Lars Bern har nyligen skrivit sex artiklar om bakgrunden till klimatlarmen och konferensen COP21 (2015 Paris Climate Conference/Conference of the Parties) som startar den 30 november. Där försöker Bern identifiera den angloamerikanska oligarkin som vill beröva oss på vår frihet på flera sätt. I denna debattartikel fortsätter Bern med att beskriva maktstrukturernas aktiviteter i Västvärlden.
Text: Lars Bern | Foto: NewsVoice
Maktförskjutningen från av folket valda nationella institutioner till en elit inom globala och andra överstatliga organisationer är väldigt tydlig. Vi upplever var dag ett växande demokratiskt underskott, allt fler beslut fattas över våra huvuden som aldrig varit föremål för demokratiska beslut.
Den här förändringen försvaras som en naturnödvändighet i framväxten av en global värld och påstås av de som vill kapa makten vara en förutsättning för att säkra en fredlig utveckling.
Konfliktytan kan beskrivas som en matris där makten på ena ledden utövas av nationella institutioner som kan styras via demokratiska beslut. På den andra ledden utövas makten via globala organisationer och företag styrda av olika eliter som bygger sin makt utifrån ekonomiska och ideologiska maktfaktorer.
Historiskt har det rått en balans mellan matrisens olika sidor. I vår del av världen har vi främst upplevt dem som en maktbalans mellan kungen och påven. Idag breder den överstatliga maktutövningen snabbt ut sig på den nationellas bekostnad.
Strävan efter världsherravälde har fram till och med andra världskriget främst riktat in sig på den nationella sidan av maktmatrisen genom att med arméer erövra nationalstater. Undantaget har varit de expansiva världsreligionerna kristendomen och islam som opererat på den andra ledden i maktmatrisen.
Med industrialismens framväxt utvecklades en ny makthegemoni som kontrollerade det snabbt växande internationella kapitalet.
Från förra sekelskiftet och framåt har denna hegemoni dominerats av den angloamerikanska oligarki som jag tidigare skrivit om. Den globala ekonomiska makten har i hundra år kunnat utövas ostört av dessa oligarker, men nu är deras ställning hotad av nya oligarkier som växer sig starka i utvecklingsländernas expanderande ekonomier.