Lars Bern kritiserar universitetslektorn Åsa Melhus som var handledare för en av sina doktorander bakom avhandlingen “Aspects of Bacterial Resistance to Silver”. Bern konstaterar att slutsatsen i avhandlingen är på gränsen till pseudovetenskap eftersom den enbart handlar om giftigt silvernitrat och inte kolloidalt silver. Trots det används ordet “silver” både i rapportens rubrik och slutsats.
Citat från Lars Berns artikel:
Doktorandens handledare var universitetslektor Åsa Melhus som gjort sig känd för sin kamp mot användning av na-Ag. Av allt att döma har avhandlingen nu försvarats vid en disputation. Bland kommentarerna till mitt blogginlägg fanns ett från chefredaktören för webbtidningen 2000-Talets Vetenskap Ingemar Ljungqvist. Han var närvarande vid disputationen och har redogjort för vad som hände.Det visar sig att de laboratoriestudier som legat till grund för avhandlingen har utförts med användning av silvernitrat (AgNO3) och inte med kolloidalt silver (na-Ag) som är två helt olika saker. Trots det dras det generella slutsatser rörande alla silverpreparat i avhandlingen.
Detta är enligt min bedömning lika vetenskapligt som att göra studier på natriumcyanid (NaCN, livsfarligt gift) för att bedöma toxiciteten hos natriumklorid (NaCl, även kallat koksalt).
Silvernitrat framställs genom att lösa silvermetall i mycket stark salpetersyra (HNO3) medan na-Ag framställs genom elektrolys av silver i destillerat vatten, varvid silver övergår till nanopartiklar och positivt laddade silverjoner.
I sammanfattningen av avhandlingens resultat hävdar doktoranden att det tyder på att silver (utan att precisera i vilken kemisk form) kan bidra direkt och indirekt till antibiotikaresistens. I mina ögon är denna slutsats på gränsen till pseudovetenskap eftersom man bara studerat en silverförening av många, nämligen silvernitrat.
Det går inte att vetenskapligt dra den slutsats som doktoranden drar. Det mest förvånande med disputationen var att ingen av opponenterna, varav en är professor vid KI, uppmärksammade denna uppenbara kullerbytta i doktorandens (och handledarens) resonemang. Att sedan handledaren hotar med polis [väktare] när Ingemar Ljungqvist påpekar svagheten i avhandlingen, gör inte saken bättre.
Det är en skandal som Uppsala universitet borde ha anledning att utreda om man är det minsta rädd om sitt vetenskapliga anseende.
Läs mer om disputationen och Åsa Melhus på Lars Berns Blogg