Finns någon evidensbaserad metod för att bota psykisk ohälsa?

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 9 mars 2015
- NewsVoice redaktion
Kerstin Ögren

Kerstin ÖgrenEvidensbaserade metoder i vetenskapen som godkänns av samhällets företrädare är de metoder som är mätbara. Evidensbaserad betyder att forskarna jämför två grupper människor över tid. Forskarna försöker få psykosocialt jämställda grupper. En grupp utsätts för metoden och den andra utsätts inte. Evidensen säger självklart bara något om de faktorer den mäter.

Text: Kerstin Ögren,  författare, tekn.dr i samhällsplanering och socialpsykolog

Som exempel mäter medicinarna symptom på ohälsa när de undersöker mediciners verkan på människor med psykisk ohälsa. Ofta ges ingen information om hur mycket nya symptom (biverkningar) som uppkommer av medicinerna.

På liknande sätt mäts kognitiv terapis evidens genom att studera beteenden och tan-kar som forskarna anser vara symptom på psykisk ohälsa. Metoden kognitiv terapi innebär ett statistiskt mätbart frågebatteri som människor med psykisk ohälsa får svara på.

Det som evidensbaseras är vad forskarna anser möjligt att mäta.

Välfärdens beslutsfattare litar till forskarna och satsar på dessa mätbara metoder. Psykofarmaka gynnar läkemedelsindustrin som forskarna finansieras av. Den kognitiva terapin är tidseffektiv och därmed kostnadseffektiv, men människor som ofta har komplexa orsaker till sina psykiska besvär blir inte friska.

Om samhället ska fortsätta satsa på dessa kostnadseffektiva metoder i välfärden kommer djupare, insiktsfulla kunskaper om människors behov att fortsätta negligeras. Detta är redan på god väg.

Vi har fått ett samhälle där medmänskligheten
genom köpsäljsamhället mer och mer liknar
en industri där människor blir till varor, som
hanteras av andra.

Äldreomsorgen, skolan, arbetsförmedlingen, försäkringskassan vittnar om hur överheten, beslutsfattarna tappat kontakt med sina medborgare och agerar som företagsledare i industrin och bestämmer vilka varor de anser sig ha råd att ge till medborgarna. Vakna, insiktsfulla medarbetare som protesterar mot nedskärningarna som gjorts, tystas ner på olika sätt. Chefer som är solidariska och lydiga får till och med bonus på sina löner för att de sparar för företaget.

Människor som arbetar nära medborgarna beskriver sin yttre och inre stress och utbrändheten ökar bland dem. För att ta reda på om det finns någon evidensbaserad metod som botar den galopperande ökningen av psykisk ohälsa krävs att vi tar reda på hur psykisk ohälsa uppstår hos den enskilde medborgaren. Det vill säga vad kan orsakerna till psykisk ohälsa vara?

I detta arbete är det viktigaste av allt att informationen kommer från medborgarna och inte som nu från beslutsfattarna i välfärden.

Vad är orsakerna till psykisk ohälsa i välfärden?

För att få en djup insikt om hur enskilda människor har det välfärden behöver vi fors-kare (se vidare mina litteraturreferenser nedan) ställa frågor som

  • Hur konkret kan enskilda medborgare delta i samhället?
  • Hur konkret har de möjlighet att komma till uttryck och bli lyssnade på när det gäl-ler att påverka innehållet i samhällets olika institutioner?
  • Hur upplever de konkret att de har tillhörighet i utformandet av innehållet i sam-hällsarbetet?
  • Hur konkret bjuder samhällets företrädare in till samtal och hur konkret påverkas besluten av enskilda medborgare.
  • Hur konkret kan enskilda medborgare ta egna initiativ till möten med beslutsfattare?
  • Hur konkret påverkas enskilda beslutsfattare av de enskildas erfarenheter?

Varför är dylika frågor så viktiga för att mäta hur vi kan komma åt orsakerna till psykisk ohälsa och därmed kunna bota den? Därför att de kan mäta, evidensbasera, skillnader i psykisk ohälsa mellan människor som känner tillhörighet, intresse för sina djupare insikter och kunskaper och de människor som inte får den uppmärksamheten. Beslutsfattare i välfärden behöver lära sig att samtala konkret och inte lägga ut dimridåer och tala i abstrakta, övergripande svävande formuleringar. De behöver utgå från enskilda människors uttalade behov. Inte gömma sig bakom formuleringar som ”Jag kan inte uttala mig om det enskilda fallet”. Sekretessen för de enskilda kan frångås om den enskilde samtycker till det.

