NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Hur vi hanterar sorg och lidande är ett återkommande tema i livet. I flera dokumentärer har vi fått följa svenskar som drabbades av tsunamikatastrofen 2004. Social gemenskap och kärleksfullt delad sorg är gemensamma faktorer för hur vi klarar av det, skriver Ingela Bel Habib, fil doktor i psykologi och forskare.
Text: Ingela Bel Habib, fil doktor i psykologi och forskare, belhabib2[at]gmail.com | Foto: Nathalie Bel Habib | Foto på Phra Ajan Jerapunyo – Abbot of Watkungtaphao: Tevaprapas, Wikimedia Commons
De strategier som använts för att överleva sorgen och saknaden efter förlorade familjemedlemmar varierar, men ett utmärkande drag för dessa har varit stark social gemenskap, kärlek och delad sorg mellan de katastrofdrabbade individerna och omgivningen.
Sussie Jansson, en mamma som förlorat sina två döttrar i tsunamin, valde att återvända till Thailand för att driva ett barnhem, när sorgen och saknaden efter flickorna blev för stor. Hon kände då att hon kunde bidraga till att hjälpa andra barn och vuxna som också drabbats, samtidigt som detta hjälpte henne att bearbeta sin egen sorg. Arbetet på barnhemmet gjorde det möjligt för henne att både vara lycklig och ha sorg.
På samma sätt arbetar psykologer och terapeuter. Att lyssna på, ta del av, ge råd och vägledning till personer som bär på sorg och lidande, uppfattas av de flesta professionella som djupt meningsfullt, samtidigt som det ger möjlighet att bearbeta och komma till rätta med egna svårigheter.
När man befinner sig i kris och drabbas av stor sorg och saknad, förefaller det naturligt för många att vända sig till religionen för tröst, svar och lösningar på de svåra livsproblem som uppstått.
Hur ser religionen på lidande?
Inom kristendomen är det Jesus som via sin korsfästelse tar på sig vårt lidande. Genom sitt eget lidande erbjuder Jesus att ta vår sorg ifrån oss, för att för varje troende bära bördan på sina axlar. Det finns i detta avseende stora likheter mellan kristendom och buddhism.
Inom buddhismen finns en meditationspraktik, en visualiseringsövning inom mahayana-traditionen, som kallas tong-len. Den innebär att man föreställer sig att man tar på sig andras smärta och lidande för att istället ge dessa människor sina egna förmågor och resurser som kan vara såväl fysiska, psykiska som materiella. Den som utför denna buddhistiska övning kan tänka:
“Må mitt lidande bli en ersättning för alla andra kännande varelsers lidande. Må jag genom att uppleva detta kunna rädda alla andra kännande varelser som måste undergå samma lidande” ( Dalai Lama).
Man använder alltså sitt eget lidande som ett tillfälle att öva att ta på sig andras lidande och på så sätt minska självfixering och förstärka sin altruistiska förmåga. Man skulle i detta avseende kunna säga att Jesus ger sitt eget lidande på korset en mening genom att ta på sig alla människors lidande
Syftet med övningen är inte att försaka och försumma sin egen hälsa för andras skull, utan att genom att inta rätt attityd minska den psykiska stress och mentala påfrestning, som följer med smärta och lidande av olika slag.
När lidandet på detta sätt används i en religiös och andlig övning får det en ny, positiv mening som lindrar oro och ångest och har en läkande effekt på individens psykiska och fysiska hälsa.
Att se Jesus korsfästelse i ljuset av innebörden i tong-len meditationen ger ett nytt perspektiv på hans lidande, som kan bidraga till att lösa upp den känsla av skuld som kollektivt, kulturellt och religiöst sett kringgärdar hans död (se artikeln: “Kristendomens dubbla skuldbeläggande genomsyrar västerländskt tänkande och samhällspolitik”, Newsvoice, nov, 2014).
Genom att se Jesus lidande på korset som ett sätt att ta på sig alla andra människors lidande i överensstämmelse med tong-len praktiken , får detta en ny och mer positiv mening och innebörd.
Upphovet till och befrielse från mänskligt lidande utgör således centrala frågeställningar inom kristendom och buddhism. Innebörden i Jesu korsfästelse och tong -len meditationen skulle i denna bemärkelse kunna uppfattas som ett arketypiskt tanke – och beteendemönster som förenar de båda religionerna, som en kraftfull och verksam grund för att minska såväl det egna som andras lidande.
Text: Ingela Bel Habib, fil doktor i psykologi och forskare