Hans Berggren rapporterar om Brasiliens inre politik och hur landet förändrats till det bättre sedan president Dilma Rousseff tog över rodret. Brasilien har utvecklats enormt, men det finns en långt gången kamp mellan korruption och försök att skapa en rättvis fördelning av resurserna. Precis som i Argentina förs pengar ut ur landet av personer i toppskiktet. En central maktkamp sker mellan Dilma Rousseff och kongressens talman Eduardo Cunha.
Text: Hans Berggren, Lagoa da Conceição, Florianópolis, Brasilien | Läs mer av Hans Berggren
Under de senaste trettio åren har Brasilien utvecklats enormt på många olika områden, från huvudsakligen råvaruproducent till industrination, från diktatur till demokrati, från cykler av hyperinflation och devalveringar till stabila, rejäla pengar (“real”, plural “reais” heter valutan sedan 1994).
Under 2000-talets PT-regeringar har landet avancerat från omfattande svält och fattigdom till en spirande välfärdsstat som bygger skolor och universitet som aldrig förr och utvidgar det statliga hälsovårdssystemet SUS, där även den som inte är brasiliansk medborgare behandlas gratis. Köerna kan vara långa och det fattas mycket, men SUS finns och utvecklas.
Programmet Mais Médicos har öppnat 6000 nya platser i läkarutbildningen, importerat läkare från Kuba och hela världen och fört ut hälsovården till landsbygden och ända in i urskogen. En del brasilianska läkare hördes gnälla över importen. Som om det rådde brist på patienter och de själva vore utsatta för illojal konkurrens…
- Bolsa familia, ett bidrag som fattiga familjer får mot vissa motprestationer som att barnen går i skolan, har lett till att över 30 miljoner människor som förut svalt nu har mat på bordet.
- Minimilönen är värd 3 ggr mer idag än 2001 och den inhemska marknaden har vuxit mycket.
- På grund av detta, och därför att exporten av allt från soja till apelsinjuice till fryst kyckling till stål till bilar har fått nya kunder som t ex Ryssland och Kina, har den globala recessionen inte drabbat Brasilien lika hårt som många andra delar av världen.
- Arbetslösheten har legat runt rekordlåga 5% de senaste åren.
Ja, men då är väl allt bra, skulle man kunna tro. Men tyvärr finns det folk som inte kan tåla att andra, mindre lyckligt lottade människor får det ens en liten aning bättre.
De största bankerna, varav flera utländska, ökade sina vinster med 40% 2014. Betänk att bankernas vinster i Brasilien har slagit sina egna världsrekord i 20 års tid! Rikt land, tydligen, men ekonomin växer inte som den ska längre.
Den brasilianska högern gillade inte läget när Dilma Rousseff omvaldes till president 2014 och bildade den fjärde PT-regeringen i följd. Genast började det skränas om impeachment från de ruttnaste bänkarna i kongressen och högst tjöt den dåliga förloraren Aécio Neves.
Kongressens talman Eduardo Cunha – Den bigotta “kristna” maffians huvudman
Före valet hade den federala polisens Operation Lava-Jato börjat högtryckssanera korruptionen inom statliga oljejätten Petrobras. Många personer med anknytning till PT har dömts till långa straff för korruption, penningtvätt m m, men högtryckssprutan har varligt skonat viktiga figurer från de gamla oligarkierna, som ex-president Fernado Henrique Cardoso, och nu på senare tid kongressens talman Eduardo Cunha, en synnerligen förslagen och motbjudande företrädare för den bigotta “kristna” maffia som av hjärtans lust och under frikyrkliga, skattefria former tvättar pengar så det står härliga till.
Foto: Huffpost Brasil
I den här videon ser vi att Cunha i mars 2015 inför Lava-Jato-utredare bedyrade att han inte har några konton i utlandet, inga konton alls utom de som står i hans deklaration.
