MEDIAKRITIK. Anders Romelsjö på Jinge.se har låtit översätta artikeln ”The media is misleading the public on Syria” i Boston Globe, som är den största nyhetstidningen i Boston och New England-regionen. Den ägs av The New York Times Company. Artikeln är skriven av Stephen Kinzer som är Senior Fellow vid Watson institutet för internationella studier vid Brown University.

Artikeln gör upp med Washingtons version om vad som egentligen händer i Syrien. Stephen Kinzer skriver i artikeln att allt amerikaner får höra är att den riktiga kursen i Syrien är att bekämpa Assads regim och dess ryska och iranska partners. Allt Ryssland och Iran gör i Syrien beskrivs som negativt och destabiliserande.

Notera att i Sverige följer tidningar som tex Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet lydigt Washingtons propagandalinje. Två framträdande policyskribenter på SvD är tex Stig Fredrikson och Anna-Lena Laurén.

Stephen Kinzer: “Medierna vilseleder allmänheten om Syrien”

Massmediabevakningen av kriget i Syrien kommer att bli ihågkommen som en av de mest skamliga episoder i historien om den amerikanska pressen. Rapportering om blodbadet i den antika staden Aleppo är det senaste exemplet.

I tre år har våldsamma militanta styrt i Aleppo. Deras styre började med en våg av förtryck. De satte upp anslag med varning till invånare ”Skicka inte dina barn till skolan. Om du gör det kommer vi att ta ryggsäcken och du kommer att få kistan.” De förstörde fabriker, i hopp om att arbetslösa arbetare inte hade något annat alternativ än att bli soldater. De tog och körde maskiner till Turkiet i lastbilar och sålde där.

Den här månaden har människor i Aleppo äntligen sett glimtar av hopp. Den syriska armén och dess allierade har drivit militanta ut ur staden. Förra veckan återvann de det största kraftverket. Regelbunden elektricitet kan snart återställas. De militantas grepp om staden kan vara slut.

De militanta orsakar förödelse när de pressas ut ur staden av ryska och syriska arméstyrkor. Turkisk-Saudi-stödda ”moderata rebeller” besköt bostadsområden i Aleppo med O-guidade raketer och gasburkar skrev en Aleppo-bo på sociala medier.

Den Beirut-baserad analytikern Marwa Osma frågade:

”Den syriska arabiska armén, som leds av president Bashar Assad, är den enda kraft på marken, tillsammans med sina allierade, som kämpar ISIS – så man vill försvaga den enda kraft som kämpar mot ISIS?”

Detta stämmer inte med Washingtons berättelser.

Som ett resultat har en stor del av den amerikanska pressen rapporterat motsatsen till vad som faktiskt händer. Enligt många nyhetsinslag har Aleppo varit ett ”befriat område” sedan tre år men dras nu tillbaka i misär.

Amerikaner får höra att den riktiga kursen i Syrien är att bekämpa Assads regim och dess ryska och iranska partner. Vi ska hoppas att en rättfärdig koalitionen av amerikaner, turkar, Saudiarabien, kurder och ”moderata oppositionen” vinner.

Detta är nonsens, men amerikaner kan inte klandras för att tro på det. Vi får nästan ingen riktig information om de stridande, deras mål, eller deras taktik. Mycket av skulden för detta ligger hos våra medier.

Under det intensiva ekonomiska trycket har de flesta amerikanska tidningar, tidskrifter och TV-nät drastiskt minskat sin kår av utländska korrespondenter. Många viktiga nyheter om världen kommer nu från reportrar baserade i Washington. I den miljön är tillgång och trovärdighet beroende av godkännande av officiella paradigm. Reportrar som bevakar Syrien kontrollera med Pentagon, utrikesdepartementet, Vita huset, och tankesmedjors ”experter”. Sedan tror de att de har täckt alla sidor av historien. Denna form av stenografi kallas sedan nyheter om Syrien.

Förvånansvärt modiga korrespondenter i krigszonen, inklusive amerikaner, försöker motverka den Washington-baserade rapporteringen. Med stor risk för sin egen säkerhet försöker dessa reportrar finna sanningen om den syriska kriget. Deras rapportering lyser ofta upp i mörkret av grupptänkande. Men för många nyhetskonsumenter hörs inte deras röster i kakofonin. Rapportering från marken ofta överväldigade Washingtons bedömning.

Washington-baserade reportrar berättar att en stark kraft i Syrien, al-Nusra, består av ”rebeller” eller ”moderata”, inte att det är den lokala al-Qaida-gruppen. Saudiarabien beskrivas som medhjälpare för frihetskämpar när Saudi i själva verket är ett utmärkt sponsor av ISIS.

Turkiet har under flera år drivit en ”rat line” (tillträde) för utländska soldater som vill ansluta sig till terrorgrupper i Syrien, men eftersom USA vill stanna på Turkiets goda sidan, hör vi lite om det. Inte heller påminns vi om att även om vi vill stödja de sekulära, kämpande kurderna vill Turkiet döda dem.

Allt Ryssland och Iran gör i Syrien beskrivs som negativt och destabiliserande, helt enkelt eftersom det är de som gör det – och eftersom det är den officiella linjen i Washington.

Oundvikligen har denna typ av desinformation kommit in den amerikanska presidentvalskampanjen. Vid den senaste debatten i Milwaukee, hävdade Hillary Clinton att FN:s fredsinsatser i Syrien baserades på ”en överenskommelse som jag förhandlade i juni 2012 i Genève.” De är exakt motsatsen till vad som skedde. År 2012 lyckades utrikesminister Clinton tillsammans med Turkiet, Saudiarabien och Israel att döda Kofi Annans och FN:s fredsplan eftersom den skulle inkluderas Iran och behålla Assad vid makten, åtminstone tillfälligt. Ingen i Milwaukee hade kunskap nog för att utmana henne.

Politiker kan kanske förlåtas för att ha förvrängt sina tidigare insatser. Regeringarna kan kanske också ursäktas för att främja den berättelse de tror passar dem. Journalistik är dock tänkt att vara oberoende av makteliten och dess inavlade lögnaktighet. I denna kris har detta misslyckats.

Amerikanerna sägs vara okunnig om världen. Det är vi, men så är också människor i andra länder. Det saknar betydelse om människor i Bhutan eller Bolivia missförstår vad som händer i Syrien. Vår okunnighet är farligare, eftersom vi handlar på informationen. USA har makten att med dekret död nationer. Det kan göra det med folkligt stöd, eftersom många amerikaner – och många journalister – är nöjda med den officiella historien.

I Syrien gäller ”Bekämpa Assad, Ryssland och Iran! Gå med våra turkiska, saudi, och kurdiska vänner för att få fred”. Detta är förfärligt långt från verkligheten. Det kommer också sannolikt att förlänga kriget och döma fler syrier till lidande och död.

Text:Stephen Kinzer | Översättning: Jinge.se

Stephen Kinzer (1951-) is a United States author, journalist and academic. A former newspaper reporter, the veteran New York Times correspondent has filed stories from more than fifty countries on five continents, as well as published several books. Follow Kinzer on Twitter.

Relaterat

Paul Craig Roberts: Presstituerade i arbete