Endast så kan djupgående förändringar i välfärdsarbetet komma till stånd och psykiska ohälsan botas.*

För att vi ska få ett dynamiskt samhälle där människor mår psykiskt bra behöver vi således komma ifrån köp-säljsamhälle. Det bygger, som jag skrev tidigare, på industrins värderingar och handel med varor.

Vi behöver kunna mötas och bli tagna på allvar över olika gruppintressen. Inga människors erfarenheter får negligeras. På så sätt kan vi åstadkomma möten där männi-skor tillåter olika åsikter och som får ta tid för att sätta sig in i enskilda människors erfarenheter och hur dessa påverkar deras åsikter. Ett tillåtet klimat behövs för att prestigefyllda och rädda människor ska låta sig påverkas av andras uppfattningar.

Vi människor behöver tid för oss själva att reflektera och tänka för att komma till djupare insikt om vad som behövs för att vi ska känna tillhörighet och tilltro till att vi kan påverka våra liv. Först då kan samhällets företrädare ge förutsättningar för medborgarna att må psykiskt bra.

Som det nu är har vårt samhälle utvecklats till ett förmyndarsamhälle där företrädarna ofta talar om vad enskilda människor ska göra och tycka. Om de inte lyder så straffas de genom indragna ekonomiska medel och/eller förflyttningar.

Häromdagen skrev en ung kvinna om sin situation på en psykiatrisk avdelning:

”Miljön på avdelningar är så tråkig och dödar mycket livslust och livsglädje. Vad är meningen med det? Personalen går runt och skrattar med varandra och fnissar. Man känner hur de tittar, nästan pekar och fnissar. Är det friskt av dem? Så här sjukt var det inte första gången jag hamnade här 2008. Lite sjukt var det, men det har blivit ännu sjukare och galnare.

Det är svårt att hålla lugnet på avdelningar. Om personalen märker att man är orolig och stressad påpekar de det direkt och erbjuder en lugnande. Jag tackar så klart nej. Jag vill inte vara drogad. Nej tack. Samarbete handlar mest om att jag ska säga ja till deras behandling, som jag så klart inte tror på. Rätt vad det är tar de i med hårdhandskarna och bestämmer: “Du är på tvångsvård och du ska medicineras” … Jag får panik, dödsångest och kan inte gå nånstans. Bara vänta in den kränkande behandlingen.

Ibland pratar de om min medicin hit å dit. Du måste ta din medicin. Vadå min medicin? Den är inte min, den är doktorns. Jag kommer inte göra era mediciner till mina. ALDRIG. Dagarna går. Ibland får man gå ut, ibland inte. Ibland sitter man därinne och tittar ut och undrar: Vad är det här? Var har jag hamnat? Vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?”

Mänsklig gemenskap och solidaritet är det viktigaste fundamentet för ett samhälle som tål djupare analyser och ställningstaganden och som kan hantera konflikter och andra mänskliga tillkortakommanden utan psykisk och fysisk våld. Samhällets repre-sentanter behöver öppna upp de slutna, sekretessbelagda rummen och ha en ständig dialog med sina medborgare som försörjer dem.

Med en demokratisk beslutsprocess där enskilda människor får delta kan den psy-kiska ohälsan i samhället botas.

Det kortsiktiga ekonomiska tänkandet där enskilda människor blir kränkta och förtvivlade behöver i grunden förändras. Välfärden byggdes en gång upp med ett gemensamt insiktsfullt arbete.

Välfärden för alla har börjat raseras med ett för många omänskligt samhälle som följd.

Vi behöver nu satsa alla gemensamma krafter på att utveckla förutsättningar för enskilda medborgares samhällsdeltagande. Utan ett sådant deltagande kommer den psykiska ohälsan i samhället att fortsätta öka.

Beslutsfattarna och deras medarbetare behöver ha djupa kunskaper om hur de kan arbeta demokratiskt med lyhördhet för och ständig direktkontakt med enskilda medborgare. Det innebär för många en egen personlig utveckling så att de kan komma ifrån sitt behov av att utöva makt över andra människor. Det förändrade innehållet i välfärden kommer att kräva plattare strukturer än dagens hierarkier.

