Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
DEBATT. Enligt SVT Nyheters prognos för 2017 kommer de ”ensamkommande barnen” att kosta 34 miljarder. Det är lika mycket som rättsväsendet då kostar (polis, åklagare, domstolar, kriminalvård) Under senaste tioårsperioden 2006 -2015 anlände enligt Migrationsverket 60 738 ensamkommande barn, varav 35 359 bara under 2015.
Text: Christer Nilsson, historiker, författare | Bild: Flyktingar – Foto: Timothaus – Wikimedia Commons | Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice
Ett hem för flyktingbarn har under perioden haft en bemanning som ett lyxhotell – ungefär en anställd per gäst. Kostnaden per dag för ett flyktingbarn översteg då vad en hel familj på semester vid Röda havet betalar per dygn för ”all-inclusive” på ett fyrstjärnigt hotell. För att finna en dyrare verksamhet per dag får man jämföra med patienter på intensivvårdskliniker.
Publikationen Riksdag och departement redogjorde för siffrorna i grannländerna. I Norge var 49 procent av ”barnen” 18 år eller äldre. I Finland 60 procent. I Danmark 73 procent. Alarmerande siffror. Fusk var inte bara vanligt utan det normala beteendet. Det finns ingen anledning att tro att de svenska siffrorna är bättre. Då är det mer riskfritt att söka sig till Sverige och vårt mer godtrogna Migrationsverk.
Vilka barn ska anses vara ”ensamkommande”?
Det finns ”ensamma barn” (i praktiken bara pojkar) utan föräldrar eller släkt, men det är ovanligt att sådana barn kan generera de ca 100 000 kronor det kostar att smugglas till Sverige. I realiteten är det de anhöriga och smugglarna som gör det verkliga urvalet av dem som skickas till Sverige. Nästan alla får asyl, trots att merparten saknar flyktingskäl, och ca tio procent har skickats med avsikt att fungera som anknytningsperson för sekundär anhöriginvandring.
Bild: Skärmdump från Aftonbladet om Lennart Matikainen. Att ifrågasätta åldern på ensamkommande barn är en känslig fråga i Sverige.
Vilka barn ska anses vara ”ensamkommande”?
I Sverige ska man vara 17 år eller yngre. Socialstyrelsen – med projektledaren och barnläkaren Carl-Erik Flodmark – anser sig ha fått fram en bättre diagnostik- metod, att med magnetkamera ta bilder av knäleden, men den mognar först vid 24 års ålder och hjälper föga för ett utpekande av barn. Kvar finns bara äldre trubbiga kriterier: tänder och händer mognar vid 17-19 års ålder, fotleder vid ca 21, knäleder således vid ca 24 och nyckelben vid ca 25 års ålder. Om ”barnet” då ljuger saknar samtliga dessa kriterier både evidens och vetenskaplighet för en korrekt åldersbestämning.
De begränsade studier som hittills gjorts bygger enbart på personer i Europa och USA. Vi har alltså ingen aning om dessa studier även gäller för ”barn”, med kanske långvarig näringsbrist, från krigshärjade länder i Asien och Afrika. Risken är uppenbar att vi behandlar 18-25-åringar som ”barn”, låter dem stanna trots att de saknar flyktingskäl – och till skyhöga dagskostnader.
En sådan ordning är varken rimlig eller ekonomiskt försvarbar. I denna integrationens gräddfil gjordes en undersökning 2006 för att se hur det gått för de ”ensamkommande barnen” efter fem år. Endast 18 procent studerade jämfört med 44 procent jämnåriga svenskar. 47 procent hade en inkomst jämfört med 83 procent av svenskarna. I dag är siffrorna ännu sämre. Resultat som måste beskrivas som både nedslående och oacceptabla.
Text: Christer Nilsson, historiker, författare | Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice
Relaterat
Sputnik News: Sweden Finds Bizarre Way to Deal With ‘Bearded Children’