NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
För ett par år sedan hörde jag min svägerska Karen tala om att det finns människor som har slutat äta och dricka och lever på luft och prana, dvs solens livgivande energi som ju är urkällan till allt som frodas här på planeten. Karen är vegan och äter mest råkost, vilket kan ses som en följd av insikten att ju mindre man deltar i dansen runt köttgrytorna och guldkalven, desto friare kan man känna sig.
Text: Hans Berggren, Lagoa da Conceição, Florianópolis, Brasilien | Foto ovan: Light Documentary
Men sluta äta!? Jag fnös förstås avfärdande och högg in på fisken, men nyligen kom ämnet upp igen, den här gången i närheten av en dator, så vi tittade på några videofilmer och jag måste säga att jag blev förförd. Det är en underbar dröm. Om frihet.
Låt oss tänka oss att det är möjligt. Vilket dråpslag mot den för några så lönsamma världssvälten och alla matmonopolplaner om det skulle bli lika omodernt att äta som att röka eller dricka sprit! Och om vi andra slutade med kött och fisk för att slippa skämmas! Vilka sociala konsekvenser! Meditationsrum där de upplysta slapp se de stackars matvraken glufsa i sig lunchen? Matavvänjningskliniker? Men skämt åsido.
Växter lagrar solenergi via fotosyntesen, djuren skaffar den via växter och bytesdjur. Enligt vetenskapen kan vi bara tillgodogöra oss solenergi via maten. Ändå vet varenda svensk hur solen stärker oss när den äntligen kommer tillbaka om våren. Enligt “breatharianerna” eller de pranamedvetna kan vi lära oss att absorbera solenergin direkt genom meditation, genom att stirra in i solen när den står lågt, varvid energin kan absorberas och omvandlas via tallkottskörteln och hormonsystemet. Kroppen lär sig att lagra solenergi och att återanvända sig själv.
Det låter ju lätt. Men för att nå dit måste man genomgå en 21-dagars fasta som man inte överlever om vetenskapen ska få rätt. Men det har tydligen ett antal människor gjort. Några få har dött och de flesta har gett upp. Tron lär försätta berg, och historien är full av helgon och eremiter som lär ha fastat i årtionden. Och av charlataner.
Den som mest marknadsför rörelsen, om det nu är en sån, är en kvinna från Australien som kallar sig Jasmuheen och har skrivit boken “Living on Light”. Hon reser världen runt och föreläser, ses med andra “alternativa” jetsetare men var tvungen att bryta efter fyra dygn utan mat och vatten när hon utmanats av australiska tv-programmet 60 Minutes att leva som hon lär. Hon såg inte ut att må bra.
Men det finns andra. Här i Brasilien, där man gärna lyssnar även på avvikande åsikter ibland, var ett par inbjudna till den jovialiske Jo Soares tevestudiosoffa och berättade att de inte hade ätit på två år, vilket ledde till en munter och livad pratstund. Ingen blev upprörd. Inte för att man blev klokare för det. Det slutade med att killen som studerat jazz vid Berklee innan han slutade äta spelade “Stella by starlight” med bandet på en lånad sax. Inget jag rekommenderar.
Det finns också en ung man som heter Oberom Silva som sakligt redogör för hur och varför man går från köttätare till vegetarian till vegan till “breatharian”. Han understryker att det inte handlar om att äta eller inte äta utan om vad man äter. Lever man på andras lidande och död så bidrar man till grymheterna. Han utstrålar en frid och en glädje som åtminstone jag kan tro kommer inifrån. Han påstår inte att han aldrig äter, bara att det går månader mellan tillfällena.
Ähmen upp till bevis! hör jag voffarna [från skeptikerföreningen VoF] morra. Så vi får trycka på dig foliehatten!
OK, som vi vet går det att klippa och klistra i levande varelsers DNA precis som det lyster Monsanto, och nya förbindelser skapas i hjärnan varje gång vi lär oss något nytt. kanske är även vilja och tro faktorer som kan omskapa oss på djupet. Kvantfysiker brukar luta åt den åsikten. Och enligt Oberom finns redan förmågan att leva på prana inbyggd i vårt DNA, den behöver bara utlösas, vilket inte kan ske så länge vi fortsätter att leva på kadaver och gifter.
Men det enda “bevis” jag har att framlägga är den här videon om Pralad Jani, en indisk yogi som vid sju års ålder fick en uppenbarelse: han mötte tre gudinnor som förklarade att han inte mer behövde bekymra sig för mat och dryck, och sen dess har han fastat och mediterat. I 70 år! Den gamle utmanades och infann sig villigt på det modernaste privata sjukhuset i Allahabad, där han under tio dygn varken intog fast föda eller vätska eller urinerade eller hade avföring. Han var ständigt övervakad av personal, kameror och monitorer. Läkarna, som samtliga var skeptiker utbildade i England, baxnade. Ultraljudkontroller av blåsan visade att den fylldes med jämna mellanrum men att urinen tycktes återabsorberas. Blodtryck, blodsocker, prover, alla värden var normala och hans hälsa utmärkt. Förklara det den som kan!
Jag har naturligtvis svårt att tro på det här, men att jag har svårt att tro på något är inget skäl att bara avfärda det utan närmare granskning eller diskussion. Snarare tvärtom. Man vet ju inte allt bara för att man är skeptiker. Och det är roligt att leka med tanken. Snillen spekulerar väl, så varför inte vi? Är det kanske farligt för någon? Är det förmätet av oss? I vilket fall har jag ett vattentätt alibi som skyddar mot hundbett. April, april!
Text: Hans Berggren