Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
Kostnaderna för invandringen skenar. Nationalekonomen Assar Lindbeck menar rentav att invandringen underminerar välfärdsstaten. ”Folkuppfostraren” Margot Wallström anser i en högstämd debattartikel att invandringen minsann är lönsam. Men om det skulle visa sig att invandringen faktiskt kostar, vad säger Wallström då?
Text: Christer Nilsson | Läs mer av Christer Nilsson
Antagligen att det ju är av solidaritet för syrierna vi öppnar dörrarna, inte för att tjäna pengar på dem. Vem ska man tro på? Migrationsverket har under en femårsperiod begärt att få 157 miljarder kronor. Sverige är sämst i OECD på att få ut invandrare på arbetsmarknaden och verkar förunderligt tafatt och oförberett på integrationsområdet.
Skola, sjukvård, socialtjänst och bostäder är områden som vacklar inför det massiva invandringstrycket. Ekonomen Jan Tullberg vid Handelshögskolan i Stockholm ger i sin faktadigra bok ”Låsningen” den kanske mest realistiska kostnaden: 250 miljarder kronor per år, medan regeringen hävdar att den ”bara” uppgår till 45-60 miljarder. Tullberg har också beaktat kostnader för undanträngningseffekter på jobb och bostäder, vilket regeringen totalt har blundat för.
Sveriges exportindustri går just nu mycket bra och ekonomin växer snabbt. Men bakom hörnet kan en kris vänta värre än under 1990-talet. Bakom de höga tillväxttalen finns en ultralätt penningpolitik med minusränta och stora offentliga utgiftsökningar som eldar på skuldsättning och utlåning.
Magdalena Andersson ”samlar inte alls i ladorna” som brukligt är i en högkonjunktur. Hushållens skulder väntas snart nå upp till över 180 procent av disponibel inkomst. Skulder som har fördubblats sedan 1995. Alla ser de skenande fastighetspriserna, en krasch är helt realistisk. Irland före finanskrisen 2008 är ett varnande exempel med invånare som drabbades hårt. Sett till storleken på vår ekonomi har Sverige en av världens största banksektorer. Riskerna vid en höjd ränta är uppenbara till följd av hushållens ohållbara skuldnivåer.
De finansiella obalanserna är inte enda problemet. Statens förmåga att hantera en finanskris är begränsad. Hushållen kommer att få ta den fetaste smällen med fallande inkomster och pensioner, ökad arbetslöshet och en växande skuldkvot.
På flera sätt påminner dagens Sverige om Irland, Portugal och Spanien åren före 2008: hög tillväxt, låg ränta, kortsiktiga statliga stimulanser. Detta kopplat till våra skyhöga kostnader för flyktingmottagande och bristande integration gör effekterna av krisen än värre. En svag arbetsmarknad leder då till ökat utanförskap för nyanlända. Vi riskerar att skapa en ny grupp av fattiga. En finanskris blir kostsam, men de sociala kostnaderna för nyfattigdomen blir etter värre.
Regering, riksbank och finansinspektion tycks invaggade i en falsk säkerhet. En kommande djup kris förefaller mer och mer obehagligt sannolik. Sverige måste snarast rusta sig för ofärdsdagar!
Text: Christer Nilsson, historiker, författare