Lars Lundberg: en filosofisk analys av artificiell intelligens

Man brukar pa? la?ttbegriplig svenska anva?nda uttrycket hja?rna-maskin-interaktion eller uppkoppling mellan hja?rna och dator na?r man beskriver den informationsinsamling som hja?rnforskningen tilla?mpar pa? djur och ma?nskliga fo?rso?kskaniner i syfte att framsta?lla intelligenta produkter, men ka?rt barn har ma?nga namn. Ju finare vetenskap, desto fler kra?ngliga termer finns att ha?lla reda pa? och sla?nga sig med.

Text och foto: Lars Lundberg

Ibland ho?r man att ”maskinen” i den uppsamlande a?nden rubriceras som AI, artificiell intelligens, vilket blir missvisande eftersom dessa program enbart hanterar en begra?nsad del av ma?nniskans alla mentala processer. De fullva?rdiga maskiner som robotiken producerar a?r a?ndama?lsenliga konglomerat av speciellt anpassade algoritmer. De a?r fa?rdiga nyttoprodukter till skillnad fra?n den produktutveckling som hja?rnforskningen oftast, liksom i detta fall, a?r ha?nvisad till.

Genombrottet, na?r den maskinella intelligensen skulle komma att o?verskrida den ma?nskliga, pa?sta?s av de forskande optimisterna ligga a?tskilliga a?r frama?t i tiden, a?ven fast ofantliga summor satsas pa? utveckling. Ha?r ga?ller fo?rsta?s att vara sa? la?ngt fram som mo?jligt i konkurrensen och med reja?la tillga?ngar ba?de vad finanser och optimism betra?ffar.

Jag tror det a?r viktigt att i grova drag se var begra?nsningarna finns och vilken hopplo?s utmaning det ma?ste vara att i sin helhet fo?rso?ka avbilda det ma?nskliga medvetandet. Att genom simulering efterlikna bara dess prima?ra och samverkande funktioner kommer visa sig vara sva?rt nog.

Att peka ut vissa neurala processer som exklusivt ”intelligenta” a?r en chima?r. Intelligens som ett uttryck fo?r o?verlevnad finns i varenda cell. Den intellektuella intelligensen da?remot, eller de kognitiva fo?rma?gorna, har fo?rvisso hja?rnan som ho?gkvarter. Eftersom vi har en tendens att inskra?nka begreppet intelligens till att enbart ga?lla registrering, minne, tankehastighet, sortering, bera?kning, utva?rdering, verbalisering o.s.v, fa?r man la?tt uppfattningen att teknologin, den artificiella intelligensen, a?r mycket la?ngt ga?ngen.

Fo?r att na?rma sig den intelligens som ett bredare spektrum av ma?nniskans mentala kapacitet innefattar, ma?ste ha?nsyn tas inte bara till ho?ggradigt kognitiva utan a?ven psykosocialt interagerande faktorer. A?ven dessa bygger pa? kvaliteter som a?r avgo?rande fo?r ett fo?rnuftigt eller intelligent handlande. Som exempel kan na?mnas osa?kerhet, ra?dsla, medveten och omedveten a?ngest och de reglerande fo?rsvarsmekanismer som aktiveras per automatik. Att husha?lla med och bevara de energiresurser man fo?rfogar o?ver; att la?ra sig rekreation, avspa?nning och vila a?r ocksa? typiska strategier fo?r en ha?llbar och intelligent o?verlevnad da?r va?lma?ende a?r det optimala tillsta?ndet.

Da?ruto?ver har vi de paranormala fo?rma?gorna som huvudfa?ran av forskningsfa?ltet av fo?rklarliga ska?l helst bortser fra?n, men som enligt andra a?r ett uttryck fo?r en universell eller ursprunglig intelligens som emellana?t kan uppfattas och utnyttjas fo?r att pa?verka ens liv. I takt med att det teknologiska samha?llet greppar oss allt ha?rdare fo?rtvinar dessa latenta fo?rma?gor med sto?rsta sa?kerhet. Samtidigt har vi sedan la?nge insett att vilja, tro och tillit har stor betydelse fo?r tillfrisknande.

Eventuella fo?rso?k att duplicera det ma?nskliga medvetandet till dator eller maskin blir na?rmast till en absurditet eftersom va?ra biologiska grundfo?rutsa?ttningar placerar oss i en helt unik sa?rsta?llning.

