Universalgeniet Emanuel Swedenborg – Del 1

19
83

Emanuel_Swedenborg_painting_Carl Frederik-von-Breda
Emanuel Swedenborg (1688-1772) har liknats vid renässansmänniskan Leonardo da Vinci och är lika känd som Carl von Linné internationellt sett. Första delen av sitt liv ägnade han åt naturvetenskapen, den andra åt att utforska de andliga dimensionerna som andeskådare.

Text: Kersti Wistrand | Emanuel Swedenborg – Målning av Carl Frederik von Breda (1759-1818)

Swedenborg efterlämnade vid sin död en imponerande mängd böcker av synnerligen hög kvalitet motsvarande 14 000 sidor, författade av honom själv. Dessutom fann man 28 000 opublicerade sidor i manuskriptform. Allt var på latin utom Drömdagboken som han skrev för sig själv. Det mesta av det som var utgivet handlade om olika naturvetenskapliga ämnen, men där fanns även 25 volymer av teologi samt dagböcker.

Swedenborg lanserade tidigt tankar om materiens natur och universum. Han var visionär och förutsåg kosmologiska teser som skulle formuleras i sina helhet många decennier senare. Det gällde t.ex. att solens massa är ursprunget till planeterna i solsystemet. Han försökte också finna själens placering i människokroppen genom dissektioner, och insåg därvid tidigt körtlarnas, speciellt hypofysens, betydelse och hade en teori om skillnaderna mellan vänster och höger hjärnhalvas olika funktioner som blev banbrytande. Han var en pionjär långt före sin tid (1).

Denne gigant till vetenskapsman och författare har inspirerat och påverkat flera generationers framträdande personer, bl.a. J L Almquist, August Strindberg, Vilhelm Ekeund, Ivan Augeli, Helen Keller, Frank D Roosevelt, William Blake, W B Yeat, Carl Jung och William James.

Vem var då Emanuel Swedenborg?

Ungdomen

Swedenborgs mor var dotter till en bergmästare och assessor i Bergslagen, vilket innebar att denne övervakade gruvor och bergshantering. Fadern var den kände visionäre psalmboksförfattaren Jesper Swedberg, som var kaplan för den svenska kungafamiljen, då sonen Emanuel föddes den 29 januari 1688.

Fadern utnämndes senare till professor vid Uppsala universitet och blev så småningom biskop i Skara stift.

Den unge Emanuel var extremt begåvad och började redan som 11-åring studera vid Uppsala universitet: matematik, naturvetenskap, astronomi, medicin, latin och grekiska. Han avlade på kort tid fler examina än någon annan tidigare gjort. Han bodde inneboende hos sin syster och svåger, som hade ett flitigt umgänge med den tidens intellektuella.

Emanuel läste filosofi vid sidan om och tog intryck speciellt av Rene Descartes, N Malebranche, G W Leibniz och Christian Wolff.

Efter avslutade universitetsstudier for han ned till Holland, Frankrike, England och Tyskland, där han studerade vidare under olika mentorer. Han beskrivs som slarvig och otålig med ett mycket öppet intellekt och mycken klokhet.

Redan som ung blev Emanuel Swedenborg uppmärksammad för sitt mekaniska sinne och sina uppfinningar. Han presenterade ritningar bl.a. på en U-båt (1714), en flygmaskin (1714) och några år senare en ångmaskin, en kulspruta, ett universalmusikinstrument samt slusskonstruktioner.

Allt tyder på att han hade en kreativ visionär begåvning, enligt min egen tolkning ”länk”. Allt sedan unga år kunde han komma in i speciella medvetandetillstånd då han befann sig i koncentration och meditation. Han lade märke att han då föll in i detta tillstånd med tillbakadragning av den yttre andningen och hamnade i ”inre andning” (2), vilket gjorde att ”världen” liksom öppnade sig för honom.

