Douala – Kamerun: “No country for old men” – och barnfamiljer

NewsVoice redaktör är med familjen i Kamerun i Centralafrika för att besöka släkten, rekrytera politiskt upplysta afrikanska skribenter, rapportera om livet här och vad folk anser om Boko Haram och Västs influenser. Rapporterandet sker tryggt inbäddat av Kamerunfamiljen, men Douala känns inte som ett ställe för en barnfamilj och för att tillbringa sin pension. 

Utrikesreportage från Kamerun av Torbjörn Sassersson

Det tog två dagar att få ett tag på ett fungerande internet. Igår uppdaterades NewsVoice med en smartphone och idag via MTN:s nätverk, en populär Sydafrikansk internet- och telefonileverantör.

Livet här i Douala, med en population på minst 3 miljoner invånare, är väldigt annorlunda i jämförelse med min hemstad, Stockholm. Trots att staden klassas som den dyraste staden i Afrika är fattigdomen det bestående intrycket. De flesta bilar är rullande halvvrak. Emellanåt ser man stora dyra stadsjeepar, men även de är oftast skrapade efter sammanstötningar med andra bilar.

“Det finns inga regler här”

Trafiken är tät och trafikreglerna betraktas som rekommendationer. Det finns inga övergångsställen och endast enstaka trafikljus. Avgashalten är hög. Temperaturen ligger på 32 grader C och luftfuktigheten nästan 100%. Längs gatorna och trottoarerna, som är fyllda av hål går folk – ofta i vackra kläder – och säljer något, en flaska mineralvatten, jordnötter och enkel traditionell mat.

Laglig ordning råder runt bankomater, banker, Orange- och och MTN-kontoren. Poliserna är ofta tungt beväpnade. De flesta ansikten är fokuserade, nästan arga. Människornas vardag överskuggas av dagens målsättning, att tjäna in en ofta skattefri dagslön. Arbetslösheten är på runt 70%.

De livligt trafikerade statsgatorna i centrala Douala kantas av ruckel, betonghus under konstruktion och de rikare fastighetsägarna har finare hus med höga vita murar och rejäla metallportar. Dessa rika har råd med privata vakter som sitter utanför portarna ensamma eller i par, långt in på nätterna. Vi hyr en lägenhet med en vakt och vi har en två cm tjock järndörr som skalskydd. Att gå ut på sent på kvällen och natten sker på egen risk. Rekommendationen är att alltid ha med sig pengar som man ska ge utan tjafs när man blir rånad. Då klarar man sig oftast helskinnad. Att göra motstånd är förenat med livsfara.

Osig matmarknad kontrollerad av gängkultur

Igår kväll tog vi en taxi till en nattlig matmarknad på King Akwa Street. Så fort taxin stannat och vi stigit ur blev vi – en grupp på fyra vuxna och vår son – uppfångade av en demarcheur, en slags förhandlare som hjälper till hitta den mat man önskar. Ikväll ville vi ha grillad kyckling, kött och fisk, miondo (fermentrad kassava) och grillad kokbanan. Matmarknaden var inklämd mellan två hus. Hela stället osade av matångor och grillkol. Fuktigheten och värmen var tryckande och folkmassan tät. Natthilmen var svart och det enda ljuset kom från gatubelysningen och grillarna.

När vi blev sittande bland ätande gäster och väntade på att fisken skulle grillas dök en man med oklart ärende upp. Han hade en skärmmössa och en T-shirt med texten G Star skrivet baklänges. Han hade ställt in siktet på en av de ytterst få vita på marknaden, på mig. Hans blick var glansig, utdragen och allmänt obehaglig. Jag hörde inte vad han sa.

Mellan mannen och mig satt en av mina kamerunska släktingar (på min frus sida), Theo, en man född i Douala som kan gatans språk. Han hade ryggen mot mannen medan han fingrade på några mynt. De största mynten har ett värde av 500 CFR, vilket är att betrakta som ett högt värde för en arbetslös kamerunian. De ger mat för en dag. Mannen hade ett stort intresse för mynten. Jag förstod att hans ärende handlade om pengar, men vad kunde ha få ut av att stå där och vänta? Något senare blev vi klara över vad det handlade om. Han arbetade inte ensam och han tänkte inte låta oss gå.

Situation drog ut på tiden och mannen med kepsen stod kvar. Efter 10 minuter gick min fru iväg med ett par vänner för att handla mineralvatten. Den underliga mannen gick efter dem.

När de kom tillbaka var mannen borta. Han hade hade gjort klart för oss vad han ville. Hans gäng kontrollerade marknaden och vi kunde välja mellan att betala 500 CFR eller bli rånade på väg från marknaden. Mina kamerunska vänner berättar att de kan bli mycket aggressiva om de inte får vad de vill och de samarbetar med vissa taxichaufförer med att förfölja sina offer till bostaden. De är beväpnade och desperata.

Paris har tappat kontrollen över Kamerun

Jag frågade hur de skulle argumentera för att rättfärdiga sitt beteende. Svaret var att de vita tagit allt ifrån dem. De vita tar hemlandets resurser och det har gjort dem arbetslösa. De har tvingats in i kriminalitet för att överleva och när de ser de vita är det dags för dem att betala tillbaka. Det här har pågått i Kamerun och Afrika i 100-tals år. Kamerun har genom tiderna ockuperats och utnyttjats av portugiser, spanjorer, tyskar, engelsmän och fransmän. De vita tycker å sin sida att de “civiliserat” Kamerun med byråkrati, administration, kristendom och teknik.

Vad de egentligen gjort är att de utnyttjat landet, tagit resurserna, splittrat landet kulturellt, släpat in sin religion och placerat sina egna utvalda för att styra landet efter värdlandets intressen. Kamerun är styrt från Paris sedan många år säger politiskt insatta från Kamerun, men när Hollande tog makten i Frankrike tappade Paris sitt inflytande över regeringen. Därefter kom ett destabiliserande Boko Haram som ett brev på posten.

Mer om det i NewsVoice.

Text: Torbjörn Sassersson