I början av oktober söker schweiziska ekobrottsmyndigheter Cunha, som visar sig ha 5 miljoner dollar att förklara på sina konton i Schweiz. Sedan bekräftar federala statsåklagaren: Ja, Cunha har flera konton i Schweiz. Mer info kom därifrån den 8 oktober. Cunha med familj har 23 konton i 4 länder. Via dessa konton har många miljoner dollar passerat, det mesta troligen mutpengar i samband med stora Petrobras-projekt.
Eduardo Cunha har vad det verkar varit distributör för alla dessa mutor, vet vilka som tagit emot dem och har därmed punggrepp på många av sina kolleger, partibröder och andra, vilket förklarar varför de inte har gjort ett dyft mer för att släpa ut honom ur salen än att underteckna en vädjan om att han ska gå tyst och självmant. Alla som uttryckligen fördömer honom i kongressen och kräver hans avgång är vänsterpolitiker.
Dilma Rousseffs goda rykte utsatt för avancerad ryktesdestruktion
Dilma Rousseff har det alltså inte lätt. Trots stort folkligt stöd och ett fläckfritt förflutet i livslång kamp för alla människors lika värde har hon svårt att hävda sig mot en gravt högervriden kongress och mot mäktiga gammelmedia som giganten Globo och de flesta kommersiella kanaler som idag har “Bort med Dilma” som första punkt på programmet.
Foto: Agência Brasil, Wikimedia Commons
Problemet för kuppmakarna är att det inte finns någonting att ställa Dilma personligen inför rätta för. Det försöker de lösa genom att trumpeta sina lögner ännu högre: Korruptionen började med PT! Under militärdiktaturen var det minsann ordning och reda!
Varje människa med någotsånär intakt minne och tankeförmåga vet att Brasilien av idag är ett mycket bättre land att leva i för de allra flesta än det var för 20 år sedan, för att inte tala om hur det var under diktaturen. Det problemet begraver kuppmedierna genom att dygnet runt yra om vilken förskräcklig kris landet genomlider just nu.
Men det fäster inte riktigt. Globalt sett har Brasilien sluppit lindrigt undan. Hittills. Bankerna fortsätter gärna att skuldsätta folk mot ockerräntor och folk konsumerar. En journalist tog sig för att kolla hur många träffar han fick på “apesar da crise”, “trots krisen”, i brasilianska media. Han fick skrattretande resultat, tiotusentals rubriker bara under det senaste året. Trots krisen öppnar stormarknadskedjan Riachuelo 40 nya butiker 2015, trots krisen gick Toyotas försäljning upp under tredje kvartalet, trots krisen ökar etableringen av nya företag i delstaten Piaui och så vidare. Nu börjar dock folk hålla lite mer i pengarna.
Men Eduardo Cunha ligger illa till…
Kongressens störste bandit och tillika dess talman kan inte ha många vänner kvar. Alltså har han börjat hota att dra alla kumpaner med sig om han avlägsnas från sin post. Till saken hör att hans parti PSDB ska föreställa vara ett av regeringens stödpartier .
“Det blir regeringen som förlorar. Jag tänker inte skona någon.”
Många anser att Dilma Rousseff gjorde fel efter sitt omval 2014 när hon gav ministerposter till skumma element på högerkanten för att få styrfart på regeringsarbetet. Det senaste året har slitit hårt på henne. Hon har försvagats av det rent ut sagt hatiska mediadrevet och tycks omgiven av dåliga rådgivare.
Dilma Rousseff borde ha gjort som Lula gjorde 2006 och förlitat sig på sitt folkliga stöd för att driva en rakare reformpolitik. Det finns många missförhållanden att rätta till. Sätta stopp för bankernas kriminella ocker och storbolagens härjningar i miljön, döma brottslingar till straff, vad de än heter eller äger, köra ut Monsanto, genomföra jordreformen och stödja småskaligt familjejordbruk, inte agrobusiness. Satsa mycket mer på förbättrad infrastruktur, vägar, järnvägar, hamnar. Skapa arbeten, bygga bostäder, skolor och sjukhus.