Swedenborg var både teoretisk och praktisk och lärde sig bokbinderi, urmakeri och linsslipning. Ja, skulle man räkna upp alla hans livsområden skulle listan kunna se ut ungefär så här: teoretisk psykolog (skrev om metoder att analysera känslor 140 år före Freud), matematiker, metallurg, gruvingenjör, fysiker, kristallolog, geolog, mineralog, kemist, anatomist, fysiolog, botaniker, kosmolog, uppfinnare, ekonom, författare, förläggare, poet, musiker och riksdagsman (2).

Under de sista decennierna av hans liv kan man dessutom lägga till andeskådare och teolog.

Hur var det då med kärleken?

Ja, där var det otur och olycka. Efter studietiden i Uppsala och innan utlandsresorna hade Emanuel varit lärling hos Christopher Polhem, känd för sina konstruktioner av bl.a. pumpar, lås och maskiner för att föra upp malm ur gruvorna. Han blev olyckligt förälskad i en av dennes döttrar, som emellertid gav honom korgen. Swedenborg kom sedan att leva ensam utan egen familj livet ut.

När Emanuel återvände till Sverige efter sina studier, föreläsningar och boklanseringar utomlands önskade han anlägga ett astronomiskt observatorium, men blev istället utnämnd till assessor vid Kungliga Bergskollegiet vid 28 års ålder. Där kom han att verka i mer än 30 år. Han skrev bl.a. en stor avhandling om järn och andra metaller, vilket gav honom internationell berömmelse.

Namnet Swedberg var taget efter släktgården Sweden utanför Falun. När familjen adlades 1716, antog Emanuel namnet Swedenborg. I och med adelskapet kom han in i riksdagen, där han ägnade sig speciellt åt ekonomiska, finansiella och utrikespolitiska frågor.

Natten mellan 6 och 7 april 1744 befinner sig Emanuel Swedenborg i Haag, där han får en Kristusvision och en kallelse. Ett år senare är han i ett värdshus i London då en skuggestalt dyker upp intill honom och han får till sig orden: ”Ät inte så mycket, Swedenborg!” Under den följande natten förnimmer Swedenborg att Kristus åter igen kallar honom att berätta om Bibelns verkliga mening. Han uppmanas att läsa Bibeln grundligt och sedan avslöja denna underliggande mening.
Därefter tar Swedenborgs liv en ny vändning och han kommer att fram till sin död 28 år senare utforska sitt inre själsliv samt djupare transpersonella dimensioner inkluderande möten med änglar och andeväsen, vilket presenteras i en kommande artikel.

Text: Kersti Wistrand |  Artikeln är återpublicerad med tillstånd av föreningen Humanism och Kunskap

Referenser

  1. Jonsson, Inge och Hjern, Olle, Swedenborg – Sökaren i naturens och andens världar. Hans verk och efterföljd. 1976. Proprius förlag, Stockholm.
  2. Swedenborg, E, Änglavisheten om den Gudomliga Kärleken och den Gudomliga Visheten nr. 391. Sv. Översättning av Sevér-Lind, Stockholm, 1926, s 272.
Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

19 KOMMENTARER

  1. Jätteintressant! Jag har läst en del av honom men inser hur mycket mer jag har missat. Varför uppmärksammar inte Sverige honom mer? Kanske inte så konstigt när det ”övernaturliga” ingår. Så är det när visdomen är låg.

  2. Hade Swedenborg fått sjunka in i folkdjupen hade bokstavstron, ihop med snubblande konsonanter, långa ormlika vokaler inte haft en chans. Var hade slagträet tagit vägen, bibelns tegelstenstyngd? Avskyn och föraktet om det inte fått sippra genom bibelns blad. Proselytens löftesrika framtid om att få slå ett slag för en god gud som undslapp sig både det ena och den andre Pastor Green. Vart skulle inskränktheten tagit vägen om inte den fått en upplyst nisch ett bibliskt blad lika vasst som svärdet?

