Macchiarini affären på Karolinska har nu lett till att en tremannagrupp fått i uppdrag att utreda händelseförloppet som ledde fram till den omskrivna katastrofen med konstgjorda luftstrupar, men det finns en bakomliggande faktor som inte får förtigas. Hela den omsvängning av Karolinska Institutet som pågått under flera år – bäst beskriven inifrån av Johan Thyberg, borde granskas. I den anda som utvecklats på arbetsplatsen finns därför starka inslag av nepotism, där man från toppen använder sig av rädslan för att få följsamhet hos de med lägre befattning.

Omvänt att de hårdföra, de med medial stark framtoning hyllas och lyfts fram. Tar utredningen hänsyn till detta kan det ske en djupgående förändring till ett sundare hälsoklimat.

Nöjer man sig med att peka ut rektor Hamsten med medkumpaner och ersätta dessa med tidigare kandidater till rektorsposten är det risk för att hela verksamheten vid Karolinska Institutet går från askan in i elden. Om tex tredjekandidaten vid förra rektorsbytet Martin Ingvar blir ersättningsalternativet är eldfaran uppenbar, då karln har uppenbara svårigheter att läsa innantill i statuter.

De enda svenska media som på olika sätt granskat Osher Centrum på Karolinska är det webbaserade NewsVoice.se och papperstidningen 2000-Talets Vetenskap. Här är den artikel som 2000-Talets Vetenskap publicerade 2014 i sin slutrevision av Oshercentrat. Den föregicks av två tidigare reportage med start 2006 respektive 2010.

Inledning: Ingemar Ljungqvist | Foto: Anna Böhlmark

Oshercentrum – Miljonrullning till ingen nytta

Ett försök till slutsummering om Oshercentrets utveckling

Vi har under flera år följt Oshercentrets utveckling här i 2000-Talets Vetenskap. Det har inte varit lätt eftersom de ansvariga inte varit särskilt villiga att svara på våra frågor. Denna sammanfattning av Oshercentrets historia tror vi därför är både nödvändig och viktig för framtiden. Den gör det lättare att förstå varför det blir som det blir.

Text: Ingemar Ljungqvist,  2000-Talets Vetenskap, nr 1, 2014

Nu är tiden ute för den donation som makarna Barbro och Bernard Osher gav till Karolinska Institutet för att de skulle skapa ett centrum för vetenskaplig forskning runt de olika alternativa metoder och medel som florerar i medicinens värld. Donationen var på 43 miljoner kronor (5,5 miljoner US dollar) och offentliggjordes 2005. Året därpå 2006 var det högtidlig invigning av Karolinskas Oshercentrum.

2000-Talets Vetenskap var där, men själva invigningsfesten andades lite av förvirring. Den präglades av okunskap om vad alternativen verkligen var. De som kunde sina saker i Sverige stod en bit ifrån ledningen på Karolinska och var inte kontaktade.

Redan i starten hade vi farhågor över hur donationen skulle komma att förval tas. Det framgår tydligt om man läser vår artikel från invigningen i nr 1/2006. Men med rätt ledning kanske denna generösa donation komma till nytta för alternativen.

En ledande professor skulle strax utses, en person som skulle leda verksamhetenunder de sex år som donationen skulle vara. Efter fyra års verksamhet gjorde vi ett nedslag och granskade verksamheten på Osher. Det var många vackra ord och stora pengar som hade förbrukats, men vi gjorde granskningen utifrån donatorernas avsikter.

Avtal i sex punkter

I avtalet mellan Karolinska Institutet och Makarna Osher fanns sex klara punkter:

1. I punkt 1 ska familjen Osher bidra med 5,5 miljoner dollar under en 6-års period och sedan ska Karolinska förlänga det till en verksamhet som ska pågå under tio år, dvs fyra års förlängning, och då Karolinska tillsätter ungefär lika mycket av egna medel.
2. I punkt 2 avhandlas hur de 5,5 miljonerna ska delas ut med en årlig redovisning om hur projektet utvecklas.
3. Här sägs att namnet ska vara Osher Centrum för integrativ medicin.
4. Denna punkt avhandlar innehållet i verksamheten. Donatorernas förhoppning är att man ska förändra den medicinska praxisen genom att bygga broar mellan konventionell skolmedicin och alternativmedicinen. Detta förutsätts ske genom ett tre-stegsprogram enligt följande:

a. Att man gör en undersökning av alternativen såväl ur deras hälsoaspekter som ur ett kostnadeffektivitets-perspektiv.

b. Att man undervisar medicinstuderande, hälsoarbetare och allmänhet om effektiviteten hos dessa metoder. C). Att man tillskapar en ny modell för patientomhändertagande som tar fasta på att man ska läka hela människan.

5. Här fastslås att de donerade medlen enbart ska användas inom Osher Centrum.

6. I den avslutande punkten i avtalet ser man fram emot att Osher Centrum på Karolinska skapar sig en egen profil gentemot övriga aktiviteter på Karolinska. Avtalet uttrycker en önskan om ett utvecklat samarbete mellan Oshercentren på Karolinska, Harvard och i San Francisco. Avtalet var undertecknat av Harriet Wahlgren, dåvarande rektor på Karolinska Institutet och B S Osher för Osher Foundation.

“I det perspektivet blir självfallet alternativmedicinen en bromskloss, eftersom den i princip är omöjlig att patentera.”