Allt detta skulle vara mycket lättare att finansiera om det inte vore så att banker tillåts ta ut groteska övervinster som sedan försvinner ur ekonomin. Om privata banker förbjöds att skapa pengar ur intet i form av din skuld till banken och pengaskapandet blev en sak för en centralbank under demokratisk kontroll, skulle faktiskt de flesta av våra problem kunna lösas, i Sverige som i Brasilien.
Bankerna…
Tyvärr är vänstern i världen mestadels blind för bankernas centrala roll som arrangörer och segrare i alla krig och som blodsugare i det påtvingade elände för de allra flesta som de kallar världsekonomi. En bankblind vänster är mums för finansadeln. Det är den som får dess stöd, varefter den äts upp inifrån….
Dilma Rousseff borde kanske utmana kuppmakarna att göra allvar av sitt hot och inleda impeachment-processen. Idag ryktas det att PT ska ha bett Lula göra upp med Cunha, vilket PT förnekar. Dilma skulle slippa impeachment mot att Cunha sitter kvar, trots att han har begått mened inför kongressen i en brottsutredning.
Alla vet att Dilma är hederlig, så det är svårt att anklaga henne. Anklagelserna blir lätt löjliga. Cunha däremot klamrar sig fast vid sin stol, hotar och kör med utpressning … Ska han få fortsätta? Vi får se hur det går.
Här ser vi en demonstration hemma hos Cunha. Ut med kanaljen!
Här har vi Cunhas martyrer [th, DCM], några partikamrater från PSDB som kedjat fast sig runt en pelare i kongressen och tänker sitta där – i vuxenblöjor! – tills Dilma ställs inför riksrätt. Och ja, partiet kallar sig socialdemokratiskt, trots att både det sociala och demokratin spätts ut till tunnaste vattvälling för längesen. Fotot är lustigt, för det är första gången någon har sett PSDB-politiker i handbojor. Det var på tiden!
Dilma har annat att göra än att kedja fast sig för kapitalet. Här inviger hon 855 km av en järnväg som kommer att korsa tio delstater från norr till söder och få en längd på 4155 km när den är färdig. Volvo, Scania och Mercedes är lika ledsna som oljebolagen, däckfabrikanterna och grus- och asfaltsmaffian, men ett fungerande järnvägsnät är ett måste för en fortsatt verklig hållbar ekonomisk utveckling.
Många andra stora infrastrukturprojekt är igång, sol-, vind- och vattenkraftverk, omkanaliseringen av Rio São Francisco som kommer att börja bevattna de torra nordöstra delarna av landet redan nästa år och massor med annat positivt.
Men såna saker vill inte högerns propagandamedia skriva om eftersom de är konkreta exempel på vad en stark arbetarrörelse har åstadkommit under sina år vid makten. Förändringar till det bättre för alla, något som högern aldrig har klarat eller ens drömt om, utom möjligen som slogan i valtider.
Här har jag uppehållit mig vid ett par personer i de politiska händelsernas centrum, men höll på glömma Aécio Neves, playboy, ex-guvernör, f d presidentkandidat, miljardförskingrare mm: sök på “aecio neves cocaina” och du får fram intressanta bilder på denna sköna juvel och mycket skandalös info.
I juni i år beslöt inrikesministeriet att de 14 miljarder reais (R$ 14 000 000 000 ? SEK 5 000 000 000) federala pengar som försvann på väg till sjukhusen i Minas Gerais under Aécios tid som guvernör ska spåras upp och återtas. Aécio kallade beslutet för “dumheter”. Då är man kaxig…
Under de närmaste dagarna ska det beslutas om Eduardo Cunha ska avlägsnas sin post som talman och fråntas sitt mandat som deputerad.
Text: Hans Berggren, Lagoa da Conceição, Florianópolis, Brasilien
Mer av Hans Berggren
Brasiliens kvinnliga president möter ”kokainkung” i presidentvalet på söndag