    Det är väl klart att etablissemanget behöll de intrikata resonemangen om en djupare mening i bokstaven och skriften för sig själva. Hur skulle deras värld annars sett ut? Bara att släppa taget om latinet kostade på. Läran om livet och därmed om makten behöll de för sig själva. Trogna den girighet och bekvämlighet de älska bäst. De höll läran om örtmedicinen för hemlig, medan kyrkan jagade ”häxor” som jagade bort den onde gudens sjukdomsstraff. De vita rockarna gör samma sak idag.

    Tillika garantera ju Darwins lära att orättvisorna är lika naturligt framvuxna, som med en gud.. Man slipper blott förklara sina egna förmåner och folk kommer ändå längre bort från källan..

    Nyliberalism är inte alls ny. Den gamla var fräschare… ”Svenskt” har aldrig känts så främmande, utländskt och brunt.

    Nu kallar sig politikerna både det ena och det andra. Lat(r)inet har återkommit som en Fågel Phoenix.. (Fågel Fönix! Ruben!) De snörräta linjerna som trådar bak i den mörka historien får inte sprattelgubbarna att se roliga ut.

  3. Den 30 nov 2015 publicerades artikeln ”Därför blev andeskådaren en av alla tiders mest kända svenskar” på DN:s ”Kultur och nöjen”.

    Ronny Ambjörnsson, författare och professor i idéhistoria, presenterade där en nyutkommen antologi om Swedenborgs inflytande på flera andra kulturpersonligheter. Boken heter ”Philosophy, literature, mysticism: An anthology of essays on the thought and influence of Emanuel Swedenborg”, (Ed. Stephen McNeilly).

  4. @Anders.

    För mannen som sa att ”mitt rike är inte av denna världen” och påtalade vikten av ”omskär era hjärtan” i betydelsen att omskärelsen bara var begynnelsen på änden, finns mera att hämta i guds rike än vad handen för ögonen en vill medge.

    Om de som leva i en öken aldrig undrar var det levande vattnet kommer ifrån ska knappast politikerna, korruptionen eller maktmissbruket vara deras deras största bekymmer.

    Var skulle ”overunity” inte finnas om inte hos skaparen som får de mest dödliga kroppar att vara fulla av liv?

    Oändlig ödmjukhet kan ligga begravd i tanken att kliva ner ibland människorna och bli det ultimata offret, när getter, lamm och annat inte längre räcker till för dem som hade lättare att pinka på andra.. Ohöljda kvinnohuvuden och andra kanske går betydligt djupare än vi vågar tro om arv, befruktning, miljö och föreställningar. Född med segerhuva är ett annat gammalt begrepp.. Världen är full av tecken på intelligens djup och rikedom. Varför förkasta de enda goda exemplen vi behöver?

    Dessutom slippa de upprepa altartjänsten, ety den fullkomliga förlåtelsen räcker betydligt längre bort än den synliga horisonten. Särskilt den blott mänskligheten kan se.

    Skaffar man sig ett liv istället för att sakta dö ett helt, kanske världen kunde se bättre ut.. Trösterikare och varmare utan global uppvärmning.

    Swedenborgs kittlar, tänjer och retar. Låter sinnet blicka ner i bråddjup och upp över höjder med vida, vidgande perspektiv.. Det är bra för en halvdöd kyrka och för livets ord om man lyckas slita pengarna ur dessa vilddjurs gap.

  5. Castor:
    Jag menade just det du säger. Sannolikt är berättelsen om Jesus en allegori eller historia om vad som är viktigt. Inte i första hand en historisk sanning.
    Ta med dig det goda exemplet och du har övervunnit det som ordstävet säger:

    ”-Man can accept God becoming man to save man, but not man becoming God to save himself?”

    När tanke, känsla och handling är i samstämmighet har du funnit en bra bit av sanning.
    Följ det goda exemplet.

  6. Instämmer Castor. Men folket kan inte prestera mer än den individuella och kollektiva visheten medger. När komplexiteten ökar snabbt så ökar också vishetsgapet mellan existerande kollektiv visdom och behovet. Om inte mänskligheten inser systemfelet, och sätter igång att utveckla visheten, så kommer civilisationen inte att överleva och inte heller förstå hur oändligt intelligent universum är. Oavsett, så fortsätter universums skådespel.