Att efterha?rma och fo?rsta?rka flera intellektuella funktioner, liksom att pa?verka sinnesupplevelser, a?r ju som vi vet fullt mo?jligt. Algoritmer fo?r framtidskalkyler kombineras nu med alltmer komplicerade situationer i syfte att bygga in fo?r ”maskinen” sja?lvla?rande funktioner; med den registrerbara komplexitet som va?ra hja?rnor besta?r av skapas dock en helt annan och mycket sva?rbegripligare klangbotten fo?r la?rande.

Fo?rma?gan att med teknikens hja?lp pa?verka ka?nslor och tankar i vissa riktningar a?r inte en effekt av en ny omfattande intelligens. Stimulans av nervceller via signalsubstanser a?r med neuroleptikan en snart hundraa?rig vetenskap; med nanoteknologin fo?ljer mo?jligheten till fo?rfinad detaljstyrning, fast principerna i grunden delvis a?r desamma och alltja?mt ”bara” frista?ende innovationer.

Bild:Ex Machina (2014) IMDB

En del ma?nniskor som behandlas fo?r parkinsons sjukdom med den nya tekniken beskriver ett va?rre obehag med att inte ka?nna igen sig sja?lv ja?mfo?rt med det som stelheten och spasmerna fo?rorsakar. Sja?lvbilden, va?r grundla?ggande varudeklaration, a?r a?terspeglingen av de totala och ytterst komplexa strukturer som hja?rnans och kroppens funktioner tillsammans utgo?r. Denna sja?lvbild ma? i grund och botten vara ett falsarium – den a?r a?nda? det fundament vi sta?r pa? och den a?r under sta?ndig pa?verkan.

Eftersom ma?nniskans normala psykologi enligt evolutionshistorian a?r insta?lld pa? o?verlevnad och la?ngsiktighet, a?r ett retirerande steg ofta flera steg i ra?tt riktning. Besinning och eftertanke a?r alltid att fo?redra framfo?r de tillsta?nd som fascination och ra?dsla bra?dsto?rtat kan fo?rsa?tta oss i. Men, kan man ha?vda – superdatorns o?gonblickliga bera?kningskapacitet inkluderar just denna besinning och eftertanke; allt a?r taget i bera?kning och den sja?lvklara utvecklingen skulle da?rmed komma till sin fulla?ndning!

Egentligen finns inget som heter sja?lvklar och oundviklig utveckling fo?rsa?vitt man inte la?ter motpolerna fo?rhoppning och ra?dsla helt ta o?ver rodret – individuellt som kollektivt. Jag tycker det verkar vara mycket som pekar pa? att vi befinner oss just da?r. Det ma?rks i den snabba , effektiva tidsandan och det ma?rks i synnerhet genom den agenda som transhumanismen uppvisar. Da?r utlovas irreversibel fo?ra?dling och fo?rba?ttring, o?kad effektivitet och ”lycka” – och som en ”ma?nniska-plus”- bonus, och eftersom det tycks vara farligt eller ono?digt att do?, ett evigt cyborg-liv.

Det vi sta?ndigt a?ltar, som vore det en halvkva?vd besva?rjelse eller en pastill mot da?lig andedra?kt, a?r hur behja?lplig den nya miniatyrteknologin kan vara och hur smarta och lyckliga vi ska bli genom konsumtion av a?nnu smartare produkter. Det vi aldrig fra?gar oss a?r hur strukturerna fo?r forskning, framsteg och tilla?mpning a?r beskaffade.

• Vilka a?r de visiona?ra inramningarna, om sa?dana finns?
• A?r en exemplarisk ha?lsoo?vervakning enbart uttryck fo?r va?lbefinnande?
• Vilka a?r riskerna fo?r missbruk av tekniken och hur kan det i sa? fall sta?vjas?
• Och var finns den etiska debatten? Och sa? vidare och sa? vidare…

Den artificiella intelligensen ligger i ma?nga avseenden fortfarande mycket la?ngt efter hja?rnans kapacitet, av vilken – det ta?l att upprepas – bara en bra?kdel utnyttjas. Det o?verla?ge vi da?rmed har borde anva?ndas till framfo?rha?llning och en kreativ och o?ppen debatt anga?ende va?ra egna fo?rutsa?ttningar och egentliga behov i samband med den nyindustriella framtid som siktas.

Det vore va?rdigt den intelligenta ma?nniskan i sta?llet fo?r att bara uppvisa en vegetativ fo?rtjusning o?ver varje ny app och mobiltelefon-generation som tillhandaha?lls.

Text: Lars Lundberg, Boden