Text: Kerstin Ögren, författare, tekn.dr i samhällsplanering och socialpsykolog

* Även terapiformer som huvudsakligen används av privata aktörer behöver evi-densbaseras så att tvivelaktiga experiment med människor förbjuds. (se DN-artikeln 5 mars, 2015: ”Terapin kan ha allvarliga bieffekter”.)


Om artikelförfattaren
I mina rapporter som forskare, samhällsplanerare och processledare började jag redan på 1970-talet intervjua brukarna, de som tidigare passivt fått ta del av olika samhällsprojekt. Jag intervjuade boende på ålderdomshem, servicehus, mammor och barn i bostadsområden, ungdomar på fritidsgårdar och arbetade med djupgående samverkansprocesser med beslutsfattare, politiker och tjänstemän. Det var till en början ofta motstånd hos ledningspersoner som tidigare varit vana vid att i bästa fall informera brukarna om vad som var på gång. Men när resultatet av mina studier kom var intresset ofta stort hos många beslutsfattare. Resultatet blev kvalitativt annorlunda än de hade föreställt sig. På Tekniska högskolan doktorerade jag på ett forskningsprojekt där jag intervjuade ungdomar om vad de ville ha tillgång till i sina bostadsområden och jämförde deras svar med stadsplanerarnas (som på den tiden oftast var män) föreställningar om vad ungdomarna ville ha.


Exempel på rapporter och böcker

”Program för äldreservice för Örebro kommun 1976-1985”
“Brukarmedverkan i Örebro-återblick på samhällsplaneringen på 70- och 80-talen”; Stadsbyggnadskontoret Örebro 1987
“Brolyckanrapporten- om äldres boende i Örebro” Delegationen för social forskning 1980
“Rosta-rapporten” 1983- Äldres syn på förnyelsearbete i bostadsområdet Rosta, Örebro 1983
“Utflyttning av patienter från Beckomberga” 1987
”Bygge og bo på kvinners vilkor-rapport fra kvinnekonferansen i Toneheim-Hamar, Norge 1987
“Inflytande i skolan”- Cityplanering i Eskilstuna kommun 1995
“Små förortscentra” Svensk Handel; bidrag Socialt samspel 1999
”Politik för unga” ; bidrag bil. 2 ”Jo så här tycker vi” Ungdomspolitiska kommittén SOU 1997:71
“Kan inte KLUBBKULT-vem kan då?”- om att få makt för att kunna påverka (2000)
“Skolan behöver ge vuxna tid till egen reflexion och utveckling” Barnmisshandels-kommittén Dnr 5/00,2001
“Att leva” barnkonventionen”- exempel från kommunerna Linköping och Haninge Barnombudsmannen 2001
“Lyssnar vi på varandra? -om barns villkor och möjlighet att delta i samhällsplane-ringen”, Vadstena forum 2003
Samverkansprocess om utsatta barn i Västerås 2000-2002 med deltagare från polismyndigheten, kommunen och psykiatrin, ”Civilkurage- en förutsättning för att se och ingripa när barn far illa.”

Rapporter från samverkansprocesser i arbetslag i förskolor-skolor-institutioner barn- och omsorg

“Fråga barnen”, Byggforskningsrådet 1980
“Klyftan mellan beslutsfattare och ungdomar” KTH 1983 (doktorsavhandling)
“Att möta ungdomars behov”, Liber 1985
“Kvalitet i psykiatrin- att göra saker rätt eller göra rätt saker”-egen utgåva 1995
“Demokrati- en process som tar tid” Formas T2:2001-en samverkansprocess med tjänstemän och politiker.
“Barns psykiska ohälsa- en spegling av samhällets oförmåga” Stockholm 2006
”Vem är du som bedömer mig” – Personalens värderingar i arbetet med psykisk ohälsa; Recito förlag 2009
“Kommunikation som främjar psykisk hälsa”; Recito förlag 2012

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Ja, det ligger naturligtvis pengar i detta. Läkemedelsindustrin gynnas självklart av att människor blir beroende av psykofarmaka och andra droger de tillverkar.
    Men det sorgliga är att behandlare inte är mer kritiska utan låter detta hända och inte kan eller vill ta reda på vad patienterna behöver. Att de låter människor lämna vården utan möjlighet att bli botade.
    Det behövs många whistleblowers i vården. Men då gäller det att de inte blir straffade av maktfullkomliga chefer.

