Maten vi äter blir alltmer teknisk. Den 19 november 2015 godkände amerikanska livsmedelsverket FDA den första animaliska produkten för genmodifiering. Det handlar om en superlax, producerad av AquaBounty Technologies, som ska odlas på torra land i Panama och Canada. Det skriver Ulla Gabay.
Text och foto: Ulla Gabay, (Ullagabay.com), journalist, författare och föreläsare |Läs mer av Ulla Gabay
”Efter en uttömmande och rigorös vetenskaplig granskning, har FDA kommit fram till beslutet att AquAdvantage lax är lika säker att äta som alla icke genetiskt modifierade atlantlaxar, dessutom lika näringsrik”, skriver FDA på sin hemsida.
GMO-laxen är bara den första i en skara av cirka 30 andra fisksorter som väntar i vetenskapsmännens provrör. Utöver de genmodifierade kor, kycklingar och grisar som också håller på att tas fram för våra middagsbord. ”Superlaxen”, som fått gener från två andra fisksorter, är genmodifierad för att växa sig stor och fet på onaturligt kort tid. Dessutom behöver den 25 procent mindre foder för att nå full storlek.
Ska odlas i Panamas regnskogar
Att den GMO-manipulerade superlaxen är ”säker och effektiv” har FDA:s vetenskapsmän kommit fram till genom att granska en stor mängd data, som den amerikanska tillverkaren AquaBounty Technologies försett dem med. Försök att hitta logiken i den kontrollen: ungefär lika trovärdigt som att man själv satt och fabricerade alla skol- och arbetsbetyg och bifogade en jobbansökan. Kanske inte så viktigt, men om du får en stund över…
För att komma runt det yttre miljöhotet av rymmande GMO-laxar i naturen, har FDA slagit fast att den godkända laxen enbart får odlas i säkra fabriker i Panamas regnskogar, 1 500 meter över havet. Själva äggen till superlaxen ska produceras i Kanada, där miljöaktivister nu försöker stoppa projektet.
Man kan fråga sig varför FDA inte tillåter äggproduktionen och laxodlingen i USA?
Ingen GMO-märkning i USA
Den sura grädden på genmoset är att inte heller GMO-laxen behöver märkas. Allt FDA gör, i ett försök att stilla amerikanarnas uppror mot att de inte vet vilka produkter i matbutikerna som är genmodifierade, är att ta fram några riktlinjer för märkning. Åt de tillverkare som trots allt vill tillmötesgå sina konsumenters önskemål om att själva kunna välja vad de vill äta.
Hur svårt kan det vara? Allt som behöver stå är att produkten är genmodifierad (GE). Som vanligt handlar det om pengar. Att inte införa en obligatorisk märkning av GMO-maten i USA går bara ut på en sak: att hindra folk från att välja bort lönsamma produkter, de egentligen inte vill ha.
GMO har ingen ångerknapp
Man kan tycka att det räcker med att den lax vi redan idag äter har förlorat 50 procent av sin Omega 3, genom det foder den matas med i odlingskassarna (med inslag av GMO som Jordbruksverket godkänner). Men GMO-lobbyisterna i framskjutande positioner är många.
Den 2 november 2015 påstod GP:s ledarskribent, opinionsbildaren och fd politikern Adam Cwejman, helt onyanserat att ”Svenskarna är förda bakom ljuset”. Hans tes var att GMO-motståndarna spred rena lögner och att vi svenskar förläst oss på ”skrämselpropaganda” när det gäller genmodifierade grödor.
Cwejmans inlägg avslutades med ett uttalande från en mycket hög häst, från vilken hans fall kan bli hårt:
”Vår samtid lider inte av brist på information, den som vill läsa seriös forskning om GMO-grödor finner den lätt på nätet. Kunskapsunderskott inte är en fråga om informationsbrist. Många svenskar är helt enkelt dåliga på att sovra och värdera källorna som finns.”
Det finns anledning att undra hur bra GP:s ledarskribent själv är på att sovra och värdera de källor han hämtat sin uppfattning ifrån. Den genmodifierade maten har inte funnits tillräckligt länge för att en säker bedömning ska vara möjlig.
GMO har ingen ångerknapp – det är våra barn och framtida generationer som tvingas leva med effekterna av våra beslut i frågan. Då håller det inte att som nu låta producenternas vetenskapliga data ligga till grund för myndigheternas säkerhetsbedömningar.
“GMO-lax” i svenska butiker?
Zofia Kurowska, statsinspektör vid Livsmedelsverket, säger följande till TT på frågan om när superlaxen når de svenska butikerna:
”Det kommer inte att ske. Inte på väldigt, väldigt länge i alla fall. Det finns ingen acceptans för genmodifierade livsmedel i Europa. Framför allt inte för genmodifierad fisk. Men om företaget vill sälja den här laxen i Europa måste det först ansöka om det. Utan ett godkännande är det totalförbjudet att sälja den här.”
Så hur oroliga behöver vi svenskar då egentligen vara för att den här laxen (och all annan GMO-mat) i framtiden serveras på våra nationella tallrikar?
Det hänger mer på hur det går med TTIP-avtalet, handelsavtalet mellan EU och USA, än Kurowskas luddiga löfte om ”Inte på väldigt, väldigt länge i alla fall”. Men det avtalet är en annan historia som jag skrivit en del inlägg om här på NewsVoice.
Här finns information om genmanipuleringen bakom GMO-laxen AquAdvantage, och om Fredrik Sundströms varningar (docent vid Institutionen för ekologi och genetik, Zooekologi, Uppsala Universitet) för vad den kan leda till i framtiden.
Text och foto: Ulla Gabay, journalist, författare och föreläsare |Läs mer av Ulla Gabay