Okunskap och ovilja

För fyra år sedan [2010] undersökte vi hur långt man hade kommit med avseende på
avtalets punkt 4.

Vi kontaktade centrets operativa ledning, professor Martin Ingvar och biträdande Mats Lekander. Redogörelsen publicerades i 2000-Talets Vetenskap nr 3/2010. Våra frågor gick ut på vilka populära alternativa metoder i Sverige som man hade undersökt med den akademiska modellen. Svaren var nedslående. De röjde en okunskap om alternativen per se och en ovilja att
närma sig en förståelse.

Man ville inte inhämta den nationella kunskap som fanns inom de olika disciplinerna. Efter halva perioden hade således ytterst lite, om ens något, av donationspengarna gått till det som stipulerades i punkt 4. De avslutande två åren kunde kanske visa på en bättring? Enligt överenskommelsens punkt 4 B fanns det fortfarande tid att utvärdera vilka alternativa
metoder som var bäst och mest kostnadseffektiva och som därmed kunde integreras i den offentliga vården.

Vi ringde helt enkelt upp Martin Ingvar och frågade rakt ut vilka de två-tre bästa alternativa metoderna var.

“Man kan inte ställa frågan så. Ni har fel. Uppdraget var ett annat.”

Med “Ni” avser Martin Ingvar även Torbjörn Sassersson, som hade gjort en motsvarande revision av Osher Centrum för NewsVoice.

Hade vi läst fel?

Lite smått självkritiska gick vi tillbaka till avtalet mellan Karolinska Institutet och Osher och läser innantill en gång till.

Vi citerar ordagrant:

“It is assumed that the Osher Center will undertake a three-fold program of researching the outcomes and cost-effectiveness of complementary and alternative healing practices; educating medical students, health professionals and the public on the effectiveness of these practices; and creating a new patient model for patient care that emphazises the healing of the whole person.”

Vi upprepar alltså frågan, med tillägget att man kanske har svårt med läsförståelsen. Nu blir svaret än mer undanglidande. Man har visst närmat sig alternativen och undersökt placebo- och nocebo effekterna. På så sätt har man hjälpt alternativen och dess kunder när dessa mår bättre på grund av denna placeboeffekt.

Vi är inte nöjda med svaret. Det är som att jag skulle be någon att köpa en bil med vissa prestanda och sedan kommer mitt ombud tillbaka med en gisten eka, medan huvuddelen av pengarna för ändamålet har spenderats på något annat.

KI:s pressavdelning svarar

Kanske svaret på våra frågor måste sökas någon annanstans? Vi går igenom ansökningarna till tjänsten som professor och ledare för verksamheten. Uppdraget gick till Martin Ingvar. Han redovisade ett CV med utmärkta akademiska meriter. Däremot var hans kunskaper och erfarenheter om alternativmedicin nästintill blank. De flesta av hans medtävlare kunde uppvisa avsevärda kunskaper om alternativen men ytterst få hade en tidigare anknytning till Karolinska. Ytterst ansvarig för att Martin Ingvar fick jobbet, trots avsaknaden av fackkunskap på det område som skulle undersökas, var rektor Harriet Wallberg.

När vi per telefon ställer motsvarande frågor till Harriet Wallberg, vill hon inte svara direkt. Hon vill ta frågorna per mail via Karolinskas pressavdelning. Omsider får vi svar från pressansvarige, som först kontaktat sina chefer.

Svaret lyder:

“Osher centrum har under verksamhetstiden presterat 150 olika studier, huvudsakligen för att förstå bakomliggande mekanismer. Bara ett fåtal effektivitetstudier har utförts, till exempel inom akupunktur. Resultaten av dessa ger ingen anledning till rekommendationer att införliva den ytterligare inom offentlig vård.”

När det gäller punkt C som gäller att man ska patienten som en hel och odelbar människa svarar man:

“Det är vetenskapligt svårt att använda begreppet helhetssyn.”

Karolinska Development

Det finns sannolikt fler bakomliggande förklaring till Karolinskas inställning till alternativen. I nr 1/2010 recenserade vi Johan Thybergs bok Forskning till salu – En granskning av Karolinska Institutets dolda agenda. I boken berättar Thyberg, som under många år arbetat på Karolinska, om den kommersialisering av verksamheten som skett de senaste 10–15. Det gäller för professorerna att parallellt med forskning styra in den mot snäva patenterbara områden, samtidigt som man avknoppar bolag och stiftelser, med avsikt att göra stora pengar. Thyberg menar att verksamheten i huvudsak pågick i det fördolda.

Vi som sitter på en redaktion får emellertid varje vecka glättade pressmeddelanden från Karolinska Development, den överordnade styrgruppen för den nya agendan. I dessa pressmeddelanden framgår vad som är det främsta målet för den nya tidens professorer. Det gäller att tjäna pengar, stora pengar, både åt sig själva och åt Karolinska.

I det perspektivet blir självfallet alternativmedicinen en bromskloss, eftersom den i princip är omöjlig att patentera. Den skulle däremot kunna vara livsfarlig för de ekonomiska flödena, eftersom det är betydligt lönsammare om en diabetespatient äter dyra receptbelagda mediner, än om samma patient åt sig frisk med lågkolhydratkost.

Naturenliga och enkla metoder är ett hot mot till exempel diabetesindustrin. Karolinska Development förutsätter sjuka människor som bas för sin verksamhet. Friska människor – till och med hela sådana – är ointressanta.

Text: Ingemar Ljungqvist