundström och kan ses i sin helhet här (spola fram 55 sekunder):

I intervjun säger Anders Sundström, att hans höga lön kanske beror på hans höga kompetens. Vad denna kompetens skulle bestå i sägs däremot inget om.

Att utnämna Anders Sundström till oligark känns varken speciellt svårt eller långsökt.

Från Utbildningsradion och filmen Godheten, har jag fått följande uppgifter, som inte på något sätt är hemliga, men det visar vad som kan hända Socialdemokratiska politiker som samtliga har det gemensamt att de inte har fått förnyat förtroende av väljarkåren. Att det just i det här fallet är Socialdemokrater beror väl närmast på att de förlorade makten i riksdagen för några år sedan och att det blivit paybacktime. Den tiden hade ju inte inträffat för borgarna då filmen Godheten gjordes, men visst, den kommer ju att ske från och med nu och framåt. Ja det är i alla fall min spekulation. När det gäller Filippa Reinfeldt, har hon enligt Aftonbladet redan börjat jobba som lobbyist för vårdjätten Aleris.

Här följer en lista på andra svenska Oligarker med förflutet inom den politiska makten. Allt enligt Utbildningsradion.

Klas Eklund sakkunnig i finansdepartementet …
blev SEB:s Chefsekonom

Tomas Bodström Justitieminister …
blev Styrelseledamot i friskolebolaget Pysslingen

Björn Rosengren Näringsminister …
blev Rådgivare åt Kinnevik / Tele 2, värste konkurrent till Telia som han sålde ut till svenska folket som folkaktien. Och som blev mångas ruin.

Jens Henriksson statssekreterare Finansdepartementet …
blev VD Stockholmsbörsen.

Leila Freiwalds justitieminister, utrikesminister …
blev styrelseledamot i investmentbolaget Öresund.

Ulrika Mässing ordförande i försvarsutskottet …
blev styrelseledamot i fastighetsbolaget Wallenstam.

Göran Persson malaj i den militära organisationen, ekonomiminister statsminister
blev konsult åt JKL (lobbyverksamhet).

Erik Åsbrink ekonomiminister …
blev rådgivare åt Goldmans Tax investmentbank.

Per Nuder ekonomiminister …
blev rådgivare åt EKT delägare Sweedgas, Allbright Stonebrigdge group, ledamot av Socialdemokraternas programkommission.

Tomas Östros Energiminister Utbildningsminister …
blev VD Bankföreningen.

Att Stefan Löfven efter avslutad sejour som folkets tjänare återvänder som svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik är det väl ingen som tror på, men det ska bli intressant att se var han hamnar.

Det handlar om kontakter. ”Det handlar ju faktiskt om att man genom sina förtroendeuppdrag fått ett kontaktnät som kan vara användbart i många fall”, är ett vanligt försvar för denna företeelse.

Den stora frågan är dock; är de så vi vill ha det? Ska våra förtroendevalda belönas med bra möjligheter till framtida korruption? Nej, knappast. Jag tror att det är få som tänkt sig det.

Vad borde vi då göra?

För det första måste vi få insikt. Insikt att det förhåller sig på det här viset. Inte förrän då kan vi börja göra något åt det.

För det andra måste vi bestämma oss. Vill vi ha ett styre av oligarker eller inte?

För det tredje är vi föga hjälpta av att ge publicitet åt korruption och oegentligheter som inträffade för ett halvsekel sedan. Jag får lätt intrycket att brotten måste vara preskriberade och de skyldiga avlidna för att det ska vara lämpligt för att svensk public service ska ta upp det.

För det fjärde: Vill vi inte styras av oligarker så finns det idéer om hur man begränsar fenomenet. Det har bl.a. höjts röster för att politiker efter avslutat värv ska ha en viss karenstid, alternativt återgå till den försörjning de hade tidigare, innan de kan ställa sina tjänster till förfogande på det sätt som diskuterats i denna artikel.

Text: Bertil Lindqvist