  • Som lekman inom området, så tillvida att jag varken är forskare eller drabbad av psykisk ohälsa, om nu någon faktiskt kan vara det, utan min uppfattning grundar sig på helt andra kriterier, vill jag ändå kommentera.
    1. Forskningen är absolut den viktigaste delen för att kunna lösa denna svåra fråga. Men lika viktigt är det att forskningsresultaten och andra studier inom området sedan används som bas i det fortsatta arbetet att lösa problemet d.v.s försöka att bota så många drabbade som möjligt. Om inte resultaten används i behandlingen så tycker jag att forskningen är onödig.
    Jag förstår att inte de personer som forskar är samma personer som sedan ska använda sig av forskningsresultaten men den kopplingen till rätt verksamhet och personer måste göras. Vem som ska ha det ansvaret har jag ingen aning om men det måste gå att lösa på något sätt.
    2. Min andra tanke är om det inte egentligen är läkemedelstillverkarna som är boven, d.v.s bromsklossen, både vad det gäller de psykiska sjukdomarna som alla andra sjukdomar och olika problem vi drabbas av. För det måste ligga i läkemedelsindustrins agenda att inga ska botas så de kan fortsätta att tjäna pengar på vår okunskap.

  • Tack för ditt inlägg.
    Mitt intresseområde är som jag skrev i artikeln att forska kring orsaker i den socioekonomiska och socialpsykologiska omgivningen som skapar psykiska ohälsa. Det som hittills evidensbaserats är endast symptom på psykisk ohälsa inte orsaker. Det som satsas på är forskning om psykofarmaka och kognitiv terapi. Jag har lång erfarenhet (se min litteraturförteckning) av att arbeta med orsaker till psykisk ohälsa som människors utsatthet för maktövergrepp, mobbning, auktoritärt beteende av beslutsfattare i våra välfärdsinstitutioner som försäkringskassa, arbetsförmedling etcetera Dessa orsaker tas inte på allvar av samhällets företrädare när det gäller psykisk ohälsa. Trots att god evidens föreligger. Vad beror detta på? Antagligen att beslutsfattare inte vill ifrågasätta hur demokratin ser ut på sina arbetsplatser.

  • Hej!

    En behandlingsmetod som har visat sig ha goda resultat, och som det finns dokumenterade internationella studier på, är TankeFältTerapi (TFT) eller ThoughtFieldTherapy. Läs gärna mer på vår hemsida http://www.tftmalardalen.se Under “kontakt” finns det länkar till olika internationella utövare och deras erfarenhet av TFT. På http://tfttraumarelief.com finns också många bevis på goda behandlingsresultat mm.

    Förra året översatte jag boken NOW – No Open Wounds – Heal Traumatic Stress NOW: Complete Recovery with Thought Field Therapy av Dr Robert Bray till svenska. Den finns att beställa på http://www.adlibris.com/se/bok/now-no-open-wounds-9789174631708

    I boken beskriver Robert Bray varmt och kärleksfullt hur man med hjälp av TFT kan hjälpa sig själv till en bättre psykisk hälsa – och framförallt kan hjälpa sig själv att läka efter starka traumatiska upplevelser.

    Jag gjorde översättningen och gav ut boken via Books on Demand för att jag, dels av egen erfarenhet av att hjälpa andra att må bättre från psykisk ohälsa och framför allt efter att ha läst Robert Brays bok, ser den stora potential som finns i att med hjälp av boken NOW – No Open Wounds och TankeFältTerapi kunna hjälpa sig själv att må bättre och få en bättre livskvalité efter att ha upplevt psykisk ohälsa. TFT använder inga mediciner och är biverkningsfritt. Det man använder är kroppens egna självläkande processer genom att man fokuserar tankemässigt på det man mår dåligt av samtidigt som man stimulerar vissa punkter i meridiansystemet en viss bestämd ordning. Läs mer, gärna i boken, men också på de websidor som finns om TFT – för att förstå hur metoden fungerar.

    Det finns mycket mer information att förmedla när det gäller TFT – men du som är intresserad är varmt välkommen att höra av dig!