  7. @chrisnewland.

    ”kan inte prestera mer än den individuella och kollektiva visheten medger”.

    Jag skulle nog akta mig för att kalla det någon slags given konstant. Det är tidiga beslut i uppväxt, föräldrar och andra vuxna som stänger in begreppen, möjligheterna, de existentiella besluten. Ännu svårare att göra det till en kollektiv medvetenhet.

  8. @Anders. ”Inte i första hand en historisk sanning.” Detta är ju faran med den nutida övertolkningen och att bokstaven får råda intill minsta punkt. Det tjänar blott maktmissbruket på och bygger sina ständiga hotbilder med. Givetvis vinner fel slags politik på det medan ordets kärna försvinner i det högljudda bruset. Sanningen offras för de lönsamma lögnerna, karriären, maktpositioner. Med den fatala konsekvensen att det är lögnerna som gör sanningen tydlig. Det är kontrasterna som gör motivet klart koncist och verkligt. Det är inramningen som gör tavlan rättvisa..

  9. Castor: Som jag skriver är inte visheten en konstant. Men om inte visheten ökas så kan vi heller inte förvänta oss ett annat bättre samhälle. Det vore mycket ologiskt. Den kollektiva visdomen är summan av alla individuella visdomar.

  10. Ser ingenstans att du skriver att visheten inte är en konstant. Sedan är ju konsekvensen folkbildningen inte så mycket dess ansvar, som de som har kunskapen och borde dela med sig. Vilket ju knyter an till vad jag hela tiden anfört. De som har det verkliga ansvaret är de som behåller kunskapen för sig själva.

    Om den kollektiva visdomen är summan av alla visdomar har inflationen trätt i in även denna värld. Det tror jag ingen av de etablerade vill hålla med om.

    Lagen om kommunicerande kärl är lika verklig här som i fysiken. Det är mest framgångsteologin som separerat alla andra från sin verklighet för att kunna fortsätta hyckleriet, medan missförståndet, vantolkningarna, bokstavstron utan att veta bättre höll på med sina brösttoner.

  11. Chris:
    Min tolkning av saker i stort är som följer.
    Det är sanningen som är konstant och egentligen den enda religionen värd namnet. Vishet är att agera så nära sanningen man kan komma. Tanke, känsla (emotion) och handling i harmoni. Visheten fluktuerar över tiden eftersom kunskapen, och därmed moralen, går upp eller ner. Ett moraliskt samhälle åtnjuter mer frihet, ett omoraliskt samhälle åtnjuter mindre frihet.

  12. Jag har läst mkt om honom och tycker han är den mest intressanta Svenska man jag läst om. Har även varit i Uppsala domkyrka och sett där han är begravd. Har även sett koppling mellan honom och Sankta Birgitta som vandrade till Santiago Compastella. Ser fram emot att läsa fortsättningen.

  13. @Chris.

    ”Om inte mänskligheten inser systemfelet, och sätter igång att utveckla visheten, så kommer civilisationen inte att överleva”. Självkännedomen är knappast den främsta egenskapen hos mänskligheten. Särskilt inte i de ”andliga tingen” o man får uttrycka det så världsligt. Rent generellt kan man inte ens tänka sig en gud och framförallt inte en god sådan.

    Det kollektiva medvetandet ser gud som något som glömt dem och knappast har en tanke på vad som sker. Dessutom framstår andligt inte som något annat än materiell framgång och därmed något orättvist osv..

    Summan av alla förluster, tillkortakommanden, orättvisor är inte ”ett kollektivt medvetande”, det är en hopplös existentiell position.

  14. Castor. Kan absolut inte säga emot. Det enda jag säger är att denna civilisation inte kommer att överleva (0% chans) om inte vi kollektivt kan ta ett beslut att öka visheten. Men det vore ovärdigt som enskild person att tappa hoppet. Därför arbetar jag envist vidare för att förändra världen. Som Mandela sa: Det verkar alltid omöjligt tills det är genomfört.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here