  • Vem hindrar dig från att presentera dina rön? Jag är intresserad av samhällets förtryck av människor som jag skrev i förra svaret och skriver böcker och undervisar om det. Du kan ju göra detsamma med dina nya rön, som bygger på forskning och beprövad erfarenhet.,eller hur? Liksom Anders Tedestrand ovan kan skriva om sina rön.Det ena utesluter som sagt inte det andra.

    • Kerstin, dina fina tankar, din fina inställning du har, får avsluta vad vi här har försökt att föra fram. Inget hindrar mig eller dig och inget utesluter det andra, precis som du säger.

  • Kostfrågor står inte alls i motsatsställning till de samhällsfrågor jag tar upp. Men kränkande behandling av utsatta människor i samhället är mitt forskningsområde.

    • För mig, som terapeut, känns det kränkande att inte få presentera de nya rön som finns, via beprövad erfarenhet och forskning, för patienten – att inte kunna tillämpa den nya patientlagen och att dessutom vara oroväckande medveten om att om tio till tjugo år kanske den här patienten plus tusentals till av dem, kommer åter och säger: varför berättade ni inte för mig/oss om hur viktigt det var med anpassad kost inklusive kosttillskott och motion för att få möjligheter må bättre och bli starkare!?

  • Susanne, det du åberopar gäller inte komplicerade orsaker till psykisk ohälsa. Djupgående psykisk ohälsa (som diagnoseras som psykoser, schizofreni etc) har andra orsaker. Nedstämdhet beroende på fel kost är något annat.

    • Kersti, eftersom det bl.a. finns forskning som visar att många av de individer som går in i psykos och/eller utvecklar schizofreni har ökad mängd peptider i urinen så anser jag att man inte kan vara så säker på att ditt uttalande om att komplicerade orsaker till psykisk ohälsa inte kan bero på kosten. Gifter, som ex. peptider, och brister (malnutrition och inaktivitet) påverkar individens hälsa, vilket finns att tillgå genom mången beprövad erfarenhet och forskning. Här en förklaring vad om vad opioida peptider är: http://www.neurozym.com/?Mode=Meny&HovedMenyId=746&UnderMenyId1=749&ThisMenyId=749

      Nedstämdhet kan bli värre, öka med åren eftersom man, precis som vid intag av ex. socker eller alkohol, reagerar olika över tid på det man tillför kroppen.

      Här finns en länk som visar en del av denna forskning och en bok, Gut and Psychology Syndrome av Dr Natasha Campbell-McBride (ISBN 9780954852023), samt lyssna in vad redan nämnda professorer har att säga, för möjligheter lära mer nytt i sakfrågan om kostens betydelse, malnutrition och psykisk ohälsa: http://npif.no/index.php/proteinintoleranse/schizofreni-og-psykoser

      • Ja, jag känner till dessa rön om kostens betydelse.Men jag anser att det viktigaste nu är att satsa på forskning om de samhälleliga villkoren som orsakar psykisk ohälsa. Kostens betydelse är mycket intressant. Den forskningen behövs också.Men det viktigaste nu anser jag vara att visa på hur oerhört viktig de samhälleliga villkoren för patienterna är. Där behövs oerhört mycket bättre forskning, som kan visa på hur vi mår av stress, mobbning och annan utsatthet i arbetslivet,i familjen och välfärdens institutioner.Alla människor har behov av att kunna orientera sig i tillvaron efter sina känslor och behov och inte få saker påtryckta uppifrån. Psykiatrin beordrar patienter idag att äta mediciner som de vet väldigt lite om hur de påverkar deras kroppar. Mediciner borde vara nödläsningar inte som nu ersätta medmänsklighet och engagemang i vad de utsatta själva har att berätta om sin situation och vad de behöver hjälp med.

        • Eftersom kost påverkar bland annat känslor som exempelvis känsla av nedstämdhet, trötthet, ilska, att inte orka etc. ser jag kosten som en bas att stå på för att klara av de situationer du nämner eftersom individen oftast får en mer balanserad och mer välmående “kropp och knopp” – där mediciner absolut inte är något mer än nödlösningar.

          De utsatta själva kan möjligen berätta om hur de upplever sin situation men allt för ofta har de inte en aning om kostens och rörelsens positiva betydelse i sammanhanget och hur mycket bättre de kan få möjligheter att må med hjälp av en anpassad kost med kosttillskott och dagliga rörelseaktiviteter (där FaR borde vara en av självklarheterna!), inte förrän de får möjligheter att prova kan de känna av den positiva förändringen.

          Erfarenhetsmässigt vet vi att individens förmåga att orientera sig i tillvaron efter sina känslor och behov förändras med hjälp av daglig och anpassad kost och rörelse eftersom balansen i kroppen blir bättre, ökar. Här är enbart ett fåtal av de exemplen – tusentals av medlemmarna kan berätta mer: http://npif.no/index.php/medlemmenes-erfaringer

          • Den psykologiska sidan bortser man absolut inte från idag inom psykiatrin, tvärtom! Däremot har man svårt ta emot och involvera de nya rön och perspektiv som tillkommit vilket kan bli farligt i längden för dagens psykiatri och man riskerar att bita sig själv i svansen om/när man vägrar se till helheten; alla de faktorer som kan spela in.

  • Allt för mycket beprövad erfarenhet och forskning visar på att psykisk ohälsa kan hävas, mer eller mindre, oftast mer om jag förstår forskare som Dr Alexendra Richardsson, Dr Jaqueline Stordy, professor Rucklidge, professor Kaplans m.fl. forskning om fettsyrors och vitaminers samt mineralers inverkan på malnutrition och psykisk ohälsa rätt. Det här är kunskaper som vi inte har någon rätt i världen att tysta ned även om ingen “evidens” (ordet evidens är ett påfund som ingen har lyckats definiera ännu) ligger bakom den enorma mängd erfarenhet och forskning som finns inom området! Vår svenske läkare, Bo Jonsson, har nyligen kommit ut med boken Vitamin Cure for Depression och professor Martin Ingvar lyfte förra året, vid den här tiden, fram en stor studie på 43 000 kvinnor som man följt under 12 års tid. Studien visade på hur kost påverkar stämningsläget (socker- och mjölrik mat gör att man hamnar i nedstämt läge. Min anm.: troligen pga. malnutrition) och Dr Flytlies bok, Vitamineralrevolutionen, bekräftar vilken negativ inverkan näringsbrist/malnutrition har på psykisk ohälsa och Rucklidge och Kaplan har visat, åtskilliga gånger (sammanlagt rynt 200 publicerade artiklar) hur positivt behandlingsresultat man kan få genom näringsbehandling vid psykisk ohälsa http://www.ortomolekylar.se/2015/02/video-naringsterapi-vid-psykisk-sjukdom/

  • Vad är det man jämför med? Var finns det en definition på ett optimalt mänskligt mående?
    Är det optimala en konstnär, en lycklig ränteslav på ett skitigt jobb, slug bankir, vagabond,
    superrik vapentillverkare, trött sjuksköterska etc. En definition på det universiellt lyckliga felar.

  • Hej! Nej det finns ingen metod som är evidensbaserad som botar psykisk ohälsa. Sannolikt skapar de evidensbaserad metoder som finns kontraproduktivitet, på samma sätt som andra plscebogrundade metoder, samtalet kan inte lösa komplicerade frågor. Det är helt enkelt omöjligt pag. den stora informationsmängden.

    Der finns en metod som i vissa fall botar och i de flesta fall förbättar psykisk ohälsa med stor skillnad.

    Det är Psykologisk orientering med karta- en större utvärdering planeras just nu och om alla bitar går i lås kan resultatet läsas om ca 1 år.

    Det som hittilld visats är uppseendeväckande, några länkar som bör beaktas och reflekteras kring nedan;

    1. 23 klienter utvärderar 3 dagars utbildning i lösning av komplicerade livsproblem, det är inte psykologi, utan en helt annan grund med en visuell överblick som leder processen, där klienten själv gör jobbet i huvudsak: http://psykologiskorientering.se/media/54f9d8e3bc333.pdf

    2. Komplexitetsexpert från näringslivet förklarar varför detta krävs och fungerar: http://psykologiskorientering.se/media/5447c9f201632.pdf

    3. Forskning från LIU visar liknande resultat, “kartan” är avgörande: http://psykologiskorientering.se/media/vetenskaplig.pdf

    4. trovärdig beteendevetare uppmanar till mer forskning i mitten av denna artikel: http://psykologiskorientering.se/media/tidningsklipp_feb2013.pdf

    Ovanstående bör förklara orsaken till de skrala resultaten och att gokuset i verksamheterna och i dess forskning är felaktig.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *